Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

Livet efter melodifestival, story Livet fanns innan med.  Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, doctor och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, sickness nej inte ens igår.

Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

Dags att kavla upp ärmarna……

av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..

EN SAK I TAGET……

Solen visar sig min altan är en våraltan med vinterminnen. Men jag ska inte ha tillgång till altanen idag.  Idag ska jag ha tillgång till arbete igen. Även om det finns oro, sale ångest, ampoule och snabba tankar i att jag ska det så ska jag försöka ta en sak i taget. En sak i taget, ta mig tid att skriva en lista på vad som är nummer ett, vad som bör hinnas med  vad som kan väntas med. Nummer 1 är att skaffa överblick misstänker jag.  För att minska oros tankarna nu innan så har jag kollat tv, målat lite på en tavla, och nu sitter jag och skriver här och skriver. Jag vet att det kommer att gå bra, jag är bra på mitt jobb, ändå är jag orolig, det är orken som ger mig oro, mina eksem var helt borta för två veckor sen idag ser jag ut som en krigsmålad indian i pannan och ansiktet lite varje dag har jag känt dem komma tillbaka, idag blixtrar dom, svider, kliar och påminner mig att de finns. Psykiskt mmm psykiskt, måste bara inse att de påminner mig om att ta en sak i taget. Inte göra allt samtidigt. Det börjar ju riktigt bra, vaknar tidigt kokar kaffe, fixar macka, och frukost till katten. Tv, macka och kaffe, sätter mig vid staflit, startar datorn, målar lite skriver lite, kollar klockan, målar lite till kom just på att ojdå sitter fortfarande i morgonrock har inte haft en tanke på  vad jag ska ha med mig att äta på jobbet. Ännu har jag en timma på mig, En sak i taget var det.  Solen lyser, jag får nöja mig med det. Det måste ju vara att ta en sak i taget.

Lev nu just nu. Ska jag se om det finns kläder att ta på till jobbet.

Att rekomendera

I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

hur tänker man så att det inte korsar till väggkaos

buss till GBG 152 kronor, illness om jag åker bilen blir det samma konstnad. Borde inte bussen bli mycket billigare? Varför ska jag annars ta bussen? Tänk va många som åker bussen, * 152 kr. Skulle vi vara fyra i bilen så är ju samåkningen mycket billigare.  En full buss A 152= massor av pengar. Lite avgaser,  en bil med fyra i blir många bilar som åker ( blir många bilar med avgaser) emot ! buss. men de fyra i bilen kommer billigare undan.

en krage skulle jag i tacksamhet ta emot om det fanns just nu…….

Har haft så många konstiga konstighets tankar och drömmar den sista tiden. Just nu önskar jag mig lugn och ro kanske finns den där på utsidan, online ute i livet men hos mig är det koas, tadalafil uppror, ultrarapid i göra med rapiditetshastigheter i tankarna. Hur, när, var ska jag få energin, att inte min make tröttnar, fan! JAG  tröttnar ju på mig själv. Vet bara inte på vad det är jag sak ta bort. Eller ska jag bara klistra på det vanliga gamla leendet, och sparka mig i baken.

Inte känna, inte fundera?

I så fall hur ( ett fruktansvärt fult ord) gör man det. Jag har hittat en ny åkomma i min åkamma. Kan man ha ADHD trötthet?

Där tröttheten sliter itag mig på insidan men vägrar lämna kroppen, Trötthet av övertrötthet, där tankarna jobbar mera i otankar till och med i sömnen???

Var bor alla mina tacksamheter?

(Fult ord) hittar inte dom idag. Men vad är det i jämfört  med Haiti.  Inte ens det hjälper till just nu.  Är det någon som har en krage att låna ut så skulle jag vilja låna men jag är rädd för att jag kanske inte ens orkar ta på den.

Inte ens tanksmetoder funkar. Orkar just bara andas in genom näsan, ut genom munnen………….

visst är det våren som hittar hit

den stora två meters högen snö som var på min altan, sovaldi är ett minne på gräsmattan nu. Grilla, diagnosis grilla, åter grilla, är samtalsämnet här hemma. Min son skulle träna igår, men ville inte gå själv. Min kära make gav honom förslaget,  om att ta bort snön på altanen i stället för att gå till gymmet. Två timmar utan vila, kanske tre till och med. Ger mig hoppfullhet om att jag kan ut och stjäla lite sol.

Vårsols- strålar som kommer värma min hud, solstålestjälandet kommer att hjälpa till att få bort lite av eksemen i ansiktet.

Det är ljuset jag vill ha!

Familjen tänker på grill, jag med, men min grill är inte gasoluppvärmd.

Den har vi i och för sig tänkt att ge bort, vår gasolgrill som vi köpte för två årsen, den kommer min vän få, gasol, nej tack grillkol ska det va!

Inte lika bekvämt, inte lika enkelt, men så mycket godare. Impulsiva inköp, är sånt som byts ut, efter ett tag. Så inför sommaren i år lär det bytas från gasol till kol. Snart kommer hela villa området återigen dofta av grillande husägare.  Misstänker starkt att vi även detta år kommer att leda grillligan. Inte jag utan maken.

Jag nöjer mig med sol-ligan.

Minne från igår, ” ÅÅÅÅÅ mamma jag ser grillen” sa stora sonen.  Snart kan vi grilla, lite mycket, blev  Makens reaktion.

Ska vi grilla snart, eller? Stora dottern.

Himlen visar ingen sol idag, till min stora besvikelse. Men det är våren, jag vet det, känner det in i minsta beståndsdel.  Våren doftar annorlunda. Våren trotts att vi ännu har massvis med snö, tror inte den kommer försvinna från i maj…..

Men solen har börjat att ge mig hopp om att sommaren snart kommer att visa sig.

ATTIDYUPPDRAGSAMBASSADÖR, HÄR MÅSTE JOBBAS, MEN, AV MIG???

Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, pilule men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, malady var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan  ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka.  Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.

Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.

Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..

Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.

Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD,  som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD,  i mig, är ju just att jag aldrig står still.

Kärlekspresenter eller presenter i kärlek

Jag fick ett erbjudande i från blogvertiser vilket är maknadsförings uppdrag. Har aldrig fått nått innan och hade glömt av att den totalt. De ville att jag skulle skriva ett inlägg om en kärlekspresent. “SÅ nu kära make titta noga, diagnosis läs hela annonsen så ser du tipsen på vad jag kan tänka mig inom det närmaste.”

Inte så att det behövs just nu eftersom det redan är kväll. Men kolla in länken läs den, tadalafil kära make. Använd fantasin, i massor Teat står ovanför på kryddhyllan. Sen kan du gärna använda fantasin.

http://www.karlekspresent.se/frukost.html

fast hmm svårt att lösa inser jag. Jag vaknar minst två timmar innan dig, svårt att uppfylla för mig med, eftersom du inte äter frukost.

I alla fall var det en trevlig läsning på sidan som jag just skriver om. Inspirationen satte igång, Det fanns även länkar om chockladogram, blommorparfymer och annat. Massor av tips på att förgylla vardagen, små saker som sätter lite guldkant på tillvaron.

Kanske är det så att det är jag som borde läsa mera i annonsen, jag som borde se till att förgylla tillvaron till och med min KBT handledare, har ju skickat vinkar om att jag borde skämma bort mig själv med avkopplande uppgifter mm.

Ska duka brickan i kväll ladda kaffebryggan och tända ljus i morgon när jag vaknar. Sitta i vardagsrummet och mysa kanske till och med väcka maken. Fast där går nog gränsen det förgyller ju inte hans morgon, att vakna kl 5-6 på morgonen.

Maror som jag lämnar här.

Himmelsblått i tanken, sick hmm, cure glömt mitt krumilurpiller. Vaknade skräckslagen i morse. Mardrömmar som stod på led utan att jag kunde få dem ut ur minnet. Dessa drömmar borde ju handlat om hemska monster och spökisar.Det kusliga i det är att det istället blev tvärt om. Marorna handlade om GUD, att jag satt och rabblade trossatser och bibliska berättelser. Andra som skulle haft sådana drömmar blir säkerligen harmoniska vid uppvaknandet. Inte jag inte, istället var jag  tvungen att gå upp dricka vatten, meditera en stund, för att komma bort från krypningarna i kroppen. Nu sitter jag här ännu och försöker hitta nått som skall ge drömmen en mening. Freud, Jungianskt?? Hmm,  det blev ett konstigt inlägg av det här, förstår det inte ens själv, vill bara göra mig av med det så jag slipper tänka mera.

stuktur

strukturella planer. Just nu är jag på väg att bryta ett beteende som vanligtvis är normalt för mig. Jag brukar köra huvudet i sanden flytta tankarna från mig till göromålssaker för att slippa ta tag i det som jag borde ta tag i. Jag går i KBT och lär mig om OCD, sovaldi sale och vad i mig som triggar fram stressen vilket hjälper mig att trötta ut både kropp och själ. Stressen finns ju som en vanligt förekommande känsla hos mig.

OCD är mina tvångstankar och mina små bacillfobier. När jag är stressad eller i situationer där jag inte riktigt har koll på vad som skall göras.

Jag arbetar ensam i mitt arbete, mind Jag hjälper människor att bli så självständiga som möjligt. HAHA just nu känns det sjuk, view tomt och till och med horibelt. Vet ju själv inte ens när det är dax att ta på jackan för att gå iväg till avtalade möten. Det är just nu min make som håller i den strukturen.

Sorg, massor av sorg, Jag känner tårar som borde gråtits för länge sen. Dessa hade gjort mindre ont då, för i dag vill de inte ens komma fram, de ligger och bränner bakom ögonlocken men ögonlocken är skölden som motar bort det. Den ögonlocken som vanligtvis i sådana här situationer brukar vara upptåg, hitta på något nytt, köpa en ny dator, skriva bok, byta jobb, flytta med mera.

Men jag har valt att stanna kvar inte fly och fäkta, utan stanna kvar se vilka skärvor som kan lagas och ställas tillrätta. Sorgen är inte här för att jag ska bryta upp och fly för flykten hinner i kapp mig här skall iställer ärmarna kavlas upp blå stället skall på, Jag skall på något sätt våga mig ut och be om hjälp i struktur. Tänka sig ord som inte ens finns på min karta skall jag försöka stava till i sömnen, struktur strukatur konstruktur nej endast struktur, är det som skall till jag ska inte ens fly i i arbeta dygnet runt, eller jaga dammråttorna med pensel, inte ens toalettknappen skall poleras utan det som skall polleras är just bara mina strukturella avsaknader. Här behöver jag hjälp. Här behöver jag någon som vänligt men bestämt hjälper mig att synliggöra det som just nu är så osynlig. Vad det är som får i gång stressen som lurar hela tiden.

Hejja mig, Jag ska verkligen ta tag i det. Jag som till och med tillbringade tre dagar i ensamhet utan tryggheten i min mans klokhet, jag som tränade och tränade i massor under tre dagar att själv veta, när jag ska åka, när jag ska packa ihop och påbörja och slutföra dagarna. Utan att ens min make knystade att nu är det dax. Tiden passade jag ganska bra, för jag behövde inte stå och vänta en timma på att kursen skulle börja. Bara någon halvtimma eller nått för tidigt va jag. För ett eller i alla fall två år sen hade jag varit på plats någon timma eller två innan ens någon hade tänkt på att vakna.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: