Kyliga Morgonbad och Reflektioner om Ångesthantering i Vardagen

Morgonbad och Frusna Tår: En Kylig Start på Dagen

Det blåste riktigt kallt vid sjön i morse, och mina trogna badsystrar började prata om att justera våra badtider. Jag har älskat att vi badar tidigt; jag hinner med ett dopp även om jag börjar jobbet vid tio. Men jag förstår också att det är något magiskt med att bada när solen har hunnit stiga över trädtopparna. Jag hoppas bara att de inte flyttar badtiden alltför mycket – en halvtimmes förskjutning kan jag leva med, men om vi börjar halv nio, ja, då hinner jag inte alls.

Att bada i värme – eller kyla?

Idag när jag gick ner i vattnet, överraskades jag av hur mycket varmare det var än uppe på land. Med sina 18,1 grader kändes vattnet nästan ljummet, vilket var en liten tröst i den kalla morgonluften. Men, som vanligt, hade jag glömt farmorstvålen i väskan. När jag väl simmat minst 100 meter var jag tvungen att kliva upp i den isande vinden för att hämta den. Men att sjunka ner i vattnet igen, ja, det var som att återvända till en härlig dröm.

Badet blev av, till slut

Det var inte självklart att jag skulle bada alls idag när jag vaknade. Men jag gjorde det. Och jag gjorde det för både kroppens och själens skull. Något jag verkligen behövde.

Jobbdagen och Kampen med Ryggen

Tillbaka till jobbet – en glädje och utmaning
Idag står jobbet på schemat, trots att jag bara jobbar halvtid så känns passet långt. Men jag har bestämt mig – det ska gå. Igår var min första dag tillbaka och det var så otroligt roligt att vara där igen. Jag njöt av att träffa kollegorna och av alla samtalen som uppstod spontant. Nu har jag några timmar kvar innan jag ska iväg, och de ska jag spendera på att vara vänlig mot min rygg, så att den håller hela dagen.

Källarens kalla ångest och att möta den

Om ni har läst mina tidigare inlägg, vet ni att vår son har flyttat ut, vilket betyder att vi nu har ett stort rum som ska bli förråd och verkstad för mina kreativa arbeten. Men just nu är det bara ett rum fyllt med saker som inte ska vara där, och vi har flera andra förråd i källaren som behöver organiseras om och ställas i ordning. Därför smyger den där lite otrevliga ångesten in, eftersom jag inte kan göra ett dyft åt det. Min rygg tillåter inte att jag bär eller lyfter något just nu, vilket gör att jag känner mig fast.

Att fly eller möta ångesten?

Apropå ångest – jag undviker att gå ner i källaren just nu. Är det för att jag inte vågar känna på ångesten som jag vet bor där nere, bland sakerna jag inte kan hantera just nu? Eller handlar det om att jag låter den vara, eftersom jag inte kan göra något åt den i detta ögonblick? Det slår mig att jag kanske arbetar med ångesten precis nu, när jag sitter här och skriver om den. Och ja, jag tror faktiskt att jag gör det.

Jag vet ju att ångesten inte är farlig, något jag lärde mig genom KBT för länge sedan. Just nu, i detta ögonblick, låter jag ångesten segla in – och sedan segla tillbaka ut igen. Jag stannar i den, för jag vet att jag inte kan göra något åt vad som bor i källaren just nu. Det får vänta, och det är okej.

Återigen tack för att du kom på besök. Att du orkade läsa hela inlägget. Vad ska din dag innehålla idag? Hur gör du när ångesten seglar in i kroppen?

Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!

#Morgonbad #Kallbad #Självreflektion #Ångesthantering #KBT #MentalHälsa #Vardagsbalans #Ryggsmärta #JobbOchHälsa #PersonligUtveckling #KallaDopp #Självinsikt #Vattenterapi #HälsosamLivsstil #Mindfulness

Sonens flytt till sitt vuxna liv.

Hantera din ångest