Ja, igår hade jag fullt upp med annat än att skriva blogg. Även idag är det mycket som ska hinnas med, men mellan två saker får jag ändå en stund att skriva några ord.
Katten till veterinären – en hjärtskärande morgon
Idag står veterinärbesök på schemat för vår katt. Han har fastat sedan igår och får inte äta förrän han kommer hem igen. På dagens lista står provtagning, och för att göra besöket så smidigt som möjligt har han fått lugnande medel. Ändå gör det ont i hjärtat att se honom vilja gå ut, medan jag låtsas som om jag inte förstår vad han vill.
Fyraårskalas med dinosaurietema
Gårdagen bjöd på ett annat fokus – nämligen kalas för lilla Hugo som fyllde fyra år! Presenterna vi gav var kanske inte de mest spännande i hans ögon, men de var praktiska – kläder med dinosaurier på, från byxor och kalsonger till en t-shirt, collegetröja och kortbyxor. Lite Play-Doh fick han också. Kläder till små barn är ju galet dyra, men de här var så fina att jag inte kunde låta bli att köpa dem.
Kalaset var riktigt trevligt, och tårtan var en riktig barnfavorit – full av godis i alla möjliga former! Tyvärr kunde jag och maken inte smaka eftersom vi undviker gluten, men vi blev inte lottlösa – det bjöds på kladdkaka istället, och det var minsann inte dumt det heller!
Städdag, soppdag och pannkakor
Idag är det städdag för ungdomarna här hemma, och redan på morgonen gick jag igenom vad som gäller. Samtidigt är det också soppdag – en tradition här hemma. Jag har inte bestämt vilken soppa det blir än, men en sak är säker: efteråt blir det pannkakor! Maken och lilltjejen älskar pannkakor, så det blir en uppskattad avslutning på middagen. Lillgrabben fick välja förra veckans efterrätt, och då blev det äppelkaka. Hade han fått bestämma hade det nog blivit äppelkaka varje vecka – men lite variation behövs ju!
Bojkott eller smartare shopping?
Snart är vecka tolv över och därmed också vår bojkott av vissa varor. Nästa vecka är det ICA och Arla som står på tur att uteslutas. Men kanske är det dags att istället fokusera på att handla mer efter säsong och bojkotta de varor som blivit på tok för dyra? Smör för 80 kronor? Nej tack! Färska grönsaker köper jag numera hellre i orientbutiker – både billigare och ofta bättre kvalitet.
Nej dags att sluta. ha en fin dag och tack för att du besöker min blogg, malix.se
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Ett lite senare inlägg idag. Sonen kom hit med lillgrabben Hugo och med Kalle. Kalle är deras hund. Storasyster var i skolan och Hugos mamma jobbade. Sonen var utan bil och tog bussen från Högsäter till Färgelanda. Deras hund Kalle tyckte inte om att åka buss men nu har han gjort det.
Coolt – ett nytt ord för Hugo
När Hugo kom hit ville han titta till vårat hus, alla rum skulle inspekteras. Hugo har just lärt sig ett nytt ord. Det ordet är Coolt. Varje rum han gick in i var Coolt. När han såg våran julgran som numera står på sin förvaring i källaren, då blev även den Cool. När han gick in i rummet som ska bli vår snart nya familjemedlems rum, då var det coolt tyckte han. Jo, det där ordet användes flitigt.
Dagens lunch
Innan lunchen idag tog vi oss en promenad i solen. Hugo, som fick höra att vi skulle ta en promenad till återvinningen, fick ännu ett ord på sin repertoar. Återvinningen blev ett ord han använde flitigt tills vi kom dit och skulle lämna våran plast. När han insåg att det var en speciell plats och container, då kom han på plaståtervinningen. Han är verkligen uppfinningsrik den lilla grabben. Under vår promenad samlade Hugo stenar. De var egentligen bara små grus. Även små pinnar hittade han. Sedan sa han att jag skulle hålla dem, eftersom han hade fullt upp med sina stenar. Vid lekplatsen bor Hugos mormor och morfar. Han fick till ett samtal med dem innan vi sedan gick hem för att äta gårdagens middag som lunch. Jag hade gjort en gratäng av köttfärssås varvat med potatis igår. Den dög gott till lunch idag. Tillsammans med lite tzatziki var det perfekt för oss vuxna. Hugo smakade men var inte alls så nöjd med just den smaken.
Dagens middag blev till och pannkakor av både mjölk och mjölkfri sort
Efter lunchen blev det kaffe för vuxna och saft för lilla Hugo. Det blev ett väldigt skålande i kaffe och saft, för det har Hugo lärt sig att man gör. När det sedan var dags att göra dagens soppa var det sonen som fixade det mesta. Han skalade morötter, palsternackor och potatisar, stekte och kryddade. Vi gjorde pannkakssmet och när soppan stod och kokade ställde sig sonen och stekte pannkakor. Hugo tyckte det blev orättvist för pannkakorna innehöll mjölk och Hugo får inte äta eller dricka det.
Vilket blev ett led i att vi även gjorde en mjölkfri variant av pannkakor som han kunde äta. Den där lilla grabben som snart fyller fyra år fick i sig sex hela pannkakor innan han var nöjd.
Hugo och den spännande resan i buss
När det var uppätet kom Hugos mamma för att hämta upp dem så att de kunde åka hem. Kort därefter ringde sonen. Han frågade om maken och vår hemmavarande son kunde hjälpa till att bära en rutschkana med tillhörande hus. Vilket de kunde. Jag tyckte det var för kallt. Medan de försökte få upp den där rutschkanan med hus på en släpkärra, satt jag i bilen och väntade. Men Hugo samt hans stora syster kom till bilen och vi pratade en del. Hugo nämde att han hade åkt buss till farmor idag. Det var nog något som han tyckte var lite spännande just det där med att åka buss.
En härlig dag
Idag har det varit en dag som har varit mindre tråkig än innan. Jag har gömt skattkistan med diamanter för Hugo, varit med honom hela dagen. Det har varit så roligt. Att Hugo varit här gjorde ju att inlägget blev lite sent skrivet idag.
Den vackra härliga solen.
Har ni förresten känt av den härliga solen idag? När vi åt middag idag såg jag grannarna längst ner på gatan sitta och stjäla sol på deras altan. Är det fint väder i morgon igen, då ska jag allt försöka mig ut i solen. Jag ska stjäla lite sol jag med. Hur har din dag sett ut? Har du känt av och fått njuta av solen idag? Nej, nu är det dags att avsluta det här inlägget. En härlig dag har det varit trots min rygg. Jag gillar härliga dagar. Ha en fin kväll och tack för att du besöker min blogg.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag blev det ett sent inlägg, men det har varit en händelserik dag! På morgonen gjorde jag något riktigt modigt – något jag knappt vågar i vanliga fall. Men jag gjorde det ändå!
Blodprov och hälsokontroll
Innan själva besöket på vårdcentralen gick jag förbi apoteket och köpte två Emla-plåster. Ett på varje armveck, en timme innan provtagningen. När det väl var dags tog de tre rör med blod, och till min förvåning kändes det knappt. Jag märkte knappt ens när nålen stacks in i armen!
Efter blodprovet var det dags för den vanliga rutinen – vikt, längd och midjemått. En positiv överraskning var att vågen på vårdcentralen visade ett kilo mindre än vad min våg hemma gör, trots att jag hade kläder på mig! Däremot verkar jag ha krympt en centimeter på längden. Men det är väl bara en del av att bli äldre! Tänka sig att all ångest jag känt sedan igår försvann spårlöst bort när jag traskade ut ut provtagningen. Stegen gick lätta om än lite haltande och långsamma men så lätta. Så modigt gjort av mig hurra för att jag verkligen gjorde det.
Nu gäller det bara att lägga in en påminnelse i kalendern, för det här ska tydligen göras varje år. På vägen till provtagningen träffade jag på grannen mitt över gatan. Hon hade med sig sin lilla flicka som är någon eller några månader gammal dom skulle till bvc. Hon är så otroligt söt den lilla prinsessan. Tänka sig allt under ett hus. bvc ,vc,mvc
Hur känner du inför hälsokontroller? Tycker du att det är obehagligt att ta blodprov, eller går det bra?
Lek och skratt med Hugo
Senare under dagen träffade jag Hugo. Han börjar äntligen återhämta sig efter att ha varit sjuk och var lika vild som vanligt. Vi lekte kurra gömma, och han gömde sig på samma ställe om och om igen. För att göra det mer spännande ställde jag mig på olika platser, vilket gjorde att han hade svårt att hitta mig – om jag inte stod där jag varit förra gången. Det blev många skratt och bus!
Har du lekt några roliga lekar med barnbarn eller barn nyligen? Vilken lek var deras favorit?
En ny person flyttar in
Här hemma börjar det hända saker. Snart flyttar en ny person in, och jag känner mig både förväntansfull och lite nervös. Allt är redo, förutom garderoben som ska städas. Rummet har varit klart i flera veckor, och nu börjar vi om från början igen med en ny möjlighet att lära känna någon.
Jag kommer att vara tjänstledig i ett halvår för att skapa de bästa förutsättningarna för vår nya inneboende. Det känns viktigt att ge hen en ärlig chans att trivas och känna sig trygg här.
Har du någon gång tagit emot en ny person i ditt hem? Hur gjorde du för att få dem att känna sig välkomna?
En dag att vara tacksam för
Det har varit en bra dag, även om ryggen gjort lite extra ont. Jag har haft mitt stödjande bälte på mig och tagit mina värktabletter, så det har varit hanterbart. Vissa dagar är bättre än andra, men idag har det ändå funnits många ljusglimtar. Mod ibland handlar om att ta små steg. När man har tagit stegen och visat på sitt mod, är tacksamheten där. Detta gör att du växer i din egen modig-het och styrka.
Vad har varit din ljuspunkt idag? Något litet eller stort som gjort dig glad?
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Lördag. Solen skiner, himlen är klarblå och luften är fylld av vår. En sån där dag när man inte riktigt kan låta bli att gå ut, fast man först tänkt ta det lugnt. Vi hamnade i trädgården – bland slänt, jord och små projekt. Det blev en dag med lagom mycket fix, tid tillsammans, och små ögonblick av glädje som fastnar kvar längre än man tror.
Sol trädgård och tid tillsammans
Idag har vi varit ute i trädgården och grejat i vår lilla slänt. Maken var noga med att poängtera att det bara skulle bli en kort stund – inte något heldagsprojekt. Och det blev det också. Halva slänten hann vi med, och det kändes alldeles lagom. Solen lös hela tiden från en klarblå himmel, och det där typiska vårpirret satt i kroppen.
Lilltjejen kom ut hon med. Det händer inte varje dag, men just idag ville hon vara med. Hon fick ett uppdrag – att plantera solrosor. Det kändes som att hon blev riktigt stolt över sitt arbete. Hon berättade att hon aldrig hade planterat något förut, och det där lilla ögonblicket av nyfikenhet och stolthet… ja, det värmde.
Vi börjar få mer tid tillsammans. Hon är ju annars ofta på sitt rum, men på sistone känns det som att hon gärna hänger med oss – om än i korta stunder. Det har liksom blivit lite mer umgås-tid, och det tycker jag är så fint. Jag hoppas att solrosorna tar sig ordentligt. Och rosorna också. Hon kan vara stolt över att det är hennes blommor som kommer att blomma i vår trädgård.
Tröja till Hugo och en skvätt Baileys
Just nu när jag sitter här och skriver har jag ett glas Baileys med is bredvid mig. Det är mitt lilla avslut på dagen. Även jag är nöjd med min insats i trädgården – kanske allra mest för att vi höll det kort. Kroppen och ryggen tackar mig för det.
I morse kom Felix med sin familj på besök. Stora Hugo, som han själv vill att man säger, fick sin tröja som jag stickat. Igår fäste jag alla trådar, och idag fick han prova den. Eller ja, prova är nog fel ord – han hade den på sig hela tiden! Den passade perfekt, vilket ju betyder att jag redan nu borde börja på en ny. Barn växer fort!
Men först ska jag faktiskt sticka något till mig själv – en kofta i patentstickning. Det har jag bara gjort en gång tidigare, så det känns både spännande och lite nervkittlande att ge sig på det igen.
Tacos på altanen och vila i hängmattan.
Idag var det maken som lagade maten. Han hade bestämt att det skulle bli tacos – en riktig favorit. Vi satt ute på altanen och åt, hela familjen, och det var så härligt att känna att utesäsongen är igång. Även igår var det maken som stod för maten, eller grillen snarare. Och då satt vi också ute.
Efter maten la jag mig en stund i hängmattan. Precis som igår. Solen värmde skönt, och det där stilla gungandet i takt med fågelkvitter och vind är något alldeles speciellt.
Försmak av sommaren.
Det går egentligen inte att beskriva i ord hur mycket jag älskar just den här tiden på året. När ljuset är tillbaka, när solen värmer kinderna och när man liksom anar att sommaren står där och knackar på dörren. Det vi har nu, det är bara en försmak av det som snart ska bli vår vardag. Och det känns så himla fint.
Avslutning:
Nu sitter jag här, med ett glas Baileys och ett trädgårdstrött leende. Kroppen är nöjd, ryggen mår bra, och hjärtat är fullt av sol, blommor och små stunder av gemenskap. Det är just såna här dagar jag samlar på – dagar som doftar jord, smakar tacos på altanen och känns som början på något fint.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Yes! Äntligen har jag fått värkmedicin som faktiskt hjälper mot smärtan i ryggen. Läkaren var dock tydlig: ta det lugnt! Undvik lyft och hastiga rörelser – var mjuk och snäll mot mig själv. Men tabletterna gör mig trött, lite mer än vad som egentligen känns bra. Idag har jag sovit middag två gånger – en gång innan lunch och en gång efter. Kanske skulle jag behöva en tupplur till, men jag försöker hålla mig vaken. Somna jag nu vaknar jag ändå vid två i natt.
Just nu handlar livet om att göra så lite som möjligt. Jag försökte sätta in saker i diskmaskinen men gav upp. Rak rygg, inga lyft – då går det att hantera.
Ett samtal som förändrade dagen
Idag fick jag det bästa samtalet man kan få. Ett samtal som ledde till glädjetjut och en kedja av fler samtal. Jag fick höra att det som är på gång nu faktiskt blir verklighet. Att det jag gör på jobbet är bra och uppskattat.
Den känslan – den simmar fortfarande runt i mig. Glädje, stolthet, lättnad. Det gör hela kroppen mjuk och hjärtat varmt. Just nu sjunger Ulf Lundell Ola la jag vill ha dig. Han hade kunnat sjunga precis vad som helst. Känslan hade funnits där ändå. Till och med begravningsmusik hade känts upplyftande just nu. För nu kör vi!
Lilla Hugo och kampen mot mykoplasma
Mitt i all glädje finns där också en oroande händelse som handlar om mitt lilla barnbarn. Lilla Hugo, mitt älskade barnbarn som bara är 3 år, har fått mykoplasma i lungorna. Han har fått medicin, och nu hoppas vi att de hemska bakterierna snabbt lämnar hans lilla kropp.
Jag är så tacksam att min svärdotter lyssnade på mitt råd och tog kontakt med sjukvården. Hon hade säkert gjort det ändå, men hon ringde och frågade vad jag tyckte. Hugo hade för många andetag per minut och var helt orkeslös – inte alls lik sig själv. Han som annars är fart och fläkt från morgon till kväll satt nu stilla i soffan med feber.
De åkte till vårdcentralen och blev direkt skickade till NÄL. Där tog de prover som visade att det var en tillväxande bakterie av mykoplasma. När jag fick höra det blev jag riktigt orolig. Rent av rädd. Men idag verkar han redan lite piggare än när han åkte in – och det är det viktigaste just nu.
Tacksamhet och vila
Det är märkligt hur livet kan vara så blandat. Smärta och trötthet, men också glädje och tacksamhet. Oro och rädsla, men också hopp. Idag landar jag i det som är – och just nu är det helt okej. Helt okej i alla fall i mina känslor. Vad beträffar ryggen så är den okej när medicinen är i kroppen.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Mykoplasma är en typ av bakterie som kan orsaka luftvägsinfektioner, särskilt hos barn och unga. Den vanligaste formen är mykoplasmapneumoni, som kan ge långvarig hosta, feber, trötthet och ibland lunginflammation.
Smittan sprids genom nära kontakt och droppsmitta, ungefär som en förkylning, men inkubationstiden är längre – oftast 2–3 veckor. Behandlingen består oftast av vila och ibland antibiotika om infektionen är allvarlig.
Barn med mykoplasma kan vara trötta. De kan också vara febriga och ha svårt att andas. Därför är det viktigt att söka vård om symptomen blir svåra.
Även om dagen har varit en helt vanlig dag egentligen. Fast det är klart, det var en liten kille som jag en gång kände, han som var min favoritpojke. Jag var hans favorit-tant. Tänka sig att den där lilla favoritpojken har blivit stor.
Idag när jag stod och gjorde ordning våra semlor, som vi alltid äter på min födelsedag, då ringde telefonen. Han frågade om det var hans favorit-tant som svarade, och mitt svar blev: ”Det beror på vem som frågar.” Då visade det sig att det var ju min lilla favoritpojke som ringde. Han hade letat upp numret, eller så hade han frågat sin mamma. Det värmde hjärtat att han ringde.
Blommor och presenter som värmer hjärtat
Jag har fått blommor av farmor och farfar idag. De kom med bud. Nu är det inte min farmor och farfar, men vad glad jag blev för blommorna. De värmde så gott i hjärtat.
Igår kom min kamrat – hon är mamma till min favoritpojke. Hon kom med sådana där bästa presenterna som bara var så in i bänken till mig: en flaska prosecco, lite choklad, en bok och en sådan där himmelsk duschskum från Rituals.
har redan läst ett ganska så stort antal sidor och det är en bok som roar skapar bilder och känslor.
Födelsedagskalas med rörda tårar
Igår hade vi även kalas hemma hos min son. När alla stod upp och sjöng för mig vid bordet blev jag så rörd. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, likt de gör just nu när jag skriver om det.
Sonen hade lagat mat, och hans fru bakat den godaste tårtan till kalaset. Det är en tårta som vi kommit överens om, att den passar till alla högtider och bör vara en tradition.
Hugo och den hemliga ”elpipen”
Av barnen fick jag en ny ”elpip”. Det var i alla fall så Hugo berättade den stora hemligheten innan jag öppnade presenten. ”Farmor, jag vet att du ska få en elpip,” sa han. Hugo är tre år. Han pratar inte riktigt rent. Det går att förstå honom, även om jag inte förstod igår. För elpip visade sig vara en elvisp.
Här är lilla Hugo tillsammans med sin storasyster. Han uppfann det nya ordet för elvispen som sedermera kommer att kallas elpipen.
Lillgrabben hade varit och handlat. När han handlar ska det vara extra allt. Den här elvispen var mer än grym. Den kommer att passa perfekt ute i husbilen när vi är på tur. Idag använde jag den för att hacka lök. Jag använde den även när jag skulle göra mandelmassa och självklart när jag vispade grädden till de där födelsedagssemlorna.
En bra motor berättade lillgrabben när jag öppnat den 800 hundra i motorn något som jag inte förstår. jag förstår och upplevde bara att den var riktigt bra.
Facebook-grattis och klokare val
Det har varit så många på Facebook som skrivit grattis, men jag har varit klok detta året. För ett år sedan skrev jag ”tack” på hundra olika sätt. Jag ville att alla skulle se att jag läst deras hälsningar. Det tog tid, ska jag lova. I år gjorde jag som alla andra – jag skrev bara ett inlägg för att tacka.
Det var enklare än att tacka alla en och en. Enkelt, men då när jag skrev till alla blev jag så orolig att jag skulle missat någon. Det vill jag inte utsätta mig för igen. Jag gillar inte oro.
Möbelleverans och hjälpsamhet
Idag har det inte varit kalas. Morgonen började som den brukade: en halvtimma på crosstrainern, sedan frukost och en väntan på att de skulle ringa för att lämna av möbler. Det var många kartonger, vill jag lova. Jag hade varit snål och sagt att de skulle lämna dem vid tomtgränsen. Kartonger med möbler i snö och regn är inte en bra kombination.
Killen som körde var snäll och hjälpte mig in med alla kartonger. Men han fick en slant för besväret. Jag berättade också för honom att jag fyllde år. Jag sa att det var synd om mig för att jag hade varit så dumsnål att jag inte ville ha det inburet.
När möblerna var inne i huset passade jag på att tvätta fönstret i rummet som möblerna ska bo i. Jo, en helt vanlig dag har det varit.
Musik och nostalgi – en perfekt överraskning
När maken kom hem åkte vi för att hämta den nya stekpannan som vi beställt. När vi kom hem fanns det tydligen ett paket att hämta på haket på Dal. I det lilla paket som maken beställt var det en gåva till mig. Det var något som jag önskat mig väldigt länge.
Nu kan jag spela mina vinylskivor igen. Höra det där knastret som blir när stiftet hamnar på skivan. Här har jag spelat Uggla Vår tid nu, Gyllene Tiders Puls, Hjärta och mer, som jag sedan avslutade med Thåström Explodera mig. Men man får inte dansa loss för mycket av erfarenhet vet jag att man måste akta stiftet. Sådana har jag köpt många gånger.
Reflektion: En dag fylld av kärlek och glädje
Oj, en helt vanlig dag, men med så många känslor och så mycket kärlek. En helt underbar, helt vanlig dag – fast det var idag jag fyllde 60 år.
Tack för att du hittat hit och läst min blogg igen. Tack även till dig som kanske är här för första gången. Ha en fortsatt fin kväll. Nu ska den här tanten gå upp i vardagsrummet och spela lite skivor igen.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Här har vi haft fullt upp i några dagar! Lilltjejen har fyllt år och firat med kalas i dagarna två. Igår var huset fullt av folk redan klockan 12, och de sista gästerna gick hem vid halv tio. Det blev en härlig dag med mycket glädje och firande.
Syprojekt och nyskapande rum
Idag har vi sytt ett draperi till vårt nya dator-, målar-, rit- och förvaringsrum. Jag är riktigt nöjd med resultatet! Rummet börjar kännas trivsamt, även om det kanske blir lite knepigt att få plats att måla där ännu men på något sätt ska det gå. . Det får jag testa en dag när jag inte har andra projekt som pockar på uppmärksamheten.
Min lilla hörna Makens datorplats där han har sina saker. Hmmm kanske har han rätt jag har lite förmycket saker för att vara bra för mig.
Teknikstrul och en läxa om toner
Just nu håller jag på att installera skrivaren till datorn. Det går dock inte smärtfritt, och jag får lida för min dumsnålhet från något år tillbaka när jag köpte pirattoner. De har krånglat redan tidigare, och nu har jag lovat mig själv att nästa gång köpa rätt toner – även om de kostar några hundra extra. Det är så frustrerande när det inte fungerar som det ska!
Familjestunder och rester till middag
Idag behövde sonen hjälp med att bära ner en tvättmaskin till sin källare, så vi åkte dit. Medan maken hjälpte honom lekte jag med Hugo. Efteråt smet vi in i affären och handlade lite småsaker som saknades hemma.
Middagen blev gårdagens rester – och vet du vad? Det smakade minst lika gott idag som igår!
Gardiner och en önskan om lugn
Imorgon har jag inga planer, men jag tänker sy gardiner till lillflickans nya rum. Det ska bli kul att börja fixa där inne så att det blir ett riktigt mysigt rum att trivas i.
Det känns inte riktigt som semester just nu. Det har varit något att göra varje dag, och jag längtar efter att bara få vara hemma en stund utan måsten. Imorgon får bli en sådan dag!
Skrivartålamodet prövas
Nu ska jag fortsätta kämpa med skrivaren. Än så länge har tålamodet inte tagit slut, men jag känner att det snart är nära. Snart, snart kastar jag ut den där skrivaren!
Ha en fin kväll, och tack för att du läser min blogg!
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En norsk liten julesång i högtalaren ger mig en känsla av gårdagens trevliga dag hemma hos sonen. Tomten hade så mycket att göra, så han kom tidigt hem till oss. Det var inte så konstigt – han har ju så många att besöka. Jag måste säga att det ändå, eller kanske just för att det blev så tidigt, blev en härligt trevlig dag.
Julklappar före maten – en lugnare jul
Barnen fick sina julklappar redan innan maten, och efter det tog vi oss mer tid tillsammans. Stressen fanns inte där på samma sätt som tidigare år. Tidigare har det alltid varit viktigt att hinna med maten innan tomten kommer. Nu hade han redan varit på besök, och barnen kunde sitta avslappnade och äta. När de var klara med maten kunde vi vuxna fortfarande sitta kvar och njuta.
Glädjen i små klappar
Den här julen har verkligen varit fin. De små barnen tyckte mycket om sina presenter. Av oss fick de spel, tofflor och små vantar med djurmotiv. Emilia tyckte om sina vantar så mycket att hon hade dem på sig hela tiden – till och med när hon spelade sitt fiolspel.
Alla tre barnen blev glada för sina tofflor, och till och med lilla Hugo tog på sig sina direkt.
Hugo fick även en pruttkudde, och det var nog den bästa presenten för honom. Oj, vad han hade roligt med den! Han lade den på golvet och nästan slängde sig på den pruttande kudden. I flera timmar höll han på med denna lek.
Familjetid med spel och skratt
När maten var uppäten spelade vi Fia med knuff och umgicks. Här måste jag erkänna att jag är en värdelös förlorare. Min sämsta sida visade sig, och jag fick avbryta mitt spel för att låta de andra spela klart. Men trots det var det en härlig stund av gemenskap och skratt.
Tankar från midnattsmässan
När vi ätit och umgåtts var det dags för färden hem, och senare traskade jag upp till kyrkan för midnattsmässan. Prästens budskap i år berörde mig på ett särskilt sätt.
Han pratade om ljuset – det ljus som föds när vi ser ett nyfött barn. Han påminde oss om att allt inte alltid är skimrande och perfekt. Inte ens julsångerna är bara glädje; han nämnde låtar som Last Christmas och Det är inte snön som faller. Musiken kan ibland bära smärta.
Men han pratade också om det ljus som uppstår när vi ger med våra hjärtan. Han nämnde julgranen i centrum där barn kan skriva önskningar, och hur vi anonymt kan bidra så att dessa barn får en julklapp. Det är det ljuset, den hjälpsamma handen, som han ville lyfta fram.
Värdighet och gemenskap
Prästen talade även om nattvarden. Han sa att oavsett om du är fattig eller rik, om du känner dig ovärdig, så är du välkommen. Det är inte vi själva som avgör vår värdighet – det är något större än oss. De orden gav mig mycket att tänka på.
På vägen hem delade maken och lillflickan sina tankar om att mässan var lite segdragen. Det får stå för dem. För mig blev budskapet en källa till eftertanke, och orden gav mig en känsla av hopp.
Minnen av de som saknas
Det var en fin julafton, men mitt i glädjen önskade jag att min mamma och farmor hade fått vara med och uppleva den. Jag tror att de var med oss i hjärtat och att de tittade ner på oss. Min farmor hade varit så stolt över min son, som stod för matförberedelserna och gjorde ett fantastiskt jobb i köket.
God fortsättning
Så, mina ord tar slut för idag. Jag vill önska dig en god fortsättning och tacka för att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig.
Hur firade du jul? Går du till midnattsmässan? Dela gärna dina tankar i en kommentar!
Idag bjuder jag på en Jul bild. Försökte puta så där med munnen som alla gör men det är inte en förmåga jag behärskar.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
Det är väl det som är Lucia. Lucia som står för de vackra sångerna, glöggen för att vakna till och Lussebullen för att känna smaken av saffran.
Upp tidigt igår för att fixa med glögg, lussebulle och se Lucia på tv. Efter en snabb fika var det dags att göra mig i ordning och åka till Emilia. Hon hade Luciafirande i kyrkan och skulle stå där framme och spela fiol. Det var så vackert att se henne där!
Efteråt blev det lussefika med lilla Hugo och min svärdotter. Svärdottern är verkligen duktig på att baka – hon bjöd på utsökta julgodisar som gjorde fikat extra mysigt.
En tur till Vänersborg och en oväntad diagnos
När fikat var klart åkte jag vidare till Vänersborg för att hämta varor jag beställt på Willys. Samtidigt hade jag bokat tid hos arbetsterapin för att undersöka en konstig känsla i min arm. Två av mina fingrar har domnat och när jag känner dem surrar det.
Killen på arbetsterapin förklarade att det är en nerv i armbågen som krånglar och behöver behandlas i tid. Annars kan det leda till operation, något jag helst vill undvika. Nu får jag öva upp armen med enkla rörelser och tänka på att ändra sovställning. Trots allt blev jag lättad – det var inget farligt, och det känns skönt att veta vad som orsakat problemen.
Från pizza till vitkålsgryta
Efter besöket åkte jag hem och bad sonen hjälpa mig att bära in varorna. När jag stod och packade upp bestämde jag mig för att beställa pizza till middag, men insåg snart att jag hade råkat köpa vitkål istället för några andra varor.
I kylen fanns lite tacofärs och morötter som behövde ätas upp, så det fick bli en improviserad gryta. Med vitkål, tacofärs, svamp, chili och vitlök som kokades i grädde blev det en riktig höjdare. Till det serverade jag klassiskt Uncle Ben-ris – en smak som väckte minnen från barndomen och mammas kök. Det blev både billigare och godare än pizza!
Full fart med vardagen
Efter middagen hann jag hämta några paket och kolla vad de innehöll innan jag landade i soffan. Tröttheten tog över, och jag tror vi gick och la oss redan före nio. Dagen hade varit intensiv men fylld av små stunder av glädje.
Idag – tvätt och förhoppningar om en Alfred-träff
Idag väntar tvätt, blomvattning och kanske ett besök av lillgrabben. Han har lånat min dammsugare, och jag hoppas få tillbaka den. Jag funderar också på att träffa Alfred, men misstänker att han och hans mamma fortfarande sover.
Det känns ibland som att all tid bara försvinner. Jobb tar upp så mycket, och mellantiden går åt till att handla, laga mat och tvätta kläder. Jag saknar känslan av att ha tid som är helt min egen.
Hur har du det med tiden?
Kanske känns det så här för mig eftersom vi varit sjuka och inte orkat träffa andra. Nu försöker jag hinna ikapp med allt, inklusive alla julklappar som ska slås in. Hur har du det med tiden? Vad har du för förkänslor om jobb och fritid?
Ha en fin dag och glöm inte att ta hand om dig själv.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Det blev inget bad idag. När jag vaknade frös jag häftigt. Jag satt uppe en stund i soffan men gick och la mig för att sova en stund till. Sov i över en timma och frös fortfarande när jag vaknade. Men det var bara att gilla läget och gå upp.
Kaminens värme ger ro
En snabb frukost och sedan fixade jag till Kaminen för en eld till kvällen. Jo jag misstänker att ni redan förstått att jag verkligen älskar att elda i våran kamin här hemma. Det är så mysigt med en eld som sprakar under kvällen. Elden ger mig en ro i kroppen och jag blir varm av att bara titta på den. Har under morgonen suttit och druckit kanel te. Det ger en känsla av att kliva närmare julen. Kanske lite tidigt ännu men jag har två barnbarn som redan pyntat granen som de har i sina rum. Hugo han hade nog velat pynta den redan vid midsommar tror jag. Han är alltid så fascinerad av att vi har våran gran ståendes i källaren med pynt och allt sådant på.
Annorlunda julfirande i år
Närmare julen ja. Snart är vi där i den där julmånaden och allt ska fixas. Här har vi smygstartat och köpt julklappar alla redan. Bara de där julklapparna som ska till till småbarnen och lilltösen. Dom ska bli till. Denna jul ska vi fira hemma hos sonen. Känns lite konstigt att åka bort. Det brukar vara vi som fixar till julfirandet här hemma alla kommer hit. Men i år slipper vi och är gäster istället. Jag ska ta med en Jansson och lite Ris ala Malta. Kanske lite köttbullar. Det där andra får andra stå för tänker jag.
Tankar om jobbet och ryggsmärtor
I morgon ska jag till jobbet. Det är utbildningsdag. Efter utbildningen ska jag jobba på kvällen. Jag har varit hemma i några dagar. Ryggen gör ont. Jag inser att det är bara att gilla läget. Fast det är lite svårt att gilla just detta läge. Men det hade varit skönt att vet hur länge det ska vara så här. Jag skulle vilja ha ett slutdatum då hade jag nog stått ut lite bättre.
Jag saknar ungdomarna och mina kolleger. Mina kolleger är alltid snälla och gör de tyngre sakerna som min rygg inte klarar av. Men det ger mig en konstig känsla, den påminner om lite skämskänslor. För jag har lön likt mina kolleger. Då ska jag klara det som dom gör.
Känslan av skuld och inre dialog
Usch, det är svårt att känna på de känslorna. Redan nu när jag sitter här och skriver om dom. Skamkänslor men jag inser att jag inte borde ha dom. Men dom bor där inne och ställer till det i kroppen och i tankarna. Min lilla svarta djävul som sitter på axeln, hon skriker och säger att det är klart du ska känna så. Hon den där lite snällare som sitter på andra axeln hörs bara lite. Viskande men så ska du inte känna.
Jag måste börja mata den snällare, hon som vill mig väl. För hon den andra raserar så mycket när hon får hålla på. Nej jag ska slå bort dom dummare känslorna och lyssna på den mjukare rösten.
Kvällens middag och en lektion om sockerbetor
Idag ska jag bjuda familjen på lite morotsoppa och till efterrätt blir det pannkakor med drottningsylt. Redan nu inser jag att maken inte kommer att vara speciellt lycklig över soppa men så är det ibland. Jag och sonen har kämpat på med att göra soppa och vi gillar soppa jag och han. Ibland måste det bli sådant som vi gillar. Under tiden vi stekte pannkakorna undersökte sonen socker och sockerbetor, berättade att en sockerbeta kan ge ungefär 30 sockerbitar. Dom odlades i Skåne och tålde inte köld. Jo sonen har Autism. Ibland funderar han på saker som han tycker är intressanta. Han berättar gärna om det han undersöker. Inget fel i det nu har jag ju också lärt mig om socker och sockerbetor.
Nej nog för nu. Ha en fin eftermiddag och ta hand om dig. Hur gör du när hon den lite dummare berättar för dig? Eller har du bara en snällare röst som ger dig värme kanske?
Tack för att du läser min blogg!
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.