Tänk om himlen är här. Inte någon plats långt borta, inte när vi gjort allt rätt eller kämpat färdigt. Utan i nuet, i kroppen, i naturens rytm och i den kärlek som bor i oss. Här delar jag mina tankar om Gud som pure love, compassionfokuserad terapi och om hur det faktiskt är i nuet vi lever livet som är meningen – för himlen kanske redan är här.
Read this post in English ->Heaven Is Here – In Nature’s Rhythm and In Us
Himlen kanske är här

Det jag är idag behöver inte vara det jag är imorgon.
Varje gång jag lär mig något nytt om mig själv
hittar jag en ny nyckel inåt.
En ny väg som inte fanns igår.
I går lyssnade jag på en man som talade långsamt.
Så långsamt att jag inte kunde fly från orden.
Jag behövde känna dem.
Han sa:
Vi går på jorden och väntar på himlen.
Men tänk om himlen redan är här?
Tänk om det är NU vi lever livet som är meningen?
Och jag kände hur något i mig skiftade.
Kanske handlar livet inte om att samla poäng för att till slut få komma in i något bättre.
Kanske är det här — precis här — som det stora sker.
Vi jagar så mycket:
större, bättre, mer.
Som om vi närmar oss lyckan med varje steg.
Men samtidigt springer vi ifrån den.
För allt vi egentligen upplever,
det händer i det här andetaget.
I känslan som rör sig i kroppen just nu.
Inte i nästa bil, nästa hus, nästa applåd.
Om Gud är pure love — och finns här
En annan föreläsare sa att Gud kanske inte vill att vi sitter i en kyrka varje dag.
Att Gud kanske inte är en byggnad eller en bok.
Kanske är Gud livet självt.
Kanske är Gud pure love — kärleken utan krav.
Den som finns när vi slutar dölja oss.
Den som bor i oss, men som vi inte alltid vågar stå i.
Och då behöver vi våga ställa de svåra frågorna:
Vem är jag idag?
Vem vill jag vara imorgon?
Var bor mina värderingar — och lever jag i dem?
När jag stannar i nuet kan jag höra svaren.
Men jag måste våga lyssna.
Röd, Blå, Grön — och hur vi rör oss i livet

I Compassionfokuserad terapi säger man att vi människor har tre system i kroppen som styr hur vi mår:
Röd cirkel – kamp, flykt, försvar
Rädslan vinner över kärleken. Kroppen ropar: Skydda dig!
Blå cirkel – jakt på belöning & tröst
Vi fyller oss: äter, shoppar, jobbar, scrollar – bara för att få en liten stunds lättnad.
Grön cirkel – lugn, kärlek & kontakt
Här bor compassion. Här bor trygghet. Här vet vi att vi hör till.
Vi behöver alla tre systemen.
Men vi fastnar ofta i rött och blått.
Vi springer från obehag istället för att låta det tala:
“Jag är rädd.”
“Jag längtar.”
“Jag behöver höra till.”
Theory of Mind hjälper oss att förstå både vårt eget inre
och andras.
Att du också har en värld inom dig.
Att du också bär något.
Där föds compassion:
När jag ser både mig och dig — samtidigt.
Läs också: Barn gör när dom kan bemötande – smärta, skam och ansvar
Och i detta: Barn ska få vara barn
Himlen är här i naturen – men vi har glömt det

Vi är djur.
Vi är natur.
Men vi lever som om vi vore gjorda för ständig sommar.
Naturen pressar inte fram blommor mitt i vintern.
Den vilar för att kunna blomma sedan.
Den släpper taget när det är dags
och låter sig själv vila när tiden är rätt.
Vila → Växt → Blom → Mognad → Avsked → Vila igen
Men vi rusar förbi våra egna årstider
på jakt efter högre, större, mer.
Så vi missar blomman som blommar just idag
vinden som rör sig i träden
och våra egna hjärtslag.
Vi vill göra om verkligheten
så den glänser av guld.
Men guldet bor i oss.
I det vi ger.
I hur vi älskar.
I att vi får vara ett med allt som lever.
Kärleken är egentligen enkel.
Den kräver inget.
När den ges — växer den.
Pure love.
Gudarna inom oss.
Ljuset vi redan bär.
Himlen är inget vi ska förtjäna
När jag vågar stanna
kan jag känna var jag är:
I rött – då får jag trösta mig själv
I blått – då får jag fråga vad jag egentligen saknar
I grönt – då hushåller jag med ljuset i mig
Och någonstans där
i förflyttningen
finns Gud.
Ljuset.
Pure love.
Vi behöver så lite:
Att få äta oss mätta.
Att få höra till.
Att bli hållna.
Att få vara med.
När vi föds ropar vi med vår gråt:
Se mig. Älska mig. Släpp inte taget.
Sedan fortsätter vi hela livet att fråga samma sak
på vuxna sätt.
Och när svaret är ja —
när någon säger:
Du får vara här.
Du är redan en del.
Då händer himlen.
I det lilla.
I det enkla.
I det sanna.
Himlen är redan här.
I oss.
I kärleken som inte kräver något tillbaka.
Frågor till dig som läser
- När upplever du att himlen är här i ditt liv?
- I vilket system befinner du dig just nu – röd, blå eller grön?
- Hur tar naturen hand om dig när du låter den?
Dela gärna i en kommentar
Vidare läsning
- Compassionfokuserad terapi – The Compassionate Mind Foundation
https://compassionatemind.co.uk
Flow Summit Sweden
https://flowsummitsweden.com
AHA – mellan raderna
Vad texten egentligen säger
Att jag är liv.
Att jag får finnas.
Att kärlek inom mig inte är ett misstag.
Att jag inte behöver jaga för att vara värdefull.
Och att himlen redan är här
när jag vågar känna den.
Stöd mitt skrivande

Gårdagen vilar redan i historien.
Morgondagen kommer av sig själv.
Men just nu – här händer livet.
Här är himlen.

