Speltillverkare och spelutvecklare …

Det blev ett besök hos sjukgymnasten idag. Ingen träning, utan samtal om att nu blir det röntgen. Nu får det bli ordning på det här, för det här har slutat vara roligt. Eller så var det inte roligt, någon gång faktiskt. Sen gör kanske inte en röntgen mig bättre men, då kanske dom kan gö något som gör det bra igen. Igår var Lille Alfred här igen, denna gång hade han sin mamma med sig. Hans mamma är min dotter. Min dotter som jag är så grymt imponerad av. Hon som klarar allt hon vill. Skola till en början, körkort och sedan jobb, utbildning på riktigt och jobb igen. Dessutom är hon nog den bästa mamman, jag någonsin träffat. Hon är så grymt bra med sin lille Alfred. Långt innan han kunde prata kunde han låta som de flesta olika djuren, som finns. Idag kan han nästan allt som man bör kunna. Igår spelade vi spel. Dottern blev taggad på att göra spel, så under tiden jag lagade mat gjorde hon ett nytt spel. Vi, jag och Alfred vi gjorde prototypen i förrgår, hon blev spelutvecklaren igår. Spelet går ut på att man slår tärning, När man hamnar på en siffra ska man göra olika saker. Räkna till 10 på engelska, kram någon, leka gömma nyckel, Sten sax påse, Arga leken och massor av annat. Ett riktigt bra spel, för barn fem sex åringar. Ett roligt spel som gör att barnen vill spela hela tiden. Därtill tycker Alfred om att göra spelen, vara med och måla, bestämma saker man ska göra och provspela dom.

När vi spelat klart och vår middag var uppäten. Skulle jag och maken åka till VBG för att handla på Willys. Dottern bestämde sig för att åka med. Hon behövde handla lite Jobb mat och lite annat. Sagt och gjort, åkte vi iväg dom 4 milen till stan. När vi skulle betala våra varor, såg jag hur hela varuhuset fick ett skimmer. Ett skimmer av att en kollega till mig kom emot självkassorna, där även vi var. Nu är hon kanske en kollega på en annan avdelning, men innan vi gjorde om vår avdelning. Jobbade vi på samma avdelning. Självklart hälsade vi och tränade på lite social färdighetsträning. Hon är en sådan fantastiskt fin människa, min kollega. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, mera än att hon är en sådan härlig människa. Man känner sig alltid sedd, blir så klok av henne. Genuint ärlig och självklar, på något sätt. Ojdå sicken hyllning. Men jag gillar henne, det är sorgligt att hon inte är kvar på vår avdelning. Men hon ville nog vidare och ville jobba på en annan avdelning.

Nog om det, idag hade jag bestämt att jag skulle göra ordning kaminen, för en eld i kväll. Hmm, gjorde ordning kaminen, gjorde jag. La in ved och gjorde fint. Men ojdå, jag råkade tända den lilla stackaren och provelda lite. Det är så kallt ute, är min bortförklaring då behöver jag en eld till att skriva inlägg. Det gör så ont i mina ben och rygg, så då behöver det brinna en eld i kaminen. Jag skulle nog kunna komma på flera anledningar, men dom får duga. Veden börjar sina igen. Ved får vi spara på lite. Men en liten morgoneld gör ju inget.

Tacksamheter:

1. Tack för att jag även idag fick uppleva en ny morgon och dag.
2. Tack för att gårdagen var en sådan fin dag tillsammans med dotter och barnbarn.
3. Tack för att jag har en sådan fin omtänksam make, som jag älskar och blir älskad av.
4. Tack för att jag har förmågan och kunskapen om att välja lycka oftare idag än innan.
5. Tack för att jag idag väljer lycka och ser mirakel som mirakel. Att vakna på morgonen är ingen självklarhet utan ett mirakel.

Oj jag kom just på det otroligt viktiga som jag snöade in på för något år sedan. En klokhet från Kay Pollak så klart. Här kommer den. Trumvirvel tack, Nu levererar jag den:

Idag är första dagen på resten av ditt och mitt liv. Idag är första dagen på resten av mitt liv som jag fått förmånen att njuta av mitt morgonkaffe. De ni det går inte av för hackor.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.