Etikett: självkänsla Sida 4 av 5

ADHD, Empati, Acceptans, Tolerans, Förståelse

Idag är en ny dag och nya tag, cialis men känner att kraften inte finns. Den är totalt borta och förbi. Igår var det en bra dag, Compassen hade ordnat en kväll med fika och trevliga människor. Jag lär mig så mycket på sådana träffar, ser olikheter och likheter i en salig blandning. Vissa saker känns igen och det liksom bubblar runt i magen av den dynamik som blir till, då jag får förmånen att tillhöra ett sammanhang av acceptans, tolerans och empati. Tänka sig den empatilösheten som så ofta förr pratades om i ADHD sammanhang är något jag aldrig mött.

Självklart är det olika, vi är alla olika och som jag nämnt innan Så Gillar jag Olika. Empati finns och finns inte, men tänker mig att stämpeln kanske borde bo i ett annat sammanhang än inom de neuropsykiatriska. Kanske är det just den avsaknad av acceptans som ibland är bemötandet av någon som har just dessa tillgångar.

Om jag av min omgivning blir bemött utan acceptans, och empati så är det ju svårt att lära sig att själv visa empati. Själv har jag nog För mycket empati, så att det blir till skada för mig själv. Eller i alla fall så gör det ont ibland.
Inte springer jag runt och hackar på människor för att de alltid håller sig till ämnet, eller inte avbryter. Jag vet att människor som har samma tillgångar som jag själv har, ofta får en släng av att du alltid avbryter, eller att du aldrig kan hålla dig till ämnet. I sammanhang där acceptans bor spelar sånt ingen roll, i sammanhang där acceptans bor blir jag och andra människor med mig tillgångar just för att vi liksom är lite hoppiga och ombytliga.
Jag vägrar att ta död på saker i mig, nu, efter att jag fått min diagnos för just alla dessa saker har jag i 40 år försökt inte visa, skärpa till och ta i kragen och Nej! Inte, Kommer inte på frågan, Jag har till och med kastat kragen, eller den har ju aldrig funnits, Idag har jag slutat leta.

Idag är jag JAG, som Jag är i mig i mitt JAG. För då är jag som bäst i mina innersta tillgångar av tillgångar.

Lev idag, Just nu  för Historian är nått man minns, framtid är något som inte finns just nu för just nu är det Nu.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkoll = Verktyg

Idag har det varit ett besök till Herr Damp Doktorn. Det är besök där kunskaper och förståelser flyttar in i massor hos mig. Just den doktorn vi har är grymt duktig på att förklara så att jag förstår. Har ju även skrivit om just denna doktorn i min Bok.

”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.

Fick idag Nyhetsbrev från (H)järnkoll.  (H)järnkoll belyser tystnaden som bor i samhället. Tystnaden runt Psykisk O-hälsa/hälsa.  Det visar sig menar man inom projektet att just denna tystnad och Okunskap även finns bland Chefer och arbetsgivare. Därför har nu (H)järnkoll arbetat fram en handlingsplan, illness en väl genom arbetad folder. En tydlig struktur visar och ger Verktyg till arbetsgivare och personalansvariga, treatment när personal råkar ut för psykisk o-hälsa. Men framför allt belyser den vikten av att hela tiden arbeta och sträva emot en god arbetsmiljö.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkoll

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

lite  reklam 001 (2)

När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

Compass till kartan i alla fall påfyllning och påtår……

Föräldra HELG i Compassen.  HÄR  finns och bor tacksamhetstankar i mig över att det finns eld Själar.  Människor som liksom orkar hela vägen fram. Alltså inte som jag, sales som bara orkar halvvägs ibland.  Min lilla av och på knapp.  Den där lilla på knappen som kör i 240 utan att blinka. som sedan när den ska blinka inte orkar lyfta blinkmuskeln utan dör DÖR, search Dör i den mildaste graden så att andningen är på sparlåga tills energipåfyllningen orkar samla på energi.  Mitt liv i motorvägshastighetsorientering.

Så är livet för mig och många med med mig.  Nu var det inte  ADHD i känslor och funktioner som jag skulle skriva om.  Utan om eldsjälarna som orkar och organiserar  rolighets- avkopplings samt möta-andra –i-samma-situation, order därtill  de kunskapshöjande föreläsningar som jag fått ta del av just  på de föräldra helger som jag varit på, i Compassens regi.  För just i dessa sammanhang får jag kraft, kunskapstankar, och inspiration. Inspirateringar infilteringar och reflektions avkopplingar i att vara jag. Sådan som jag är. Det är dynamik när man träffar andra som vet vad det handlar om. Det är semesterkänslor i skärpning och fokuseringskoncentrat i just de sammanhangen. Där finns inte kraven som annars jag försöker blunda eller lära mig.   Tack till er alla som  var med denna helg i Compassandan. Det ger mig energi, kraft och att jag orkar andas ett tag till. Det ger mig kraft och ännu mera kunskap om att vi måste, rent av MÅSTE för våra  alla barns skull, nu skapa ett mera humant och respekterande samhälle…..

 

Här i ser jag viktigheten i (H)järnkoll och attitydförändringsarbetet.

Min av-knapp är just påslagen och nu skall det tittas i mina ny in köpta Konstnärsböcker……..

Tack till er alla för alla möten jag fick ta del av igår och idag…..

Tack till eldsjälarna i Compassen som orkar och gör …….

 

tavla (9)_redigerad-2

Granngården borde skämmas enligt mig.

En Klump i halsen har täppt igen och snörat runt min hals.  En sådan strålande solskensdag.  Där mitt barn går iväg lycklig och glad över en dag i  arbetsplatsprov.  Minns själv hur nervös och pirrigt det var.  Skillnaden mellan mig och mitt barn är att jag fick glänsa just denna dag.  Jag fick gå till samma sak dagen efter.  Ojdå så svårt det blir att skriva detta inlägg. Det gör förbannat ont och ilskan inom mig är en ilska av vanmakt. Inser att dagens upplevelse är bara förnamnet till vad som komma skall. Ännu har jag inte berättat det vansinniga i upplevelsen. Imorgon blir det proa-tid med pappa istället för det som var idag.

Varför?

Jo för att vuxna runt omkring mitt barn återigen misslyckats med sina arbetsuppgifter och antaganden.

Hur?

Slänger till mig själv  en dänga då jag i stunden inbillade mig att jorå det kommer att gå bra.  Telefonen ringer, pilule fröken ringer och säger jag är ledsen men……..

Jo då, vi kan vara hur djä… Ledsna som vi vill. Men vi har åter igen ännu en gång visat vem som bär huvudet för vårat ansvar och vårat misslyckanden. Jag tar till mig en del av det misslyckande som åter igen upprepar sig. Jag borde återigen lyssnat på mina onda aningar och mina små misstankar som gnagde inom mig. Jag borde tagit ett aktivare ansvar eftersom jag av erfarenhet vet att jorå så blir det oftast. Nytt oro nytt och inte lyssnat oro och inte sagt som det är-

Asperger pratar mycket. Inte en pratglad människa utan en del i asperger som kan ställa till det mycket för människor som har lite aspighet i sina egenskaper. Människor utan aspigheter saknar empati och kunskap om Asperger.  Skolan borde se sin del i detta misslyckande  Tydlighet

FYRKANTERNA

som jag pratat om så mycket. Gäller även här!

Inbillanden om att jag som lärare varit tydlig och förklarat  funktionshindret förfall långt bort, långt långt ifrån  den källa där det borde landat.

Istället låter vi återigen  vårat lilla barn återigen stå med skammen för att vi vuxna misslyckats.

Ångest och sorg bor inom mig i orden och tankarna. Men det är min ångest min sorg.

Historier har återigen upprepat sig och återigen  Glömde vi av det som var viktigt. Jag glömde av att  lita på min inre känsla, som  gnagde om att jag borde kollat upp,  känt av, tagit reda på hur,  och vilket för, bak, och om arbete som gjorts för att det skulle funka bra med praktiserandet.

Jag gjorde inte det, inte denna gången heller. Jag litade på att historian och historiekunskapen  var en kunskap, där man nu kan se att denna gången skall det lyckas, denna gången skall vi vuxna vara vuxna visa   Barnet att du , Du kan lita på oss,  DU kan lita på att vi vuxna har en plan och förberett så mycket det bara går.

Nu är det  barnet igen som betalar priset. Ännu en gång  sitter jag och skriver av mig sorg som inte hjälper ett dyft. Inte mig, inte skolan inte  och allra minst inte mitt barn. Mitt barn får återigen stå med Hundhuvudet  och uppleva att Jag duger inte.

Jag i mig är inget som duger.

Men just denna upplevelse som nu infunnit sig är inte sann, inte alls. För det är vi vuxna, återigen vi vuxna som brustit i vårt arbete,  som borde vara att stödja och hjälpa där barnet befinner sig.

Inte inbilla oss att det vi gör är bra och det räcker. För det gjorde inte det inte, denna gången heller.  Inte heller denna gången är det vi som betalar priset, utan ett litet barn som allt som oftast  faktiskt blir bekräftat i att:

han som människa inte duger i de sociala sammanhangen- som är en del av Asperger.

Idag fick vi återigen en fullständig miss, som ett barn återigen får betala priser för vi gjorde inte det vi borde gjort. Vi misslyckades men det är återigen inte vi, som får betala priset utan ett barn som redan betalat ett allt för högt pris.

Detta barn som alltid skall tränas i så många saker och lära sig så mycket som inte ens kanske aldrig någonsin kommer att flytta in, vi skall träna det i att inte ha sina funktionstillgångar och otillgångar av egenskaper av Asperger.  Där till så skall det tränas i att inte duga som människa.

Inom mig gråter flickan inom mig, hon som aldrig dög.  Men hon är inte så ung längre utan har mitt vuxna jag som tröst.

Mitt barn har inte sitt vuxna jag, som kan trösta eller sätta gränser…….

Utan han får nöja sig med sina föräldrar…..  som ännu en gång inbillade sig att jorå det kommer att funka……….

Men i morgon praoar han med sin pappa i stället!  För där kommer inte känslan “inte duga” att finnas.

För där duger han oavsett hur det blir och är ……..

Ett hederspris till våran lilla kille som Trots motstånd rycker på axlarna och förstår att det inte är han som misslyckats.

Men han som betalar Priset av vuxnas Okunskaper!

Granngården har idag förlorat två kunder  vilka är jag och min make.   De borde ha större förståelse och vara mera intresserade av att få till sig kunskap!

Fy skäms på er!!!

ADHD Förlåtelse-PROCESS ……

Vilken tur att vi har den globala uppvärmningen för hur kallt hade det inte varit annars? Här har vi massor av snö och hundpromenaden är inte lika trevlig för mig som för hunden. Fast det är klart för vem skulle den annars vara trevlig om det inte vore för hunden.  Våran skånska hund formligen älskar snön och burrar ner hela huvudet i snön. Hund

Läste i attention om Camilla Henemark och att hon menar att ADHD förklarar så mycket. Kan bara hålla med henne, doctor ADHD är en förklaringsmodell. Den förklaringsmodellen blir sedermera en arbetsmodell där jag kan få tillgång till verktyg som gör livet mera förutsägbart och tydligt.

Här är det mobil, drug Dator, see Google, och inte att förglömma Concerta som ger mig klokheter. Datorn är google möjlighetsgörandet. Som sedan i oändlighet kan påminna mig om allt och inget. Min Mobil påminner mig om tvätten i tvättmaskinen,  om  tabletten till och med om att jag inte ska glömma av att dricka vatten.   Ö med palm

Men det viktigaste tillgången i förklaringsmodellen ADHD är så VIKTIG, så otroligt viktig att den borde ramas in och förgyllas.

Den borde till och med receptbeläggas och vara en klokhet som är det första jag får till mig när jag går i från det sista mötet med ADHD-teamen som ger denna förklaringsmodell.

Det är inget som är självklart hos dessa team.

Glödlampa

FÖRLÅTELSEPROCESSEN

Fred

Nu skulle jag vilja använda mig av vackerhetsbokstäver och gyllene färger för att visa på viktigheten i denna process.

Men det får duga med den vackerhet som blev i färgen. Vackerheten ligger ju i betraktarens ögon och för mig blev det vackert.

Det är ju därför det är så viktigt att våra barn får till gång till ADHD-förklarings-modellen så tidigt som möjligt.

Det blir mindre att förlåta och acceptera.  Som 40 åring har eller hade i alla fall jag lite mera att förlåta än om jag varit tio.

Jag kan ju bara utgå i från mig själv men jag vet och känner att Just förlåtelse-Processen är och har varit en viktig del i min  Förklaringsmodell.

Lev idag och

S TOPPA TANKEN

ACCEPTERA TANKEN

Namnlöst-1

O BSERVERA TANKEN

L ÄMNA  TANKEN

LÅT DEN FLYGA IVÄG ELLER HÄNG DEN PÅ TVÄTTSTRÄCKET TILL ETT SENARE TILLFÄLLE.”

MERA…..

Det fungerar för mig när tankarna blir för enkelspåriga och för många………

Regnbåge

//Malix

NPF i Folketshus i Göteborg idag även Imorgon

jag säger  bara intensiv, drugs så intensiv och snabb att jag står still. Hur blev det så Jenny som säger att jag har mera ADHD än henne. Hmmmpftr jo intensiv var ordet. Energin bara sipprade ut till tomt, med funderingar om hur orkar han?  Jag kan ju tycka att jag är snabb i tanke hinner ju inte alltid med den fullt ut, Men herr Mr Touretts Hur orkar han? vilken tur att jag vare sig kan eller behöver svara på den frågan. En riktigt rolig och spännande dag idag.  Sov i GBG i natt, åkte till Folketshus i morse Mr touretts  var igång  redan vid åtta. själv hade jag varit vaken sen 4 på morgonen druckit underbarhets-kaffe, blippat på datorn.  Läst lite i min bok eller inte i min  eller ju min bok fast inte den jag har skrivit.  Utan boken om Thåström,  förresten MrTouretts  eller Pelle Sandstrak (som han heter), him self  fick ”jag föredrar att kalla mig impulsiv”, av mig idag.  Fast lite tyckte jag att vi skulle byta, en bok emot en annan,  men den hade han inte kvar för den slängde han ut till en i publiken.  You owe me one brukar man säga om tjänster,  flyttar över det till böcker just nu.  Idag har jag blivit full proppa med kunskaper och intryck. Och så mycket jag lärt mig om  OCD. Det jag lärt mig mest av allt är nog: inte isolation, och fick även insikten i att träna, träna, träna, för inte vill jag att det ska ta 3 timmar att tvätta mig. inte vill jag att mina tvång ska ta upp all tid jag har. Nej exponering ex-po-ner-ing jo det heter så  just nu hör jag  min KBT terapeuts röst som säger exponering.  Det kan jag ju säga att jag gjort idag det var macka på förmiddagen  någon hade gjort den utan att jag visste det, dessutom hade det varit många  som tagit macka innan mig och !! Jo jag tog inte den tredje koppen, utan den som var överst. Hehehe snacka om träning.  Eftermiddags fikat höll jag på att ramla in i att lyssna på hon inom mig som har basillskräck som sa : Du kan hoppa över fikat man behöver inte äta kaka.  Och visst behöver man inte äta kaka Men jag behöver det, Endast för att exponera mig för faran av att andra som jag inte vet något om gjort kakan, andra  kanske  har nuddat den jag tog mm. Men även om jag måste exponera mig så får jag hålla med honom, att lite vill jag nog ha kvar, inte vill jag bli helt normal asså sjukt normal. För jag vet ju vad eller hur jag blir, då när jag är sjukt normal asså….. Jag blir förbannat trött, onormalt normal konstig och så djä…. mycket inte mig.

Nej här skall till Tacksamhets tack idag.

Tack för att jag i början av detta året insåg att mina tvätt och nojighetsrädslor  inte var friskt.  Tack för att jag fick hjälp, att kvinnan som hjälpt mig  förstod hur sjukt det var.  Nu behöver jag  mera träna på vad som är  ADHD, och vad som är OCD.  Jag har redan lärt mig att toaknapps spritandet  var sjukdom. Att det inte är normalt. Men,  Jag tror att jag faktiskt behöver lite OCD för att jag inte ska totalt sluta städa, det viktiga är att fråga mig om det är OCD städning eller ren städning. Ibland känner jag: ojdå, idag  var det ocd/(ångest städning). Och tänk när jag tänkt den tanken så funkar det ibland att istället  stå ut med ångesten.

Från Nollkoll till (H)järnkoll

Läste en artikel om det nygamla Sverige. Det är allvar nu! Är det  så vi vill ha det?   Mångfald i Sverige kommer snart till rampen av enfald. Akustiken i  Alla  har rätt att vara som de är  ser jag sippra ut i dropparna från smutsen i disktrasan.

Jag är rädd, ampoule jag är besviken.

Samtidigt ser jag hur  människor från vardags stjärnan till elit stjärnan, mind sluter sig samman och visar att vi tar avstånd, cialis visar att vi hänger inte med vi var inte ens med från början.

Sverige demokraterna menar att de säger vad vi tänker.?!?!?!….

Hallå,,, hm, hur vet dom det? Har dom oxå  lite kilometertankar som jag? Skulle de nu ha de, så vet de ju inte alltid vad  de tänker.

Och nej, de säger absolut inte vad jag tänker, Det vet inte ens vad halv sju betyder i min värld.

Håller med Peter Kardhammar  om de sista meningarna i hans  artikel. Ser Också det roliga  i hans första förklaring om Pakistan.

Där jag  i tanken tänkte lite snabbare om hur min  okunnighet  om geografi,Pakistan  sydasien blev i mig Asien, som blev Kinesmat och sushi.     Pakistansk mat nog inte smakar som sushi. utan tänker mig mera starka kryddor och hetta.

När jag senare läste vidare  blev jag mera upplyst,  insåg att han nu  skulle kunnat vara min  äldre kamrat, som hade fått förklara för mig.

Ännu för i min värld, skrattade jag mera åt hur fel det hade varit att tro att kinesmaten kommer från Pakistan.  Okunskapen  bor i oss, när vi visar på våra fördomar, i fördomarna bor rädslorna för de okända.  När jag var liten  runt 14 15 år  så var det spännande att gå ut och käka pizza med kompisarna, senare jobbade jag med dessa italienare och  Jugoslaver. Där var jag en av dem, där var vi  kamrater, där fanns samhörighet, vi var som en familj.

Efter det bodde jag i Götet, inte i innerstaden utan i förorten  Bergsjön och Frölunda. Inte en enda tanke, på att vi  var olika eller vi och dom.

Nej där var vi,  vi, som bor i Bergsjön.  Har i mitt liv haft mera vänner som är invandrare än svenskar.  Det vänner jag har haft, har vetat vad vänskap är det spelade inte någon roll om jag var svensk eller om han var grek. Vi var och är människor, vi är människor med  känslor bra och dåliga. Vi behöver varandra.

Idag bor jag i ett litet samhälle där jag nu bott i 10 år, här är jag ännu  den nyinflyttade från Götet.  Idag  vet jag att sju procent av mina grannar  i söndags,  la sin viktiga röst på  okunskap och fördomar.  I vårat lilla samhälle där vi är mera inhemska….. Hemska!  Bor det alltså 7 % Sverige Demokrater som inbillar sig att de  säger det jag tänker.

Nästan 7% röstade på Sverige demokraterna…..

En undersökning får om psykisk (H)älsa i början av året visade på att   25%  inte skulle vilja ha mig till arbetskamrat om jag haft kontakt med  Psykisk O(H)älsa vilket jag faktiskt haft.

20 % skulle inte bjuda hem mig på middag.

17 % ser mig som en allt för stor risk att ha mig boendes  på sin gata.

Även detta är fördomar som  bor i okunskaper och rädslor. Några av dessa procent tal kanske till och med röstade på Sverigedemokraterna och då vill jag inte heller bo på deras gata.

För då blir jag rädd.

SD menar att de säger vad jag tänker….

Nej tror inte det.  Eller NEJ vet att ni inte gör  det!  För jag tänker inte det ni säger.

ADHD är inte hela mig, utan en liten liten del.

Tänkte fortsätta på det inlägget jag skrev i går. Eller föra tanken vidare, generic   bokförlaget sökte mig i dag då Aftonbladet ville ha en intervju med mig.  Idag skulle jag till Trollhättan för att besöka den Trevliga Dampdoktorn, cheap Tvebrink. En väldans trevlig doktor tyvärr extraknäcker han bara och är en äldre herre som  vi skulle vilja ha till doktor hela livet. Nu är det inte så för när barnen blir vuxna blir det den vanliga öppenvårdsmottagningen och en psykiatriker där. Synd för var läkare  vi har nu är nog den bästa läkare man kan ha vi är lyckligt lottade. Det är även den doktorn som gav mig tipset om att själv försöka bli utredd.

Inlägget i går handlade om Flickor och ADHD.  Detta för att jag läst artikeln i Göteborgsposten, diagnosis som just handlade om  flickor och hur man senare upptäcker om det ens upptäcks att flickungen har  ADHD.   När jag åkte iväg så hade jag självklart glömt av att min mobil har batterier som  laddas ur ibland. Självklart upptäckte jag det  då jag redan var i närmare Trollhättan än hemma.    Nu känner jag att det var nog det bästa som hände för då jag läste artikeln ser jag hur olika vårat liv är, själv klart är det så att vi har olika sätt att förvalta våra till och o-tillgångs förråd av ADHD. Kvinnan  de intervjuade idag, var en kvinna som  hanterat sin ADHD genom självmedicinering av droger,  Själv använde jag mig av att handla massor av schampon och duschkrämer. städade frenetiskt och kämpade febrilt med att vara den perfekta  mamman och allt där till som jag inbillade mig att andra människor utan mina tillgångar gjorde.  Slagen mot mig själv och alla kraven av perfektion gav mig liknande symtom som Catharina. Ångest, depressioner och  sorgen över att levt så länge utan att förstå.

Även idag kan det komma dagar av sorg men inte lika ofta som innan. Idag när jag ramlar tillbaka hoppar  den lite  snällare emot mig själv kvinnan fram och har tre frågor som hon lärt sig av min kloka make.

(H)jälper det dig på något sätt att du tänker på hur illa du mådde innan?

Finns det något du kan göra  åt det nu?

På vilket sätt  är dessa tankar bra för dig just nu?

Tänka sig att inte en fråga, av dessa blir svarade på det sätt, som jag skulle vilja svara för att få vara kvar i ledsenhetssorgen över förlorade år.  För  det är inga förlorade år, det är år av erfarenheter där jag idag, kan vila mig i. Känna att det är erfarenheter som ingen annan ska behöva uppleva om jag kommer förbi.  Det tillhör historia och en historia som gett mig kunskap.  Gett mig trygghet i att jag ser sånt som är viktigt att se, när det gäller mina barn och andra barn som har lite samma tillgångar.  Idag tror jag att vi är många som skulle kunna berätta sorger och ännu mera sorger. Men det (H)jälper inte, det vi måste göra idag är att ta hand om oss själva, våga be om  hjälp med det vi har svårigheter med och vara stolta över det som är fint och vackert med våra tillgångstillgångar. Jag är ju inte bara ADHD, utan en lite del i mig är lite rörlig och ställer till det.

Andra delar av mig är  skapande kreativieter,  rörligheter och orädslor som vi genom tiderna behövt för att gå framåt.  Svamparna i skogen var något som ADHD jägaren vågade prova på då han inte hittat nått villebrå eller så ville han bara ha lite annorlunda smak på det han jagat. Idag kan vi med glädje äta kantarellerna och vi vet med säkerhet att flugsvampen är inget vi ska smaka på.

Mobiler som (H)jälpmedel.

Vill dela med mig av sidan jag fick till mig från FB:

(H)jälpmedel som till och med en 15 åring skulle kunna tänka sig.

(H)jälpmedel för mig är, sale kan vara just en lite mera avancerad mobiltelefon. Nu är nog  det bara att jag skulle behöva ett (H)jälpmedel som ser till att jag kommer ihåg att verkligen ta med mig just mobilen.  Kanske är det just där min make skulle kunna vara till (H)jälp. Hm, Nej, det får  inte en till sak som han kan tjata om.  🙂

Sida 4 av 5

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén