Vänlighet, är en dygd.

En eld är tänd, idag blir det en helt vanlig dag, utan julsaker framme och inga kalas. Men En eld är tänd, jag sitter med handduk om håret och mår bra till trotts, det uteblivna vinterbadet. Saknar kylan och den härliga känslan. Isen är för tjock för att bada, sjön i skogen för ström har jag hört. Jag får nöja mig med nytvättat hår och dusch. Inte alls samma sak. I stunden finns inga badsystrar som snattar, inget god morgon, inget huva va kallt, ingen seger yes, vi gjorde det idag med. Inte hej då vi ses i morgon, ha en fin dag. Jo det har blivit så, det har varit en vana. En trevlig vana, där jag befinner mig i ett sammanhang ett Kasam. Men det kommer en ny tid, en tid när isarna är sköra, en tid när skogssjön inte är så ström. Det brinner en eld. Det får duga.

Igår hade vi kalas här hemma, fyra gäster som blev bjudna på Morotsoppa med aioli, eller sambalfresch. Efter maten blev det tårta, äggost och kladdkaka. Presenter delades ut, till födelsebarnet. Ett födelsebarn som var så tacksam, för sina presenter. När gästerna gick hem, pips det in på rummet. För att prova de nya teknikprylarna. Därefter såg man inget av födelsebarnet, innan godnatt-kramen. En bra dag fick jag till svar, när jag frågade hur dagen har varit. Det gör mig varm i hjärtat, en bra dag….. Vi borde alla få ha bra dagar, dagar vi är nöjda med. Dagar vi känner att vi duger så som vi är, dagar då vi har lugn och ro, dagar då vi mår bra av att bara vara. Dagar då det brinner en eld.

Det är inte alla förunnat, inte alla har det bra. Vi behöver inte se ens utanför våra egna gränser, till land. Det finns dom som får förlita sig på allmosor från Kyrkan, vara tacksamma för det. Det finns dom som får uppleva hårda ord, slag och misshandel både fysiskt och psykiskt. Det finns dom som inte får ett god morgon. Inget leende när möten blir till, inget ta hand om dig, du är viktigt. Ingen som varken ser eller hör.

Vi borde, bör ska vara bättre emot dom, vi möter. Ett leende kan gå så långt. Kännas så länge, fast det är en okänd du möter så le. Du vet inte vad det leendet, gör med den som får leendet. Vi borde vara mera givmilda, emot dom som är i skuggorna av våra cirklar.

I jul helgen sa stora sonen, men vi borde gå över med en gåva till vår granne, visa att vi bryr oss. Tyvärr så var timmen slagen, för affärerna var stängda. Men egentligen hade det räckt med, att vi gått över vår lilla väg och bara önskat God jul. Vi gjorde inte det. Varför? Jo för att vi inte innan gjort det, för den där rädslan, att göra något annorlunda. Rädslan över att bli betraktad som fel. Nu gör minsta sonen, en insatts ibland, till vår granne. Då det är snö, skottar han hennes uppfart, ibland klipper han hennes gräs. Ibland går vi över och frågar om hon har återvinningssaker som ska till tippen. Men vi skulle kunna göra mera. Vi kan alltid göra mera, inte bara till grannen utan till dom vi möter.

Personen i kassan på affären. Ett leende är gratis. Den vi möter på vägen till affären, kan man säga hej till. Men gör vi det? För min del kan jag säga ibland, inte alltid. Men ibland… ska sluta nöja mig med ibland. Ska bjuda på ett hej, och leende mera ofta, än jag gör idag. Jo det får se till att bli, en ny vana för mig. Här ska bjudas in till att ge den jag möter, i alla fall ett leende.

En leende liten illbatting, till katt.

Nog för dagen.

Tacksamhet:

1. tack för en ny morgon och en ny dag.
2. tack för vår fina dag igår. Besöket var så trevligt.
3. tack för att jag har människor omkring mig som jag bryr mig om.
4. tack till Livet, tack för allt livet ger mig.
5. tack till mig själv för denna reflektionsstund. Den gör mig klokare.
6. tack för att jag har den bästa maken för mig. Han gör mig lycklig.

” En ny dag en ny början ´´ sa Liten Drake. Vad ska vi göra med den?

Ja vad ska vi göra med våran eller våra dagar. Idag ska jag ge till mig själv, ta det lugnt och njuta av stillheten, livet och kärleken som bor i min värld.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och i morgon är här först i morgon. Just nu gäller.