Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, pilule men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, malady var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka. Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.
Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.
Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..
Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.
Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD, som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD, i mig, är ju just att jag aldrig står still.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Tror du hittat din introduktion redan. Det där beskriver ju påtagligt vad som kan vara problemet vid ADHD!
”Duger jag att berätta för andra människor? Det måste ni förstå, att det inte var lätt. Inte lätt att skriva denna introduktion. Men jag tänkte, att jag ju har skrivit en bok. Så jag gör det här med. Jag bara gör det.. ”
Sitter här och håller tummarna, det är så spännande vännen!
Det där knastret innan första låten på en LP börjar. Det är precis så nu. Rasp, rasp, komma i känsla, rasp, förväntan. Den liknelsen kan du använda för det är ju sant.
Hade ju en spontan spisa gamla LP-kväll hos min äldsta vän igår kväll. Vi lyssnade och bläddrade och satt bland högarna med skivor på golvet. När det kom den sån där låt man alltid dött till lade man sig ner och bara lyssnade. Fy 17 så trevligt.
Måste nog skriva detta på min blogg och lägga in nån av de suddiga glada bilderna jag tog med mobilen! 🙂