Täcket över huvudet.

Här har jag suttit och snorat sedan fem i morse. Förkylningen har LVl^ från en vanlig förkylning till både värk i öron och bihålor. En kopp med tidstagningskaffe är bredvid mig. Finkaffe går det även att kalla kaffet för, det är inte ett helt vanlig kaffe utan bönorna är nymalda för en kvart sedan och kaffet är gjort i perkulatorn. Nu hade jag antagligen kunnat dricka vilket kaffe som helst, för smaken känner jag inte. Men det är tanken som är viktig här. Jag vet i tanken att kaffet är gjort i perkulatorn och vet hur det ska smaka. Är jag förkyld så ska jag i alla fall unna mig något som kanske smakar i alla fall lite gott.

Nu har dottern kommit i ordning i sin lägenhet. Igår kom hennes son dit för att bo med mamma i en vecka. Igår hade dottern ställt till med fest, den där första gången hennes son skulle bo med mamma. Ballonger, Korv och bröd som sonen älskar. Därtill fika efteråt. Redan innan han trädde in i lägenheten så möttes han av ballonger på utsidan. När han kom in i huset var hans kusiner, morbror och jag och maken där. Jo jag försökte hålla distans. Eftersom jag är sjuk blev det ett kortare besök och inte så mycket lek som jag hade önskat. Efter en stund när han varit hemma sa han: Det här måste vara den bästa dagen i mitt liv. Han var så glad och hade så roligt med sina kusiner. Efter fikat så åkte jag och maken hem. Kusinerna var kvar en stund efter oss. Spelar inte någon roll om jag är sjuk. Just den stunden, där och då, var viktig för mig att uppleva. Dottern har fått så fint i sin lägenhet och jag vet att dom kommer att ha det bra där. Bor nästan grannar med vår stora son och hans barn. Tror det kommer bli många middagar dom har tillsammans.

Det där med den separerade relationen är ett annat kapitel. Det där fungerar mindre bra. Men jag önskar och hoppas att de båda två anstränger sig för att deras son ska ha det bra. Det är det där med att vara vuxen när det är separationer. Det är förekommande att människor separerar och det är bara att acceptera. Inte skulle jag vilja vara gift med min make om han inte hade velat samma sak. Man måste ju vara två om beslutet att leva tillsammans.

När kärleken dör och den ena inte vill längre,då är det att acceptera önska varandra välgång i framtiden. Har man dessutom barn tillsammans, är det extra viktigt att göra det bästa för barnen. Det är inte okej att låta barnen bli en del i den vuxnas problem. Det är inte heller okej att låta barnen uppleva en lojalitetskonflikt. Barnen måste ha rätt att älska båda sina föräldrar. Måste få tillåtelse att säga, jag saknar mamma/ pappa. Måste kunna berätta för den andra föräldern hur roligt det var, när jag var hemma hos Pappa/ mamma. Tyvärr tenderar det att inte vara så för deras lille son. När han hade varit hos sin mamma i söndags då dom hade haft äggjakt med mera. Hade han sagt att han hade haft det så roligt. Men när han sedan blev hämtad att sin pappa kände han skuld, sa att så där jätte roligt hade det inte varit.

En snart sexårig kille ska inte ens kunna komma på, eller behöva ha i tanken, att det är bra om jag i alla fall inte tycker det varit jätte roligt. Det är inte alls okej, så får det inte vara. Den nu så nya situationen för honom ska han inte alls veta om att pappa blir ledsen, om han har roligt hemma hos mamma. Så får det inte vara. Han ska inte känna skuld för att dom inte kan leva tillsammans. Han är ett barn och ska få vara barn. Leka och ha roligt. Pappa ska vara glad när han trivs med mamma. Mamma ska vara glad att han trivs när han är hemma hos sin pappa. Barn får aldrig hamna i lojalitetskonflikter, mellan mamma och pappa. Dom måste får vara barn. Jag önskar av hela mitt hjärta att den här situationen, blir till det bästa för honom. Att han får tillåtelse att älska både sin mamma och sin pappa. Att hans mamma men även hans pappa till sist när den här situationen blivit en vana, att dom båda två finner sig tillfreds med situationen och dom blir lyckliga i allt det nya.

Nej nu ska jag krypa ner i sängen och tycka synd om mig själv. Det hjälper inte kanske men just idag får jag ge mig själv lite omtanke och omhulda mig själv.

Tack för mig.