Huvudet på spiken

Huvudet på spiken

sommaren har kommit tillbaka.

I går bråkade våran kille då sa jag  något som gjorde honom väldigt ledsen.  Det är oftast mig han bråkar med, recipe  hans bråk har blivit mer och mer likt en mobbares bråk.

Inte så konstigt kanske, pill eftersom han blivit så bemött i skolan. Han tog illa vid sig då jag sa till honom, capsule att det han håller på med är mobbing, ( upprepade tillfällen, endast emot mig, fulare och fulare trixs för att andra ska bli arga på mig). Han blev riktigt ledsen,  och började att skriva brev om att han hatade mig och pappa. Eftersom pappa också tyckte att det var mobbing.

På lappen han skrev, skrev han även att han ville dö. Nu  grät han, när  han  visste att vi läst det.

Jag sa till honom att hans ledsenhet och upprördhet berodde på huvudet på spiken, Han replikerade snabbt, med att han inte förstod. Då förklarade jag mera tydligt att jag trodde att han var ledsen, för att det jag sa stämde. Han kände igen sig i klassens bemötande, emot honom.

Nu ville han inte prata mera, ett par lappar till skrev han och tårarna rann. Efter ett tag lugnade det ner sig,  och jag hörde ett par tassanden till vårat sovrum.

Låg kvar i sängen tills han lagt sig i sin säng, gick upp och frågade vad han gjorde.

Då tände han lampan och sa att han skrivit ett nytt brev.  Som jag var tvungen att läsa.

I det stod det:

Jag älskar er!  och jag vill inte dö på väldigt länge.

Mitt hjärta var på två sekunder flytande margarin, eller rent av olivolja. La mig bredvid honom, men då blev det för mycket för honom.

Efter ett visst kämpande fes han regält så han var säker på att jag skulle gå……..

Han är ju kille, det får ju inte bli för mycket känslomässigt.

Privatiseringen utgår även till barn-nivåerna

Somliga går med trasiga skor……..

Min dotter däremot går med trasiga fötter om några timmar….

Här väljer hon inte kläder efter årstiden eller hur det passar nej  här väljer hon kläder efter löshåret och skorna.  Två timmar har gått åt till att byta kläder kjolen passade inte till skorna, order nu kom hon just in och ville att jag skulle köra henne. Eftersom håret blir fult av fukten.  Inte  nog med de så har timmarna i ångest-fixandet  ordnat så att humöret gått från 100 till noll  rösten är inte längre pratande  på henne utan skriker ut att skorna gör ont håret blir fult om jag inte kör henne. Min lilla dotter, patient min lilla dotter som är som ett bi ibland. Nu som ett riktigt argt bi, Tänk att denna tidsåldern gör att vi föräldrar är något som skall vara privat chaufförer till våra barn  om några år kommer det säkerligen även finnas krav från våra barn, på vilket märke av bil de vill åka i. vilken färg och att den skall vara ny städad alltid…

Publicerat den
Kategoriserat som Barn, Malix Märkt

Gudomligheterna i oss

Idag är det kalas, ailment svärmor kommer hit. Imorgon fyller min make år.  Vi har även bröllopsdag. Även min svägerska fylle år i morgon.

Men kalasattiraljer kommer att bytas ut till dop-samfunds-tillställning. Min lilla brorson kommer imorgon att döpas, då lär han  heta Hans på riktigt.  Har aldrig varit på dop, vad jag kommer ihåg. Mina egna barn är inte döpta, för jag ser det mera som att de  då de är så vuxna, själva kan bestämma om de vill döpa sig.  Även om jag är atteist, så har jag genom åren visat mina barn på att kyrkan och bibeln, även andra trosuppfattningar finns. Detta för jag vill att de  utifrån sig själva, ska kunna ta ställning till om gud finns, eller inte. Ju äldre jag blir,  så har jag insett att  gud nog finns. Kanske inte  så  som på det kristliga sättet.

För mig  handlar det mera  om kärlek,  att vi alla  är gudomliga, vackra när vi är oss själva, så som vi  är inne i våran kärna, då är vi gudomliga.  I kärleken vilar även gudomligheten.  Livet blir liksom vad vi gör det till, jag kan inte säga att gud finns, inte heller att han inte finns. Men  genom mina handlingar lever antingen kärlek eller hat, först och främst måste jag ge mig själv kärlek, för utan den lär jag aldrig kunna älska……

Vi är alla gudomligheter, det är det, som gör oss vackra!

Lev idag, just nu, i morgon levs imorgon. Igår kan bara minnas.

Varje minut är något du själv kan bestämma över, vad väljer du?

Just nu väljer jag lycka.

Soldanser Hjälper föga

Solen just nu vet jag inte om hon är en vän till mig eller om hon bara  djävlas:).

Igår skulle vi grilla, order  Jo, vi brukar trotsa vädret,  även igår försökte vi vinna kampen genom att vänta ut regnmolnen. Timme efter timme satt vi och väntade hungern i magen gjorde sig hemma stadd, samtidigt som de svarta molnen på himlen bevisade för mig att de kunde vara lika envisa som jag är.  Hela eftermiddagen satt vi och tittade vänligt på varandra och  orden blev liksom kortare och leendet mera stelt tillsammans med den vissheten som visade oss att molnen de lär bo ovanför oss idag.  dessutom visade det sig att vinden var med i ett hörn tog tag i överdraget till trädgårdsmöbeln, för att riktigt visa oss hur långsökt vår grillmiddag var. Pizzerian här i byn blev mera och mera nära våra tankar. Tillslut gav vi upp samlade ihop barnen och lät oss besegras av solen. Den solbesegrade familjen på  sex stycken invånare traskade i kapp med hungerkänslorna ner till pizzerian. Sorgen över att grillen inte blev av försvann tillsammans med att födan visade oss en mättnad.  Promenaden hem efter en 45 minuter var en behaglig promenad i solen. Det svarta molnen började bli mera ljusgråa och vinden behagligt smekande.  20 minuter efter att vi kom hem  var himlen klarblå, grillningen som vi missade hade varit en gemytligt tillställning för oss där vi som familj skulle kunna njuta av kväll solen. Tyvärr var pizzan som intagit innan ett hínder som inte ens min envishet kunde besegra.

Solen lyser även idag då resan bär av till gbg återigen. väl hemma kommer även idag  hungern vara en del av livet,  vågar nästan inte  skriva ordet vi bestämt idag.  För även om  himlen är klarblå nu  så visar mig  horrisonten längre bort lite anandes gråa moln,  skriver det lite som annat  för i dag hade vi tänkt att

G illa,

R oliga,

I nvanda

L athets,

L ekar,

A la

sommar vardags aktiviteter för oss. Sådant som vi gillar att göra på sommaren. Jag  har inte sakt ordet och i våran planering för i kväll är det inte med på kartan  för jag inser att horisontmolnen redan vid ordleken  visar  sin makt över våra sommar eftermiddagar.  Sommar ja, Den 25 maj är urban dagen  det är även den första sommardagen enligt min broder. Hehe nu får han läsa hela inlägget innan han läser broder hehehe!!

Lev nu just nu, I morgon  kan bara levas imorgon,  igår har vi redan upplevt det är historian…..

KBT, Planera,prioritera, och mera

Jag misstänker att det är KBT, pills som gör susen.

Från att nästan flytt från livet, here börjar jag känna en ny tillförlitlighet och stolthet över mig själv. Nio år av nikotin tuggummi, till att tugga lite ingefära och vanliga tuggummi, de första dagarna tre fyra paket extra. Redan efter nu två veckor ser jag en förändring. Inte lika många tuggummin.

Från att få panik över tanken för några månader sen, över allmäntoaletter, till att bara få en lite tanke om att nej, stå ut!

Nöj dig med att tvätta händerna, skura inte hela den allmänna toaletten och försäkra inte med lager av toa papper. Idag kan jag gå på en allmäntoalett utan att det tar 10-20 minuter att städa rent den,innan jag använder den. Idag sväljer jag ner ångesten, tänker tanken om att det är bara fantasier, alla  min tankar om bakterier.

Inte lägger jag ner massvis med kraft och tid, på att ha massa exter för mig hemma, inte toaknappsrengöringar och inte heller några dagliga handtagstorkningar. Utan skulle det mot förmodan bli en gest eller tanke om att jag borde torka av, byter jag ut den emot nej! Exponering!!!!

Strukturella strukturer börjar även ta plats, det börjar även formas en form av schema in i detalj, där det ligger  prioritet A B även C. För varje tid som flyttar in på mitt schema, känner jag frihet, hittar nästan till trygghet. Frihet över att få det överskådligt och tydligt.

Nu behöver bara tydligheten flytta in till människor, runt mig så att de på riktigt förstår och inser att när jag säger ja! Jo men det kan jag allt fixa! Så är det lite av en lögn och en duktighetssyndrome av förr, som tömmer mig. Dränerar och sedimenterar oförstånd till glapp och nederlag.

Idag klack det till i hjärtat för mig.

Min KBT-Terapeut gav mig klokheten och bomull i magen. Vi skulle boka in en tid, jag i min vanliga vardagsrutin säger i min ADHD-glömska att helt ok tror inte jag har något den dagen det ringer inga klockor när du säger det så den tiden kan vi ta.

Hon är en bestämd,klok underbarhetskvinna detta underverk för hon tar ansvar över det jag inte har integrerat i mig.

– Nej, säger hon jag ringer dig i morgon istället, för jag vill att du skall titta i din kalender och planera in det mötet så det inte blir en massa dubbelbokningar, jag vill att du skall lära dig att använda dig av din kalender.

Just de orden,  gör henne till  klokheter ut över vanligheter, Känner kärlek,värme och ljus, hopp över att jag, till och med jag skall få till konstkunskaperna i planering,prioritering och genom A B C prioritering skall jag tillslut hitta till ett mera behagligt och harmoniskt sätt att passa tider. Kunna åka iväg utan att bli stressad, slippa  känna ångest över att tiden, inte är något jag har förmåga att klura ut.

Här blir tacksamheter, tack för en underbar dag, tack för alla underverk till människor jag fått förmånen att träffa idag.

Tack för att det finns människor som vet att jag gör mitt bästa, att det inte alltid räcker enda fram, i planeringstillfällen.  Men känner att prioritering håller att flytta in i min kropp, kanske kommer jag också kunna uppnå kunskaper i att planera …..


Nästa vecka skall jag bli intervjuad, av två från lärarhögskolan. De skall göra en uppsatts om ADHD, skola föräldrar.

Spännande vi lever just nu i en tid, där vi genom attitydförändringar, kommer att göra samhället mera humant för oss, som ibland har karusellerande tankar i hastigheter. Våra barn kommer säkerligen att slippa uppleva den historian, vi upplevde då jag gick i skolan.

Det är fantastiskt, här vilar även min tacksamhet……..

Mindfullness….

En två meter hög vintersaga, pills idag behövs det skottas och åter skottas. Snön ligger och trycker på våra fönster sätter det i gång tankar i huvudet?  Kan jag lugnt försäkra att det görs. Stora sonen är hos våran vän en bit bort, order sätter det igång tankar? Ja det är även där igång med tankar.  Tankar om hur ska han komma hem, link hur ska vi få hem honom. bilen är igen snöad med meter snö. Hur ser vägarna ut? Om någon skulle bli akut sjuk hur ska vi ta oss dit?

Nej, inser att det inte kommer att funka att skriva om det. Kilometertankarna blir bara mera och mer skrämmande.  Mindfullness, andas in känn i magen, andas ut, tända värmeljus och få rosaa tankar i stället för de brandgula funkar nog bättre vad är det värsta som kan hända?
Fönsterrutorna år sönder och vi får köpa nya.  sonen får sova hos kompisen en natt till, vi får ringa efter hjälp om någon skulle bli riktigt sjuk. Mindfullness. mindfullness en god kopp varm färskt tea ska jag brygga nu, lapsang tea, morotsmarmelad och lite frallor. Kan det locka………

Mina tankar är inte i verkligheten, utan i fantasiernas värld, fönsterna är inte sönder, sonen kan komma hem och just nu är ingen akut sjuk, det ny köpta teat är i skåpet. Så dax för tea……

Snart är attitydambassadör utbildningen i gång, även min bok kommer återigen tryckas upp i ny upplaga.

Skrivpuffs texter och marmonia………

undrar varför?? Ännu en morgon i tidig otta, try kvart över fyra i morse trodde jag det var dags för kaffet. Då jag tittade på klockan, buy gick jag till sängen igen.  Kunde inte somna om, clinic låg och tänkte på marmonias texter på skrivpuffen.  Tänkte så intensivt på det att jag i tanken skrev den mest fantastiska marmonias text i fantasin. Ett tåg i somalia.  Nu så här när jag tänker på det, kanske det var så att jag egentligen somnade och drömde att jag just satt och skrev.

Vid frukost bordet idag blev det sura miner. Sonen vaknade inte av sig själv, utan av att jag ropade på honom, dottern satt vid frukost bordet när han kom upp. Tyvärr så hade hon på sig en t-tröja som tydligen var hans.

Sonen har börjat träna på gym, något hos honom är förändrat. Efter dessa byggtimmar.  Hans humör, och hans kropp. Idag är han stolt över sina muskler, men vill gärna utöva musklerna på sin syster. Testostoronet i kroppen börjar visa sig, hans ögon nästan svartnar.  Nu skapar detta lite oroliga tankar i mig, och frenetisk börjar jag tänka tankar och leta tecken. Tyvärr vet jag  inte riktigt vilka tecken jag ska leta efter.  Hur jag ska forska fram de som jag letar efter eller är det bara så att det är humöret som får sig ett spel, för att han inte vaknade själv?

Han har inte varit sådan innan att han bröstar upp sig, han är stolt över sina muskler och att han  faktiskt har kommit igång.  Det kan jag förstå, och jag har berättat för honom att jag tycker att han är duktig. Men nu börjar jag känna oro, trots att det kanske är en del av hans utveckling, föräldrar och små syskon ska ju vara ett irriterande moment i vissa stadier.

Idag  tror jag att jag ska ge mig ut till skrivpuffen igen. Har inte haft någon kraft till det innan men idag ska jag i alla fall läsa lite marmonia texter.

Barn tankar…..

snön faller igen. Snödrivorna blir större och större. Våren känns långt borta. Är ju inte så konstigt för vi är ännu i Januari.  Ett långt jobb pass till, stuff sen kommer jag vara ledig igen. Igår var broder och hans gravida fru här. Nu är det inte så långt kvar för henne. Om bara några veckor kommer jag bli faster. Då lär broder besöken bli mindre ofta, buy vilket är synd, sovaldi för de är inte så ofta nu heller. Dessutom lär det bli mera koll på förkylningar och sånt, vill ju inte smitta ner  underverket  som snart kommer att födas.

Broder och svägerska kommer att komma in i föräldra rollen, de största händelserna i deras liv kommer vara babyns rapar, hur bajset är. Man blir inskränkt som första gångs förälder, samtalsämnena kommer att handla om babyns framsteg.

Inte utan att jag saknar det, små barn små bekymmer, säger man. Fast jag kan inte säga att det är så stora bekymmer nu.  Tänker att det handlar om samspel.

Just nu, barnen börjar bli stora, jag äldre och snart kommer de största barnen flytta. Inte om en vecka eller så, men den dagen kommer närmare och närmare. En vacker dag som jag misstänker kommer att kännas som en regnig dag, kommer de att berätta att nu, nu ska de flytta. Hur kommer det att kännas? Var, när och hur kommer det att gå till, Vilken sorts mamma kommer jag då bli?  Kommer jag springa ner dörrarna för mina barn?

Det finns många frågor, som förhoppningsvis inte får svar än på länge. Men vem vet, snart står vi kanske där jag och min make, på tröskeln till ett helt annorlunda liv.  Ännu är barnen här, det gäller att ta hand om nu.  Just nu kan jag ännu njuta av att barnen är hemma.

Publicerat den
Kategoriserat som Barn, Malix Märkt

Kan man uppfostra barnen efter ålder?

Nej säger jag, there våran lilla kille fyller år. Idag blir han hela 13 år, physician idag är han redan tonåring. Om några år vuxen. Hur kommer det att bli? Ibland önskade jag att jag hann i kapp. För inte spelar några siffror någon roll? Jag kan vara 20 år men ha erfarenheter och klokheter som en trettonåring, help inte uppfostrar jag mina barn med millimeterrättvisa. Det den stora sonen fick göra som 13 åring, kommer inte den mindre nu 13 åringen att få göra. Min 14 åriga dotter har mera upptåg och resor i sig än min stora son, Hon tränar handboll, spelat fotboll. Vilket fört med sig att de åkt iväg på tuneringar, sovit över i skolor och annat. Inget som de andra barnen gjort. Min stora son skulle jag kunna skicka iväg till Haparanda för jag vet att han skulle kunna hitta dit och hem igen. Min dotter däremot skulle inte vågat fråga om vägen, kanske hade hon tappat plånboken och aldrig återkommit igen.

Det är för mig rättvisa. Det är för mig att jag rättvist uppfostrar mina barn. Utifrån deras behov. Misstänker att jag skulle kunna ta med mig lillkillen och bott i stuga långt inne i skogen i flera veckor, om det bara fanns möjligheter att använda dator och ha med kortspel. han hade varit nöjd med det. Den större killen hade säkerligen även han klarat av denna utmaning men med lite olika dataprogram med i väskan, minste tjejen hade fått spel redan dag nummer två. Hade jag däremot tagit med henne till stan och affärer så hade jag tröttnat innan henne. Lillkillen hade jag kanske inte fått med mig överhuvudtaget.

Att ge frihet och ansvar efter ålder är inte rättvist, att ge frihet och ansvar efterbehov är mera ansvarfullt och mera kärleksfullt.

Harry Potter

Vilken känsla och vilken skönhet, hospital kvällen blev till tröttheten försvann. Jag och dottern tittade på en av Harry Potter filmerna. Jag tycker det är härligt att krypa upp i soffan med en filt tillsammans med barnen. Nästan som ätt flytta tillbaka tiden. Det är inte så ofta som de vill mysa med film och mamsen. Det gäller att passa på. Pepparkakor och klementiner blev det till. Inte illa det heller faktiskt. Kalla klementiner och Harry Potter funkar bra ihop.

Det är verkligen skönt med en kväll där jag inte behöver förbereda mig för arbete i morgon. Endast ledighet, intervjun idag blev inte av vilket var tur. Jag är i grunden en tidsopptimist. Hade bokat in ett möte i går på jobbet och ett idag  i samband när man slutar, där efter skulle jag varit på biblioteket vid 11.30  kom inte från jobbet från kvart över tolv.

Hade det varit för några år sen skulle det även kunnat vara inbokat några flera möten. Idag fixar jag det inte riktigt det. Blir  stressad och känner oro redan dagen innan.  Men  nu är det över för denna gången! Nu ska jag vara ledig, mysa hemma måla lite på min tavla som jag just nu håller på med.  Fast en liten mindre rolig sak skall göras innan har lite penslar i en burk ute i köket, som inte är rengjorda. Det är just nu hindret, men ska ta mig i min kraglöshet och faktiskt kanske göra just det redan i kväll så är det bara att flytta till staflit i morgon bitti. Ser vinsten i det ändå tar det liksom emot.