självkänsla-arkiv - Sida 3 av 5

De gamla broarna men alltid ett ständigt nytt flytande vatten. Så blev mina tankar idag när jag tog till steg för att tänka. Så mycket nytt vatten, drug som flyter under alla de gamla broar. Ramlade tillbaka i tiden, sovaldi jag var 9 år för nån timma sen. Tänkte på alla broar som var då. Tänkte på hur vi alla säkerligen hade drömmar som små, sovaldi alla drömmar vi skapar under vår uppväxt. Tanken blev så stor där ute i steget. Mötte en familj som var på väg någonstans, där jag gick. En mamma med tre små barn, familjen kommer från någon annanstans. När vi sagt hej, då jag åter var på väg igen flyttade det in tankar. Om dessa barns drömmar, vilka broar som de ville gå. Ville de växa upp här, eller hade redan, drömmar om att komma tillbaka till sitt hemland flyttat in hos dem ? Hade de här tre barnen drömmar om att i vår lilla by få svenska kamrater i skolan. Eller drömde de om att deras pappa kom tillbaka från landet ingenstans. Kanske fanns där en tanke om att deras farmor, mormor ännu var kvar, i landet som har deras dofter som bekanter. Kanske kan doften av spiskummin locka tillbaka dom till en morgon när de förstod språket.

Efter en stund var tanken hos mig själv när jag en morgon tillsammans med min kusin var i stallet där hästarna va. En kort stund blev det minnen om att jag som barn cyklade för en lång backe sent en kväll. Mörker och skog som skrämde mig. Vid vår väg fram till huset fanns ett träd där jag kunde skymta ett öga, det var jag fruktansvärt rädd för.

Därefter flyttades mina tankar tillbaka i tiden till familjen, som jag nyss gått förbi. Då slogs jag av tanken att de små barnen säkerligen hade mer skrämmande vatten under sina broar. Där hade det säkerligen flutit vatten som jag inte ens kommer i närheten av, i former av skrämsel och mörker. Tanken som från början varit en mjuk och fin tanke fylldes av allt annat än stall, spiskummin och salta stänk. Inte ens rutten tång lyckades ta bort stanken som jag förlorade tanken i. Bestämde mig för att i övermorgon när jag igen kommer möta familjen som alltid är på väg någons stans. Då ska jag ännu mera le, säga ett ännu säkrare och varmare hej. Jag vill att de små barnen ska få ett varmt härligt vatten att flyta under någon av deras broar. Vem vet, kanske, kanske kan det ta bort något av nått hemskt minne som seglar förbi hos dem. Eller i alla fall så får de en stund av ett vänligt leende, när de är på väg till deras någon annanstans.

Oj hur blev det idag bara en massa tankar från steg av min morgon. Så det kan bli nu behöver jag ta hand om dagen för i kväll ska jag arbeta igen. Även där kommer det flyta vatten under broar, och där har det även flutit massvis med historiska vatten redan innan.

Idag ska jag fortsätta just i denna tanke, ha det i mitt medvetande, att jag är och kommer att vara en del av det vatten som flyter under andras broar. De människor jag möter idag, jag kommer att vara en del av det vatten. Då vill jag att de ska minnas det fina friska vatten som jag kan vara. Jag ska vara en del av andra broars klara, glimmande vatten. Det säger mig att jag ska göra mitt bästa för att vara den som jag är ämnad att vara. Det säger mig att jag får låta mitt ljus och mina fina sidor visa sig.

Återtåget. En tillbaka blick, en klokhetsblick och ett återtåg.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 juni 2011

i I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix

Jo så är det. Men det tar på krafterna. Inom mig bubblar känslor som en källa. Om ni tänker er en varm lerkälla, order eller som en långsamt kokande havregrynsgröt där varje bubblar liksom samlar kraft för att bubbla upp. Just så känns det inom mig just nu.

Inte vågar jag lita på, inte heller vågar jag känna efter riktigt så mycket som jag skulle gjort. Historian säger mig att jag ska inte vara så himla känslig. Känner ni igen? Kanske gör ni det eller så gör ni inte det.

Men just nu har jag själv känt att jag ska sluta vara så himla känslig. I alla fall just nu bara gå rakt fram, utan att titta sidledes. Inte heller vika av eller stanna upp för reflektion. Det har varit en jobbig tid. Inte nog att jag varit sjuk, jag har slagits med rädslor om faserna 3, slagit med okunskaper som jag fått gå steget upp med. Slagit med mig själv om att inte tappa den sista gnistan eller tråden. Jo, riktigt så illa har det känts och varit. Ett halvt år med felmediciner som inte funkat, utan gjort mera skada än verkan. Is i magen skulle jag ha, men den isen tinade upp alldeles för fort. Det största felet jag gjorde var nog att jag förlitade mig på andra istället för att lyssna på kvinnan som bor inom mig. Nu tar jag inte bort någons yrkes kunskap i meningen. Mera än min egen för jag har liksom glömt av att förlita mig på mig själv. Helt och hållet förlitat mig på yrkes människor som har det som yrke att ta hand om människor som inte mår så gott.

Inte nog med att jag varit sjuk. Så var det så under ett par månader, att min arbetsplats var stängd för mig. Man sa att jag var för sjuk och gömde sig bakom en falsk mur där det skulle påskina att man tänkte på mitt bästa. Så att jag inte blev för sjuk.

Men tack vare min egna klokhet, en facklig representant, samt mail och samtal med Personalansvarig och min egna kraft, så ska jag nu få återgå till mitt arbete. Min första dag i pröva var i går då var jag på ett möte och där efter ett kortare samtal med min verksamhetschef. Idag skall jag få prova på, att vara i verksamheten.

Misstänksamhet bor hos mig och ångest över att inte veta vilka vatten som jag simmar i, gör sig påminda men just nu väljer jag att förlita mig på min simkunnighet. Jag är en bra simmare och kan vila mig i varje simtag. ”Liknelse med arbete” Flyter på det som kan flytas på dvs min egna förmåga. Dessutom har jag en mailar vän som jag delar tankar med. Som ger min respons och klokheter i att vara och ha varit i samma situationer. Hon ger mig kunskaper och aha-tankar som ger mig förståelse om varför vad det är som gör att det blir tokigt i mig. Hon ger mig svar och ger mig bekräftelser och svar på frågor som jag slåss med.

Ett svar som jag ofta vilar mig i är svaret som hon gav mig i att vi har en känslighet när vi möter andra vi liksom nosar upp tvivelaktigheter, och går i gång på oärligheter och känner av när det bor baktankar och ljug i saker.

Vad vill jag säga med det?

Jo jag vill ge mig själv lite upprättelse och kanske till och med ett förlåt till mig själv. För att jag vägrat, eller låtit mig blunda för saker som varit uppenbara.

Nu i återblicken och återtåget ska jag ta lärdomen till min egen källa. Låta den bli min kunskap och återigen se det som ska ses. Det gäller att jag står på mig så ingen annan gör det.

Har jag vunnit?

Vad fanns det iså fall att vinna?

Nej, det var ingen tävling för mig, det handlar inte ens om vem som har rätt och fel för mig.

Är det någon som vill ha rätt eller fel så får det stå för dom. Det säger mera om dem, än om mig. Vems fel eller inte, är inte viktigt. Utan det som nu är viktigt är att det som är historia, är historia inget som vi kan förändra. Framtiden påverkar vi i det vi gör just nu!

Just nu ska jag ta på mig lite mera kläder än min morgonrock. Ladda för eftermiddagen och kvällen då som jag ska känna mig för i min nygamla yrkesroll.

Historiska upplevelser ger oss kunskaper om hur vi kan påverka framtiden.

Plast och själavård!

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 maj 2011

i Malix

en kopp med kaffe står bredvid mig. En kopp med en fyr på, cure färgen är vit men färgad av allt kaffe jag druckit i koppen. Den är av plast, discount tålig, pharm så om du skulle tappa den i marken är det bara kaffet om det nu skulle vara det i, som går till spillo, koppen kommer att hålla. Det är plasten som gör att den håller. Oj va många ord det blev av en liten plast mugg som jag har i mitt förtält. Men jag ville likna den vid ett liv, och hur livet är likt en plast mugg som jag har i mitt förtält, när vi är små är det tur att vi liksom ny gjord plast är tålig för det är många törnar vissa av oss ska igenom.

Som liten ska det i en bra värld tillgodoses en babys behov. Byta blöja, mata, sova, möta krama och tas om hand om. Barnets skrik säger oss vad som behövs. Sen bli barnet lite större, beroende på vilken del som barnets kärna vill utveckla så har vi spring i öronen eller i benen. Springet i öronen är spännande, barn tänker och pratar mera rent utan krussiduller. Springet i benen ger oss föräldrar mera spring som är nyttigt för oss. Min son hade spring i benen, men tyvärr inte den balans som barn bör ha. Många ärr blev det, många skrubbsår att tvätta. Många stunder i mammas knä, tillsist blev vi så härdade som bara vi kunde. Då reste sig min son reste sig upp vid ramlings tillfällen, han grät inte ens. Jag reagerade inte tillsist. Sommar benen min son hade var skrubbade från mars till oktober, många byxor blev det. Alla skrubbsår på benen läker, tynar sakta bort och blir minnen i kroppen som inte känns. Sånt är livet ibland får man skrubb så. Till slut är pojken liksom plast koppen stor har några år på nacken. Pojken ramlar inte lika ofta och skulle de ske så har livet på något sätt gjort honom till någon osårbar stark kille som står mera stadigt. Plast koppen har efter några år en större skörhet och mindre elasticitet, kanske tappar jag den tillsist en sista gång och den går i sönder. Koppens liv blir materia och ett minne på nått kort från husvagen. Pojken eller människan blev stor, skrubbsåren på knän och armbågar har gjort pojken härdad, hans skinn är inte lika mjukt inte heller så skört det går inte sönder så ofta.

Där emot kan livet i andra delar gjort människan illa i själen. Själ sår är inte lika läkningsbara som en pojkes sommar ben. Själa sår blir minnen i kroppen på ett annat sätt. Ett själs sår får inte alltid den fina sårskorpan som tillsist blir mindre och mindre för att till sist inte synas mera. Nej, Själens så är mera sköra liksom glas. Hanteras varsamt är mottot för vissa själar. Hanteras varsamt vissa av oss har en större sårbarhet och får lättare själa sår. Vissa av oss har varit utsatta för mera själsår än vi borde. Ett själa sår som läkt ger oss kunskaper i framtiden, om vi bearbetar och reflekterar. Själa sår som istället göms undan långt in i magen, sår som vi inte vågar lyfta fram och titta på går upp gång på gång. Den torkande sårskorpan blir aldrig till utan det oarbetade själasåret små blöder hela tiden men vi dövar smärtan genom olika substanser eller beteenden. Vissa av oss super huvudet sönder och samman, andra har lager av krämer idag till och med kemiska ämnen under huden för att slippa plocka fram värdelösheter inom oss. Andra blir duktiga och pedanterimänniskor. Pedanteriet i mig är ett minne blott men jag har en underliggande sårbarhet för bakterier. Om jag inte hela tiden är uppmärksam blommar den upp och gör mig ofri igen. Idag är jag mera fri min sjukdomsbild och mina pedanteribeteenden är bearbetade genom att titta på vilka herakier som bodde inom mig av ångest. Ångest och rädslor av att inte duga, städade jag undan med kemiska bakteriedödande preparat. Nu skulle i och för sig mitt hem må bra av lite mera kvinnliga händer och ordning och reda. Men idag är jag mera noga med, att våga må bra inom mig.

Idag är de blankpolerade golven och möblerna ett tecken som står för akutsjukvård i mig av mig. DÅ är det far och färde då just då måste jag titta på hur mår jag. Varför ligger mina rädslor i blankpolerade golv. Vad är det i mig som jag måste mota bort och städa undan. Idag har jag även förstått att ångest når till en viss gräns, därefter, när den nått sin kulmer, så av tar den. Jag vet även ingen dör av ångest. Jag dör inte av ångest, men min kropp slits och blir sliten om jag hela tiden flyr och inte vågar titta bakom det som ångesten står för. Idag är jag mera vuxen än jag var för två år sedan. Idag är jag mera människa, mera kvinna, mera mig, mera den Carina jag ska vara. Idag är jag den jag är, så som jag är, ångest i världen kan ta bort min kunskap om mig själv. För jag duger just sådan som jag är. Japp, så är det men tänk för några år sedan visste inte jag det. Då trodde jag på fullt allvar att det inte dög med att vara mig. Det tycker jag är synd.
Ännu mera synd är att jag vet, att det bor och växer upp människor idag, som kommer att ha samma gamla vanliga känsla, som jag just tränat bort. Den att dom inte duger dom duger inte som dom är.
Det tycker jag är synd för visst duger!!!!
Lev idag just nu ska jag diska, duscha och njuta av campingliv…….. fast det blåser, Lite blåsigheter står jag ut med.

??

Akustik är det som gör Instrumenten Njutbara.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 maj 2011

i I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix

att få diagnos, är som Gessle sjunger här kommer alla känslorna på en och samma gång. Fast inte riktigt så här kommer alla känslorna om vartannat och lite runt och hit o dit. Uppgång och fall skulle också funka. Ibland blir jag rädd att människor som läser här, läser min bok eller lyssnar på mig när jag föreläser, att de tror att jag sitter inne med hela sanningen.

Kan man säga så?

Vet inte om man kan det men jag säger så ändå.

Det är ju inte så att jag har patent på eller har det svar eller påstående som är det som är det riktiga. Ibland skulle jag önska att livet var så enkelt. Att det liksom fanns ett helt akustiskt rakt och tydligt svar som var lösningar på allt. Riktigt så enkelt e det inte men i en rundare form. Skulle jag kunna säga att min bok, Min blog, det som jag visar fram i mina föreläsningar är en del som bidrar till den akustik som gör att det akustiska blir en njutning.

Skulle ju också kunna visa på akustiskt som en tydlig ärlig form ut ifrån den som håller i instrumentet. Inga pålagringar, inte heller konstiga data ljud.

Det så viktiga är bara att inget är endast den enda riktiga sanningen, inte det enda, eller det som bara är sant. Utan en del som bidrar till helhet. Sådant som jag skriver om är sånt som jag erfarit och upplevt, och som funkat för mig.

Oj vad mycket text och jag som skulle skriva om Att Få Diagnos. Hm det får bli senare i ett annat inlägg. Så är ADHD i mig ibland blir det mera ord än det skulle, och ord som handlar om allt annat än det som var meningen. Det bara blev så och, då när det bara blev så……

Då tänkte jag inte på det…..

Q–grupp och kraft

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 maj 2011

i Malix

Jo då var det gjort ännu en gång fick jag bekräftat att det är just då det är. Q grupp och kraft är lika med sant för mig. I går träffades kvinnor som har lite samma erfarenheter och lita samma egenskaper som vi idag kalla ADHD. Impulsivitet, remedy kraft, healing Fokusering i alla områden samtidigt och lite så. För lite så är det. Hm ta bort lite så blir det mera tydligt. Och tydlighet samt rakhet är något som jag uppskattar. Tror till och med att du inte behöver ha ADHD för att uppskatta just tydlighet och rakhet. Men för mig är det lite av en nödvändighet.!.

Q gruppen, cure ja två år sedan tror jag det va sedan jag fick kontakt med dem första gången. Det var då min tvillingsyster satt där med Sitt långa hår sina intensiva ögon och alla sin kraft. Saknar dig vännen hoppas du har det bra och har ditt liv så som du vill ha det. du vet var jag finns om du skulle få för dig nått Ler .

Igår va då samma form av grupp men andra tvillingsystrar, eller i alla fall likasinnade. Även min nyfunna FB vän var med. För mig är och känns det lite konstigt att uppleva likheter. För i hela mitt liv har jag känt det som jag kommer från en annan planet eller i alla fall ett annat land, Som om det fanns osynliga murar så att jag inte kom in. Då för två år sen behövde jag bara vara som jag är och inga murar i världen hittades i de sammanhangen.

Psykisk ohälsa igår va det ju dagen då det stacks hål på fördomar, jag hade ju lyckats planera in andra saker som jag ibland ganska ofta har förmåga att göra. Men har kollat runt läst i Inre rum-bloggenhttp://inrerum.blogspot.com/2011/05/manifestation-i-centrala-goteborg.html kollat Filmer som Jenny lagt upp, och läst om frukostmötet på Cafe panorama, i DN. Så uppdaterad är jag, känner lite att jag skulle kunnat dela på mig. Men det får bli en annan gång för det som var i går var viktigare för mig. Så mycket viktigare. Får man säga så? Det har jag inget svar på rätt eller fel men jag får säga så det känner jag inom mig. Det är till och med tydligt!

Lev idag just nu så är kaffet redan kallt ojdå ju häller man upp det vid nio så är kaffe kallt vid 12.

Summa av kardemumma

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 maj 2011

i Malix

En dag där vi kom hem utan det vi hade företagit oss, recipe att komma hem med. Men asfalt blev hemkört i stället. Även ett nytt tangentbord då mitt gamla va slött och konstigt. Cykel hade vi tänkt köpa till lill-killen men där gick vi bet. Inte då inte en cykel, och absolut ingen med skärmar eller pakethållare, och löjligt kedjeskydd. Så vi åkte hem utan cykel. Synd för jag tror att om den hade varit med hem, så tror jag den hade används. Men nu är det dyrt och heligt lovat att han aldrig skall använda en cykel så det får bli en annan dag när han mera vet om vad han saknar. En summering av denna dag är kyla, det har vart kallt idag. Hittade även till hagel vid middagstid, då jag såg de vita små flingorna eller vad man kallar det ute snörptes hjärtat ihop och minne om vinterns snö ramlade fram. Tur att det försvann fort, synd att kylan inte försvann lika fort. Den är ju ännu kvar.

I morgon är Hjärnkolls dag runt om i landet. I GBG spelar man psykopol. Själv hinner jag nog inte med nått sånt i morgon. Jag ska själv i och för sig till Gbg. Men till Familjestödsenheten och även Q-gruppen. Min nya kompis ska hänga med dit, ska bli kul att visa henne att det finns sammanhang där det vilar acceptans och förståelse. Vill så väldigt mycket att hon ska få samma bra erfarenheter och upplevelser som jag har fått. Det är något tiden får utvisa. Skulle vilja att just en sådan grupp skulle finnas på närmare håll, men det får bli en senare lösning på det.

Lev idag just nu, så får vi snart igen sova Ler

Petter ADHD jo

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 april 2011

Petter och adhd, medicine sen, see jo en heldag men igår blev det inte av för jaskaba……. Petters nya låt helgrym och nu när jag hann med riktigt att läsa, så ser jag att det aftonbladet skrev om angående Petter och diagnos mm, är sådan som jag bara kan skriva under på. Struktur jo viss skulle jag behöva. Jaskaba……. behöver först ta bort massa jaskaba så kanske jag också kan få strukturer som de även tar upp.
Men nu var det inte där likheten låg men då jag fick diagnosen. För några år sedan kände jag också hur olika pusselbitar kom på plats, och låten som nu finns att lyssna till Här, är inte bara grym utan fetgrym……. Nu får Petter ursäkta mig, men dunket är kanske inte min grej, hmm på min tid va det punk. Fast Adolfson och Falk jo kunde känna igen mycket i låten, där var jag en av dom som just gillade det. Adolfson och Falk asså.
Texten som bor i dunket och i slingorna i låten är så grymt. Tänk trotts att jag nu veta och ibland träffar på just människor med samma tillgångar som jag själv har, så blir det Aha och igenkänning. Låten Petter nu visar på ADHD e ADHDi nötskalet, även eller trotts alla mina avsaknader av ibland struktur……… Då jag ofta är i jaskaba….. Nu skajaba………..
Det program som visades i höstas som hette Så mycket bättre då jag igenom att se och höra han berätta om sina tankar och så så flyttade det in misstankar om att jo nog e det så att han kanske har lite bokstäver hit eller dit blev ju liksom då bekräftat i texten från aftonbladet, och ännu mera i just texten i hans.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12878405.ab

ADHD I KVADRAT OCH LITE OCD

Av Carina Ikonen Nilsson

den 9 april 2011

Börjar dagen med kaffe, view för ganska många år sedan nu, thumb skulle det även stått cigg. Idag är det en övergiven ovana, som aldrig mer kommer att bli en vana om jag fortsättningsvis kommer att vara så klok som jag är idag.

Idag börjar dagen med dusch, kaffe och en längre promenad med vovven. Idag blev det en härlig promenad på en och en halv timma och klockan är bara halv tio, tvätt hänger ute på sträcket och visar mig vårens skönhet. Huset kommer dofta vackert och vårligt när tvätten åter skall in. För det är inte alldeles säker att den kommer enda fram, alltså in i skåpen när det gäller mig. Men jag har blivit bättre men sämre, fast kanske handlar det om att jag blivit lite o- dampig, och mindre OCD aktig.

Min KBT terapeut hade som mål att jag skulle sänka mina krav på mig själv, jag var tvungen att bli lite o- duktig. Det ska gudarna veta att jag blivit, från att dammsugit tidigt på morgonen, skurat toalett knoppen, handfat, sorterat tvätt och allt vad det varit, är jag idag i de måtten helt slarvig. Själv gillar eller mår jag bra av att blivit helslarvig, för jag har tid i dag att vila mig, tid att göra saker på ett helt annat sätt än innan. Nu är det inte så att jag alltid hållit på med massa säkerhetsbeteenden men perioder då dålig- måenden blivit tydligare, har tvången och alla konstigheter hittat fram. Rädslor för smuts, ångest som flyttat in av att mitt kontrollbehov har blivit tillgodosett. Idag är kontrollen någonstans där jag inte är, tänk att jag njuter. Jag mår bra, slipper känna eller hinner tänka vad är det här?

Vem i mig är det som dammsuger?

Är det jag för att det är nödvändigt? Eller är det jag i OCD ångest?

Dammsuger jag för att stilla ångest eller gör jag det för att smulorna snart kommer att gå till anfall, om jag inte damsuger?

Ibland händer det faktiskt att jag i ren OCD anda anfaller dammsugaren! Men här är det viktigt att jag då är medveten om att det kanske är lite ångest som gör att dammsugaren härjar runt.

Jag kan till och med bestämma mig för att det är just i stunden bra för mig att lite OCD hittar fram. OCD är ju ett beteende som jag på något sätt lagt till mig med, för att slippa vara så ADHD rörig, för att på något sätt ha i alla fall lite koll, dessutom är det där med pedanterier ett tillstånd som gjort att jag trotts alla missar i livet i alla fall lyckats ha det kliniskt rent hemma. Inbillar mig att det till och med var så att vi blev sjukare förut, för det var så bakteriefritt……

Idag har jag valt att exponera mig för mina rädslor, idag tränar jag mig i att alltid eller det var för duktigt, att ibland ganska ofta träna och exponera mig i att stå ut, inte tvätta händerna när jag tagit i pengar, inte tvätta händerna när jag klappat hunden. Idag tar jag på tofflor när grusigheten på golvet blir för mycket. Jag har hittat massvis med vinster i den slarvighet som egentligen bor i mig. För nu har jag tid att njuta, tid att vila mig, tjänar även pengar på att slippa köpa alla dessa krämer som jag frotterat mig i då min kropp varit sorgligt torr av allt duschande, tvättande mm. Idag dammsuger jag kanske ibland för att OCD hittar fram vilket det gör dagar som jag sovit dåligt, inte vet hur dagen kommer att bli om det är något nytt jag ska prova på. Eller om det bor andra otrevligheter i framtiden som jag känner olust till. Idag istället för att skjuta olustigheter på framtiden gör jag det inte alltid men mera än förr, med en gång.

Jag gillar inte att ringa telefonsamtal för jag är lite rädd för att störa andra, här handlar det om mig. För när det ringer i telefonen här hemma kan det hända att jag håller på med något som jag måste avbryta. Avbryta för mig är irritation för jag får ju liksom börja om från början när jag ska göra igen. Det är just det här som jag tror gör att jag inte gillar att ringa till andra.

Kay Pollak har klokheter som just bubblade upp i mig. Min rädsla eller olustighetskänsla säger inget om det som är telefonen men just händelsen berättar för mig något spännande om mig själv. Den visar mig att jag kanske behöver träna mig i att bli avbruten, eller så behöver jag lära mig att jag i sammanhanget väljer vilken känsla som ska få ta över. Eller att jag ska oftare be om hjälp i sådana situationer, kanske behöver jag hitta ett knep som hjälper mig att hitta tillbaka till det jag gjorde innan telefonen ringde.

Min skapare vad mycket Yrighet det blev idag, jag som hade tänkt berätta om OCD, blev istället ADHD i kvadrat och o- strukturella lösa trådar och tankar.

Tabletten Concerta som är min mirakel medicin är glömd inser jag. Så nu blir det ett kort avslut, ser ni vilket mirakel, jag avslutar nu.

Avslutar.

Avslut är något som jag lärt mig sedan jag skrev och avslutade min bok, då jag gav ut ett av mina mål i livet.

Min bok:

Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Är en dröm som jag genom att just lära mig avsluta, är ett uppfyllt mål och inte längre en dröm.

Lev idag just nu, så bor OCD i fram och bak tider……

Tack till dig som orkade läsa enda HIT!

Det säger mig att du vill setillgångar i livet och vill förstå att våra olikheter är olikheter som skapar dynamik. Det gör att jag ser att alla människor i framtiden får en möjlighet att få plats, att vissa kommer att slippa befinna sig i utanförskap.

Tack//Carina

Genom att du skänker en tanke så finns möjligheter att Nå hela vägen fram.

Reflektionsarbete.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 mars 2011

i Malix

hemmets ljuva vrå, recipe idag är det just det som gäller. Tröttheten som bor inom mig idag, är en mjuk trötthet som inte är en sjukdomströtthet. Utan en trötthet av att Gjort något som varit ansträngande men Så kraftgivande. NU gäller laddning, vila, tankebanstankar samt Reflektions arbete. Det är sånt jag gör hemma, bakom staflit eller bakom mitt tangentbord. Jag har ett stort behov av just isoleringsarbete för att hinna med reflektioner. Mitt isoleringsarbete är just i tillfällen då jag målar eller skriver.

Det gäller att ha (H)järnkoll på vad som gör att just jag mår bra:).

Lev idag just nu Igår finns inte i morgon är i morgon.

Hjärnkoll acceptans samt stimulans

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 mars 2011

i Malix

Det har varit Uppdatering och kunskapshöjningar inom

Projektet (H)järnkoll. Vi Ambassadörer inom Projektet träffades på en kursgård och Nu är kunskaps och självkänslonivåerna påfyllda. Vill passa på att tacka alla underbarheter för dessa två dagar. Ni gör mig stark, cheap klok och hoppfull.

Tacksamhet vilar i mig tack för att jag är en del i detta sammanhang. Tack för att det vilar så mycket respekt och acceptans i mötet.