I det här inlägget delar jag bloggstatistik för malix.se och mina tankar kring läsandet. En ny vecka på malix.se där texter om barn och bemötande och mina egna reflektioner fortsätter att hitta ut. Det är inte siffrorna som betyder mest, utan det faktum att orden får vandra vidare – och att någon väljer att stanna upp och läsa.
Read this post in English-> Blog statistics malix.se – When Readers Keep Finding Their Way Here
När läsarna fortsätter hitta hit
Det är ännu en vecka och jag stannar upp en stund vid statistiken.
Inte för att siffrorna är det viktigaste, utan för att de berättar något om att orden får leva vidare utanför mig själv.
Det visar mig vad som har betydelse och vad jag, i alla fall, inbillar mig gör skillnad.
Under veckan som gått har människor fortsatt att läsa. Att återvända.
Att hitta in i texter som rör både hjärta och tanke.
Det känns fint att se.
Det är just det jag följer i bloggstatistik malix.se.
Bloggstatistik malix.se – vad som lästs mest
Det är de texterna som bär både känslor och eftertanke som åter får mest uppmärksamhet.
Det är också de inlägg som ger mig mest kraft. När jag skriver dem stannar tiden och jag är i flödet. Det är på gott och ont. Skulle jag bli störd, kan det hända att jag är mindre trevlig mot den som avbryter.
Därför skriver jag tidigt på morgonen när alla sover.
Särskilt de inlägg som handlar om barn, bemötande och hur vi möter varandra när det gör ont engagerar.
Också texterna på engelska fortsätter att hittas, vilket gör att bloggen når långt utanför min egen lilla del av världen.
Länk Oskar-serien
Vem som tittar in – bloggstatistik malix.se
Människor kommer tillbaka.
Samma läsare, nya läsare.
Härifrån och längre bort.
Det gör mig glad att mina ord kan nå platser jag själv kanske aldrig kommer att besöka.
Att texterna bär sitt eget syfte. Här får de vandra – steg för steg, stig för stig – och hitta sina egna vägar vidare.
Hur de läser
Majoriteten läser från dator.
Det betyder att någon verkligen sitter ner och tar sig tid.
Här blir det värme i hjärtat, för då är det inte bara en snabb scroll förbi i ett flöde.
Den tiden är värdefull.
Jag bär en tacksamhet i det.
Reflektion – mellan raderna
Den här veckan bekräftar åter det jag redan vet:
När jag skriver om det som är sant för mig, stannar läsarna kvar.
När jag vågar vara nära mig själv, hittar andra något av sig själva i orden.
Jag följer den riktningen.
Den känns riktig.
AHA – mellan raderna
Det som skrivs nära hjärtat, landar också nära hjärtat hos den som läser.
Framåt
Jag fortsätter skriva om livet som det är. Dessutom om det där svåra som visar oss vilka vi vill vara.
Bloggen lever. Och jag med den.
Nästan så att vi blivit nära vänner, du och jag.
Även om du inte vet det och även om jag inte vet vem du är, så är du en vän.
En återkommande vän som tar dig tid att läsa mina rader.
Det är det som gör att jag fortsätter göra det jag gör.
Frågor till dig som läser
– Vad tar du med dig av det du läser här?
– Finns det ett ämne du önskar att jag skriver mer om?
– Vad gör att du kommer tillbaka hit?
Stöd mitt skrivande
Vill du stödja bloggen och mitt fortsatta skrivande?
Du kan göra det här: Paypal me
Prenumerera
Få nya inlägg direkt i din mail.
Jag är tacksam för att någon där ute fortsätter att finna värde i mina ord. Det ger mig kraft och riktning, och påminner mig om varför jag fortsätter skriva, även när det är svårt. Varje läsning, varje återbesök, är en liten nick av igenkänning vilket blir att det räcker så.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien.
Samtidigt bor morgondagen där borta och visar på framtid.
Även om både gårdagen och morgondagen finns i oss och i våra tankar, är det här och nu som livet faktiskt är.
Därför är det så viktigt att vi är just här, i stunden som pågår.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
– Carina Ikonen Nilsson
Jag använder Jetpack Stats som stöd när jag följer bloggens puls, men inte för att jaga siffror, utan för att förstå hur orden fortsätter vandra vidare.
