Pojke på 8år, pharmacy som går i en skola för barn med speciella behov. Polis tillkallas, för att den åtta åriga pojken blir arg har en träbit i handen och hotar att döda personalen i skolan. Det vuxna runt pojken lägger allt ansvar på pojken. Hur råtta står det till? Hur kan vuxna bete sig så? Om mina barn går i specialskola förväntar jag mig att skolans personal är och har adekvat utbildning, att skolan har ett förhållningsätt där barnen blir bekräftade i sina tillgångar. Herre min skapare 8 år och polis tillkallas. Polisen som tillkallas sprayar pojken med peppar spray! 8 år, en pojke på åtta år. Först visar skolans personal pojken att de är rädda för honom, så att de inte vågar annat än att tillkalla polis, Vuxna tillkallar polis? Varför tillkallas inte mamma eller pappan, förmodligen hade dessa klarat ut situationenVåga helt utan våld, bara genom att se vad hotet och pojken stod för. En 8 årig pojke som hotar med en brädbit? Stackars liten, Lille pojk, vuxna visar pojken genom sitt förhållningsätt att han är farlig, tänk vilka hemska tankar den lille pojken får om sig själv.
Då ska det ändå vara personal som är utbildade. Mamman talade om att det är i skolan dessa raseriutbrott blir till. Borde inte skolan fråga sig vad skulle de kunna göra för att undvika?
Vad ska det göra i stället?
Raseri utbrott i barn handlar inte om barnen, utan det handlar om att de vuxna runt barnen, inte lyckats se till så att miljön och bemötandet är utifrån den lille killens förutsättningar. En tydlig struktur, vuxna som vågar sätta gränser. Vuxna som ser och ligger steget före, Vuxna som måste titta på sig själva för att se vad de gör som gör att barnet reagerar så.
Har jag fel? Nej aldrig någonsin för jag vet vad jag pratar om. Har själv barn som haft otydliga vuxna runt sig i skolan, Vi måste se barns beteende utifrån deras ögon. Vad är det som gör att barn reagerar. Inte heller får vi visa dom att du e så dum och stygg, så dig klarar vi inte av vi får tillkalla polis…… Hur kommer den pojken se på sig själv?
Vi måste hjälpa vissa barn så att de inte hamnar i dessa situationer, om de hamnar just i dessa, måste vi göra skadan så liten som möjligt!
Visa dom att jag ser att du är arg, jag vet att det är något som jag som vuxen missat, att det är det du nu reagerar på. Som vuxen måste du ta ansvar, det är inte ett barns fel om de får raseriutbrott. Det är vi vuxna som ska hjälpa till att göra omgivningen så tydlig och så förutseende att barnen vet vad som förväntas av dem. Då de inte ser eller känner att de vet det, det är då barn kan reagera med ilska och utbrott.
Det kan till och med vara så att raseri utbrotten blir till av att gränsen saknas! Barnet reagerar och vill att vi vuxna ska våga vara vuxna och sätta gränser. Men då inte genom så stora verk som polis, handbojor och peppar spray . Ett avskilt rum, där jag kan lugna ner mig. Där jag och fröken kan prata i lugn och ro, där fröken tar sitt vuxenansvar och ser mitt raseri för va det är. En otydlighet från vuxen världen, steget före saknades, därför reagerade jag som barn på att vuxen världen inte klarade av att ge mig de verktyg och den tydlighet som jag behövde. Det är aldrig ett barns fel. Men det är alltid en vuxens flathet och otydlighet som skapar kaoset i barnet.
Klicka på länken och titta på filmen om pojken
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article12849231.ab
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.