Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategori: I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser

  • ADHD kräver stuktur som håller…..

    en långpromenad på morgonen hjälper mig  och våran hund att bli av med damp.  Jo så är det. Även vår Dampläkare har  varit inne i diskussioner om Katten  har lite Asperger och hunden har  Lite damp.  Men de får ju inte samma problem som vi människor. 🙂 Eller jo faktiskt så få de ju de. Eftersom katten har lite aspighet så blir ju han ibland lite irriterad på hundens framdundranden.  De talar ju inte riktigt samma språk.  Hunden luktar i rumpan och katten blir vansinnigt irriterad. Springer sedan runt hunden med svansen rakt upp och visar på alla ställen som hunden inte kan eller får vara på.

    Idag under promenaden blev det till en plan. Planen går ut på att få till ett schema som fungerar. Inte bara för en vecka utan för att slippa hamna i adhd rörighetsplaneringar där strukturen  liksom säckar ihop.

    Men en del i planen handlar om att inte lägga ner mera tid på det än en 10 minuter idag.  Där till ska det finnas luft i schemat så att jag hinner med att andas och fylla på energi.   Idag har det redan blivit på fyllt med en och en halvtimmas morgon promenad.  Skall även fylla på med ett rit projekt. Fotografera lite tavl0r.

  • NPF i Folketshus i Göteborg idag även Imorgon

    jag säger  bara intensiv, drugs så intensiv och snabb att jag står still. Hur blev det så Jenny som säger att jag har mera ADHD än henne. Hmmmpftr jo intensiv var ordet. Energin bara sipprade ut till tomt, med funderingar om hur orkar han?  Jag kan ju tycka att jag är snabb i tanke hinner ju inte alltid med den fullt ut, Men herr Mr Touretts Hur orkar han? vilken tur att jag vare sig kan eller behöver svara på den frågan. En riktigt rolig och spännande dag idag.  Sov i GBG i natt, åkte till Folketshus i morse Mr touretts  var igång  redan vid åtta. själv hade jag varit vaken sen 4 på morgonen druckit underbarhets-kaffe, blippat på datorn.  Läst lite i min bok eller inte i min  eller ju min bok fast inte den jag har skrivit.  Utan boken om Thåström,  förresten MrTouretts  eller Pelle Sandstrak (som han heter), him self  fick ”jag föredrar att kalla mig impulsiv”, av mig idag.  Fast lite tyckte jag att vi skulle byta, en bok emot en annan,  men den hade han inte kvar för den slängde han ut till en i publiken.  You owe me one brukar man säga om tjänster,  flyttar över det till böcker just nu.  Idag har jag blivit full proppa med kunskaper och intryck. Och så mycket jag lärt mig om  OCD. Det jag lärt mig mest av allt är nog: inte isolation, och fick även insikten i att träna, träna, träna, för inte vill jag att det ska ta 3 timmar att tvätta mig. inte vill jag att mina tvång ska ta upp all tid jag har. Nej exponering ex-po-ner-ing jo det heter så  just nu hör jag  min KBT terapeuts röst som säger exponering.  Det kan jag ju säga att jag gjort idag det var macka på förmiddagen  någon hade gjort den utan att jag visste det, dessutom hade det varit många  som tagit macka innan mig och !! Jo jag tog inte den tredje koppen, utan den som var överst. Hehehe snacka om träning.  Eftermiddags fikat höll jag på att ramla in i att lyssna på hon inom mig som har basillskräck som sa : Du kan hoppa över fikat man behöver inte äta kaka.  Och visst behöver man inte äta kaka Men jag behöver det, Endast för att exponera mig för faran av att andra som jag inte vet något om gjort kakan, andra  kanske  har nuddat den jag tog mm. Men även om jag måste exponera mig så får jag hålla med honom, att lite vill jag nog ha kvar, inte vill jag bli helt normal asså sjukt normal. För jag vet ju vad eller hur jag blir, då när jag är sjukt normal asså….. Jag blir förbannat trött, onormalt normal konstig och så djä…. mycket inte mig.

    Nej här skall till Tacksamhets tack idag.

    Tack för att jag i början av detta året insåg att mina tvätt och nojighetsrädslor  inte var friskt.  Tack för att jag fick hjälp, att kvinnan som hjälpt mig  förstod hur sjukt det var.  Nu behöver jag  mera träna på vad som är  ADHD, och vad som är OCD.  Jag har redan lärt mig att toaknapps spritandet  var sjukdom. Att det inte är normalt. Men,  Jag tror att jag faktiskt behöver lite OCD för att jag inte ska totalt sluta städa, det viktiga är att fråga mig om det är OCD städning eller ren städning. Ibland känner jag: ojdå, idag  var det ocd/(ångest städning). Och tänk när jag tänkt den tanken så funkar det ibland att istället  stå ut med ångesten.

  • utbildningsmöjlighet där jag kan lära mig mera om ocd.

    tänk att allt ska låta så mycket då det inte ska låta , decease vaknade tidigt i dag grymt tidigt. Och inte hemma hos mig själv.  I gbg är jag  har sovit här i natt för att idag ska till Järntorget. En hel dag full med freläsningar om spännande saker inom NPF. Mr tourettes och jag. Pelle Sandstrak ska bli spännande att få ta del av. Jag har hört så mycket om honom men nu är första gången jag skall få ta del av detta spännande föredrag.   Programmet visar på en heldag så jag lär få mycket kunskaper. skriver mera utförligt då jag varit där men kanske inte i kväll. För det lär bli sent

  • Q-grupp med ADHD där var jag en del……

    Igår var jag i GBG. Kvinnor som har lite liknande erfarenheter eller i alla fall lite liknande egenskaper som jag själv har. ADHD asså. Jag känner att det är viktigt att träffa andra som har lite liknade egenskaper och erfarenheter som liknar mina. När jag är tillsammans med kvinnor som har ADHD, health så blir min erfarenhet att utanförskapet försvinner ut, help det finns inte längre. Klokheter ploppar upp hos oss, shop som svamparna i skogen gjorde detta året. Tillsammans blir vi klokare, visar och vi lär varandra. Jag fick massvis med lästips som en av kvinnorna hade med sig. Men tänker leta reda på om det finns i talböcker. Ju fler år jag blir, ju mera ser jag att jag ska sluta kräva saker om mig själv. Där av letandet av talböcker, istället för att jag ska kämpa med läsning.

    Insikten i går var en gammal insikt, en inte allt för gammal men ändå något år gammal. Jag fick det ännu mera befäst i mig, att det är viktigt att vi träffas och är tillsammans någon gång ibland. För i dessa sammanhang blir på något sätt förståelsen större, acceptansen finns utan att man ber om den. Kreativiteten flyttar inte in, den finns där bara. Den bor liksom inne i människor som har lite av adhd gener. Påhittighet, och utan-gräns-tänket är där helt gratis. Överlevnad strategier jo, visst är det så alltid.

    Våran påhittighet och kreativitet är en form som hjälper till att stå ut. Nu vet jag inte hur det är för andra men utifrån mig själv handlar det om att överleva, stå ut och få någon form av livskraft. Den kreativitet som dog efter min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv´´ tog död på en bit av mig.

    Det var en bidragande orsak till att jag blev sjuk. Idag när kreativiteten återigen hamnar där den ska vara känner jag mig friskare. Känner mig helare. Får mera kraft. Orkar liksom att andas ……

    Här skall till en massa kärleksfulla tacksamhetstankar.

    Tack för att jag fick kraften till mig att åka enda ner till GBG, och träffa dessa kvinnor. Synd att det är så långt att åka men det är värt varje mil.

    Tack för att jag fick vara en del i detta sammanhang och att jag fick ta del av eran gemenskap. Just sådana sammanhang gör att jag mår bra och fylls på med energier.

    Tack för att jag fick träffa er alla ni härliga impulsiva underbarheter till kvinnor som har liknande egenskaper som mig själv. Ni gör mig mindre konstig, ni hjälper mig att se mig som en del i en helhet.

    En liten saknad fanns bara i går, det var den kvinnan som jag träffade första gången som jag var i ett sådant sammanhang. Min tvillingsjäl hon var inte med, och jag vet att hon skulle ha trivts just igår i det sammanhanget. Men du finns där tvilling, i mina tankar. Saknar dig och dina tankar.

    //malix

  • I skolan var Viktoria var ett Icke Godkänt barn

    Dagens artikel i SvD visar på Viktorias historia. Hennes historia gör ont men, healing tanken blir: de visste inte bättre i skolan då. Synd, troche känner jag för det var inte så länge sedan hon gick i skolan, hon är 22 år. Det hade varit mera korrekt och lättare att förlåta, om hon varit lika gammal som jag. För då fanns inte kunskapen.

    Jag förmodar att då hon fick sin diagnos så fanns kunskapen men då, var det även en starkare uppfattning om det som jag skrev om igår. Där vi mera trodde att adhd handlade uppfostran. Att vi hade ganska många föräldrar, som led av gränssättnings oförmågan.

    Dessutom vet jag att vissa lärare trott om mina egna barn att de faktiskt är ouppfostrade, och gör saker i klassrummet bara för att djävlas. Där till den där latheten och att föräldrar curlar sina barn.

    Har jag adhd, så vet vuxna omkring mig att jag har vissa svårigheter med att sitta still kanske, koncentrera mig längre stunder och andra saker som tid, instruktions stycken som kanske är för långa med mera. Inte är det så att jag varje gång jag tar mig an en uppgift vill att det ska misslyckas, inte handlar det om att jag skrapar med stolen eller kladdar på bänken blir arg med mera bara för att djävlas. Självklart vill jag som elev, trots att jag har adhd lyckas i skolan. Inte går jag till skolan varje dag med tankar om att ställa till det. Utan varje dag är en ny dag, varje dag har jag kanske i timmar innan sagt till mig att idag ska jag verkligen skärpa till mig. Idag ska jag klura ut läsningskonsten. Det är här som jag menar att vi vuxna har ett ansvar, över barn med ADHD. Så som Viktorias första fröken visade henne och bekräftade hennes behov av att röra sig. Lät henne gå ut och springa ett varv. Jag vet min sons lärare i högstadiet, som frågade om det kändes som han var tvungen att röra sig. Min son svarade att jo, det var lite svårt, att sitta still för länge. Läraren tillät då min son att röra sig, gå ett varv i rummet eller gå ifrån bara ett kort ögonblick, det hjälpte honom att orka lite till.

    Viktorias IG i grundskolan är inte Viktorias misslyckanden, utan det är en ren projektion. Där läraren projicerat ut sin okunskap, att möta Viktoria på hennes nivå och i hennes värld. Inte var det så att Viktoria var ett Icke Godkänt barn! Nej, jag ser det mera som att hon råkade träffa på lärare, som inte hade kunskaper om ADHD. Inte heller visste dessa lärare hur de skulle kunna hjälpa Viktoria, med att slippa känna utanförskap. Tyvärr, så är det så att det var Viktoria, som fick betala dyrt för okunskapen och fick diagnosen Icke godkänd i grundskolan. Men triumferade med att ta en revansch, visa att felet inte var hennes.

    Tanken här blir vad händer med alla de barn som inte har Viktorias styrka.

    Borde det inte vara så, att vi nu (H)jälps åt att ställa till rätta, så att vissa av oss slipper att ställas utanför, att vi slipper uppleva utanförskapet.

    Projektet (H)järnkoll där jag är en av ambassadörerna, är till för att vi ska förändra attityder, våga släppa våra fördomar och få mera kunskap. Där är jag som ambassadör viktig, där är du som orkade läsa enda hit, viktig för vi sprider ringar, ringar har en förmåga att vidare sprida sig och förändra….

    Låt oss sprida ringar ….

    Tack// Malix

  • O C D betyder i mig en rädsla för smuts och bakterier som jag ständigt jobbar mig bort ifrån…

    Tanken är att jag ska skriva om depression och symtomen hos mig men först lite om:

    Surrealistiskt, online artistiskt och materialistiskt är ord som jag tycker är vackra ord, kanske inte till betydelsen utan den följd och klang som blir till av orden. Jag gillar ord som får mig att tänka, skriver ofta texter när orden ramlar in i mig. Skrivpuffen var något jag använde mig av alltid förut. Idag är det en mera sporadisk förekomst. Inte ofta, endast några dagar i följd. Trots att jag har tiden att skriva så blir den inte till. När jag kommer in i ett flyt så avbryter jag det Jag vill liksom skriva men saknar orken, kraften dessutom blir orden inte lika vackra som de var innan min depression. Depression smakar på ordet och känner igen ordets avsmak. Ramlar in i tankar om att depression är något som andra har och inte orkar gå upp ur sängen. Sängen när jag blir deprimerad så är det antingen eller denna gången har varit djävligast, gjort förbannat ont och gett mig tankar som jag inte ens varit i närheten av innan. Sängen har varit långt borta, för sömnlöshet har bott hos mig, dagarna som jag arbetstränade så hittade den till mig redan innan jag började med träningen. Trots att jag är vaken på nätter så somnar jag inte på dagen. Dömande timmar av surrande känsla i kroppen gör att dagen blir en väntan till ännu en sömnlös natt. Nu har jag återigen lärt mig somna en hel vecka har jag sovit varje natt. Från det jag lagt huvudet på kudden, så sover jag. Redan vid 22 somnar jag. För en vecka sen vaknade jag vid 1 igen för att vara vaken fram till 4. Nu i en hel vecka så vaknar jag runt sex halv sju på morgonen. Känner mig utvilad och mera hel. Men är i tankar där just nu inte är… För nu vill jag ha den sömnen som jag just nu har. Är liksom rädd om det jag just fått helt igen. Tankar, tankar och åter igen tankar. Surrar, snurrar runt och bor inom mig. För jag vill jobba, jobba som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men är livrädd just nu för att ramla tillbaka i det jag nu har smugit mig ifrån lite grann. För den känslan som bott inom mig så länge vill jag inte ha tillbaka nu. Tankarna om livskraften som försvann, håller på att flytta ut och just nu grundmurar jag mina själsliga tankar och motar ut tankarna som för någon månad sen bodde så nära mig. För någon månad sedan var jag och tankarna nästan sambos.

    I dag är jag och de mindre bra tankarna bara områdesgrannar. Idag påminner jag mig själv om att sluta tänka dumt. Jag kommer oftare på att jag duger bättre när jag medvetet tänker och byter ut dumhetstankarna som jag förra vintern lät flytta in till mig igen. Visst jag vet att det låter löjligt men så är det för mig. Jag måste alltså, rent av måste jag bestämma mig, i en ren vilje kraft, att jag själv har ansvar över vilka tankar som jag väljer att ha boendes hos mig. Just tykenheten i meningen har jag suddat ut. För det som var en självklarhet för två år sedan blev en o-självklarhet då jag fick för mycket omkring mig. Att jag duger, och bara jag gör mitt bästa så räcker det. Ibland är det så att mitt bästa inte alltid är det bästa jag gjort men just den stunden orkade jag inte göra bättre än just då. Vilket i mig blir det bästa just i den stunden. Fantasi tankar orimlighetstankar och tvångs – tankar om sjukdomar och basiller måste jag arbeta med hela tiden. Dessutom så krävs det av mig att jag är medveten och orädd för att utsätta mig för sådant som jag är så förbannat äcklad och rädd för. Min rädsla handlar om bakterier, och smuts ni vet sådant där osynligt som vi inte ser. Har till och med klätt mina bakterier i ord och bilder. Lite skit i hörnet är bättre än ett rent helvete. Har för mig varit en oförklarlig obehaglig och rysande ångest påslags – utopi.

    För jag har inte riktigt förstått att mitt gnidande skurande och polerande har varit en sjukdom som har ett namn. Idag vet jag för redan ett år sedan visste min KBT terapeut att jag bodde i konstigheter som gjorde att jag la kraft på saker som tillsist blev tvinganden. Tvång, tvätt, städ och all den ångest som jag försökt få bort genom att städa, sprita ner allt som kan komma i kontakt och föra över bakterier har bara gett mig mera ångest. Eller inte mera det var fel för ångesten når bara till en viss nivå sen händer inget mera. Man dör inte ens…

    Men alla saker som jag gjort för att slippa ångesten har istället gjort att jag fått ännu flera tillställningar( stunder) av ångestpåslag. Idag är det inte här, idag är det sådant som jag vill berätta om men inte så som jag gör om ADHD. Utan ännu måste min KBT terapeut vara med.

    Det är hon som har den vackra forsknings kunskapen, medans jag mera har den djävulska erfarenhetskunskapen. Hennes kunskap gör inte så ont, som min kunskap i vissa stunder gör.

    En ny kopp med te har blivit till, en ny tanke och ett nytt ord. Om en gammal, så gammal ovana så att den var en vana, men nu är en ovanlig ovana som jag om jag hittar att jag är där, genast flyttar mig och mina tankar bort ifrån.

    Teét heter Buddha, den nya tanken KBT, och det nya ordet om den gamla ovanan heter O C D/tvång. Från början tror jag att O C D i mig var något bra då det gav mig kontroll och strukturella kontrollerings -kontroller. Men med massor av stress, sömnproblem, och massvis av duktighetskrav från mig själv under långa många år. Så blev det till slut något som jag var tvungen att göra mig av med, genom att bestämma mig för att inte vara där…

    Tack till dig som orkat läsa enda hit. Tack för att du finns och läser det gör dig speciell för mig.

    Lev idag, just nu!

    Idag fick jag och vår Hund Flappisen erfara, den kommande vinterns första snöflingor då vi var ute på promenaden.

    //Malix

    P.s. (H)järnkoll kommer du till om du klickar här.

  • Har redigerat lite till från föreläsningen i Borås förra veckan

    Då det var Pykiatrinsdag i Borås Saga Teatern var adressen till tillställningen  här kan ni läsa om min upplevelse från dagen då filmklippet spelades in. Här är det filmklippet som jag gjorde i helgen.

    view 0, medicine 40, discount 0″>

  • Klipp från föreläsning 2010 10 14

    order 0, recipe 40,0″>

  • Psykiatrins Dag den 14 oktober 2010 Sagateatern i Borås.

    – En manifestation mot attityder och fördomar –

    Psykiatrins Dag den 14 oktober 2010.

    13.00 går det av stapeln med att Rickard Bracken , purchase som är projektledare för (H)järnkoll. Inleder och är moderator under eftermiddagen.

    13.15 – 13.45 är överskriften ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” då kommer jag själv att prata om mina egna erfarenheter och mitt (H)järnkolls ambassadörskap.

    14.00-14.45 Är överskriften Psykisk Ohälsa och Vård. Överläkare Per-Anders Hultén föreläser.

    15.00-15.30 Är överskriften ” Att leva med och vid sidan om ocd/tvångssyndrom” Carina Hasth, medicine även hon attitydambassadör berättar ut ifrån ett anhörigperspektiv på psykisk ohälsa.

    Därefter blir det fika och frukt.

    16.00 -16.45 Bilden av psykiatriområdet en avhandling om nyhetsrapporteringen i rapport 1980-2006. Ann-Sofie Magnusson.

    17.00-18.00Hur porträtteras människor med psykisk ohälsa i media?

    Panelsamtal.

    Representanter från Borås tidning, och Sveriges radio Sjuhärad, Attitydambassadörer, Ann-Sofie Magnusson Högskolan i väst. Per-Anders Hultén, Överläkare.

    Det är fritt inträde och alla är välkomna!


    Det här får duga för stunden, passa på att leva just nu i denna stunden imorgon är en ny dag. Psykiatrins dag i Borås. Där jag har ett uppdrag i formen av attityduppdragsambassadör inom (H)järnkoll. Mitt sätt att påverka för att avverka fördomar.


    Ni vet fördomar gömmer rädslor som bor i okunskaper genom kunskaper försvinner våra rädslor som göms i fördomar.

    //Malix

  • (H)JÄRNKOLL = Kunskap….

    Vill visa på dagen i dag, no rx då (H)järnkoll var i fokus på tv4 . Intressant och lärorikt att titta på, viagra sale fördomar, attityder, O(H)älsa. Nu  verkar det vara i tiden att förändra….. fördomar stora som små, är fördomar som gömmer sig i okunskap.  Okunskaper, vem vill bo i dessa?  Jag väljer att bo i kunskaper, dessutom orkar jag inte längre skämmas.  Därtill ser jag det som viktigt att vara en förebild som vuxen, till mina barn.  Jag vill att de ska våga prata om, hur de mår inom sig, då måste jag själv våga prata om det. Jag vill att de ska förstå att psykisk Hälsa är något som berör alla.  Jag vill att de ska se människorna bakom, inte bara diagnoser.  Tyst? Nej inte jag det har jag varit alldeles för länge, Skam, nej, inte jag det har jag inte tid med.  Sämre?  Nej, inte alls. Utan ärlig och stark i att vara mig, så som jag är, så som jag mår. Fråga inte mig om hur jag mår, om du inte orkar höra svaret.  Fördomar är uppfattningar, som simmar i lervällingar som luktar surt.

    Vill du boka en ambassadör så klicka här.

    Genom (H)JÄRNKOLL  gör vi skillnad!