Jag har under morgon suttit och läst mina inlägg i min andra blogg där jag skriver utifrån en bild eller ett ord.
Jag blir konfunderad då jag läser. Hur skriver du människa, ask vad döljer sig bakom dina ord? Är du verkligen en sorglig sorgsen osäker själ?
Jag blir lite rädd, order min självbild, shop som jag har om mig själv är den en lögn?
Jag ser ju mig själv som en rätt så positiv,glad allting är möjligt människa. Men på Malix skrivpuffs blogg är det orden ångest, liten , sorg vemod, rädslor som gömmer sig i mina texter.
Det är inte heller så att jag kämpar, sliter, förändrar, skriver om mina inlägg. Utan till och med bokstäverna hamnar på rätt plats, tankar i huvudet slinter ner så fort. Mitt tangentbord och jag är helt för oss själva den lilla stunden så jag skriver. Orden känns ibland lite farliga, ibland finns det ord i texten som jag känner, de gör ont. När jag publiserat det och läser igenom texten, så poppar tankar upp som vågar jag verkligen skriva så.
Samtidigt känner jag mig stolt över mina små ihop diktade texter, jag ser så meningar ibland de andra meningarna som jag tycker är kloka, vackra. Jag känner känslor som men herre gud fick jag till det där. Har jag verkligen skrivit detta?
Jag känner mig stolt över det jag åstadkommit. Det känns som att mina texter är små barn av mig.
Hur många tankar har ni nu?
Går tankarna som så: att nej nu behöver hon komma ner på jorden? Nu tror hon att hon är något, vem tror hon att hon är?
Jag vet jag tror det , jag är någon, jag är någon som gillar att skriva, jag gillar text som ger mig något text som ger mina tankar en sväng om.
Jag känner och blir lite rädd för att ni ska få tankar om mig att jag är pösig, att jag skryter, tror att jag är något som jag inte är.
Det vill jag inte men kanske säger just det tankarna som ni tänker något om er och inte om mig.
Det tankarna som jag tänker säger något om mig, när jag tänker att ni ska tänka stygga tankar om mig då jag skriver om att jag är stolt över mina inlägg. Så berättar dessa tankar för mig att jag är rädd, rädd för att visa att jag är stolt över mig och mina verk, de säger kanske även att jag har sådana tankar när någon visar mig deras stolthet, det säger mig även att jag i deras stolthet blir mindre, jag blir dålig för att jag inte kan det som de kan och är duktiga på. Det säger mig även att här har jag något som jag behöver arbeta med. Jag blir inte sämre för att du är bättre än mig! Jag blir inte bättre för att jag förminskar mina gåvor, sådant som jag gör bra, Jag blir inte bättre eller större av att inte våga. Att just nu sitta här och ärligt skriva dessa rader gör mig stor, dessa rader ger mig mod att göra något som jag inte vågar innan.
Jag är modig, men i min modighet kryper det lite rädsla fram…
Må gott lev i dag var modig i att leva idag, just nu samla bevis i era tankar det lär er saker om er själva……
© malix
Hej läser din blogg och tänker. :s kriv bara
skriva av vad ditt hjärta flödar,
censurera inte. skapa.
På puffen är det ingen som tänker att allt jag skriver om ÄR jag ,
bara att jar hittat på allt, det är skönt, allt ses som skönlitteratur vilket jag gillar.
Jag försöker vara skriva rakt på , alla mina olika teman och självkänslor och allt jag visar och döljer i en text , det är min egendom.
Vid oro skriv om den, vid osäkerhet skriva av dig den.
men det är så jag gör …du måste själv hitta din väg.
Lyckatill
Lena