Kategori: vila och egenomsorg.

By Carina Ikonen Nilsson – malix.se

Introduction

”I don’t know if you have a place like that – one that once brought you peace but now carries something heavier. I’m sitting here on the patio, letting my thoughts drift in that direction…”

I wrote this yesterday, sitting beneath the roof of the patio while the sun warmed the air around me. As you’re reading this, I’m likely by the lake where swimming lessons are held. Perhaps with a cup of coffee in hand, watching a little boy slowly approach the water. Step by step. With trust. For him – and for me.

Learning to Swim – and to Approach Gently

Today I had the opportunity to join the neighbor’s little boy for his swimming lesson.
He hasn’t quite learned how to swim yet, and he’s a bit hesitant about getting into the water.
But swimming skills are essential. Not about being great at it – but about being able to reach the shore or a pier if you fall in. For me, it’s one of the most fundamental life skills.

We packed a small picnic and decided to stay a while after the lesson. The idea was to show him that the lake can also be a place of joy. Of play, laughter, curiosity.
Maybe today will only be about getting his feet wet.
Maybe tomorrow we’ll try dog paddling.
Step by step – that’s how learning happens. For children. For adults.

Another Lake, a Different Feeling

At the same time, I chose not to swim in my lake today.
The one that usually brings me calm, breath, stillness.
I stayed away.

And not out of fear. Not even just sorrow – though yes, it hurt.

I made that choice out of respect.
Respect for my son, in case he was there.
For my grandchildren – so they wouldn’t feel something strange or awkward.
I didn’t want to stir anything up. Not today.

It was my quiet way of caring – from a distance.

But it also meant stepping away from something that gives me strength.
And yes, I missed it.

When Memories Color a Place

It’s strange how places can change.
Not physically – but emotionally.
A place of safety becomes a place of caution.
A place of freedom becomes a place of hesitation.

That lake is still mine.
But today, I left it untouched – out of consideration.
Maybe even fear.
Fear of becoming a feeling in someone else’s day who didn’t want me there.

Reclaiming Gently, Not Forcefully

But I want to return.
Not through confrontation.
But through presence.
By simply being there again – in my own time.

Maybe at dawn.
Maybe on another day.
With my feet in the water and my heart a little closer to myself.

At Home, In Slower Motion

Back home, I hung laundry in the sun.
Felt the wind on my skin. Listened to the stillness between washing machine cycles.
I weeded a little in the slope by the house – just as much as my back allowed.

And you know what?
I told myself: That’s enough for today.
What I managed to do was beautiful.
The rest can wait.

That’s new for me.
And maybe something I’m learning – just like the little boy at the lake.

Reflection

Choosing to step back to protect someone else is also love.
But don’t forget yourself.
The things you long for deserve space too.
It’s possible to show respect – and still gently return to what gives you life.

Question for You, Dear Reader:

Do you have a place that once felt safe – but now feels uncertain?
How do you reclaim it?
And how do you know when it’s time?

Quote to Carry With You

Carina Ikonen Nilsson

”Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters.”

Support My Writing

If you enjoy my writing and would like to support my work, you’re welcome to contribute via PayPal.
Every little donation helps me continue sharing these honest, everyday reflections.

Support the blog via PayPal

#selfcare #healingjourney #familyties #swimlessons #boundaries #respect #everydayreflection #rightnowmatters #griefhealing #mindfulmoments

#självomsorg #relationer #respekt #simskola #barn #badglädje #läkandekraft #familjeband #vardagsreflektion #levjustnu

När världen snurrar – en dag med yrsel och acceptans

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 maj 2025

i Tankar & reflektioner, vila och egenomsorg.

Idag ligger jag i sängen eller halvsitter tack vare att våra sängar är justerbara. Rör jag huvudet för mycket, snurrar det till direkt – en karusell jag inte själv valt att kliva på. Yrseln slog till redan igår. Mitt i något så vardagligt som att laga gratäng tvingades jag ge upp, ringa Manken och lägga mig. Två formar stod i ugnen, men jag kunde bara tänka på att ta mig till sängen.

Den här yrseln har bott hos mig sedan 2017 den kommer och går ibland några månaders mellanrum. Innan jag fick dessa anfall som jag haft dessa kanske två månader hade jag ett uppehåll på kanske ett år. Men allt som allt har jag nog under dessa år haft ett 50 tal anfall av yrsel. Några har jag haft under arbetspass oftas när jag slutar men då får maken komma och hämta mig på jobbet för jag kan knappt gå när det slår till. Jag är innerligt tacksam över att jag har möjlighet att ligga här hemma i sängen denna gång.

Yrsel är lurig. Den kan vara borta länge – så pass att man nästan glömmer att den existerar – och plötsligt slår den till igen. Utan förvarning, utan logik. Det är bara att tacka, ta emot och vila.

Fakta om yrsel – vad händer egentligen i kroppen?

Yrsel kan bero på många saker, men vanligast är att den kommer från innerörat – vårt balansorgan. Några vanliga orsaker till yrsel är:

Kristallsjuka (BPPV) – små kalkkristaller lossnar och hamnar fel i innerörat, vilket leder till kortvarig men kraftig snurrkänsla när man rör huvudet.
Lågt blodtryck – särskilt när man reser sig för snabbt.
Stress och utmattning – påverkar balansen mer än man tror.
Virus på balansnerven – kan ge kraftig yrsel i flera dagar.

Råd vid yrsel:

Res dig upp mycket långsamt.
Sitt stilla en stund innan du reser dig.
Undvik plötsliga rörelser.
Vila – mycket!

Att acceptera att dagen inte blir som jag tänkt

Jag är en person med tusen små planer. Men idag får jag tänka om. Inget ska bli gjort. Det är bara att acceptera. Grannen håller dessutom på att asfaltera sin uppfart – ett ljud som normalt inte stör mig, men just nu känns det som om varje liten ton ekar i huvudet. Men de ska väl ha rast någon gång. Och bli klara. Någon gång.

Det här är en sån dag då jag inte styr själv. En dag som bara är. En dag som inte blev som jag ville. Men jag övar mig i acceptans. Det är inget jag måste gilla – bara något att stå ut med.

Ensam hemma med en snurrande värld

Lite olustigt är det, att vara helt ensam när kroppen sviker. Men samtidigt är jag glad. Jag är hemma. Inget är akut. Inga tider jag måste passa. Ingen stress. Bara jag, min pyjamas och ett mjukt täcke som skyddar mot världen. Det är faktiskt okej.

Visst var det dumt att jag la i en tvätt i morse. Jag tänkte att jag skulle hänga ut den. Ute får vänta. Men tvätten… ja, den får väl hängas inne då. Små måsten som får gå långsamt. För just nu är långsamt mitt tempo.

Att skriva är min uppgift idag

Ute skiner solen. Trädgården lockar. Men den får vänta. Jag ligger här med slutna ögon och låter tankarna vandra. Jag skriver ner det som rör sig i huvudet. Det får vara dagens uppgift. Och jag är nöjd med det. För igår kunde jag inte ens det.

Att skriva blir en slags vila. Ett sätt att ändå vara kreativ, även om kroppen strejkar. Jag behöver inte ens kolla stavningen – programmet hjälper till. Och tur är det, för jag stavar som en kratta gräver.

Slutord – ibland är det bara att stanna upp

Yrsel påminner mig om något viktigt. Att vi inte alltid styr. Att kroppen ibland säger ifrån, oavsett våra planer. Då får man stanna. Andas. Vänta. Och låta världen snurra klart.

Så idag är jag inte den som gör. Jag är den som vilar. Och det får vara nog.

Önskar dig en mera aktiv dag än den jag har. Ta hand om dig och tack för att du besöker min blogg. Malix.se

Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller. — Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

**Hur ser din dag ut?**  
Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

*Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
**/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

#yrsel #egenomsorg #sjukdag #vila #acceptans