Utbildning inom adhd mm en föräldra kurs….

Min  kropp  min själ andas, mind fast det är  trötta andetag.

Mina tankar  och känslor  är helt  slut  men uppfyllda,  påfyllda till max  en liten   grad eller  gram  till  och de  rinner  över.

I vilken vikt  mäter man Känslor?

Ãr det i kg, grader eller   meter?

Nej  det är  nog mera  för  mig i alla fall seismografer   som   kan visas  på en Richterskala.

För   känslor  kan ju  virvla upp,  så att de känns i  kroppen   och min  kropp är min jordskorpa.

Visst är det  så ibland att  känslor kan  skaka om en rätt så regält  presis som en jordbävning.  Jag  har  haft en sådan  upplevelse, inte   en dålig upplevelse utan en  händelse som varit  väldigt positiv.

Tänk   positiva känslor av  en tvådagars upplevelse.

Jag har varit på en kurs  om  nervropsykologiska funktionshinder.

Det   ver en enorm upplevelse för mig,   på  resan ner till  gbg i går  pratade jag  och min man  om kurser och hur  jobbigt det är med  sånt. Man ska  presentera  sig och annat. Min make  tycker  inte  det  är  så  där  jätte kul  med  sånt.   Själv har jag inte ont av  sånt, kanske  beror det  på min adhd eller så beror det  på att jag helt  enkelt inte  tycker sånt är jobbigt….. Men  jag har  ju  andra saker  som jag tycker  e svåra..

Stava till exempel är  ju  som ni  redan märkt ett av mina  problem  och    ett annat  är  ju det  med  SÄ RSK RIVN ING  heheh..

Nu var det inte så att jag hade  tänkt mig   skriva om  problemen utan om  denna  kurs!

Eftersom jag  är medveten  om  min makes  problem med  att synas och att höras  så var min tanke, att  jag håller  en låg profil jag  skall bara  lyssna  och  inte  säga mera  än  nödvändigt……

Ha, ha  hallååååå   hur  tänkte  jag?  Jag har   Adhd!  Och  jag avbryter  människor   så fort jag  får en tanke  i huvudet.   Jag  gör det inte  för  att jag   inte vet, om att  man inte  skall avbryta.  Nej  för jag  är  väl medveten om att  det inte  är  okey att göra det.

Men  Jag  kan inte  hjälpa det. Varjegång jag  går på möten eller  är på något föredrag,  så  har jag en  lång diskution med mig själv  innan kursen eller  mötet.

Att  nu denna  gång skall jag inte   avbryta, jag skall inte  fylla i när  andra   inte  får  fram orden,  jag  skall lyssna   låta alla  prata till punkt  och jag skall inte  säga så  mycket.   Jag är  44 år  jag har  haft adhd i hela mitt liv,  jag har  gått  på  ganska så många möten under hela mitt vuxna liv.

Jag  har  under hela  mitt liv  avbrutit , tränat på att inte  fylla i  andra  människor  ord,   alltid  varje  möte  haft  avsikten att inte  avbryta och inte prata så mycket.  Klarade jag det  tror ni??

NEJ!!!!! inte   denna gången heller  höll jag  min  tänkta låga profil????

Visade jag min  make  respekt  och   matschade   och   gjorde det  jag   borde  göra  för att  han inte  skall skämmas  för mig????

Skäms min man för mig??

Jag  hoppas inte  det,   och jag tror inte  han gör det  men  redan  första timmen  hoppade   det grodor  ur min mun,  jag som hade för avsikt att  tiga om min  adhd, för att min man  inte  skulle  behöva skämmas.  Redan  under   första  raden i min   egen presentation  sa jag att   har en diagnos äter Concerta och bla bla bla,……

Jag  tänker inte ens  be om ursäkt!  Jag är  sådan!! Hallå   det  är  jag  som  person,  och  det  är så  att jag  kan inte  hjälpa det,  det är en del av mitt funktionshinder.

Det är en symtom  av ADHD, det är en egenskap av mig,  en  egenskap som  är en del av mig….  Och jag  tror till och med  att eller  just  nu   så  ser jag det   som en förbannat  bra  egenskap.

Inte  det att jag   avbryter,   det  är inte  bra.

Men  att  grodorna   hoppar ur munnen på mig  som  såpbubblor, det  tror jag  är  bra.   Att  avbryta andra när de  pratar  är inte  bra, men  det bara blir så  jag  kan inte  rå för det.

Just då  i den minuten   så  kommer jag  på något  som jag  vill säga,   och  jag  bara  måste  säga  det  nu,  just  nu!

För   en mindre bra  del med adhd  är  just det,  att  om jag inte säger det  med en gång,  så  är det borta  jag  har glömt   kommer inte ihåg   och   tanken  är  utan  för   min horisont   lika  snabbt som de dyker upp, lika snabbt  är  det  borta  det är därför  jag   avbryter ………….

Jag känner  en stor tacksamhet att jag fick möjligheten att gå denna kurs

Jag känner en stor tacksamhet  till att alla  deltagare  och  ledare  på  kursen var  just  de människor  de var.

Ni var där  för att lära mig saker

Ni var utsända till mig för  att ge mig   viktiga   meddelande   och  upplevelser.

Tack  för  att ni  var  som ni  var,  av  er har jag  lärt mig  massor  av  saker  om mig själv.

Tack  för  att jag  är  en  sådan  härlig,  och impulsiv,   person   som  har  grodor  i munnen  vilka  bara  ploppar ut   i tid och otid.

Tack  för att ni  orkade lyssna  på  mina  grodor.

Tack för  att  ni delade med er  till mig   det   gjorde att jag inte  känner mig  ensam.

Tack  för  att  mitt liv  är så fyllt  av  möjligheter  och möten   med  andra människor.

Jag  skall till  och med tacka  för   ADHD  för  utan adhd  så hade jag inte   träffat  dessa   människor  som var på kursen.

Tack   för  två trevliga   härligt  levande  dagar   där  jag   fick uppleva   så  mycket   tack  för  den möjligheten…..

Nu skall  jag  vila mig  mentalt   och   kroppstalt   resten av  kvällen

Må  gott alla

lev

och

lev  livet  nu

igår  spelar ingen roll

och

imorgon   finns inte   än……

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: