Scones, Tea och levande ljus.

det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

Saknar dem alla!

Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….