Idag bar det av till Gbg. Där träffade jag Kvinnan som är ett ljus i mina ögon, pilule underbarheten själv är hon. Redan då jag för första gången såg henne, generic så hittade jag hennes ljus, hon formligen strålar. För varje gång jag träffar henne blir hon bara vackrare och mera underbar. Även om vissa saker är mindre bekvämligheter så är dessa obekvämlighets ord ändå nödvändiga och självklart rätt. Hon vet verkligen vad hon pratar om och på något finurligt sätt utan egentligen känna mig mera än andra som finns utanför våran familj,så på ett konstigt sätt känner hon mig mera än jag själv gör.
Om nu min make känner mig mest, så ligger hon inte långt efter. Inte så att hon vet mina innersta tankar nej det gör hon inte. Inte ens jag gör det, men hon känner till vad det är som blir problem för mig, i mina små mindre bra egenskaper i tillgången adhd. Hon vet på ett förunderligt sätt vad det är som ställer till det. Hon vet varför det i vissa fall blir så jobbigt med vissa saker. Nu är det tur att min kära make, var med idag. För då kan jag inte smita undan så lätt, utan i dessa sammanhang är han inte den där smidigheten som jag skriver om i min bok. Utan då minsann då visar det sig att han lider av samma underliga förmåga som jag i ärlighets uppriktigheter. Skulle jag varit där själv, så hade inte problemet blivit beskrivet lika mycket och så nära sanningen som idag, för i min värld är detta problem ett normaltillstånd. Jag har lite svårigheter med basiller, eller egentligen inte så lite svårigheter ganska mycket egentligen.
Basillskräcken har liksom tenderat att överta lite mer och mer i min vardag. Fobin hittar lite nya infallsvinklar och söker sig vidare in i krångligheter. När jag var mindre frågade jag inte om sista eller jag kan väl få smaka. Frågade någon mig om det fick smaka så fick de det som var kvar. Idag när jag är vuxen verkar det som om bacillerna har hittat nya mera avancerade områden. Allmäntoaletter handtag, spolknappen på toan, räcken, allt som kan tänkas var okända bacillusker på. En diskad kopp som inte är diskad av mig, diskas av mig. På något sätt har lite dessa små rädslor blivit större och tagit större del i min vardag. Har lite hittat system eller ritualer för att undvika bakterier.
Den senaste tiden har det blivit lite värre, inte så att hela mitt liv har förändrats, men ser hur jag lägger mer och mer tid på att inte utsätta mig för dessa inbillade faror. Idag pratade vi om det hos kvinnan, som känner mig så väl, inte mig men min lilla adhd gen, hon nickar och nickar i diskussionen. Jag tycker ju mitt sätt att hantera allmänn toaletter och vattenkranar varit friskt, men ser hur det kanske inte riktigt är det. Jag börjar med att städa toa stolens alla kontakt ytor handfatet, den lilla knappen till tvåldosetten och tar bort en massa papper som jag inbillar mig kan vara smittat. Där efter tvättar jag händerna tar pappershandukar torkar händerna stänger av kranarna med pappret, låser upp dörren med pappret och öppnar den med pappret. Det är lite av Magnus Uggla fobi över mig. Nej nu gäller det att träna mina tankar i att slippa alla dessa små konstigheter. Den underbara kvinna ska hjälpa mig med det.
Visst är hjärnan märklig. man kan förstå att det man gör inte är så ”normalt” men ändå är det inte helt enkelt att bryta såna mönster.
Jag hade sån där toanojja för några år sedan. Inte ta i handtagen på kranen. Inte röra spolknoppen med fingrarna. lägga papper på toasitsen och jag tvättade tvålen noga innan jag tvättade mig med den.
Men nu bryr jag mig inte alls. Och jag har överlevt 😉
Lycka till!
Fick din bok med posten igår så ikväll blir det läsa av!