En solig dag.
Torsdag. Här är vår familj traditionsbunden.
Torsdagar är soppdag.
Från början handlade det om att mina barn inte åt soppa – vilket, ärligt talat, fortfarande är lite si och så med. Men lite soppa i skålen gav rätt till efterrätt, och det gjorde att soppan till slut slank ner.
I början handlade det också om ekonomi. Soppa är inte dyrt. En dag i veckan kunde bli lite billigare.
Men det har förändrats.
I dag har jag idéer om att soppdagen ska vara något särskilt. Den där “tråkiga” soppan ska vara god. Det ska finnas gott bröd till. Någon speciell efterrätt. Gärna valmöjligheter så att något passar alla.
Menyn i dag:
Ungersk gulaschsoppa eller mexikansk soppa.
Vitlöksbaguetter och parmesansmör.
Efterrätt:
Smördegspaj med hallon och blåbär och vaniljsås,
eller pannkakor med grädde eller glass.
Tre timmars arbete.
Och kostnaden ska jag inte ens räkna ut – för då kanske jag skulle sluta “tvinga” i mina barn soppa.
Det som en gång var enkelt har blivit planerat och tidskrävande.
Men jag börjar uppleva att barnen faktiskt tycker att torsdagsoppan är en trevlig tillställning. Helt okej.
Jag har vunnit en seger – mina barn har lärt sig äta soppa.
Och de har vunnit en seger – de har lärt sig äta soppa.
Om det nu var något att kämpa om.
Men ett mål är uppnått.
I dag har vi soppdag utan konflikt.
Vi har en vardagstradition som alla i familjen uppskattar på sitt sätt. Är det inte soppan så är det brödet. Och om inte det – då kan man ta en extra pannkaka eller paj om soppintaget var snålt.
Och kanske är det egentligen inte soppan som är det viktiga.
Kanske är det torsdagen.
<br>
☀️ A Sunny Thursday – Our Family Soup Tradition
Läs det här inlägget på svenska →
A sunny day.
Thursday. In our family, we are a bit traditional.
Thursdays are soup day.
In the beginning, it was about the fact that my children did not eat soup – which, to be honest, is still somewhat true. But a little soup in the bowl meant dessert afterward, and that helped the soup go down.
At first, it was also about money. Soup is inexpensive. One day a week could cost a little less.
But things have changed.
Today I have ideas about making soup day something special. The “boring” soup should be delicious. There should be good bread on the side. A special dessert. Preferably options so that something suits everyone.
Today’s menu:
Hungarian goulash soup or Mexican soup.
Garlic baguettes with parmesan butter.
Dessert:
Puff pastry pie with raspberries and blueberries and vanilla sauce,
or pancakes with whipped cream or ice cream.
Three hours of work.
And I will not even calculate the cost — because then I might stop “forcing” soup on my children.
What once was simple has become planned and time-consuming.
But I am beginning to feel that my children actually enjoy Thursday soup. It has become a pleasant little gathering.
I have won a victory — my children have learned to eat soup.
And they have won a victory — they have learned to eat soup.
If it was ever something worth fighting over.
But a goal has been reached.
Today we have soup day without conflict.
We have an everyday tradition that everyone in our family now appreciates in their own way. If it is not the soup, it might be the bread. And if not that — there is always an extra pancake or slice of pie if the soup intake was modest.
And perhaps it was never really about the soup.
Perhaps it was about Thursday.
Lämna ett svar