Demokrati är inte en självklarhet.

Under två dagar har jag haft känningar av min Ménièrs sjukdom. Igår var det mera trötthet, små gungningar ett övergående i sjukdomen. Det var längesedan jag vart riktigt så yr, Men nu visade sig sjukdomen i sin sämsta sida. När yrsel sätter in, går det inte att titta på tv, röra sig eller göra något. I fredags blev det bara små saker att göra och sedan ligga på soffan, när det värsta hade gett sig.

Nu är inte det så farligt emot vad eller hur det ser ut i världen utanför oss. För många år sedan, hade jag en vän som kom från Ukraina. Vi läste engelska ihop. Vi bodde båda två i Bergsjön. Jag i det lite finare området, då det precis hade blivit bostadsrätter som varit helt nybyggda. Hon hade en dotter som hon lämnade ensam hemma, när vi hade kurs. Dottern roade sig med att slänga ut sina leksaker, utanför fönstret. Min kompis blev arg på dotter, skällde på henne. Jag frågade henne varför hon slängde ut sina saker. Dottern svarade för att hon inte ville att mamma, skulle lämna henne själv ensam hemma. Mamman var ensamstående, nyss kommen till Sverige kunde inte förstå varför dottern inte kunde vara själv. Hon tyckte inte att jag skulle lägga mig i. Men jag gjorde det och till sist bytte min kamrat kurstider och allt blev bättre för dom båda.

Mina tankar går till henne just nu. Hur lever hon och dottern nu? Vi tappade kontakten när jag flyttade ifrån Bergsjön. Hade hon släkt kvar där bort? Hur stor är hennes dotter nu? Jag tänker att dom har det bra, kanske är det för att skydda mig själv i mina känslor. Men jag vill att dom ska ha det bra, att dom inte flyttade tillbaka. Att hon, min kompis fick den utbildning hon kämpade så med. Jag hade tankar om att bli bättre i engelska då det begav sig. Hon ville bli läkare. Snacka om skillnader i drömmar. Hon gav sig av från sitt hemland, för att nå sin dröm. Jag tog en kvällskurs på Komvux för att bli lite bättre på Engelska. Skillnaderna är stora i drömmar.

Jag har fått en ny hjälte, Zelensyj Ukrainas president. Han är verkligen en hjälte och en modig kämpe. Han kämpar för demokratin, som vi andra tar för givet. Demokratin som är så självklar för oss. Jag vill verkligen att han ska ta sig ur det här levande. Vilket driv, vilken modig-het han har som stannar kvar och slåss. Han står upp för demokratin, sitt folk och sitt land. Frågan är hur många av våra som hade gjort det?

Jag tänker på alla dessa människor som fått lämna sitt land, sina hem, sina män, sina äldre. Alla barn som fått lämna sin pappa för att han ska kämpa med den modiga Zelenskyj, sina kamrat, sina lärare, sina hem, sin miljö. Alla dessa faror på vägen, alla dessa tankar som måste bo i dessa människor. Det är en skam det som händer just nu, vi här kan bara stå och se på. Hur kan det ens hända?

Nej jag har lev i en drömvärld. Nu var det dags för mig att vakna upp. Vakna upp till en hemsk, vidrig verklighet, där jag bara kan stå och se på hur galenskap bor där ute i vår värld.

Demokrati är ett ord som vi borde vara mera rädda om. Göra mera för. Vara mera noga med att ta hand om. Presidenten i Ukraina han har blivit en stor man, en stor hjälte. Fast jag misstänker att han hade önskat att han hade sluppit all denna galenskap.

Lev idag just nu, igår är historia imorgon kan vi vakna upp till en helt ny värld. Hoppas då att demokratin har segrat. #Fuck Putin! #Skit på dig, som den ukrainska bilisten sa.