Kategori: I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser Sida 13 av 16

Bohuslänningen och uppmärksammar World mental health day, genom (H)järnkoll, genom att intervjua mig i min roll av attityduppdragsambassadör.

Bohuslänningen och uppmärksammar World mental health day, cure genom (H)järnkoll, genom att intervjua mig i min roll av attityduppdragsambassadör.

 

Jag kan andas ut, känner att jag gjorde mitt bästa.  Bättre än så kunde jag inte just då, visst skulle ju kunnat kamma mig, fixat till och allt sådant, men då hade det inte varit jag på bilden. Eller då hade det inte varit jag, som jag är vid den tidpunkten, då journalisten fotograferade. Inte finns det i min tanke eller i mitt minne, att jag borde kamma mig, eller fixa till. Bilden i tidningen sa mig också att, jo jag är inte 20 år längre. Utan som det stod närmare 46, än 45år.

Har jag levt hälften av mitt liv nu? Då skulle jag behöva bli 92 år. Det är jag inte så säker på att jag vill. Glömmer ju av massor redan. Tänk på hur många ”milstimmar” jag vid 92 års ålder har åkt till affären utan plånbok, glömt nycklarna på insidan, missat tandläkarbesök. Nej sluta nu, sluta, sluta, sluta!

Lev just nu, och just nu är det lördagen den 9 oktober 2010. Just nu, kan jag andas ut för jag gjorde mitt bästa i går, då jag blev intervjuad av bohuslänningens journalist Jenny Borg. Jenny var en riktigt trevlig journalist, som ibland led av samma oförmåga som jag själv, orden glömdes av liksom och jag tror vi båda frågade hur eller hur ställdes frågan. Tror till och med att jag frågade henne om det var hon eller jag, som hade de små bokstäverna. Nu kan vi ju alla oavsett bokstäver eller inte, vara lite rörliga i tanken. Kanske är det så att jag i min rörighet, lockar fram rörigheter hos min omgivning.

Artikeln går att läsa i Bohuslänningen .

Idag är vädret vackert, solen gör löven guldiga och min tanke är mjuk. Idag ska jag och en vän ta ut våra små döttrar och bjuda dem på bio. En gång för länge, länge sedan lovade jag min dotter att dessa två tjejer skulle få se på bio. Första gången var det snöstorm som gjorde hindret. Andra gången tror jag det var samma orsak. Tredjegången blev nog bortglömd, och sen fanns det inte längre, men nu sju år efteråt så gör vi det i dag. Kompensationer blir till i efterhand och efter filmen. Idag är det asiatiska smaker som är kompensation. //

Viktiga länkar i artikelsammanhanget är:

http://www.hjarnkoll.se/

http://www.handisam.se/Tpl/StartPage____254.aspx

http://www.nsph.se/

http://www.compassen.se/

http://www.attention-riks.se/

http://adhdkvinnor.se/

 

 

Hjärnfonden till (H)järnkoll

Ge ett bidrag så ökar vi kunskapen, pharmacy   med kunskapen flyttar fördomar attityder och rädslor. Kunskap är även en källa till rätt behandling…….

till och med (H)järnkoll…….

http://www.hjarnfonden.se/

Min Mindfulness träning idag.

Jag andas in andas ut, no rx stannar en tanke, observerar den, accepterar den som en tanke, vill lämna den, få den att hänga där på sträcket, bland alla andra klänypstankar. Det gör att jag lugnt, kan ta mig an en helt ny tanke. Kilometervis av tankesträckstankar torkar och ramlar ner själv, behöver inte ens stryka den. De dropptorkar på något sätt oavsett väder.

http://hem.passagen.se/vagava/Dagens_tanke/tankegubbe.jpg

snacka om tankeverkstadsblick av stål

klicka här så kommer du vidare till tänkandetsbilden

Morgonpasset P3 (H)järnkoll

En av oss ambassadörer har intervjuats i morgonpasset idag söndag. Just sitter och lyssnar nu med fötterna på bordet och ler, buy cialis känner viktigheten i hennes berättelse. Hennes berättelse är viktig och otroligt stark, there pratar in i själen till mig. Anneli inspirerar, cialis fascinerar, hennes måleri gav mig insikter om mitt eget måleri. Dessutom var det så då jag själv utbildades till ambassadör, att hon sa det magiska ordet för mig. Det magiska ordet för mig var psykoterapi och Freud. Nu är det kanske inte så att det var just Freud, jag har fastnat för eller jo kanske, han också. Men Jung tycker jag utvecklade teorin till ett mera spännande perspektiv. Nu finns det många av de gamla teoriernas grundare som jag gillar. Kanske mest av allt Kelly och hans konstruktionsteori. Fast jag tror jag tar lite av allt. Nu var det inte personlighetsteorier som jag skulle skriva om, utan om Annelie Jäderholm. Ville liksom puffa på för intervjun som hon gjorde idag på morgonen. En riktig inspirationskälla som har så mycket av klokhetserfarenheter inom sig. Flera klipp från intervjun finns här:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3328

http://sverigesradio.se/sida/spelaren.aspx

här finns även lite mera om Annelie:

Overlevnadskonstnar

http://www.inrerum.com
http://www.soulsurvivor.dinstudio.se
http://www.overlevnadskonstnar.dinstudio.se

 

Tacksamhetstankar just nu, Tack Annelie för det lilla samtalet vi hade i somras det gav mig kraft till att orka tänka längre än till näsan, där till även att stå ut och gilla läget.

 

©

ADHD insikter av utsikter i historie sikter och fantasikter.

När jag vaknar på morgonen tar jag och vår hund en promenad. En ganska så rejäl promenad, sickness där vi blir av med rastlöshet, pharmacy min rastlöshet sitter i axlar och nacke. Föds av alla de tusentals tankar som jag jobbar med, inom mig. ADHD utan medicin är i mig kilometertankar, i sekundära, halva ut/inloppstankar. Hur menar jag då? Ännu är tabletten i utanförskapet och ligger och väntar bredvid mig. Varför?

Jo min Avsikt är att försöka förklara hur ADHD kan kännas i kroppen. Med anledningen av att människor utan kunskap tror att det finns lite ADHD, då är det så att man inte lider så mycket, misstänker jag att de menar. Skrev lite om det redan igår. Jag vet inte, för jag glömde av att fråga. Hur det tänks i tankarna om man har lite ADHD?

I mig gör inte själva ADHD ont, inte när jag får vara den jag är, i mig. Men de gånger som människor tittar, himlar med ögonen, eller skakar på huvudet och ställer uppmaningar i frågeställningar om, till, i mig. Då Gör inte själva diagnosen av bokstäverna i mig ont, Nej så är det inte. Det som gör ont är Historier från förr, historier där mina barn fått se en tiger mamma klampa in i skolan och berätta vad vuxna har för ansvar till barn, erfarenheter och gamla sanningar. Just sådant är det som gör ont då jag blir ställd eller i fråga satt eller upptäckt igen att; Nej du inte denna gång heller, Nej jag kunde inte det jag glömde liksom av det igen och jag tänkte inte på det. Hur dumt blir det? Nu är jag vuxen, kan liksom stå upp för mig själv. Dessutom har jag länge arbetat med min självkänsla, förr innan den fanns då gjorde det förbannat ont att lida av att gömma undan mig i formen av att försöka vara normalindividen. Normal-individen i min fantasi, är en duktig organiserad, eftertänksam, klokhet som aldrig tappar humöret, alltid minns alla viktigheter av papper, bokade tider och andra viktiga planeringar. Så min fantasi-normal-individ är allt det, som jag inte är. Jag gör, pratar, in och utverkar utan att ha en enda liten tanke på att: Oj då, hoppla vad blev det nu. Mitt liv och mina handlingar blir betalda i: ögon-himlerier, Skakningar på axlar, lite blickar emellan människor, som de som ger blickarna, inte tror att jag ser. Viskningarna och hopplöshetsuppgivande känslor i människor, som har grusade förhoppningar om att jag i alla fall denna gången, tänkte lika långt eller kort som de själva. Jag gjorde inte det, jag var även denna gång det som jag var gången innan, även denna gång hittade jag inte till det som förväntades av mig att jag skulle hitta. Även denna gång, var det en inte likadan situation för mig. Fast att Normal icke ADHD, tyckte att det var ju precis samma som gången innan.

Om jag nu bryter här, och vi låtsas att jag inte är jag. Utan nu är jag, jag som en liten sjuåring. Dyslexi bor det inom mig, självklart glömde jag ta med pappret även denna gången från skolan. Det var längesen i den lilla sjuåriga flickan, som pappret skulle tas hem till föräldrarna. För underskrifter och sedan tillbaka till skolan. Ursäkterna i den lilla tösabiten finns inte längre kvar. Hon har för länge sen glömt och gömt den lilla glada söta hoppreps-hoppande flickan, som redan från första stunden tyckte att fröken var det snällaste som fanns. Fröken har nu visat flickan att det snällaste som fanns var likadana som Sandlådetanterna och alla de andra vuxna som allt igenom, länge, sen, tröttnat på den lilla tösabiten. Tösabiten börjar inse, att hon nog inte passar in. Hon gör ju allt fel, hon glömmer, tänker inte på och hittar inte skolböcker, glömmer göra läxor, lär sig inte läsa. I tvåan trean har stycken som de ska läsa igenom hemma, blivit för stora. Hon kan inte längre låtsas läsa, det som hon egentligen lärt sig utan till. Det är många ord som alltid är nya för henne, hennes fotografiska minnen är inte längre den tillgång som de var i ettan. Idag kan det vara så att ord som börjar på O inte längre är ORM. Utan det kan vara helt andra ord. Mammas frustration känner hon av, Frökens misslyckanden i att lära flickan läsa tar flickan till sina egna misslyckanden. Här har sedan länge den lilla flickans självkänsloflöden sipprat ut genom en liten trasig ventil som inte längre går att laga med bullar och saft. Bullarna och saften har kanske i stället blivit hennes fiende. Bullarna och saften har kanske bytts ut till kamrater i utanförskap. När hon är 12- 13 år är det Pojkvännerna som börjar bli viktiga för henne, pojkvänner som hennes föräldrar inte ens vågar titta på. I sjuan, Åttan, Nia är det mera skoltimmar av skolk än lektioner, Pojkvänner kamrater som är av en lite farligare sort är nu så viktiga att den lilla söta flickan inte ens minns sig själv i sina mest underbara stunder, för de stunderna är hon hög som ett hus. Borta och finns inte längre ………

 

 

Hoppla min avsikt var helt andra i början av detta inlägg. Det handlar inte alls om det som det borde gjort. Blev ju inte någon förklaring alls om ADHD i mig, om det gör ont. Kanske blev det ändå en vinkling av hur ADHD är i insidan. Genom att min avsikt var att förklara mina kilometer tankar, utan följd och svar. Det visar mitt inlägg på, dessutom är alla orden här en del av min ADHD och dyslexi. Dyslexin finns inte längre vissa stunder, inte pågrund av att jag lärt mig att stava som en gud. Nej då, här är det istället ett företag som heter Svensk Talteknologi AB som gjort mig utan det handikappet. Eller deras företagstjänster i vissa dataprogram, som jag inhandlat för att bli en bättre staverska, för skribent det har jag ju varit sedan barnsben. Fast då som liten var det ju inte så att jag satt framför en dator och skrev, men skrev det gjorde jag ändå.

 

©

ADHD DNA genetiskt arv

Adhd finns i trasigheter av hela kedjor i DNA. Alltså ett tydligt tecken på att det är ett genetiskt ARV. Arvslott, sovaldi Hur tydlig ska jag vara. Arv, just nu slås jag av lite historiska minnen, där jag ser på hur vissa suckar himlar med ögonen och alla

”Att hon är så Ointresserad av …….”även ”Att hon inte ens kan uppfostra och lära sina barn hur man gör……” Att hon inte ens kan vara intresserad av hur det funkar i skolan.

Men även av hur jag då jag arbetade i Ungdomsvården, kämpade med att uppfostra och träna barnen där, i samma oförmågor som jag själv innehar. Tränade dem till att vara något som de inte var. I dag vet jag att jag i mina tankar då hade rätt, men vågade inte tänka dessa fullt ut. Idag skulle jag vilja samla alla dessa föräldrar som jag träffat och sagt samma saker till som jag idag själv inte tar till mig.

Idag skulle jag vilja sitta ner och prata med alla de killar och tjejer jag träffat på. Som jag i okunskaper tränade på att inte visa på de egenskaper som jag och de barnen hade på ungdomshemmet. Det var just sådant som gjorde ont. Jag tränade och blundade för verklighetsinsikter som faktiskt bodde inom mig, men jag då kämpade med att inte ha. För det tar kraft av individen att Vara något som man inte har inom sig. Det tar kraft av mig att gissa mig till hur jag ska vara, i vissa sammanhang. Självklart så måste det ha tagit kraft av dessa ungdomar då dom inte fattade vad jag och andra ville att de skulle göra. Idag är jag klokare, än då innan jag fick mina kunskaper. Idag är jag klokare idag är det även så att man inom Ungdomsvården mera får kunskaper i de olika NPF diagnoserna. Visst är det så att den kunskapsbanken behöver byggas ut, visst vi kan inte få för mycket kunskap.

Men i tunneln ser jag ett ljus. Ett ljus som visar på att okunskaper flyttar ut och kunskaper liksom blir den nya grannen. Men likt den nya grannen, är vi ännu lite rädda, vilket gör att kunskaperna inte känns så trygga. Då vi är ännu lite otrygga så flyttar vi eller lutar oss vant åt det som känns tryggt. Dvs. de gamla vanliga fördomarna som innan var våra sanningar. Åter igen till ARVet, Arvet det genetiska från DNA, skriver Aftonbladet i dag om. Om nu jag har ADHD, och då jag blir förälder förväntas jag lära mina barn det som jag själv inte har lärt mig då det bor lite o-tillgångar bland alla mina tillgångar. Jag är föräldern som kommer att se beteenden och svårigheter i mina barn som jag själv som liten blivit bannad för. Här skapas ångesten, här bor vreden och alla grusade förhoppningar det lilla barnet i mig hoppar upp och ner medans den vuxna kvinnan ser allt gropar och taggtråds-erfarenheter som det lilla barnet i henne fick utstå.


Det är ju inte så konstigt att vi blir tigrar som vuxna. Vi vill ge våra egna barn andra erfarenheter, än dem vi själva just klampat utifrån. I min värld idag, är det inte jag som misslyckades i skolan, i min värld är det så att de barnen, som går ut ur skolan med betyg som är omdömen som visar på att ” Du duger inte” Du är inget bra. Blir i min värld ett betyg där de vuxna projicerar ut sin egen o-kompetens att hjälpa, möta barnet på barnets nivå. Även så har betygsutföraren misslyckats med att skapa den goda kontakten, med betygsinnehavarens föräldrar. Inga föräldrar, inte heller barnen vill att karriären innan vuxen livet skall vara grusat med ”Du duger inte omdömen”.

Barn som byter familjehem på familjehem, till ungdomshem till fängelser. Är barn som blivit utsatta för Vuxna som inte klarat av att utföra sitt arbete, med att möta barnet och barnets föräldrar på deras nivå. För mig i mina tankar är det så de procent tal, som visar att dessa klarar inte av att bli godkända i skolan, är barn som blivit utsatta för de vuxnas projicerings- tillgångar.

Du duger inte betyget är Egentligen ett betyg att: Jag klarade inte av att använda mina yrkeskunskaper på det sätt som jag behövt använda mig av. Därför projicerar jag nu ut detta i formen av ett betyg där det står att du DUGER INTE! Du lilla underbara unge som nu står där med ”DU DUGER INTE” som kanske genom hela ditt liv inte blivit bemött med respekten för din person. Som inte blivit bemött just där du befinner dig i ditt liv. Till dig vill jag säga att Alla dina påklistrade lappar av andra där de säger att du duger inte. Är FEL, FEL, FEL! Det är så att omdömena som du innehar, är vuxnas misslyckanden i att utföra det arbete de borde utfört.

De Mötte inte dig. Där Du borde blivit bemött. De såg inte hur du sparkade bock-ut för att du inte förstod. De såg inte att den lilla killen egentligen, ropade på HJÄLP! Kanske var det så att du inte ens själv, fattade att det var det du gjorde. Alla de vuxna trodde att du trotsade och djävlades med dem, därför var det så viktigt för dem att kräva respekt av dig.

Det visste föga om att respekt, det går inte att kräva det förtjänas !

Hur tydlig behöver jag vara? Respekt får man gratis genom att respektera.

DNA kedjor, hur blev alla orden till?

Ja, just nu känner jag bara att alla dessa ord är ord som är viktiga. OCH! Framför allt ADHD med mera är genetiskt betingat, alltså handlar det inte om uppfostran. Om det nu var så att någon där ute inbillade sig det.

Hittade en fantastisk konstnär och skulptör. Titta in, själv gillar jag den taggiga ensamma människan, längst ner den skulle jag vilja använda mig av i detta inlägget men måste först få svar av konstnären som gjort underverket.

©

ADHD och tidsuppfattning

Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens.  Min make är elektriker, patient för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare.  Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar.  Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem.  Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,

men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna behöver service.

Jippi!!!

Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb.  Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el.  Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor.  De är lite mera rakt på, utan krusiduller.  Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget.  Utan det är mera raka rör.

Men min makes arbete ger mig lite oro.  För under denna tid då han har varit hemma, har jag:

hunnit,

kommit på

och vetat om när

och vad även vart jag ska åka.

Hela Tids TIDEN  har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av.   Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen.  Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar.  Herre min skapare hur ska det gå?

Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen.  Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen.  Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.

VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.

En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.

Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i  mobilen för att ringa och dementera.

PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.

Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..

Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..

Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv.  När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:

nu ska du…

Nu är det dags att …

Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.

Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden.  Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..

Lev idag, just nu

Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.

habilitering och Göteborg.

En dag, ampoule en ny dag att andas till. Igår var en lärorik dag för mig. Brann till även då jag fick möjligheten att prova på det program som jag skrev om igår. Programmet ni vet som skulle gör mig funktionsduglig och ge mig en chans till att slippa alla mina felstavningar. Just nu har jag inte programmet i denna datorn dör detta är min lilla vita, den som jag  har till mina föreläsingar och när jag är ute och behöver kalender. Bokmässan skrev jag ju om i går, idag tänker jag skriva eftermiddagen då vi fortsatte  till slottskogen.

Slottskogen,  adhd awareness week, http://tuckmanpsych.com/online/ var där och gav mig och många andra  klokhetsklokheter. Mr Tuckmans kunskaper och synpunkter var ganska så nära mina egna.  Jag hade velat sitta i timmar och diskutera de gamla teoritikerna fråga honom om Rogersteori, och det fermlogiska fältet, Min favorit Kelly och hans uppfattningar om hur vi bygger våra kunskaper.   Killen igår  hade just  hoppat av planet sovit  kanske fyra timmar, det var inget vi åhörare märkte av. hans eld för ämnet liknade min egen eld  och oavsätt brödrostar eller vänskaper är så var han och visade  så mycket respekt för individen. Brödrostar och frukostar och hans åsikter om att jag  väljer vänner. Titta Marie, du  visst kom brödrosten med! Haha fick med  den lilla toastern.

Imorgon den 28  är Ari Tuckman i malmö. Skulle någon vilja se denna man i egen hög person så finns det möjlighet till det. Ring då till Marie Enbäck at Lateralia +46 703 000 143.

Jag tog till mig att Ari var av samma åsikt som jag själv vilket var  ingen kan vara bra på allt men alla är vi bra på något.  Jag är ju bra på att vända mina otillgångar till styrkor genom att göra det jag är bra på resten av ostyyrkorna dem ber jag om hjälp med. Det är ju en av andledningarna till att vi är flera människor i den här världen.  Ari är mindre bra på att tvätta kläder, vilken tur att hans fru är bättre på det sdet gör kankse att han slipper pringa runt med en gra och en tvättrosa strumpa. fast  det spelar ju mindre roll det med.

Tacksamheten idag blir idag  Tack Ari för att du stod ut med det Göteborska kalla vinden, Du jag vet den är kall.  Tack för att du så frikostigt delade med dig av dina klokheter. Tack till dig marie som under hela veckan  genom mail påmint mig om träffen i slottskogen.  Tack till err som var där och lärrde mig en massa andra klokheter.Tack till Kvinnan som reagerade på min lättare syn på ADHD det gav mib kunskap om att jag  glömde av att be dig  om ursäkt, glömde av att vi har olika erfarenheter och befinner oss på olika nivåer där till har olika nivåer av till och otillgångar i adhd.  Du har en stor förmåga att förklara reptilstadiet och vägra vara där . för mig tar det ibland lite längre tid för mig att ta  mig där ifrån. För ibland minns jag inte ens att jag hamnade där eller att det var där jag var.  Och du igår var jag där en stund. Det vill jag be dig omm usäkt för.  För ordet du sa som jag nu glömt var inte viktigt jag hade på något sätt trampa dig på tårna och du med all rätt reagerade. det gillade jag med dig för du visade det på ett tydligt sätt vilket jag inte än har lärt mig  därför gick jag tillbaka till stadiet  men vad sa hon jag förstår inte. det gjorde jag  men just då vågade jag inte se, känna och var allmänt liten, idag är jag  där jag ska och bör vara allid  Därför ber jag dig om ursäkt, och skulle jag träffa dig i gen så är det så att jag är skylldig dig en.  snart redan i gbg  ojdå vad många ord det blev idag…….

Lev idag just nu……

Bokmässan 2010 Göteborg

En lång lärorik dag. Vaknade tidigt fast lite sent, seek idag hade vi tänkt oss till bokmässan. Redan vid nio satt vi i bilen.  Hittade till det bås eller monter där liten upplaga höll till. Tog de fyra demonstratörerna i hand, there och tackade för det fantastiska i att min bok blev till. Nu var det ju inte bara deras förtjänst, utan en stor del av mig och de som hjälpte mig att stava alla orden. Tog lite kort men då jag var lite  surrig så hann liksom inte min make med att kolla hur korten blev. De stackarna från liten upplaga måste funderat på vad som hänt för det gick lite snabbt och intensivt.  Sådant är det ju med mig. Jag är ju lite intensiv.

Där efter gick vi och letade efter Scenen som Mia Törnbom skulle inta vid 12. På vägen råkade jag gå förbi båset som handlade om dyslexi. Genast glömde jag bort Mia, bokmässan och varför jag åkte dit.

Svensk TalTeknologi AB Fångade min uppmärksamhet. Två herrar visade mig vad jag och andra dyslektiker behöver alltid. Det borde vara en självklarhet för alla hjälpinstanser och även eller FRÄMST en självklarhet för skolor. Inte ens priset Kan vara ett problem så det kan inte vara en kostnad fråga för skolorna. Nu är det inte så att det någon gång skall vara en Kostnads fråga om Hjälpmedel till människor som har speciella svårigheter, eller o-tillgångar bland sina tillgångar!

Just det som Svensk TalTeknologi AB visad mig vid deras monter var något som jag insåg att jag saknat i hela mitt liv. Det jag saknat är ett program som läser upp det jag skriver när jag skriver det. Jag behöver inte gå ut på nätet för att lyssna om det är felstavat eller grammatiskt fel.

Inser att jag då jag skriver en ny bok, kommer att använda mig utav deras program.

Självklart kommer jag även att behöva den fantastiska pennan som de även demonstrerade för mig.  Tänk er en penna som spelar in och styckes indelar efter orden jag skriver. Tänk om jag haft den då jag dokumenterade på jobbet. Då hade inte jag haft ett Handikapp i formen av dyslexi. Inte hade jag behövt gå hem med ont i magen, för att jag insåg att jag missat en massa viktigheter.  Nu tar orden slut för idag skriver mera i morgon……

Lev idag, just nu, så är jag tacksam över att jag och mina barn, inte kommer att vara dyslektiker här hemma. Då jag tänker mig att införskaffa det som vi nödvändigtvis behöver.

Svensk TalTeknologi AB gör att vi kommer att slippa känna av vår dyslexi.

Massvis med intressant information och inbjudningar.

Klicka här Lyssnade på Honom idag men kallt var det.

Skriver mera om honom imorgon

ännu en föreläsning men i GBG:

Klicka för att komma åt F%C3%B6rel%C3%A4sning-med-Sari-Solden-och-Dean-Solden-fr%C3%A5n-USA.pdf

Från Nollkoll till (H)järnkoll

Läste en artikel om det nygamla Sverige. Det är allvar nu! Är det  så vi vill ha det?   Mångfald i Sverige kommer snart till rampen av enfald. Akustiken i  Alla  har rätt att vara som de är  ser jag sippra ut i dropparna från smutsen i disktrasan.

Jag är rädd, ampoule jag är besviken.

Samtidigt ser jag hur  människor från vardags stjärnan till elit stjärnan, mind sluter sig samman och visar att vi tar avstånd, cialis visar att vi hänger inte med vi var inte ens med från början.

Sverige demokraterna menar att de säger vad vi tänker.?!?!?!….

Hallå,,, hm, hur vet dom det? Har dom oxå  lite kilometertankar som jag? Skulle de nu ha de, så vet de ju inte alltid vad  de tänker.

Och nej, de säger absolut inte vad jag tänker, Det vet inte ens vad halv sju betyder i min värld.

Håller med Peter Kardhammar  om de sista meningarna i hans  artikel. Ser Också det roliga  i hans första förklaring om Pakistan.

Där jag  i tanken tänkte lite snabbare om hur min  okunnighet  om geografi,Pakistan  sydasien blev i mig Asien, som blev Kinesmat och sushi.     Pakistansk mat nog inte smakar som sushi. utan tänker mig mera starka kryddor och hetta.

När jag senare läste vidare  blev jag mera upplyst,  insåg att han nu  skulle kunnat vara min  äldre kamrat, som hade fått förklara för mig.

Ännu för i min värld, skrattade jag mera åt hur fel det hade varit att tro att kinesmaten kommer från Pakistan.  Okunskapen  bor i oss, när vi visar på våra fördomar, i fördomarna bor rädslorna för de okända.  När jag var liten  runt 14 15 år  så var det spännande att gå ut och käka pizza med kompisarna, senare jobbade jag med dessa italienare och  Jugoslaver. Där var jag en av dem, där var vi  kamrater, där fanns samhörighet, vi var som en familj.

Efter det bodde jag i Götet, inte i innerstaden utan i förorten  Bergsjön och Frölunda. Inte en enda tanke, på att vi  var olika eller vi och dom.

Nej där var vi,  vi, som bor i Bergsjön.  Har i mitt liv haft mera vänner som är invandrare än svenskar.  Det vänner jag har haft, har vetat vad vänskap är det spelade inte någon roll om jag var svensk eller om han var grek. Vi var och är människor, vi är människor med  känslor bra och dåliga. Vi behöver varandra.

Idag bor jag i ett litet samhälle där jag nu bott i 10 år, här är jag ännu  den nyinflyttade från Götet.  Idag  vet jag att sju procent av mina grannar  i söndags,  la sin viktiga röst på  okunskap och fördomar.  I vårat lilla samhälle där vi är mera inhemska….. Hemska!  Bor det alltså 7 % Sverige Demokrater som inbillar sig att de  säger det jag tänker.

Nästan 7% röstade på Sverige demokraterna…..

En undersökning får om psykisk (H)älsa i början av året visade på att   25%  inte skulle vilja ha mig till arbetskamrat om jag haft kontakt med  Psykisk O(H)älsa vilket jag faktiskt haft.

20 % skulle inte bjuda hem mig på middag.

17 % ser mig som en allt för stor risk att ha mig boendes  på sin gata.

Även detta är fördomar som  bor i okunskaper och rädslor. Några av dessa procent tal kanske till och med röstade på Sverigedemokraterna och då vill jag inte heller bo på deras gata.

För då blir jag rädd.

SD menar att de säger vad jag tänker….

Nej tror inte det.  Eller NEJ vet att ni inte gör  det!  För jag tänker inte det ni säger.

Sida 13 av 16

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén