Vem har rätten att säga att jag inte duger?
Har jag ens rätten att säga det om mig själv?
Vem har rätten att säga att jag inte är bra?
Har jag rätten att säga att jag inte är bra?
Vem har rätten att säga:
Så kan du inte tänka.
Har jag rätten att säga till mig själv att jag inte får tänka så?
Jag kan inte ens själv säga att jag är oduglig.
Visst, vissa saker är jag mindre bra på.
Vissa saker kan jag säkerligen göra bättre.
Men vem har rätten att bedöma det?
Just då kunde jag förmodligen inte bättre.
Just då var det det som var mitt bästa.
Vi är så snabba med att dela ut omdömen om det vi åstadkommer.
Vem som ritar finast.
Vem som skriver bäst.
Vem som springer snabbast.
Till vilken nytta?
Fyller omdömen ett syfte?
Vad spelar det egentligen för roll?
Vem har rätten att döma ut mitt sätt att skriva
eller mitt sätt att springa?
Skriver jag bättre
eller springer snabbare
för att någon berättar för mig att jag är värdelös?
Blir jag mer duglig
om jag får veta att jag inte duger?
Kan jag bättre
om du säger att jag inte kan?
Kommer jag att kunna mer
om jag får höra att jag inte klarar det?
Lär jag mig bättre då?
På vilket sätt är det utvecklande för mig
att få veta att jag är helt värdelös på det jag gör?
Och på vilket sätt är det utvecklande
att berätta för andra hur dåliga de är?
På vilket sätt gör det mig bättre?
Vem har rätten att säga
att vi är bättre, mer värda och klokare
än de på andra sidan?
Vem kan säga att jag ska ha det
för att jag är bättre än dig?
Varför skulle jag vara det?
🇬🇧 English version
Who Has the Right to Say That I Am Not Good Enough?
Originally written in 2008/2009. Shared again – because the question still matters.
Who has the right to say that I am not good enough?
Do I even have the right to say that about myself?
Who has the right to say that I am not good?
Do I have the right to say that I am not good?
Who has the right to say:
You are not allowed to think like that.
Do I have the right to tell myself that I cannot think that way?
I cannot even say that I am useless.
Yes, there are things I am not very good at.
There are things I could certainly do better.
But who has the right to judge that?
At that moment, I probably could not do better.
At that moment, that was my best.
We are so quick to pass judgment on what we accomplish.
Who draws the nicest.
Who writes the best.
Who runs the fastest.
For what purpose?
Do judgments really serve a purpose?
What difference do they actually make?
Who has the right to dismiss my way of writing
or my way of running?
Do I write better
or run faster
because someone tells me I am worthless?
Do I become more capable
if I am told that I am not good enough?
Can I do better
if you tell me I cannot?
Will I improve
if I am told I will never succeed?
Do I learn better that way?
In what way is it developing for me
to be told that I am completely worthless at what I do?
And in what way does it develop me
to tell others how bad they are?
How does that make me better?
Who has the right to say
that we are better, more worthy, or wiser
than those on the other side?
Who can say that I deserve something
because I am better than you?
Why would I be?
Lämna ett svar