Tyvärr är det ju lite mycket så att just planering är det som är en svårighet i sammanhanget ADHD.

Idag blir det skriva av.  I alla fall nu. Veckan har varit full av aktiviteter, sickness enligt mig. Många andra skulle nog säga en vanlig vecka.  Men eftersom jag har en viss energibortfall när jag gör saker så märker ju jag inte riktigt när reserven håller på att ta slut. Jag måste mera planera och hushålla med den energin som jag har. Jag tror att det är en av svårigheterna med min funktionsnedsättning.  När jag gör saker så tar det energi kanske har jag inte hunnit fylla på depåerna redan innan så mätaren kanske redan står på ¾ delar energi.

Jag jobbade förra helgen, cure på måndagen hade jag möte. Möten tar alltid kraft av mig. Så när jag trippade hem efter mötet var depån dags för att fyllas på. Men istället fick jag packa väskan för att ge mig av till gbg. Sov hos min syster och hennes familj. Tisdagen sedan började tidigt.  Snabb dusch, ner till stan och käka frukost på Steibrenner & Nyberg därefter spårvagnen till Sahlgrenska. Lite väl tidigt ute, men det känns bra när jag slipper ha andan i halsen för att jag stressat.  Baksidan av att vara i så god tid som jag var dvs 1,5 timmar är att tiden blir lång att vänta.

Vad gör man när man väntar? Jo man FBar lite, rör sig lite går ut, går in köper kaffe, kollar in folk. Och därefter gör man om samma procedur vilket jag nog gjorde  tre gånger om. Tills jag äntligen var i tiden då jag skulle göra det som skulle göras.  Jag skulle träffa uppdragsgivaren och packa upp mina böcker i ordningställa det jag skulle ha till föreläsningen och jag skulle samla mig mina tankar och andas ut. Min Kbt tant har lärt mig det här med att stanna upp i stunden och rensa tankarna andas och andas bort stressen som jag så ofta upplever innan jag ska börja prata. Ett par andetag är vad som behövs sen är jag i stunden just nu och stressen vilar någon annanstans.  Föreläsningen som jag gjorde gick bra.

Även hemresan gick bra. Dagen efter dvs onsdagen var en vilodag, då var jag ganska trött gjorde det nödvändigaste och vilade mesta tiden.

Torsdagen var den sedvanliga städare dagen i vårt hem och jag kan erkänna att jag inte varit för nitisk innan så det  blev som en stor städare dag.  Fast egentligen var det mera Dampryck, sådan där energiryck när man är överallt och ingenstans.  Energi rycket som är då är energi av att bara hålla sig vaken.  Då måste man liksom göra saker för att hålla sig vaken.

Innan min tabletts intrång i mitt liv hade jag dessa dampryck dagligen tills jag var helt utpumpad.  Idag är de inte så påtagliga som de var innan. Då kunde min familj vakna tidigt på morgonen av att jag krigsdammsugade hela huset samtidigt som jag möblerade om och hängde tvätt. Förr slutade det alltid med att huset var mera i kaos efter,  idag blir saker mera klara även om det inte alltid är så.

Efter mitt städryck så skulle jag göra mig i ordning för kalas hos en arbetskamrat, där vi skulle äta god mat och umgås. Efter som vi alltid jobbar ensamma så är just sådana tillställningar jätte trevliga och till och med nödvändiga.

Fredagen blev åter en vilodag nu var energinivån på under halv tank,  jag lyckade få upp mätaren till 60.  Lördagen var det återigen kalas. Denna gången var det min  före detta svägerska som fyllde 50. Sista minuten handling av blommor och presentkort,  därefter till kalaset.  På vägen hem kände jag att nu var  energidepån på upphällning, nu orkar jag inte mera. Samtidigt kom jag på att dagen som är idag,  är kalas dag. Då är det så att jag  och maken ska stå för kalaset. Maken fyllde år i onsdags, idag kommer hans kära moder dvs min Svärmor på besök.

Känner i skrivandet stund, att detta är en dåligt planerad vecka.  Energin finns liksom inte kvar längre, bensinmätaren är just nu på reserven näst intill snustorr.

Men  oavsett snustorr eller inte, så ska vi nu  Iväg till affären och inhandla, för här ska göras smörgåstårta.

En lång vecka har det varit, nu går jag på sista valsen känner jag. Nu måste jag vila både kroppligt och själsligt. Mitt inre måste vila från allt vad sociala sammanhang heter.  Imorgon ska vara en vilodag. Hm  nej  jag tittar inte i kalendern nu, det får bli sedan. Vill inte veta vad som ska ske i morgon. För just nu vill jag låtsas som jag har all tid i världen, att jag har en vilohetsdag i morgon. Skriveridag kanske till och med…

Känner att det kanske är dags att vila påriktigt det gör jag i husvagnen, tyvärr så är det inte ännu  sommarlov så vi kan liksom inte sticka iväg hur som helst.