Muse i ören och fötterna på det lilla bordet. Haft ett samtal med min kollega, innan det var dags att skriva inlägg idag. Idag blev det bad för mig simmade 750 meter redan nu är jag snart uppe i att simma tusen. Tänker att när det blir varmare i vattnet simma så långt jag orkar. Idag blev det att gå upp när jag frös. Då hann jag bara med dom där metrarna. det får duga som träning idag. Det är var så härligt att bad.
Vi har varit familjehem och vi har varit det i många år jag och maken. Det har varit många barn som bott här som sedan startat upp sina vuxna liv. Idag har vi en 18 åring som vi ska fira, här hemma. Men det blir i eftermiddag, eftersom han just nu jobbar. Jag har tänkt på det där med familjehem. Ibland har det en dålig klang och ofta tror folk att det är uppdrag, som handlar om pengar. Visst pengar är det inblandat man får en arvodes del och lite annat. Men jag tror inte att man på något sätt blir rik på det. I alla fall blir inte vi det. Men för oss är det inte ett jobb utan mera en livsstil. Den som flyttar in här, bor här, lever med oss och blir en del av oss. Nu är det inte bara vi här i vår lilla familj, utan den som flyttar in är en del av allt det där som är vi. Här hjälps vi åt med saker. Just nu övningskör vår 18 åriga son med våra äldre barn. Snart får han körkort. Åren har gått så fort känner jag. Förr hade vi snack om skolan, fritiden och vardagliga snack som var viktiga då. Nu är det mera framtiden, vi pratar om här. Vad händer efter gymnasium, ska man fortsätta och utbilda sig eller vad ska man göra. Snack om körkort, körlektioner och jobb. Hur gör man när man blir vuxen? Måste man flytta när soc, inte längre är med på vägen. Nej det måste man inte, har vi kommit överens om här hemma. Man flyttar när man är redo. Redo är man när man har det där med jobb, körkort. En extra budget för sånt som behövs när man sätter bo. Man flyttar när man känner sig redo för att flytta.
Då man flyttar behöver inte kontakten vara borta och förbi, utan det är som med övriga familjen. Man träffas när man har tid, om det är kalas eller bara vill umgås. Inte heller behöver man träffa oss, bara för att man vill träffa någon i familjen. Utan det bestämmer dom som vill träffas. Det här med familjehemsvård, är för oss inte något som vi kallar det för, utan vi blev bara flera. Vi blev en större familj. Även om barnen inte rent biologiskt är dina barn. Blir dom barn som tillhör familjen. Om dom vill, vill dom inte så sätter vi inte några käppar i hjulen. Men dom ska veta att vi finns här i huset, om dom vill. Deras barn har en mormor, morfar, farmor eller farfar om föräldrarna vill att vi ska vara det. Men det är inte ett måste. Men självklart skulle vi bli glada om det är, det som dom vill. Men det är inte något krav, vill dom säga hejdå och börja sina egna liv utan oss så är det så. Inte så mycket vi kan göra något åt det.
Nu ska det snart flytta in någon igen. Att det sker nu är inte planerat utan, det bara blev så. Nu har vi rensat bort mitt målar rum, gjort om det till ett rum att bo i. Målarrummet bor nu i gymrummet, vill du träna gym och göra några penseldrag så kan det funka. Målarrummet har igen blivit ett rum där man får vara sig själv, ha sina saker i och bo sova i. Sängen står bäddad och här går vi och bara väntar på att det ska bli bebott. Rent och städat, behövs bara lite egen personlig nisch. Dotter skickade igår ett foto på en tavla som bara måste få vara i rummet. En spegel mamma, en stor spegel måste det finnas och hur går det, vad händer? När händer det? Jag tänker att det får komma en spegel när och om behoven finns. Då kommer det att finnas, då kommer det att bli en spegel.
Det känns nästan som att bli mamma fast utan att bli tung, svettig och jobbigt. Det här är mera enkelt. Jag ska göra mitt bästa, så att den som flyttar in känner sig välkommen och trivs. Det ska bli så roligt.
Nog för idag, Lev idag just nu, just nu lever du. Just nu andas vi. Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen är inte här ännu. Just nu gäller.
