Förlusten ligger inte hos henne, utan det är jag som förlorade en väldans bra kollega.
Idag var jag i fas med klockan och tiden. Kanske lite tidig men ändå på plats i tid. Jag var på plats redan innan mina badsystrar anlände och la till vid parkeringen. Jag hann till och med att ta några kort innan dom kom.
Innan dom hade traskat ner i vår sjö hade jag badat klart. Kallt och frostigt på marken, 4,3grader i sjön. Var i vattnet 6 minuter och 25 sekunder, högsta pulsen 118 vilket är en skillnad från då jag började bada kallt. Då rusade pulsen upp till 150 och som lägst 117. Framsteg det har skett, mirakel med kroppen under den här vintern. Skulle kunna kalla det för ett hälso-experiment. Just nu är det många experiment jag får ta del av i tiden.
Men just detta experiment med min puls och vad som händer i kroppen, är mitt egna experiment. Jag misstänker starkt att just badet har med pulsen att göra. Mina små piller som jag tar för hjärtat, i bland är nu mera sällan än innan. Kommer inte ens ihåg när jag sist tog min lilla tablett. Höften har igen blivit mera kompis, tror det även här handlar om badet men även att jag är mera nogräknad med mina steg.
Igår sa jag farväl, till en väldigt kär kollega. Hon ska prova på nya vägar och i mitt hjärta gör det ont. Denna kvinna var min klokhet, på jobbet. Hon gjorde mina tankar synliga, när jag pratade med henne, hon gjorde mina tankar till klokheter. Hon formulerade dom, nystade upp alla lösa trådar, till ett helt nystan, gjorde bilden så tydlig. Svårt att förklara hur jag tänker men, hon gav mina ord en tydligare bild. Jag kommer att sakna henne otroligt mycket. Nu kommer jag antagligen sluta att växa mera. För det var hon som stod för näringen, det var hon som tydliggjorde det jag sa. Hon redde ut det i skrift, det jag försökte förmedla. Fanns det någon gång svårigheter, där jag kände att jag mött en vägg. Tog hon sig tid att flytta bort väggen eller berätta för mig, att nä det är inte en vägg utan ett steg på vägen, den väg som håller på att bli en väg. Att hon slutar är en stor förlust till min arbetsgivare, fast det är en större förlust för mig. För nu kommer jag bara den där gamla vanliga Carina igen. Men likt många av mina kloka kolleger som jag haft genom åren så kommer även denna kollega att få sitta på min axel, bli en del av min klokhet. Kommer bli stunder där jag frågar mig, vad skulle hon ha gjort i denna stund? Hon har blivit en av mina mentorer men även en klokhetssyster.
Hej kära före detta kollega, nu ingår du i ett systerskap fast du inte vet om det. Du är från och med nu min klokhetssyster. All lycka till med din framtid, önskar jag dig.
Nog för idag lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu….