Kategori: Malix Sida 139 av 267

Skitprat i största allmänhet…..

här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

Vem mår bra av att andras dålighet?

INGEN!

Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.

Sommar tankar i största allmänhet

Midsommardagen, advice Midsommar e de det här  Yankee kallar first day of summer? För mig har det varit sommar sedan i mars någon gång. Nej mitt i sommaren är mera nära tänker jag. Mitt i sommaren.  Nu är vi där mitt i sommaren, troche vårblommorna som dansade på backen, har bytts ut till sommar blomster. Stolta hundkex, Lupiner fast de börjar ju vara på lånetid nu för de har ju funnits en tid nu.  Om två tre månader kan vi traska ut i skogen och plocka  de små svamparna  som då bor där.

 

Jag som alltid gillar att bada, har bara badat en gång ännu.  Tror det handlar om att barnen inte längre bor hemma.  Stora sonen bor i Borås och det hade vart lite långt att åka dit för att bada någon timma.  Igår var dottern här och besökte oss.  Jag och hon bokade in en badare dag i juli, Hon jobbar på två olika jobb och  tyvärr verkar det som om hon jobbar de dagar jag är ledig.  Det är ju bra att hon jobbar och har att göra men,  några badare dagar vill jag allt ha med dottern.

Nu har nog jag och dottern en konstig umgås gen, för när vi umgås så gör vi nog inte sånt som andra gör. Utan när vi umgås gör vi som små barn  som leker bredvidleken.  Vi tittar ofta på filmer gärna en två tre stycken på rad ligger i soffan och har täcken och kudde. Ser på film efter film. Åker vi till badet så är det ligga och sola, sova om vart annat, simma en och annan gång. Vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. När vi är ute på shopping eller om hon är med när jag föreläser. Så sitter vi i bilen och lyssnar på musik högt som fasiken.  Äter lunch någonstans och tar en tur in på Lindex och någon skoaffär. Nä vi gör inte så mycket mera än att vi är tillsammans.

ofta är de så här vi umgås när vi träffas just den här gången fick min vän från Stockholm oxå plats.

 

Det var kul att hon kom hit igår när vi hade kalas.  Nu brukar vi mest bara sitta och kramas, till och med så att våra gäster reagerade på det.  Min väninna sa men gud vad ni kramas och är gulliga mot varandra så gör inte jag och min dotter.  Nää, men så gör vi, Vi kramas och säger saker som  å vad mysigt att du är här,  eller lilla stumpan vad jag saknat dig och sånt.

Men  pratar nej vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. Samtidigt som jag faktiskt vet att skulle det vara något som  dottern funderar på eller borde berätta för mig så vet jag att hon gör det.  Kanske inte med en gång men hon gör det när hon är redo.

Kanske beror vår opratsamhet på att vi helt enkelt inte orkar, att vi liksom bara behöver den där bredvidleken och det är tillräckligt för att umgås.

m 003

den ungen kunde äta med hela kroppen då hon va liten.

Hon är otroligt vacker min dotter fast så säger nog alla mammor om sina döttrar eller 🙂

Förut va det ett problem för mig, när jag upptäckte att jag och dottern inte pratade utan gjorde saker mera var för sig men tillsammans. Jag var rädd för att vara en dålig mamma. Idag har jag mera insett att ja… men , det är ju så vi är det är så vi umgås. Vi liksom bara är, dessutom älskar vi att ligga i soffan och kolla in film på film. Det är vårt sätt att koppla av.

Sorg ska kännas när vi orkar och våga se vad det är

Ring mig stod det på min Fb sida när det står så, sick är det allvar. Då är det en stund som är riktigt allvarligt.  Ring mig och jag ringer.  Efter ring mig stunder brukar stunder inom mig hoppa in om att jag skulle vilja sudda bort i verkligheten. Inte sudda bort ring mig eller det som sker i stunden, view Nej det vill jag inte sudda. Men jag skulle vilja sudda bort tråkiga känslor som bor hos någon i ring mig stunden. Men inte utan att jag beundrar ringmig stundens deltagare.  Det gör jag beundrar och önskar så att jag kunde göra något mera än att bara prata en stund. Skulle vilja ta bort alla känslor som bor i stunden. hos min andra invånare i ringstunden.  Skulle vilja att denna någon såg på sig själv med samma ögon som jag ser på denna.  Att liksom mina mjuka tankar om hen bodde hos hen.

Hur ska jag göra för att hen ska inse och förstå, att ingen är stark ensam. Ingen orkar i längden slåss mot sin överman alltid. Snesteg gör man. Även jag gör det, snestegen är där för att visa på en annan väg. Så länge som stigen är krokig,  snestegen blir till, så finns det något på den stigen som ska bort.  Kanske till och med så att det ska sopas rent helt och hållet, ta en annan väg. Prova på  något tvärt om som inte aldrig har provats.  Ja oavsett jag önskar  av hela mitt hjärta att den sorg och den bedrövelse min vän upplever, var något som jag kunde lyfta bort och lägga undan  i flera år.  För att kanske sedan plocka fram, när sorgen blivit gammal och grå. För  faktiskt så tror jag att sorg är inte bara dåligt, utan helar när man får distans och vilat ett tag i bra stunder som är längre än några timmar, dar eller veckor.

Ja så ska jag tänka, jag ska slå in sorgen i paket. Det gör jag med min egna, lägger den längst ner i ryggsäcken för att plocka fram den senare när jag orkar och vågar se sorgen i sorgens öga.  Ofta när tiden gått ett tag, så  blir  sorg bedrövelser mera sanningsenliga när man ser på dom, efter ett tag. Då brukar de tala om saker för oss som vi inte i sorgen orkade lyssna på. Inte orkade, vågade känna.

Å vad jag önskar dig lycka och mjukheter, jag tror du vet det…. Önskar så att du såg dig så som jag ser dig med mina ögon,  att du har lika mycket rätt till bra saker och lycka som vi alla har.  I kvällstimman just här i stunden så sänder jag dig kärlek, omtanke och allt vackert du önskar.

Tyvärr så tror jag inte att det hjälper  hur mycket jag önskar och tänker. För du ser så mörkt har vandrat i det mörker så länge nu.

 

 

semester är framtider och drömmar ännu

Snart är det då midsommar igen  Mitt i sommaren, capsule hm kan vi dra tillbaka klockan? En månad eller något? Fast  vi får dra tillbaka den så mycket som jag kan ändra tiden för semester.  För just nu längtar jag så mycket efter semester att det nästan gör ont i hjärtat. Längtar  jo det gör jag även om jag faktiskt känner att det är ganska så mysigt just nu så här innan veckorna av semester.  Då har jag  ju karamellen kvar.  Nu ligger semestern i framtiden.

Ännu är den en tanke i framtiden, medicine en sådan där tanke som gör sinnet mjukt och vågor i magen. Tankarna går till norr i sommar, Norr över när andra åker söder över.  Jag har en Morbror som bor i Örebro. Hans fru pratade om den tiden då de hade husvagn. Då berättade hon att husvagn då ska man till våra norra breddgrader.  Deras husvagn hade inte varit söder över innan deras son hade tagit över husvagnen.

Vår husvagn då vi köpte den fick försmak av De nordliga breddgraderna redan på sin första tur.  Fast innan Norrland hann vi med  Stockholm, Skutskär och någon lite längre upp vilket jag inte minns namnet på så här just nu. Den var inget vi skulle åka tillbaka till så kanske är det ett förträngt minne.   Därefter anlände vi till Campingen som idag är ett kärt minne. Kålgården som ligger i Vilhelmina, Bara några mil från Marsfjället och Steikenjokk. Där bor mitt hjärta där uppe på fjället.

Men ännu sitter jag här i soffan med tv på,  tankar om att gå ner till Träningsvärket som snart får byta namn till friskvårdsverket för  ju flera månader som går ju starkare och bättre blir jag även om värken inte helt försvunnit.  Semester ja, snart men några veckor kvar innan semester.  Midsommar jo snart är det midsommar skulle jag inte skriva innan så önskar jag en riktigt trevlig midsommar.  Men små grodor och sill, den  nubben, den är lättare att hoppa över  om man utesluter den. Det gör jag utan att blinka för usch vad det smakar vidrigt.

En liten flicka lärde mig att där ifrån hon kom sa man alltid hälsa familjen. Hälsa familjen tycker jag låter trevligt . Lev idag just nu. Jo och här sitter jag och skriver om semester. Men just nu är jag ju i för-tankarna och dom är inte fel.  Lev nu just nu, igår är inte kvar och morgondagen är i framtiden. Visar 20140615_205758.jpg de första små gubbarna plockade vi redan i förrgår och tjuvstartade lite jätte goda va det.

10,5 Grader jo lite kallt va det.

idag har jag badat i Lerkil.  Jag gjorde det till och med två gånger.  Kallt jo det va riktigt kallt.  10, help 5 grader visade sig tempmätaren.  Men bada gjorde jag.  Vi va tre stycken som vågade oss i.  En äldre herre som hade sprungit från Kungsbacka, sovaldi sale en dam som  hade med sig tempmätaren.  Maken och sonen stod och såg på de tyckte det räckte med att bada genom att stå på bryggan och titta på.

Visar 20140615_103308.jpg

Vem är du?

visst kan det kännas skrämmande med den  frågan? Vem är du? Just den frågan fick jag en gång när jag träffade en  psykolog som jag skulle ha ett samarbete med under ett års tid. Egenterapi kallades det på den tiden.  Mitt svar va att jag jobbade som behandlingsassistent.  Då frågade hon igen vem är du?  Jo, troche jag är Carina och jag jobbar som behandlingsassisten och har två barn.

Det blev tyst i rummet och för mig va det en obehaglig tystnad. Där det kändes som om jag var tvungen att prata mera, shop om vad jag var för en men, pharmacy då hade jag inga saker  att säga.  Det var psykologen som bröt tystnaden  med ord som gjorde intryck på mig.

Jo av ditt svar har jag nu räknat ut att du jobbar som behandlingsassistent, du har två barn. Är det så du  vill beskriva dig själv?  Är det inte en beskrivning av att du arbetar, och är mamma till två barn.  Känner man dig när man vet det här. Skulle du och jag kunna vara vänner av bara den här informationen.   För mig var situationen obehaglig, och ganska så krypande.

Här jobbade jag med att hjälpa barn och ungdomar att hitta sin plats i livet, sin identitet. Så var det obehagligt när psykologen frågade mej vem är du?   Ett år gick jag hos denna kvinna och pratade,  i början var jag rädd för att säga fel saker,  ge svar som skulle vara fel.  Efter någon månad hos henne, så frågade hon om jag var rädd för att göra fel.  Om jag var rädd för att  jag skulle vara fel.   Under terapi timmarna som blev många  kom ständigt frågan upp.  Vem är du?  Jag kunde fylla på med svar som inte handlade om vad jag jobbade med eller hur många gånger jag blivit mamma. Utan det blev en mera färgrik bild.  Vem  som var jag.

Bilden som från början var  att jag var behandlingsassistent, hade två barn och var duktigt på att hålla ordning i mitt hem. Visade sig vara saker som höll mig fast i en mall av att duga om jag bara gjorde och följde andras karta.

Idag ställer jag mig själv den frågan, men,  när jag ställer den hör jag kvinnans röst. Vem är jag, idag har bilden av mig blivit mera nyanserad.  Fått fler färger och  vissa staket som jag satte upp för att duga för mig själv, har  fallit ner vittrat sönder.  Vem är jag?  Idag  har jag inte längre ett arbete som behandlingsassistent. Idag behöver jag inte  maskera, gömma mig bakom en fasad av arbete hur många barn jag och om jag lyckats med livet.

För idag har jag lyckats i mig själv.  Vissa mönster har jag lyckats hitta.  Väven i min väv börjar bli synlig, få mönster och är ganska så tålig.  Vissa  sidor av väven  börjar bli lite slitet, det är sidor hos mig själv som jag tränat på  som är utanför min förmåga.  Ibland klipper jag till och med bort dessa stunder, för att ha mera mönster rikt i väven.  Vem är du?

Jag  tror det är en viktig fråga att ställa sig ibland, den gör att jag hamnar här och nu. Gör bilden mera tydlig,  den ger mig en möjlighet att inte ramla ner i gropen där jag inte är sann emot mig själv.

Vem är jag då?  Jag jag har lev ganska så många år,   det har varit många år av att inte få plats på kartan bland den stora allmänheten.  Jag har en lite mindre bit som jag vaktar som ett lejon.  Mitt hem är min borg,  min borg är det som är jag där försöker jag vårda och ta hand om det som är jag.  Försöker vara  de bästa i mig ganska så ofta även om det ibland visar sig att även  min sol har fläckar.

Det där med självkänsla är viktigt för mig. För jag vet hur jobbigt och ont det gör när den saknas.  Det är inte så att jag måste vara älskad av alla andra. Det kommer jag inte att bli.  Det viktiga är att jag står ut med mig själv.  Att jag är min bästa vän, för med mig kommer jag leva hela livet med.  Kommer inte vara utan mig själv en enda sekund.  Förr ville jag vara utan mig alltid,  vara precis så som alla andra.  Idag är jag glad och tacksam över att jag inte förlorade mig själv på vägen.  Att jag blev som alla andra, utan  att jag hittade till det som är jag på gott och ont.  Just det önskar jag  att alla unga pojkar och flickor fick en chans till redan från början, att  de steg ut i livet utan masker, fasader och uppfattningar om sig själva att inte duga.

Tror en väg till detta är att ställa frågan. Vem är du, när svaren sedan kommer så är ju inte det  något som ska värderas.  Det går liksom inte att värdera när vi är sanna i oss själva.

Lev idag just nu, igår är ett blad som vi just vänt, morgondagen är ett nytt blad i vår livsbok.

längtar till semester nu

se så nu är det som vanligt igen. Mallon klarade studenten, drugs och alla kalas som var med detta, sovaldi sale först firade vi henne här hemma men sedan har det varit lite festligheter lite varstans.  Så här den första veckan på hennes sommarlov provade hon redan igår på ett nytt jobb.  Hon ska prova på ett gruppboende. Vilket hon tycks gilla.  Hon ringde mig igår efter jobbet och var glad över att det  verkade vara ett bra jobb.

Själv har jag mitt gamla vanliga att gå till idag. På något sätt känns det mindre roligt just  nu det här med jobb. Sol varmt sommar då vill jag vara ledigt ledig. Kanske beror det på att vi inte har andningshålet klart denna sommar.  För denna sommar har  vi inte flyttat ut vår husvagn till Campingen i Bengtsfors.  Trodde inte jag skulle sakna det, sovaldi sale men jag saknar just det där med att bara åka iväg, tar ju bara någon timma så är man där. Vad jag inte saknar är de där tankarna om att vi måste åka dit nu har den stått där  och bara väntat på oss. Nu står den i och för sig hemma hos min mamma i hennes trädgård.  Där står den och väntar på att vi ska få ett ryck och koppa på den.

Det som varit bra med att inte vara säsong-are är att trädgården har fått den omskötsel som den bör ha inte  mera men i alla fall den har blivit omhändertagen och i ordning gjord, så mycket som jag känner att jag vill lägga ner. Kanske inte så  mycket som mina grannar sköter om sina men definitivt mera än den brukar.

Men nu längtar jag till semester, längtar så det gör ont i kroppen.  Efter ledighet som är längre och utan massa måsten.

Ha en fin sommardag.  Lev idag just nu igår är historia och i morgon är det i morgon, den dagen ska levas då så  idag lever vi idag…..

En vän till en vän och vänner litar på vänner……

jo det var just det, vilken morgon, jo då min lilla kaffe maskin valde idag att strejka.  Men en kopp fick jag. Den där lilla maskinen som jag egentligen  känt ganska länge att nu kommer lampan lysa rött.  När lampan lyser rött är det dags för rengöring efter konstens alla regler.   Idag kapitulerade han och nästan skrek ut sin ångest över hur han behövde rengöras.  Tur så gav han mig i alla fall en kopp kaffe innan han tjöt.

Jag har en vän, fast  egentligen har jag många vänner. Men en vän som jag har är sjuk.  Vännen har alkoholproblem.  Nu vet jag inte egentligen när själva sjukdomen klev in i  min väns kropp.  Men jag ser hur själva sjukdomen gör sitt.  Hur sjukdomen äter upp inifrån.

Jag har försökt vara en vän, så som jag tänker att jag själv skulle vilja ha en vän, om sjukdomen gav sig på mig så att jag till sist kapitulerade och gav mitt liv till detta gift.  Jag tänker att stigen med missbruk är en stig som är full med hålor, vägval, gropar och en himla massa sörja.   Då hade jag också velat ha en vän som höll mig i handen, om jag valde den där lite mera okända vägen då jag försökte hålla mig nykter.   Jag är alltså en vän, till en vän och vänner litar på vänner som herr Gessle en gång sjöng.   Men jag börjar inse att jag är en ganska så dålig vän, för just det där med missbruk, oavsett om det är droger eller alkohol så ska man vara vän, när vännen går på den där mera Okända vägen.

Vara en vän när den som brukar, vågar vara kvar i nykterheten, det är då vi ska hålla i handen. Det är då vi ska visa att deras kraft håller.  Jag har varit ute bland alla internet sidor som finns, för att på något sätt vara en bättre vän, Jag har varit på möten där vi tillsammans träffat andra som haft liknade svårigheter.  Jag har läst att jag som vän ska vara en vän när vägen är fri från de giftiga substituten.  Det är här jag failar, det är här jag är en dålig vän. För de gånger som jag bör säga nej, vi får prata när du är nykter då är jag ändå där. Fast jag vet att jag inte ska. Så har jag inte hjärta att säga nej, du, ring när du är nykter.

Min vän är så förtvivlat ledsen vid sådana tillfällen, så ledsen och känner sig så totalt misslyckad över att ramlat dit igen.  Ändå så tror jag att min vän vet om att det där med att ramla dit igen, är ganska vanligt i detta sjukdomstillstånd. Jag önskar så att jag kunde  vara den som tog alla de där besluten, som ska tas innan det första glaset vin igen väljs. Nu är jag inte det, jag kan inte ens vara en vän som säger nej du ring när du är nykter, utan istället sitter jag där, pratar gråter med min vän när gropen är där. När min vän är i gropen.  Jag pratar, erbjuder mig följa med till gruppen där det finns flera vänner som hittat  knepen att ta sig ur sin grop.

Igår var det en sådan dag, och idag har ångesten gripit tag i mig, känns nästan som hjärtat har kramats till så att det håller på att ge upp. Tankarna i mig hoppar fram och tillbaka.  Bara för att jag igår fick besök och inte kunde prata just då. Lovade ringa tillbaka men då hade nog vännen somnat. Idag  känner jag skuld, över att jag sa att  jag måste sluta nu jag ringer dig om en stund.  Går här och tänker arma människa hoppas ångesten, och alla dåliga känslor inte kommer över min vän.

Jag har en vän till en vän och vänner litar på vänner, jo då tyvärr så misslyckades jag totalt igår med att vara en vän till en vän.  För jag var där i gropen även om jag var nykter och sober så sa jag inte Ring när du är nykter, utan jag sa igen.  Men det här fixar vi, du är värd så mycket annat vi går dit igen till den där gruppen.  Du fixar det,  det här är bara ett snesteg, vi gör om och gör rätt igen.  Vi provar en gång till att…..

Vänner litar på vänner just nu  känner jag mig inte som en vän.  Frågar mig själv varför gör jag så här, jag vet ju bättre. Jag vet ju egentligen hur man ska göra som en vän.   Men vän just det va jag inte igår.  Vänner litar på vänner……. jo det var just snyggt. Jag har en del att träna på ser jag, vän till en vän…. Nej  jag tänker jag får vara den vän jag är för jag kan inget annat ju….. så jag är en vän till en vän…..

Ha en fin dag, lev just nu just ni idag, det är i nuet vi påverkar framtiden.  Lever vi just nu så är  valen mindre svåra att göra för nu är alltid nytt och friskt hela tiden är ett nytt nu. Då är problemen alltid där borta…….  Det första glaset är alltid enkelt, de är alla de där andra glasen som ställer till det.  När det första är enkelt så hoppa över det, för att hantera alla de där andra glasen gör det så svårt.

Grillkalas. :)

Idag va det  grillkalas här hemma hos oss.  Just grillkalasen uppskattar jag för det är dom som är enklast i alla fall för mig.  Då är det ju maken som bedömer tiden och allt hänger på honom om vi blir klara i tid.  Jag gör ju själva golvetjobbet.  Ni vet det där jobbet som inte är vid grillen. Sallade, nurse marinader, sick och tillbehören men idag hade vi bestämt att gö så som vi gör med julbordet. Vi plockar ut det som är gott och struntar i resten.  Så jobbet för mig handlade om att skala champinjoner, click skölja grönsaker som skulle till grillen och  lite sallad. Det var det som hängde på mig och Prinsesstårta den gjorde jag halvklar i går och la locket på idag.  Det va verkligen en höjdare att koka vaniljkrämen i stället för att göra en kallrörd. och de färska jordgubbarna i stället för sylt gjorde den himmelsk eller i alla fall Jamie Oliver god.

Nu är mina ledighetsdagar slut för denna gång.  Men denna vecka jobbar jag bara ett pass det andra har jag tagit ut i semester för då firar vi studenten. Det är minsta dottern som gör  denna storhet, men inte från på torsdag.  Så det passet och passet innan har jag tagit ledigt,ska göra vissa förberedelser inför hennes student. Blir ju inte semester i den lugna lunken utan mera för att hinna fixa till.

Japp allt för denna gång, lev idag just nu.

Idag är spår från i går som är frön inför morgondagens dag så lev idag och ta hand om dina fröer.

den perfekta presenten.

Härligt eller är det härligt?  Jag säger härligt. Underbart och precis så här som det ska va.  Jag pratar väder, drugs sommar och bäst tiden.  Synd bara på de Svenska jordgubbspriset för riktigt så mycket som 85 kronor är jag inte beredd att betala.   Tur att det ser ut som om det blir mycket gubbar i vår lilla fd sandlåda som nu har fått bli Jordgubbsland. Maken fick stränga order att inte ge sig på att rensa där för det gjorde han förra året och plantorna rykte dom med.  Men jag  räddade det som kunde räddas, order i år er det ut som om det blir många små röda gubbar.

Igår va det dagen D då maken bara blev ett år yngre än mig igen.  Min överraskning gick som jag  innan tänkt ut.  Han fick en prenumeration av travronden.  Jag hade redan tänkt ut att den läggs i då morgontidningen  läggs i och jag hade  tänkt rätt.   När vi gick ut med hunden igår så tänkte jag högt. Undra jag  om posten kommit redan nu, sickness sa jag högt. Maken inte  ett ont anande skulle bevisa för mig att jag nu minsann hade alldeles för höga tankar om Postutdelningen.  Så han gick fogligt till brevlådan och såg sin födelsedagspresent.

Han gillar det där med travet, men har tyckt att tidningen är alldeles för dyr att köpa ständigt och jämnt. För några år sedan var han Guld Tommy inom  travvärlden. Han vann tävling som hette Guldstallet.  Detta gjorde att vi fick åka till Paris och se den stora tävlingen där. Vilket jag i och för sig tyckte va den tråkigaste dagen i mitt liv.  En hel dag  med fullständigt galna Fransmän som stod och trängdes och skrek då hästarna sprang.  Kallt va det också.  Efter det fick vi åka till Stockholm och se Elitloppet, men då gick min gräns jag tog med våra fyra barn ut på tur i Stockholm. Så fick maken ta med  en kollega till till mig och kolla hästar. God mat fick de tydligen och fria öl.

Jag och barnen övade på tunnelbaneåkning, skansen vandring  och ett besök på slottet.  Oj vad många ord det blev här, bara för att jag skulle berätta att min nyfikenhet och alla roliga känslor av att kommit på den den perfekta presenten till makens födelsedag nu är över.  Och ja jo det var en lyckad present tror han lusläste tidningen klart redan igår.

Maken var nöjd med alla sina presenter som han fick av mig och barnen i går.  Vår lilla kille  hade köpt lakrits, och deo,  minsta dottern kom med en trisslott som han till och med vann på och två fin öl. Maken tyckte vi lyckats pricka in just allt  sånt där  som han gillade 🙂 Imorgon har vi kalas en gång till för då kommer svärmor.  Så här har dagen gått åt till förberedelser och tårtbakning.

Idag slog jag personligt rekord med min träning, och  snart är jag uppe i 200 träningstillfällen så mycket har jag aldrig innan hållit ut med något sånt. Så den 200 de gången lär det bli diplomutdelning för mig 🙂 Lev idag just nu, i morgon påverkar vi idag och igår gjorde vägen för idag.

Sida 139 av 267

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén