Kategori: I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser
-
Att ha världens bästa revisor är bra när man har företag.
Sitter hos revisorn, tadalafil han tränar mig i bokföring. I våras när jag skulle göra min deklaration så var inte mitt program komfortabelt med min revisor program, order då hade jag Visma enskild firma som bokföringsprogam. Inte heller hade jag så mycket is i magen så jag känner att jag själv kan stå för mina bokföringssaker. Utan jag vill ha någon att hålla i handen där av min revisor. Som till på köpet har massvis med tålamod. Tror det är en viktig ingrediens att ha när man är revisor. I alla fall är det en bra tillgång att ha när man har med mig och mina papper att göra. I alla fall så hjälpte han mig med ett mera riktigt bokföringsprogram så att vi kunde importera och exportera till hans program när det blir årsredovisningar och sånt.
Idag sitter jag på hans kontor och lär mig hur jag ska göra. Innan har jag ju gjort lite utifrån mina egna kunskaper som är små. Jag gör för att jag kan göra inte för att jag har kunskapskan görat utan blippar lite här och där ibland blir det rätt och ibland mindre rätt.
Några rätt hade jag men, med det här att dra av moms och lägga till moms där faller jag på målsnöret. Det blir ibland så tokigt att det gör ont. I alla fall i kassan. Om det gör ont i kroppen har jag inte en aning om. Det är det revisorn ska se till att jag slipper lida för. Papper är inte den starkaste sidan av mig. Oftast ligger dom i en hög och ligger där tills piskan är på ryggen och jag verkligen, verkligen måste göra det.
Men i år, har jag tänkt slippa att isen i magen smälter och till sist blir öken. Vilket är det som gör att sandstormarna drar in i mig, vilket ger mig ångest. Så idag gör jag första försöket att få ordning, har lovat till och med skrivit kontrakt med mig själv om att få ordning i kaoset så att magisen inte smälter till nyåret när momsen och sådant ska vara i ordning.
Att jag sitter här och skriver nu, är för att revisorn hade en annan kund. En kund som han skulle göra en affär med. Mitt ärende tog säkerligen mera tid än han räknat med. Så nu är det lite skrivtid, samt kaffe paus, medans han gör det uppdraget som hans andra kund skulle göra.
Idag har jag innan i morse varit hos sjukgymnasten jag hade skött mig bra. Och om 6 – 8 veckor kommer jag vara återställd i min höft. Nu ska det styrketränas bara, minst tre gånger i veckan plus den andra träningen tre gånger om dagen. Jag kan hoppa över den om jag simmar långt och länge.
Just det där med att simma är ju egentligen den enda träningen jag på riktig trivs med. Har jag väl börjat simma eller väl kommit i vattnet, kan jag simmar hur länge som helst.
För några år sedan simmade jag minst 1000 meter minst en gång om dagen.
-
Torsdagen på Ågrenska
Gick bra, order men jag har lärt mig ett och annat. Frågan är bara om jag minns det till nästa gång. jag var den som pratade sist denna heldag. På morgonen kom jag försent. Gps som jag inte använde körde inte fel denna gång. Eftersom jag lärt mig att inte använda den då den bara tjatar kör om rutt. När jag insåg att jag var på tok fel så plockade jag fram min telefon och google maps tack för den. Nu var inte den helt på det klara för självklart var det vägarbeten och självklart tog jag fel även i alla ommöbleringar i skyltar och sånt.
Men endast tio minuter försent som var jag på plats. Det var en lärorik dag jag lärde mig massvis. Sven Olof Dahlgren var första talare och höll på fram till 11, help 30 därefter var det Johanna Björk som är ADHD konsulent som hade ordet, discount där efter vid 15.00 pratade jag på en stund. Det jobbiga är inte att stå framför människor och prata, arbetet ligger i att sitta och lyssna tror jag. När man som jag pratar så sent på eftermiddagen är det dumt att få in massa konstiga dumma tankar precis innan. Vilket jag fick vem är jag vad har jag att säga och alla sådana dära tankar är mindre bra för magen var full och nervöshetsgungor när det slutligen var min tur.
Trotts alla känslor just då så gick det bra, även om jag antagligen vissa stunder pratade i autoban fart. Böcker sålde jag, vilket var roligt. Resan hem var lång och jag var tvungen att stanna på vägen för att vila och fika. Väl hemma var det vila, på natten till fredagen fick jag hög feber och i går hela dagen låg jag på soffa och botade febern med alvedon och vila. Idag är det jobb som gäller, jag börjar redan nu vid 10.30 slutar inte från klockan 14,00 i morgon.
Lev idag just nu! Solen skiner och det är vår.
-
Jag har Världens bästa revisor han gör så att ont i magen försvinner…..
Ont i magen dagen var det igår på morgonen, case sedan kom jag på vad är det att ha ont i magen för. Ontimagen åkomman var revisorbesöket som botades snabbt när jag kom dit. För jag har världens bästa revisor, sales Världens bästa revisor arbetar på Råggärds redovisningsbyrå mitt ute på landet. Jag har haft revisor förr om åren. Men då var det ontimagen åkomma alltid, treat för jag hade så lite koll på papper. Idag har jag lite bättre koll, men borde haft mera för magenåkomman kommer till trots. Kanske är det historiska minnen som gör åkomman. För jag inser ju att jag verkligen inte behöver ha den när jag har Christer som hjälp. I går blev det åtgärd med ett nytt redovisningsprogram på datorn. Innan hade jag Visma enskild firma vilket inte är att rekommendera om du kan så lite som jag kan när det gäller företagande och papper. Nu tänker jag låna revisorns ordspråk för skit in blir skit ut. När man kan så lite som jag kan så ska du inte ge dig på att försöka lösa det själv. Och programmet enskild firma är ju ett program som gör att du ska kunna lösa allt själv. Men jag vill inte kunna lösa allt själv när det gäller redovisning för jag måste liksom ha någon som har koll. Som vet vad man får och inte får. För jag vill göra rätt och känna att det blir en mjuk känsla i magen när jag deklarerar så jag inte luras eller gjort fel som kan bli surt efterhand.
Så igår ringde min kära revisor upp företaget, som sålt programmet åt mig. Förklarade att det är ett oriktigt program som inte är till för mig, visserligen fick jag betala lite mera för det nya programmet. Men det handlade om fem hundra kronor, det är överkomligt. Bättre att lägga en femhundring mer på programvaran, än att få någon skatte skuld eller tag i örat, för att jag gjort fel, när jag gjort efter bästa förmåga.
Igår när jag kom hem från revisorn så satt jag under kvällen och smygtittade på programmet. Men bara tittade för jag vågade inte göra något i det med rädsla att göra fel. Idag fick jag mail av Visma om tips på den nya programvaran
Visma Avendo eEkonomi . Så nu när jag redan vårstädat huset ska jag smyga mig ner i källaren och prova på riktigt skjuta skarpt kan man säga så. Vet inte i alla fall så får det duga. Nu ska jag lära mig bokföring på det riktiga sättet genom att prova för jag har en back up tänker jag gör jag fel så kan min revisor hjälpa mig rätta till det.
Lev idag just nu, För just nu är det VÅR ute, Äntligen !!!!
-
Hur olika får man vara? Magnolian Kungälvs sjukhus.
I går packade jag väskan för att ge mig ut på äventyr idag. Vägen till äventyret var till Kungälv. Närmare bestämt Magnolian som är hörsalen på Kungälvs sjukhus. Klockan 11 var den utsatta tiden som var noga att hålla.
Jag är specialist på att komma i tid, om det är så att man ska vara på utsatt plast en timma innan man måste vara i tid. Då är jag hel-specialist för redan klockan tio var jag på den bestämda platsen.
Idag hände det även något så ofattbart som att jag på icke bestämd plats kände igen en kvinna som vart en del i att jag fick delta i lunchföreläsningen. Ofta har jag svårt för det där när ett bekant ansikte dyker upp på en plats där jag inte innan träffat människan.
Många tänker antagligen att jag är högfärdig eftersom jag så sällan hälsar när jag möter någon på ett ställe där jag inte brukar träffa denna någon.
För mig är det så att lärare som jag träffar i skolan får hålla sig till skolan för att jag ska känna igen dom.
Men idag när jag stod utanför i korridoren på sjukhuset var det ett bekant ansikte. Kvinnan träffade jag för första gången på Ågrenska när jag föreläste där en gång för några år sedan. Träffade henne även när jag var i Borås i våras och även när jag var på Sahlgrenska. Idag fick jag syn på henne och kände igen.
Det är lite stort för att vara mig.Jag pratade på som vanligt idag men tiden var knapp så allt som skulle sägas hanns inte med.
Fast jag inte hann med allt som jag tänkt mig så känner jag mig nöjd med min insats.
De andra föreläsarna var intressanta att lyssna till och tänk att jag lärde mig massvis idag med.
Så är det ju vi lär oss alltid något nytt varje dag vissa lärdomar gör ont andra är bra behagliga och nyttiga.
Idag var det nyttigheter som var den största källan i kunskaper, känner stor tacksamhet här dagar. -
Psykepedia
Skrev ett inlägg på Psykepedia kan läsas här.
-
En dålig planering, är dumt att ha när vi Tänker ADHD
Tyvärr är det ju lite mycket så att just planering är det som är en svårighet i sammanhanget ADHD.
Idag blir det skriva av. I alla fall nu. Veckan har varit full av aktiviteter, sickness enligt mig. Många andra skulle nog säga en vanlig vecka. Men eftersom jag har en viss energibortfall när jag gör saker så märker ju jag inte riktigt när reserven håller på att ta slut. Jag måste mera planera och hushålla med den energin som jag har. Jag tror att det är en av svårigheterna med min funktionsnedsättning. När jag gör saker så tar det energi kanske har jag inte hunnit fylla på depåerna redan innan så mätaren kanske redan står på ¾ delar energi.
Jag jobbade förra helgen, cure på måndagen hade jag möte. Möten tar alltid kraft av mig. Så när jag trippade hem efter mötet var depån dags för att fyllas på. Men istället fick jag packa väskan för att ge mig av till gbg. Sov hos min syster och hennes familj. Tisdagen sedan började tidigt. Snabb dusch, ner till stan och käka frukost på Steibrenner & Nyberg därefter spårvagnen till Sahlgrenska. Lite väl tidigt ute, men det känns bra när jag slipper ha andan i halsen för att jag stressat. Baksidan av att vara i så god tid som jag var dvs 1,5 timmar är att tiden blir lång att vänta.
Vad gör man när man väntar? Jo man FBar lite, rör sig lite går ut, går in köper kaffe, kollar in folk. Och därefter gör man om samma procedur vilket jag nog gjorde tre gånger om. Tills jag äntligen var i tiden då jag skulle göra det som skulle göras. Jag skulle träffa uppdragsgivaren och packa upp mina böcker i ordningställa det jag skulle ha till föreläsningen och jag skulle samla mig mina tankar och andas ut. Min Kbt tant har lärt mig det här med att stanna upp i stunden och rensa tankarna andas och andas bort stressen som jag så ofta upplever innan jag ska börja prata. Ett par andetag är vad som behövs sen är jag i stunden just nu och stressen vilar någon annanstans. Föreläsningen som jag gjorde gick bra.
Även hemresan gick bra. Dagen efter dvs onsdagen var en vilodag, då var jag ganska trött gjorde det nödvändigaste och vilade mesta tiden.
Torsdagen var den sedvanliga städare dagen i vårt hem och jag kan erkänna att jag inte varit för nitisk innan så det blev som en stor städare dag. Fast egentligen var det mera Dampryck, sådan där energiryck när man är överallt och ingenstans. Energi rycket som är då är energi av att bara hålla sig vaken. Då måste man liksom göra saker för att hålla sig vaken.
Innan min tabletts intrång i mitt liv hade jag dessa dampryck dagligen tills jag var helt utpumpad. Idag är de inte så påtagliga som de var innan. Då kunde min familj vakna tidigt på morgonen av att jag krigsdammsugade hela huset samtidigt som jag möblerade om och hängde tvätt. Förr slutade det alltid med att huset var mera i kaos efter, idag blir saker mera klara även om det inte alltid är så.
Efter mitt städryck så skulle jag göra mig i ordning för kalas hos en arbetskamrat, där vi skulle äta god mat och umgås. Efter som vi alltid jobbar ensamma så är just sådana tillställningar jätte trevliga och till och med nödvändiga.
Fredagen blev åter en vilodag nu var energinivån på under halv tank, jag lyckade få upp mätaren till 60. Lördagen var det återigen kalas. Denna gången var det min före detta svägerska som fyllde 50. Sista minuten handling av blommor och presentkort, därefter till kalaset. På vägen hem kände jag att nu var energidepån på upphällning, nu orkar jag inte mera. Samtidigt kom jag på att dagen som är idag, är kalas dag. Då är det så att jag och maken ska stå för kalaset. Maken fyllde år i onsdags, idag kommer hans kära moder dvs min Svärmor på besök.
Känner i skrivandet stund, att detta är en dåligt planerad vecka. Energin finns liksom inte kvar längre, bensinmätaren är just nu på reserven näst intill snustorr.
Men oavsett snustorr eller inte, så ska vi nu Iväg till affären och inhandla, för här ska göras smörgåstårta.
En lång vecka har det varit, nu går jag på sista valsen känner jag. Nu måste jag vila både kroppligt och själsligt. Mitt inre måste vila från allt vad sociala sammanhang heter. Imorgon ska vara en vilodag. Hm nej jag tittar inte i kalendern nu, det får bli sedan. Vill inte veta vad som ska ske i morgon. För just nu vill jag låtsas som jag har all tid i världen, att jag har en vilohetsdag i morgon. Skriveridag kanske till och med…
Känner att det kanske är dags att vila påriktigt det gör jag i husvagnen, tyvärr så är det inte ännu sommarlov så vi kan liksom inte sticka iväg hur som helst.
-
Reflektion från gårdagens händelser.
Så här efter en dags vila känner jag att jag ska skriva om gårdagens händelse. Igår var det föreläsning på Sahlgrenska det var arbetsmarknadnoder som stod för arrangerandet.
Hur olika får man vara? Var frågan.
Egentligen hur olika får man vara?
Är likheterna bra?
Är det bra att vara olika?
Vilka likheter finns det?
Vilka är olikheterna?
Stora frågor, unhealthy som antagligen kan få hur många svar som helst. Jag gillar olika, har jag gjort alltid, var snabbt när Aftonbladet startade gillar olika. Tvingade hela familjen att bära handen då. Olikheter kompliterar gör en helhet tänker jag. Jag är bra på vissa saker och mindre bra på andra. Det är ju därför vi är många, för att du är bra på det som jag är mindre bra på det är där dynamiken finns och skapas.
Där bor oliktänk utveckling och helhet.
Jag var första talare, jag behöver vara det för jag blir så trött om jag sak sitta och lyssna innan. Jag mera ofokuserad än vad jag brukar vara. Därför var jag första talare. Efter mig så pratade Henrik Ragnevi. Den killen har hurmor, så mycket klokheter som kommer ur honom är nästan svårt att ta in. Men lär få höra honom flera gånger så vissa av klokheterna kommer säkerligen flytta in vid senare tillfällen.
Efter Hendrik så var det Ingrid Karlssons tur, hon är chef inom Regionservice och kommer från en mångkulturell arbetsplats.
Mångfald i en arbetsgrupp är en tillgång, menar hon, och tänk jag kan bara hålla med.
Hon arbetar aktivt med mångfald och bidrog med sina erfarenheter.När föreläsningen var klar så kom det fram en kvinna till mig och Citerade ord som jag har i min föreläsning.
Jag brukar berätta att jag har arbetat med ungdomar på behandlingshem. I de sambandet brukar jag berätta hur vissa av ungarna på ett märkligt sätt bara ramlade in i mig och gjorde ont.
Idag ser jag ju vad det var som gjorde ont, det var likheterna, igenkänningen av utanförskapet och de olika svårigheterna. Idag vet jag och idag har jag kunskaper som jag då inte hade hittat till.
Tänker att det idag hade varit på ett helt annat sätt idag hade jag haft större förmåga att se vad ramlandet stod för. Säkerligen hade jag även försökt få ungarna att vända det som människor ser som otill till tillgångar. Men mest av allt så hade jag haft mera förståelse i mig själv varit mera medvetenhet om varför och vad.
Kolla, kolla igen och igen lyckas jag som alltid komma ifrån ämnet och syftet. Men det är ju det som jag är bäst på.
Kvinna berättade med tårar i ögonen att jag i stunden jag pratat ramlat in hos henne. Just det mötet har varit hos mig under hela gårdagen, även idag har kvinnan varit i mina tankar. Mötet gjorde mig mjuk och varm inombords just det mötet och hennes ord gjorde min dag igår, jag blev så berörd.
Skulle du kolla förbi på min blogg här, så vill jag på det mest varmaste sätt tacka dig. För att du tog dig tid kom fram och prata, det gjorde så gott i mig. Idag har jag tänkt på vårt möte, dina ord och tänk jag känner att du allt ramlade in i mig med.
Dina ord har jag tagit med mig, tänkt på under dagen. Orden har gjort mig glad och gjort mjuka tankar i min dag.
-
Hur olika får man vara?
Lunchföreläsning 29 maj
Hur olika får man vara?
Arbetsmarknadsnod Göteborg bjuder in till en öppen föreläsning som riktar sig till alla medarbetare
inom VG-regionen och till våra samarbetspartners Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Att erbjuda alla personer likvärdiga möjligheter till anställning i regionen utan att kön, mind ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, religion eller könsöverskridande identitet är ett mål i Personalvision 2021. Projekt Arbetsmarknadsnoderna arbetar aktivt med att sprida kunskap om våra olikheter.
http://intra.vgregion.se/sv/Insidan/projekt-och-Mer om projektet kan du läsa på beslut/Projekt/Arbetsmarknadsnoder/ och på www.vgregion.se/arbetsmarknadsnoder
(H)järnkolls attitydambassadörer, Carina Ikonen-Nilsson
och Henrik Ragnevi beskriver hur det är att leva med psykiska
funktionsnedsättningar. Mångfald i en arbetsgrupp är en tillgång för att ta
vara på och acceptera våra olikheter.
Läs mer om Hjärnkoll på www.hjarnkoll.org
Ingrid Karlsson, chef inom Regionservice kommer från en
mångkulturell arbetsplats. Hon arbetar aktivt med mångfald och
bidrar med sina erfarenheter.
Tid: Den 29 maj klockan 11.15 – 12.45
Plats: Sahlgrens aula, Sahlgrenska sjukhuset
Har du frågor kontakta:
Anmälan görs via Regionkalendern senast den 22 maj.
Deltagandet är kostnadsfritt, anmälan är bindande.
Monica Frejd Stillberg, tfn 031-343 27 70
Vi bjuder på lunchsmörgås och dryck.
monica.frejd.stillberg@vgregion.se
Annika Helin, tfn 031-343 27 73
annika.helin@vgregion.se
Moniqa Rosendal, tfn 010-473 78 52
moniqa.rosendal@vgregion.se -
Autism +ADHD = kompensation?
Det två damerna gav sig ut till Orust, nurse en av damerna var jag, view den andra är en vän som jag för inte alls så länge sedan lärt känna.
Vår vänskap är bindande av våra egenskaper där vi båda befinner oss inom NPF. Hon autism som hon själv säger, jag som dampar loss emellan åt. Dampigheten har även en finare benämning som ADHD. Jag tar inte illa upp av någon benämning. Ibland brukar jag säga att jag får damp. Då brukar barnen säga att det är inget du får mamma, det är något du har. Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om utan om vänskap.
Själv är jag ingen kung i ämnet utan nybörjare. Fast det beror hur man ser det. Jag tänker att jag vill skilja på vänskap och bekantskap. Vänskap är något som för mig är, när jag kan vara jag med alla mina till och o-till. När man liksom kan spegla sig i varandra och får acceptans, även det som är negativ.
Jag och min vän brevväxlar när vi inte träffas. Då är det inte några korta sms eller fb chatter. Utan riktiga brev där vi delar tankar och klokheter. För ett år sedan var det nästan ett brev om dagen, i dag är vi mera sparsamma. Kanske ett två ibland tre mail i veckan. Dessutom är vi damer som planerar våra träffar. I vintras var vi ute på Orust och shoppade innan jul, nu i dag var vi där för att påsk-shoppa.
Nästa träff har vi tanken till Borås. Eftersom vi båda befinner oss inom NPF, så är vi noggranna med att se till att det är en planerad dag. Inbokad, förberedd och tankar på vad som ska handlas och var vi ska äta mm. Dagen i sin helhet är dela tankar och tankar och tankar. En lunch och en tripp till blomsterlandet. Sedan skills vi åt för att åka hem var och en till sitt.
Jag blir förundrad hur lika våra erfarenheter är, hur lika vi är i våra uppfattningar. Självklart finns det skillnader för vi har ju levt två olika liv, vår vänskap är ju nu på senare tid. Vänskapen är en vänskap av tillfälligheten att jag skrev min bok.
”Jag föredrar att kalla mig impulsiv.” Hon hade läst boken och av små tillfälligheter fick vi kontakt. En sådan där Connection där allt bara ramlar på plats. Är det saker som jag funderar på så skriver jag till henne. Är det saker som jag är frustrerad över skriver jag till henne. Hon är medicinen, som gör min impulsivitet mindre och mera lätt att leva med. För det impulsiva i mig har lärt sig att vänta, lärt sig att inte göra förhastade saker. I dag gör jag inget om jag inte fått ett svar från min vän. Kanske gör jag ändå som jag innan tänkt men, det känns gott att ha någon att dela tankarna med innan. Någon som liksom har samma tänk men ur ett perspektiv utifrån sig.
Nu vet jag egentligen inte vad jag har skrivit eller förmedlat. Tanken från början var att det är helande att träffa människor, som liksom går på samma stigar som än själv. Som utifrån sin egna livshistoria har liknande upplevelser och tankar. Jag känner stor tacksamhet över att jag har henne som vän. Är tacksam över att vi liksom hittat till varandra.
En av våra svårigheter är ju det sociala samspelet. Det här med sociala sammanhang och tänk här går vi tillsammans ut och gör sådana där sociala saker som vi båda inte har full koll på. Kanske är det så att vi i våra olikheter i funktionsnedsättningarna kompenserar varandra. Men det har jag inga belägg för, utan är en tanke i stunden.
Jag tror vi har acceptansen i vårt sammanhang och gör någon av oss fel, så ser vi med våra egna glasögon ut ifrån vårt egna sätt att se på bristen om det nu är någon. Kanske är det så att vi känner igen oss i svårigheterna och liksom enklare struntar i dom.
Jag tänker att det är viktigt med olika forum där människor med mina egenskaper träffas. Att vi träffas delar med oss av det vi har. Det jobb som familjestödsenheten i GBG gör är så viktigt. Här vill jag även flika in Compassen som är en intresseförening som även de är med i sammanhanget.
Det är så viktigt att vi som behöver har möjligheter att träffas, det är helande kraft där i alla fall jag samlar energi. Familjestödsenheten ordnar olika former av grupper. Föräldrarutbildningar, Q-grupper, vuxengrupp (ADHD), relationsgrupper där partnern har möjlighet att vara med och diskutera utifrån sitt. Jag tänker att sådant är viktigt för det är nog inte alltid enkelt. I alla fall inte för min kära make att alltid stå ut med mina egenheter och impulser.
Lev idag just nu så sitter jag mest och reflekterar över alla nya tankar som flyttade in hos mig.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.