Etikett: NPF

  • ADHD och ältande sorgtankar.

    September dimman  ligger tjockt på morgonen. September trötta barn är mötet  tidigt på morgonen, unhealthy sen är de borta hela dagen. Möter dem en stund på kvällen igen.  Vart tar alla år tillsammans med barnen, try vägen?  Allt vi skulle göra, link allt vi inte gjorde, allt känns så långt borta. Rädsla, lite oro in för framtiden.

    Vad finns det framför mig?

    Känner att den period som snart är historia, är en period som även den klarades ut. Visst hade jag vetat tidigare, så hade jag  gjort annorlunda, då mina barn började skolan.  Men  då viste jag inte  på riktigt, då bara jag anade. Dessutom  trodde jag att det var min dumhet som syntes, inte mitt funktionshinder. Idag är jag kilovis klokare, kilovis med klokheter vilar i mig och mina tankar.

    Kanske just allt som varit förr, är till för att klokheten skall visa sig, i  framtiden i mig.

    Vissa dagar gör historian ont, idag är en sådan historie- dag. Idag gör mina tankar om förr ont. Ändå trotts nutiden där jag har facit lite  i handen, så gör tankarna ont.  Är det ADHD tankar som gör ont? Är det samvetstankar som kommer fram, så här på morgonen?

    Sonen är nästan vuxen, hans stig har ändå trotts slingrigheten visat på att vi ändå, trotts alla krokar, ändå tagit oss ända hit! Ända hit är vi idag, visst han hoppade av i somras bytte inriktning från data nörd till målare. Vilket är det han vill bli nu.  Det är ju bättre att komma på det nu, än när han är som jag var 25, ut-flyttad och på väg till vuxen utan karta.

    Vid 27 år fick jag min son, pluggade för fulla muggar för att till sist. Skilja mig, inte orka ännu en gång att nå ända fram, med mina studier. Vara ensamstående mamma, gravid igen, för att ännu en gång vara ensamstående mamma, till sedan två barn.

    Vi har varandra, jag vet att mina barn om det skulle gälla, om de verkligen skulle behöva. Så vet jag att jag tryggt kan vila mig, i att de  skulle vända sig till mig. Det är och har aldrig varit något som är för farligt eller för dumt för att mamma inte skall kunna lyssna. Det säger mig att jag är och har varit en bra mamma, en mig som duger.  Även om gympapåsar, matsäckar varit sånt som ibland blivit gjort i panik.  Idag känner jag trygghet, i att det inte handlade om lathet i mamman, i mig utan om min oförmåga att hantera mitt funktionshinder  som fanns i mina tillgångarna. Nej, Nej åter igen är det Nej!  Det är inte en ursäkt men just då, saknade jag strattegierna för att få ordning på just sådana saker. För mig just då, var det andra saker som fanns för mina ögon.

    Dessa tankar möter nog vi alla,  mammor om vi vågar möta vår sorg, men skillnaden mellan mig och  andra utan ADHD.  Är att mitt samvete gnager av ältande tankar ibland. Ältande tankar om  gympa-påsar,  missade tider,  glömda mössor och annat som når fram till mig. Här skulle min KBT Terapeut säga: stoppa,  acceptera,  observera och lämna

    Varför skriver jag alla dessa ord? Vad är det som gör att orden bor här idag. Mina frågor kommer inte att ha svar idag, kanske finns det inga svar. Allt behöver inte ha svar och just dessa svar är  inte viktiga i viktig-heter.  Viktigheten sitter mera i att se orden framför mig, se och få dem ur mig.  Min vän som  hade Flap innan mig,  förlöste en trumma i helgen, jag förlöser orden från mig.  Ännu ett inlägg har blivit till, ännu ett inlägg med massor av ord, har blivit till. Idag tillsammans med National teatern.

    // malix

  • (H)järnkoll = Kunskap, Kunskap = Fördomsbortfall.

    Jag tänker prata om mitt ambassadörskap.  Eftersom jag har den formen av skap, pharm i mitt uppdrag så är det självklart för mig att jag inte skäms för någon del av mig. Där till absolut inte för min lilla tillgångsgen. Igår fick jag känslan av det var så, rx att det var just det jag skulle göra.  På något sätt blir detta svårt att skriva då jag skriver om någon som har lite av makt i mitt liv. Denna människa skulle kunna bli sur ,grinig  och jag vet inte vad. För det jag skriver. Men det är så viktigt för mig att skriva om det, faktiskt mycket viktigare än dennes makt.  Det är så att det handlar om Attityder, fördomar och  okunskaper vill jag mena.

    Det handlade om att jag inte skulle prata så mycket om adhd, och en liknelse gjordes om  en liten lever, här ser jag en skillnad en liten lever kan man opperera, det går inte att opperera bort adhd, om jag hade  sett sämre hade jag kunnat be någon att hjälpa mig läsa, eller om jag  var utan funktioner i mina ben och satt i rullstol så hade jag kunnat  be om hjälp för att ta mig upp för en tröskel eller  vad det nu kan vara,  inte någon hade tyckte att det var något konstigt med det.

    Men MEN  med stora bokstäver, Här blir det konstigt snurrigt och  jag blir rent av lite arg, frustrerad och känner viktigheten i det hela.  När jag har adhd så syns inte det, för det är en osynlig funktionstillgång som för med sig lite mindre bra tillgångar.   Det syns inte på mig,  det står inte adhd i pannan på mig, inte heller behöver jag  några stora  hjälpmedel som gör att man skulle kunna se att jag  har dessa  tillgångar.  ADHD i mig gör att jag byter fokus, tappar koncentrationen och att mitt arbetsminne är lika med  1, det slutar liksom där.  1 sak kan jag hålla i minnet om det är så att det är en bra dag. Ibland glömmer jag saker redan innan jag tänkt klart dom, det gör att  människor ibland blir irreterade på mig för jag säger saker som inte har med saken att göra, jag avbryter och en massa andra ouppfostrade saker till.

    Makt människan,  den som har lite makt i mitt liv  berättade igår att vi hade en sak att ta upp.  Det var att jag skulle vara tyst om att jag har ADHD,  för mig blir det  kaos på tvären och mitt emellan och lite där till!  För  i situationen handlar det om att förändra attityder i det stora och det lilla,  detta sammanhang är det lilla.  Skulle jag inte  våga gå ut med det, inte prata om det, dölja de som  finns lite grann av inom mig så kränker jag inte bara mig utan mina barn, min familj, människor med andra  funktionshinderstillgångar,  Det är inte så att jag skall skämmas på mig! Det är inte så att mina barn skall  dölja och gömma vissa saker, för att  omvälden har bestämt sig för att leva i okunskaper!!! Nej skriker hela jag, Nej,  jag bryr mig inte,  om  ifall någon  som väljer att leva i okunskap  och bo i sina fördomar väljer att se mig som en mindre värd eller mindre vetande bara för att jag har ADHD. Nej för då handlar det inte om mig, längre utan om den som har just dessa tankar.

    Jag är så trött på att vi skall Skämmas,dölja samt ge föda åt dessa fördomar. Vi finns och jag är inte mera eller mindre människa än  någon annan bara för att jag har adhd, men jag behöver för att må bra, en omgivning och ett bemötande, där man ser mig där man hjälper mig när jag behöver hjälp. Mina oförmågor är osynliga det gör inte att de inte finns. Det gör lika ont i mig  då ni vill att jag skall skärpa mig och ta mig i kragen. Som om ni sa till en synskadad att han minsann kan läsa om han bara skärper sig och bestämmer sig för att använda ögonen!

    Nu var det inte så att  maktpositionsmänniskan i mitt liv  sa att jag skulle skärpa mig, men denne  ville att jag skulle sluta med att berätta, om att jag har adhd.   Och de se ni, det lär jag inte  följa det rådet, för det handlar  om mera, än bara mig. Då handlar det om att jag  väljer att föda fördomar, som att människor med Psykisk-Ohälsa är mindre värda. Just här finns det viktigheter, just här är en av viktigtheterna i (H)järnkoll.  Jag, inte heller någon annan är mindre värda eller mindre vetande, för att vi känt på vad psykisk hälsa är. Vi har bara kommit längre, i vår personliga utveckling, vi vågar reagera på saker som vi inte klarar ut.

    En av fyra vill inte arbeta med mig, det handlar om Okunskap

  • ADHD flyt

    Ibland är jag inne i ADHD flyt, store eller är det avsaknaden av ADHD? Nej, generic  det är ADHD flyt!  Synd bara att dessa flyt inte är  lika ofta, cialis som innan min Lilla Concerta.   Men egentligen tror jag det är bra.  Igår var jag alltså inne i flytet, till min makes förtret kanske. Tvätt högen med kläder nere i gillestugan var inte nådig vill jag skriva.  Nu tänker ni kanske ja ja en sådan där liten hög efter vecko tvätten.  Nääää !!! inte en sådan där liten  plutt tvätt, utan  här pratar  vi tvätthög ala ADHD gånger 2 gånger mig.  Vill ha min göra saker hela tiden, tillbaka vissa dagar.  Fast det är klart, det var ju det jag hade  igår. Fick gjort en massa saker som jag låtit vänta på sig, i månader. Rensa papper som jag så heligt lovade mig själv  då jag sist rensade  högarna, att jag skulle göra med en gång, blev återigen gjort igår först. En hel stor papperspåse blev full med papper återigen, fast det var ju mindre nu än sist.  Återigen har jag koll på mina pärmar och högvisheten med papper.  Gillar sådana dagar när ADHD liksom spritter till i kroppen. Det blir så mycket gjort. Det negativa i det är att man dör, efteråt  när tröttheten slår till.  Helt nästan,  det blir liksom en  ljusknapp. En gäspning, är som att släcka ljuset, då släpar jag mig till toa för att borsta tänderna, en gäspning till och  ljuset är inte avstängt utan lampan är sönder, då ligger jag  redan i sängen och sover på två röda…….

    Men  idag vaknade jag till vid 5:45, tog på kläder, satte på lite kaffe och gick ut en lång promenad med våran lilla hund.  Nu ligger Flappis som han heter och sover i sin lilla säng  utslagen med benen upp i luften…..

    Även idag är det klarhetsluft ute. Mina andetag gav mig kraft av luften som  smakar höst. Det finns så många vackra  olika gröna nyanser ute just nu.  På något sätt känner jag mig lite piggare nu, än jag gjort på länge.  Är jag utanför  min depression nu kanske? Är det så att den är på nedåt sången nu? Är det så att jag  ska bli mig igen?  Mig, smakar på ordet känner hopp! Är det så att jag i mig är på väg tillbaka nu i den  jag egentligen är? Nej det blev fel för jag är ju även den som jag  nu varit så länge. Ska i stället ställa frågan  så som att:  Är det så att jag nu  hittat tillbaka till den kraft som vanligtvis finns i mig. Den mig som jag tycker så mycket om, den mig som jag alltid vill vara? Kan det vara så att jag  kanske är på väg tillbaka till att slippa mörkers tankarna nu?  YES! Ännu en seger blir till jag är på väg in i framtiden till livet igen.

  • KBT föreläsning på Mun-H-Center Ågrenska

    igår var jag i Göteborg, search  min underbara kvinna som hjälper mig att se, clinic  var en jag träffade. Hon hjälpte mig att se och hitta strategier, för dagar där möten bara är fullbokade.  Fick strategi, för att slippa vänta in tiden. Just tiden är en svårighet för mig, i min ADHD. Jag blir stressad av att ha två möten på samma dag, även om mötena inte är på nära varandra i tid, så blir jag stressa. Vet liksom inte vad jag skall göra på mellan tiden. Vågar  inte  börja med saker, för tänk om jag glömmer av tiden.  Igår gjorde vi ett schema över dagen,  då dessa möten skall till.

    Att bara titta på dagen, gjorde att jag blev avslappnad. Tänk vad enkla saker som hjälper!  Tänk om det var så att livet, redan hade sett ut så för mig. Misstänker att vi är många som skulle haft min  KBT terapeuts, kunskaper redan som små, då hade vi sluppit alla klankningar, som vi ger oss själva. Då hade jag sluppit träna in så mycket stress, i vissa situationer.  Då hade jag sluppit att ramla in i deprimering, slagit mig, lägga ner en massa tid på att träna mig  i tid.

    Jag och min Kbt treapeuft skall föreläsa på Ågrenska i september.  Kolla in den här annonsen:

  • ADHD och mera skoltankar.

    Jag fortsätter i samma anda.  Är det, purchase detta ”Samma anda” som är ADHD just nu? Jag tror inte det, thumb utan det har med tidsandan just nu, att göra. Det är inte många dagar kvar nu, det är inte många dagar kvar, tills vi återigen vet hur Sverige skall styras.

    Om ett kort tag, vet vi om vi kommer att ha en regering som kommer att påverka, istället för att göra  åverkan. Kommer det att finnas mera tid. än 4 minuter om dagen, till barnen som har samma tillgångar som jag har? Kommer det att finnas utrymme, till att ta reda på om dessa barn är stökiga, för stökandets skull, eller om de febrilt  egentligen försöker visa på alla sätt som går, att de inte har förstått.

    Eller kommer det, om jag är lite  yvig, impulsiv och har lite svårt med fokusering, fortsättas att erbjudas hemundervisning, eller är det så  mina föräldrar är tvungna att sitta med i klassrummet, för att jag istället skall fokusera på sådant som gör att jag absolut inte lär mig. (sitta och låtsas att jag är fokuserad,att jag Förstår mm).

    Jag har blivit erbjuden en möjlighet,  av en vän vid namn Jenny Ström.  Att få vara med och delta i en lunch, med en av riksdagens ledamöter i utbildningsfrågor.

    Aj, inser viktigheten, inser att jag inte får  fram mitt budskap,  om jag är frustrerad eller förbannad.  Aj inser att jag måste lära mig att prioritera, P-R-I-O-R-I-T-E-R-A!

    Hjälp!

    Hur gör jag det?

    Nej, tror att jag  måste göra som jag alltid gör, se människan och inte titeln, se mötet för vad det är.  Kommer jag sedan  på någon klokhet eller  bra fråga, så är det ju bra. Prestationsångest är aldrig bra för mig, så det blir bäst om jag bara landar och är tacksam över att få vara med och delta.  Skänker en tacksamhet till henne just nu. Tack vännen för att du tänkte på mig, ser viktigheten i lunchen. Ser min chans till att kanske kunna få fram saker som är viktiga för mig, så att andra skall slippa få  samma upplevelser,  som jag och mina barn fått från skolan.

    Barnen är vår  framtid, även dessa barn som är lite lika mig  och har liknande tillgångar som jag. Det är vi, som kommer på de mest spännande upptäkter, det är vi som vågar prova, inte en,  utan  kanske tio gånger, om det funkar. Och tänka dig,  även om det inte funkade,  de nio första gångerna, så tror det eller ej,  den tionde gången, då  funkar det.

    Ibland!

    Det är då vi går framåt!

    Nu Kommenterade min make detta inlägg genom orden:

    Jag tror att man måste ha dessa tillgångar eller i alla fall leva bland dessa för att förstå att det är så att det funkar. Den sista meningen skall nog  skrivas kursiverad och stil  som är : I vissa fall…..

    Lite sommar finns det kvar…..


  • Neuropsykiatiska funktionshinder och skolledningens kunskaper Är lika med NOLL!

    Den 23 augusti börjar skolan här i kommunen.  Redan nu blev det kaos, malady  Kaoset blev då till av att skolan inte gjort det som de skulle inte heller har de gjort det som de  borde gjort.

    Istället struntade dom i det. En skola står tom, site den skall lägga ner för det finns så lite barn i denna kommun.

    Igår ringer  den nya läraren till oss, Hon pratar med min make. Vilket var tur, för  av hans ord, brann det i upp  i mitt huvud.  Samtalet slutade med att vi skulle höra av oss, så snart som möjligt.
    ” Skolan skulle höra av sig under sommarlovet, så att vi hade en chans att förbereda våran  kille på hur skolan skulle se ut  då han började.”
    Igår  som sagt ringer skolan,  i och för sig på sommarlovets tredje sista dag. Så 3 hela dagar har vi  att förbereda vår kille om hur skolan kommer att se ut, som  han nu ska gå i  under tre års tid.
    Ett år har vi lyft fram frågan, om hur det kommer att bli i sjuan.  Precis innan sommarlovet  just de där sista dagarna innan ledigheten. Träffade vi på människor som vi redan i början av samtalet  förstod att de skämdes,  för att de som arbetar över dem, inte gjort de som de skulle gjort!
    Igår frågade  läraren som han nu ska ha, om det skulle kunna gå bra om de hade skola hemma hos oss.  I vårt hem vill de nu ha skola, för vår kille. ?!?!?!!?
    Då har De verkligen haft  en genial lösning på problemet.  Vår kille Måste ha tydlighet, och struktur, Regler. Ordning är något som  måste vara till redan första dagen,  vuxnas arbete måste  vara genomtänkt innan. Regler går aldrig att ändra på i efterhand, utan framförhållning är A O i sammanhanget.
    Hur tänkte skolan här?????
    De har haft ett år  att förbereda sig, de vet om att det finns barn med speciella behov i denna kommunen. Ändå  så  finns det inte ens ett klassrum till dessa barn, de två första veckorna i skolstarten.  Vad prioriterar skolans ledning i denna kommunen?  Jo skolnedläggning och indragning av kostnader.  Det är just därför har de lagt ner  ett fler talet skolor i kommunen. Även en här i tätorten.
    Mitt råd till  alla er som har barn som börjar skolan,  skulle ni sedan ha barn som är lite impulsiva mm. Så lyssna nu! Hallå……kom inte hit!!!
    För just i Färgelanda  kommun, är det saker som inte  Färgelanda  kommunen bryr sig om. Mobbning till exempel är inte så noga med. Förr blundade de i frågor om  Mobbning. Idag efter flertalet domar har de nog blivit  lite klokare eller mera sparsamma på  sådana kostnader. Mobbnings domarna har ju kostat  dem en  del pengar.
    De sätter inte barn med speciella behov  Jätte högt upp på Listan! För just nu,  har de inte ens ett klass rum.  Utan vill ha skolan här hemma hos oss. Funderar på om det var så Björklund menade då han vill att föräldrarna till coola barn skulle vara i skolan, så att  barnen skulle sluta upp med att coola sig?
    Tänk jag till och med misstänker att om de kunde så hade de velat sätt dessa barn i särskolan, för då tas pengarna ur någon annans plånbok.
    Nej  ve och fasa, fly fältet borde vi gjort för länge sen! Har ju erfarenhet av denna kommun sen  10 år   tillbaka,  nu blev det  lite mycket!
    Skola hemma…..!?!??!?


  • Björklund vilken skola skulle jag fått gå i……

    Jag funderar på vilken klass som skulle varit till för mig  om jag nu  varit i skolåldern. Vilken klass finns för mig  Herr Björklund. Var  och i vilken del skall jag stuvas in kommer det finnas elit klasser för mig som inte kan sitta still. Jag kan vara en djäkel på att prata, pharm avbryta då mina tankar  kommer i raketfart. Ha en massa frågor på sånt som jag inte förstår.  Ibland kan det hända att jag har  geniala ideér och lösningar på vissa saker, ampoule  men dagen efter kanske jag inte ens orkar andas utan att somna.  Fokus hos mig kan vara  på semester vissa dagar, site  min  impulsivitet och motivation finns bara för vissa saker.

    Herr Björklund!

    Kommer det finnas en elitklass för mig, eller var  någonstans får jag bo. Är det så  att ni vill att man i skolan där jag passar, skall bli proffsig på att bli min diagnos.  Som det är nu är min diagnos en tillgång, det skulle den kanske inte vara i  er skola utan mera ett hinder.  Jag är duktig på att skriva historier och rita,  var är min elit klass där man inte behöver sitta still hela tiden.   I min elit klass hade det varit bra om  vi var färre elever och hade tydliga ramar  och massor av struktur  där fyrkantigheterna syns men  är tillåtande och  byggda av respekt.

    Herr Björklund,  Respekt för mig  är inte  något som  kommer från rädlsa eller makt! Var finns din respekt  hur eller var bor  och föddes den?  Tillåtande och accepterande.  Jag vill inte bo i ditt samhälle herr björklund, Min mamma och pappa hade fått bo i skolan om det blev som du ville, Nej herre björkande lund inte alls vill inte bo i ditt samhälle,  vilken tur att jag  har rösträtt  jag hoppas  bara flera med mig  tänker med hjärtat i sin röstsituation.

    Inte är det så att vi redan som små små barn skall ställas utanför samhället!  har vi då inte gått tillbaka  väldans långt tillbaka i tiden?

  • (H)järnkoll Kan göra SKILLAND

    Gör jag någon skillnad, pharmacy är en fråga som vaknade i mig, clinic då jag läste en blog av Kristina Alexanderson.  Om lärarens ansvar att se och bekräfta…. frågan gav mig flera frågor.  Frågor som vi alla borde funderar på som vuxen.  Varje Lärare i skolan som möter elever. Varje behandlingsassistent, socialtjänsteman, polis, arbetsförmedling, vuxna över huvudtaget, borde ställa sig frågan:

    Gör jag någon skillnad i mötet med människor?

    Kan ju  till och med flytta det vidare till alla vi möter.  Vilken inverkan och vilken skillnad kan jag göra i mötet med en annan människa? Vilken sida av mig tar min mötande medmänniska med sig och gör till sin sanning?

    Då jag  jobbade som behandlings assistent skulle jag velat  ta med mig den frågan varje dag.  Nu jobbar jag  inte längre i branschen, men ser viktigtheten i just de orden.  Vilken skillnad gör jag  just i detta möte.  Här skulle jag vilja göra skillnad genom bekräftelse,  att se och att lyssna. Vet om att jag då gjorde det men idag ser jag tyngden i skillnaden om den hade bott hos mig då. Skillnad.  Vilken skillnad gör mitt möte.

    Jag får flytta det till  vilken skillnad kommer jag att göra som  Attitydambassadör?  Vilken skillnad skulle jag kunna göra i kampanjen  (H)järnkoll?

    Tänk att   kan jag ta med mig  den kloka kvinnans ord, Skillnad,  kan jag göra någon skillnad?  Oj, det gav mig ansvar, det gav mig känslor om hur otroligt viktigt uppdrag vi  ambassadörer har.  Vi gör skillnad. Vi har  möjlighet att göra skillnad  och ge kunskap om psykisk hälsa  genom våra egna berättelser.

    Genom ordet skillnad. Har vi  möjlighet att påverka.

    Vi…….Måste fråga oss själva, på vilket sätt, vill… Jag…göra skillnad?

    Idag skall jag smaka på ordet skillnad!


    //©µ malix

  • Skarsgård och Kunskap är att ha makt över sig och sitt liv…..

    Skarsgård och Kunskap är att ha makt över sig

    och sitt liv…..

    eller så är det inte så som rubriken säger, decease i alla fall inte Skarsgård men kunskaper är att ha makten över sig och sitt.

    I går blev det inget inlägg. Sparade mig tills idag för ett av mina bättre, då handlar det inte ens om mig hehehe. Nej till verkligheten,  så vill jag att du ska fly in till filmens värld, en liten kortfilm som jag hittade på FB.  En kille som kallar sig Aspergan,  hade lagt upp en film snutt som sändes  i SVT. Självklart är det en Skarsgård med i novellfilmen, Den är riktigt bra och den ger en inblick i Aspergerkänslor. I rymden finns inga känslor.

    Diagnoserna är ju något jag brinner för, kan man säga så? Vet inte,  vet inte ens om jag bryr mig, om man kan eller inte.  Det viktiga i det är att visa och ge en mera tydlig syn på vad det handlar om, så att fördomar och  olika skeva uppfattningar  blir mindre.

    Jag är en vanlig dödlig människa, kvinna, mamma, fru, dotter, vän,  Barnbarn, och allt man kan tänka sig, fast jag har adhd. Adhd är inte en stor farlig  svart varg eller monster, utan ett funktionshinder  när jag inte har kunskap. När jag däremot har kunskapen,  så blir mina otillgångar en tillgång där jag har möjligheten att växa, så är det!

    När jag själv och min omgivning får kunskaper om  adhd och vi blir mera  acceptanta, och får en större förståelse så lyser och glimmar jag. Därför är kunskapen viktigt för det är så sällan vi vanliga dödliga med dessa tillgångar  får möjligheten att lysa och glänsa. Oftast så blir  vi belysta då vi  gör fel och inte  befinner oss i acceptansområdet!

    Det gäller att ha (H)järnkoll. 🙂

  • ADHD saknar broms i mig.

    Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen?  just nu  strålar  skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung  Uggla.   Själv var jag  yngre. Låten  är grymt  skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.

    i Perioder  måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov.  Andra perioder måste jag ha tystnaden.  Då  har jag  läsperioder.  Läser  gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.

    Tror det är det som är ADHD i mig.  Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren  ADHD som gör att jag ibland ramlar in i  dåligmåenden.  Vissa perioder  hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och  behöver kylas ner  repareras,  fyllas på med bränsle och smörja upp.  Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt  så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker.   Han är ju även min känsla för tid.  Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.

    Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite  och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir  mindre och inte gör lika ont.

    Idag skall jag  njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.

    skall alla ha bil?

    Förmodligen så saknade även dessa broms 🙂

    Lev idag  just nu, så slipper du oroa dig för  morgondagen!