Jag hade ett jobb…

Det brinner en eld i vårt hus. En vild eld som värmen min arma kropp. Det fick bli ett bad idag. Är ni överraskade? Nej trodde inte det. Det är ju som vanligt för mig det där med bad och kallbad. Nu börjar det likna kallbad eller om ni vill vinterbad på riktigt. Nu infinner sig den härliga känslan med en gång man doppat sig. Då flyttar endorfinerna in i kroppen och simmar runt med en väldig fart. Idag stod jag ut i 6 minuter i det 5,4 gradiga vattnet. Piggheten blev till, med ens jag gick i vattnet. Den där stickande känslan som infinner sig, kommer efter bara några sekunder. När den blivit ett faktum, då infinner sig ett lugn som inte går att beskriva i ord. Tankarna hinner liksom tänkas en och en. En tanke som sedan blir en ny tanke, vilket är en fortsättning på tanke nummer ett. Sådant där är inte jag van vid. Mina tankar hoppar oftast från tuva till tuva. Men där i badet när allt är kallt, blir tanke nummer ett sedan en efterföljande tvåa.

När kroppen sedan säger, nu är det dags att gå upp, då svider det i skinnet, det svider nästan på insidan av kroppen. Det är då jag vet att nu är det dags, ta stegen upp ur vattnet. Då kroppen är uppe ur vattnet, sprider det sig en härlig värmebölja och livet känns fantastiskt. Det är då min kropp och jag är redo, för dagens och dess göromål. Hela bilfärden hem mår jag förträffligt. Arga tankar finns inte, härlighetskänslorna sprudlar och inget är omöjligt. Tänk vad ett kallbad kan göra. Det är så lite som ska till, för att dagen ska bli bra. Några få minuter där i sjön, livets härligheter infinner sig i former av känslor. De negativa tankarna är mera rosa och mjuka. Det onda i kroppen borta för en stund. Jag mår så bra. Den där segerkänslan som bor i mig, när jag verkligen gör den är lika hissnade idag, som den var då när jag gjorde det första gången. Yes, jag gjorde det känslan infinner sig varje gång, varje dag då badet blir till. Yes, jag gjorde det idag med.

Igår bakade ungdomarna pepparkakor och pepparkakshus. Riktigt noga och inne i arbetet var dom.

Lilla tösabiten tyckte det var skönt att man fick göra som man ville när man dekorerade vårt pepparkakshus, sa hon. Hon gillade att det inte fanns några regler.

Min uppgift var att passa ugnen så att kakorna inte brändes. Hmm det gick så där, vill jag lova. Nu vet vi att brandlarmet fungerar. AV tre plåtar pepparkakor så blev det tre plåtar med brända pepparkakor. Jag hade ett jobb och det jobbet misslyckades jag med rätt i genom. Någon pepparkaksugns passare, är jag inte bra på att vara. Nu är det inte så illa som det låter, för jag gillar när det är lite bränt. Det är bara det att inte övriga familjen gör det, där till så behöver inte min kropp så många pepparkakor. Ska övriga familjen äta pepparkakor så lär det bli att köpa pepparkakor i affären. Passa ugnen är inte min grej, har jag efter gårdagens bakning, lärt mig.

Nog för nu. Lev idag just nu, igår finns inte kvar. Morgondagen är där borta i framtiden. Det vi gör idag kan vara små frön som slår ut i morgon eller bara om en stund. Just nu gäller.