Det är fortfarande Påsk

Vill önska alla en god fortsättning på den Glada Påsken. I går hade vi De små barnen här hemma. Några påskägg köpte vi inte, sovaldi vi har i och för sig köpt för någon månad sedan då fick dom var sitt. Kian gubben fick ett med bilar tema då han varit helt såld på filmerna om bilar. Dessan sessan fick ett med Hello Kitty tema då.

Vi hade tänkt ge dom ett i går med men tur att vi inte gjorde för dom hade redan fått massvis av godisar. I stället så hade vi ägg målning, tadalafil de båda barnen var väldigt kreativa och målade med stor entusiasm. Jag  och maken har ju fått förmånen att agera som ställföreträdande far föräldrar till de små barnen.

I går gjorde det ont när dom små änglarna var här, när jag kom på att de aldrig någonsin kommer att få träffa och lära känna deras far när han var som bäst. Av någon konstig anledning pratade Kian helt plötsligt om pappa, vilket han aldrig innan gjort. Inte så att det var några långa utlägg om hans far utan det blev ordet pappa. Just i stunden blev jag helt kall i hjärtat, kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Jag var tvungen att blinka till några gånger för att inte bli ledsen. Efter några upprepningar av ordet pappa så blev pappa helt plötsligt bappa och buppa istället.

Lillpojken vet ju inte inte egentligen hur eller vem han pappa var, dom hade ju bara kontakt fram till Kian var en så där 7 eller 8 månader.  Igår gjorde ont, barnen kommer aldrig få lära känna den fina pappa dom hade, samtidigt är dom även förskonade från sin pappa när han är full med droger. Dom kommer slippa alla besvikelser, dom kommer aldrig heller få se hur dom varmaste ögonen förvandlats till ögon av stål dom saknar alla kärleksfulla ömsinta känslor som bodde i ögonen då han var ren.

Det gör ont, det gjorde ont men sorgen har ändrat form, tårarna har byts ut till tacksamhet över att jag fått lära känna. Massvis med tacksamhet över att jag idag får ha barnens mamma och barnen kvar.

Det två små underbara små klimparna som alltid är så glada när dom är här.