kall morgon och en rask promenad med vovven. En kopp varmt kaffe och nu kan dagen börja den börjar med att ta mig till Bäckefors. Vill komma igång och måla men blir bara blyerts, viagra behöver kanske staffli här uppe igen ;(.
Kategori: Malix Sida 198 av 267
känner att orden har tagit slut. Fast igår då jag satt och väntade på dottern utanför dagiset hon praoar på, malady så kom det fram tankar som jag tänkte skriva om idag.
Det handlar om Bemötande. Det är ofta en fråga jag får då jag prata om adhd, och då jag blivit intervjuad.
Hur vill du bli bemött?
Först var jag rädd för frågan då jag inte kände att jag inte hade något klokt svar på den. I dag är jag mindre rädd den frågan.
Eller inte alls rädd för den. Nu är det inte så att jag har ett alldeles utomordentligt genialiskt svar på frågan, nej så är det inte. Men jag har ett svar utifrån mig själv. Ett ganska simpelt och vanligt svar. För svaret är: precis så som du vill bli bemött. Jag vill att du bemöter mig, så som du själv vill att jag ska bemöta dig.
Jag vill slippa bli bemött i mina mindre bra tillgångar.
Jag vill slippa mötas av: men att du aldrig lär dig. Men tänkte du inte på det. Men du kunde ju så bra igår. bla bla bla bla.
Trams och orelevanta upplysnignar för mig, där jag inte ser nyttigheten.
Inte bemöter jag människor så. Jag blir ofta kallad otänksam, och impulsiv jo visst e det så, helt rätt har ju skrivit en hel bok om ämnet.
Men Jag tillåter inte mig själv att berätta för andra människor att jag upplever dem som feg, orörliga och tråkiga även om jag vissa gånger kan tycka att men herre gud det är väl bara till att bestämma sig. Nej fast ibland kan jag säkerligen upplevas lite otålig och rastlös.
Utan istället berättar jag gärna att vilken tur att vi är olika. Du får gärna vara min eftertänksamhet, och jag kan hjälpa dig att vara den mera spontana nyfikna obetänksamma så du får något roligt gjort någon gång i alla fall.
Nej ta det för vad det är . Men ha med dig att bemötande är så som du skulle vilja att jag bemötte dig, så vill jag bli bemött.
I dag blev det en underbar morgon promenad med Vår hund Flap. En och en halv timma ute i friska luften. Bättre kan man inte börja dagen.
kallt var det, help kinderna blev härligt röda av vinden.
men vackra bilder blev det som jag tänkte måla av.
Självklart blev det en bild på lille vovven med…….
tänk att allt ska låta så mycket då det inte ska låta , decease vaknade tidigt i dag grymt tidigt. Och inte hemma hos mig själv. I gbg är jag har sovit här i natt för att idag ska till Järntorget. En hel dag full med freläsningar om spännande saker inom NPF. Mr tourettes och jag. Pelle Sandstrak ska bli spännande att få ta del av. Jag har hört så mycket om honom men nu är första gången jag skall få ta del av detta spännande föredrag. Programmet visar på en heldag så jag lär få mycket kunskaper. skriver mera utförligt då jag varit där men kanske inte i kväll. För det lär bli sent
den här iden om att flytta fram och tillbaka klockan är en dum idé tycker jag. Har just vant mig vid sommar tiden och då förändras det igen till vintertiden. I dag på morgonen vaknade jag vid halv fyra vid fyra var jag så pigg att jag nästan var tvungen att gå upp. Problemet är bara att vad gör man så tidigt på morgonen, sales vad gör man om man har lite morgondamp så tidigt? Att dammsuga den tiden är inte bra tro mig. Jag har prövat, viagra övriga familjen gillar inte att vakna så tidigt av dammsugarens ljud. En prommenad med hunden e inte heller idé för han e trött vid den tiden. Kaffe och dator jo, det funkar en stund. För blir stunden för lång så vaknar jag upp senare på eftermiddagen av att jag varit helt inne i mitt skrivande eller läst något intressant.
Hunden och jag var ute redan innan sju, vanligtvis brukar det räcka med 8 snåret. Men så länge kunde inte jag vänta behöver röra på mig på morgonen, så hundens morgonpromenad är en bra rutin för mig.
Idag skall jag ägna dagen åt att få tillbaka rutin strukturschema. Har slarvat en del ett tag, du kan man liksom ha tusen scheman, men använder man de itne så spelar det ju ingen roll. Har liksom tröttnat i att hamna i adhd saker hela tiden, så det får bli schema där adhd tid står på schema istället. ADHD saker i mig är att skriva, rita,måla och annat sånt. Finns det någon som gillar att få ordning på tvätt högar så önskar jag mig lite sånt gilla för nu finns inte soffan i källaren längre och mera tvätt får inte plats i soffan. Eller kanske borde jag bjuda hit kvinnorna från adhd gruppen så hade vi haft kul samtidigt som vi kom på 1000 olika sätt att vika in eller få bort tvätten ur min soffa. Kanske är det tvätten i soffan som jag borde ägna mig åt. I stället för att göra struktur schema. Ska kolla in Tankarilösvikt hon har ganska bra tips för just tvätt. Fast det är klart då tar det en stund till innan jag kommer ner i källaren. 🙂
//malix
Igår var jag i GBG. Kvinnor som har lite liknande erfarenheter eller i alla fall lite liknande egenskaper som jag själv har. ADHD asså. Jag känner att det är viktigt att träffa andra som har lite liknade egenskaper och erfarenheter som liknar mina. När jag är tillsammans med kvinnor som har ADHD, health så blir min erfarenhet att utanförskapet försvinner ut, help det finns inte längre. Klokheter ploppar upp hos oss, shop som svamparna i skogen gjorde detta året. Tillsammans blir vi klokare, visar och vi lär varandra. Jag fick massvis med lästips som en av kvinnorna hade med sig. Men tänker leta reda på om det finns i talböcker. Ju fler år jag blir, ju mera ser jag att jag ska sluta kräva saker om mig själv. Där av letandet av talböcker, istället för att jag ska kämpa med läsning.
Insikten i går var en gammal insikt, en inte allt för gammal men ändå något år gammal. Jag fick det ännu mera befäst i mig, att det är viktigt att vi träffas och är tillsammans någon gång ibland. För i dessa sammanhang blir på något sätt förståelsen större, acceptansen finns utan att man ber om den. Kreativiteten flyttar inte in, den finns där bara. Den bor liksom inne i människor som har lite av adhd gener. Påhittighet, och utan-gräns-tänket är där helt gratis. Överlevnad strategier jo, visst är det så alltid.
Våran påhittighet och kreativitet är en form som hjälper till att stå ut. Nu vet jag inte hur det är för andra men utifrån mig själv handlar det om att överleva, stå ut och få någon form av livskraft. Den kreativitet som dog efter min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv´´ tog död på en bit av mig.
Det var en bidragande orsak till att jag blev sjuk. Idag när kreativiteten återigen hamnar där den ska vara känner jag mig friskare. Känner mig helare. Får mera kraft. Orkar liksom att andas ……
Här skall till en massa kärleksfulla tacksamhetstankar.
Tack för att jag fick kraften till mig att åka enda ner till GBG, och träffa dessa kvinnor. Synd att det är så långt att åka men det är värt varje mil.
Tack för att jag fick vara en del i detta sammanhang och att jag fick ta del av eran gemenskap. Just sådana sammanhang gör att jag mår bra och fylls på med energier.
Tack för att jag fick träffa er alla ni härliga impulsiva underbarheter till kvinnor som har liknande egenskaper som mig själv. Ni gör mig mindre konstig, ni hjälper mig att se mig som en del i en helhet.
En liten saknad fanns bara i går, det var den kvinnan som jag träffade första gången som jag var i ett sådant sammanhang. Min tvillingsjäl hon var inte med, och jag vet att hon skulle ha trivts just igår i det sammanhanget. Men du finns där tvilling, i mina tankar. Saknar dig och dina tankar.
//malix
idag var jag med i Dalslänningen. Hittade inte någon fil att länka till och hoppas att det är oki att göra så här men är ju inte säker att man får göra så. fast jag inser att det inte går att läsa artikeln men sånt e livet alla tidningar finns ju inte på nätet.
http://www.dalslanningen.se/
här är två andra tidningsartiklar andra tidnings artiklar där jag varit med innan.
http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.621382-skrev-bok-trots-sin-dyslexi
http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.984105–jag-vill-bli-bemott-som-alla-andra-
I morse vaknade jag med en känsla av sot i tanken. En känsla som gav mig sorg i sorger. Vet inte hur jag ska förklara men tänker ändå göra ett försök. Det var en känsla av sorg för självaste sorgens skull, pills kan man säga så? Jo då, jag kan det. Jag vaknade, fixade till kaffet och körde igång diskmaskinen. Käkade en macka, där efter gick en påpälsad jag och en redan pälsad hund ut på promenad. Idag skulle jag prova meditation, medans jag var ute. Det började bra, den första vägen i nästan en kvart, tänkte jag bara på hur jag andades. Andas in genom näsan, ut genom munnen. Efter en kvarts gång kom jag på mig att fundera på hur mycket klockan var. Stannade upp promenaden, kollade in mobilen och sedan nya tag.
Efter en stund igen ramlar det in ord i mig.
”Men lilla vän, du behöver gråta de där gamla tårarna. ”
Kom på mig själv att jag sa högt för mig själv, ”Jaa, det behöver jag verkligen göra!” Nu var det ju relativt tidigt jag var ute, så jag behövde inte vara rädd för att någon skulle höra. Och skulle det vara så att någon hörde så hade jag inte brytt mig så mycket ändå. Det skulle ju kunna varit så att det var hunden jag pratade med. Funderade en stund på vilka av tårarna som det var jag behövde gråta ut. Kom sedan fram till att det kanske var så att det bara var gamla tårar som skulle ut, då spelade ingen roll vilka eller vad det var för överskrift på tårarna. Det var liksom Gråtandet som var det viktiga. Efter alla dessa tankar, och regnet som smattrade emot mina kinder så var jag och Flap hemma igen. Min inre rösts flicka verkade trots de ogråtna tårarna lättad, av tillåtelsen i att du får gråta dina tårar du. Kanske var det regn blandat med tårar eller så verkade regnet som tårar istället för de tårar som liksom var innestående ännu.
Vad vill jag säga med det här inlägget. Vet inte eller jo det vet jag. Jag tror det är viktigt att vi tillåter oss att ibland krypa in i oss själva och tillåta oss att vara ledsna. Tillåta oss själva att gråta de där tårarna som vi ibland har kämpat med att inte ha och inte visa. Jag tror att i alla fall jag själv måste få vara den där lilla ledsna flickan ibland eller den där ledsna kvinnan som sörjde att hon inte var den som hon trodde alla andra var. Själv lekte jag ju bara att jag var vuxen och klok. Visste ju att leken kunde ta slut då någon kunde ha avslöjat mig och hittat till min inre oklokhet och ovuxenhet. I dag har jag ju låtit mina spöken visa sig och tänka er att de spöken som kom fram försvann i ljuset och visade sig vara lögner och osanningar tagna ut inbillningar och uppfattningar. //malix
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.