🇸🇪
Pudersnö på marken.
Och jag som vill att det ska vara gula solar ute.
I skogsgläntor ska det ligga ett vitt blomstertäcke av vitsippor.
Jag ska kunna gå ut i sandaler och klänning, känna hur solen värmer mig och gör min kropp brun.
Jag vill kunna sitta ute på min altan och känna hur solen föder mig med D-vitaminer.
Jag vill kunna sitta ute på kvällen med ett glas vin.
Höra hur grannarna klipper gräs.
Barn som leker på vår gata.
Och jag sitter där med en kopp te och samtalar med mina tankar på ett behagligt sätt.
Tankar som kommer och går.
Tankar som ger mig lust till livet.
Tankar som ger mig mod inför morgondagens uppdrag.
Jag vill verkligen att det ska vara nu.
Ge mig vår.
Ge mig sommar.
Sommarmorgon.
Sommarkväll.
Jag vill vara på stranden en solig dag.
Barnen och jag njuter och bränner våra skinn.
Komma hem på eftermiddagen, så där härligt uttröttade.
Hänga upp handdukarna. Packa ur väskorna.
Sitta ute på altanen med en kropp som är trött och stel av sol.
Den där tanken:
“Ojdå… det här blir jobbigt att sova i natt.”
Uppleva den första solfrossan.
Gå ner i duschen och svalka mig. Smörja in huden.
Jag längtar till sommaren nu.
Om bara två månader är vi där.
Just nu, i denna stund, lyckades vårsolen titta fram mellan molnen.
Den visade mig ett tecken.
Som om den sa att min längtan ska bli verklighet – om ett kort tag.
Snart är vi där.
🇬🇧 Read this post in English
Give Me Spring, Give Me Summer
Powder snow on the ground.
And all I want are yellow suns blooming outside.
In forest clearings there should be a white carpet of wood anemones.
I want to step outside in sandals and a dress, feel the sun warming my skin, turning it golden.
I want to sit on my terrace and feel the sun feeding me with vitamin D.
Sit outside in the evening with a glass of wine.
Hear neighbours mowing their lawns.
Children playing in the street.
And I sit there with a cup of tea, gently discussing life with my thoughts.
Thoughts that come and go.
Thoughts that give me joy for life.
Thoughts that give me courage for tomorrow’s tasks.
I want it now.
Give me spring.
Give me summer.
Summer mornings.
Summer evenings.
I want to spend a sunny day at the beach.
The children and I enjoying ourselves, sun-burned and glowing.
Coming home in the afternoon, deliciously tired.
Hanging up towels. Unpacking bags.
Sitting on the terrace with a body heavy and warm from the sun.
That thought:
“Oh… tonight will be hard to sleep.”
Feeling the first shiver of sunburn.
Stepping into a cool shower.
Applying lotion.
I long for summer now.
In just two months, we will be there.
And just now, the spring sun broke through the clouds.
It showed me a sign.
As if whispering that my longing will soon become real.
Soon we’ll be there.