Idag har jag blivit intervjuad av två stycken som gjorde en C uppsats. De utbildade sig till lärare. Själva uppsatsen handlade om ADHD och flickor.
Efter deras besök flyttade tankar in hos mig. De bad mig önska fritt om skolan, buy om jag fick önska fritt hur skulle jag då vilja att skolan skulle bemöta barn med adhd.
I mitt svar infann sig sådant som de i deras utbildning fick till sig varje dag.
Min Önskan var att möt mina barn på deras planhalva, generic se och lyssna på det jag har att säga som proffs på mina barn, order ha en öppet och respektfullt förhålningssätt till mina barn, se mina barns tillgångar och lyft fram deras förmågor. Deras Otillgångar behöver de inte lyfta fram och visa på dessa är mina barn så väl medvetna om än då. Var mera samarbetsvillig och ställ inte krav på att mina barn skall vara som alla andra, ge dem inte heller en massa ansvar som de inte klarar av att ta. Hjälp mina barn att lyckas, kräv inte att de ska träna bort sin okonsentration, kräv inte heller att de inte skall vara impulsiva, i deras impulsivitet bor deras kreativitet.
För mig är det viktigt att de får vara som de är! Dessa önskningar var de ultimata av mig, för dessa studenter var det sådant de blir matade med varje dag. Hur kommer det sig då att inte barnen blir så bemötta i skolan?
Vad är det som gör att de inte möts av de önskningar i skolan, varför blir våra barn så förjordat trötta så de inte orkar längre. Hur och vad är det som gör att våra barn i dag inte orkar, vad är det som gör att våra barn idag får Zoloft som livhanksmedicin? Hur kan det komma sig att barn redan som 14 15 åring tömts på sertalin?
