Morgonen visar mig en grå dag.
Den gråa himlen ger mig en dag i lugn och ro.
Ro i en adhd kropp som ibland måste göra saker för att slippa rastlösheten som springer omkring i mig.
Idag har jag bestämt mig för att inte göra något annat än det jag vill.
Tyvärr vet jag inte vad det är jag vill göra.
Huset sover, no rx i mina högtalare strömmat Thåström ut, han pratar om att du måste säga som det är.
Jag lever fortfarande i konserten, alla bilder jag tog.
Min son är lika mycket där som jag.
Jag är så glad över att jag äntligen kunde ta med han dit att han äntligen fick se Thåström.
Som jag matat honom med sen har var en liten pojke.
Redan innan han kunde prata, så stod han vid högtalaren och försökte sjunga med.
Då det spelades på radion, skruvade han upp och sjöng: spelas djävligt högt.
Det känns bra att jag hade möjligheten att visa han en del av mitt liv.
Musik har ju alltid varit en del av mitt liv.Har ju i min ungdom varit på många konserter.
Många bra och många dåliga.
Nu har jag möjligheten att bara ta det som är bra
©µ malix
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag gick hit för att tacka för det där med kylskåpet och hittade en massa fina texter. Är det här en annan blogg?? Ja, det är klart att det är. Jag kommer igen. Tack, som sagt, för det där med kylskåpet. Här får du mitt namn, om du vill skriva det under: Maria Vernersson. Maila en bulle till mig och hälsa lillkillen!