Kategori: Malix

Då vart det några timmar ledigt då. Åkte hem idag vid halv elva. Sova jour är inget bra just nu ligger mest vaken. Då är det bra att komma hem och kunna sova några timmar. Idag när jag åkte hem lös en lampa på instrumentpanelen.  Gult lös lampan jag som duktig bilförare stannade till så som pappa lärt mig att jag ska göra. Kollade in i instruktionsboken vad lampan betydde.  Den sa till mig att jag hade dåligt med luft i däcken. Jag har aldrig pumpat däcken eller hur man säger.  Eller jo visst tidigt i höstas pumpade jag faktiskt däcken på cykeln.  Men jag har aldrig pumpat bilen.  Jag var i Vänersborg när jag såg det, så jag stannade redan inne i stan. Ringde hem och frågade maken vad jag skulle göra.  Han sa kör hem så fixar jag det.

Första bensintappen jag åkte förbi, men när jag kom till Frändefors hade isen i magen smällt bort så jag stannade.  Tänkte att det säkerligen fanns någon där inne som hade koll på det där med däck. Men biträdet där inne hänvisade mig bara till pumpstationen.  Där stod jag och kollade däcken som ett fån. Kollade instruktionsboken däcken och såg nog riktigt fånig ut. Svor för mig själv, att jag inte ens fixar sånt som att pumpa däck.  Efter en stund kom det en Volvo bil med en ung kille och en äldre herre i.  Jag som var nära att börja gråta av oro fick mod till mig att fråga den unga killen om han kunde hjälpa mig.  Han var vänlig nog att hjälpa mig visade mig hur man gjorde.

Han tyckte allt att om man nu ska köra bil så är det bra om man kan pumpa däcken ibland.  Jag sa att när däcken är dags att pumpa är det dags att köpa ny bil eller säga till maken att nu får han fixa däcken. Nåja han tyckte nog, att även om man nu bara kör bil så pumpa däcken ska man nog klara av.  I alla fall så blev det luft i däcken och jag tackade för hjälpen. Frågade om han hade swiss men han sa att det var så lite så det gjorde han gratis.  Men jag vill tillbaka till tiden då bensinmackarna hade service.  Jag vill tillbaka till då det stod en kille där vid bensinpumpen och frågade om han skulle hjälpa till.

Kan vi inte införa det igen, tänk vad många arbetstillfällen det skulle skapa. Tänk om det alltid kom en kille/ tjej när man skulle tanka som tankade, tvättade av bilrutan, kollade luften i däcken. Asså jag hade gärna betalat lite för sådan service. Det hade gjort mig mindre hjälplös, det hade gett mig trygghet. För skulle jag pumpat däcken där på tappen helt själv hade jag varit orolig hela vägen hem att jag gjort något fel.  Tänk va många arbetstillfällen det hade skapat.  Hade det funnit tappar där dom fanns och där de saknades. Hade jag alltid åkt in till tappen där de fanns sådana servicemänniskor, dricks hade jag alltid haft över till dessa under till människor.

Nej nu får det vara bra för idag. Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen den kommer först i morgon.

Jag vill ha mera service i samhället och jag är villig att betala för det.

Godmorgon,  idag vart det spännande redan nu på morgonen. Dottern skickade meddelande och frågade om jag vart vaken. Hmmm klart jag är vaken det är jag allt som oftast.  Hon och hennes pojkvän hade köpt ny bil igen. Hon ville visa upp den.  Så det va bara att ta på jackan och gå ut och kolla på bilen. En Volvo va det så klart, de köper inget annat. Den va högre än den förra och det va en bensinare. Dottern hon vart nöjd hon, bilen va verkligen jättefin. Så nu slipper hon åka buss vilket hon gjort ett tag. Nu har hon egen bil igen.

Jag hade tänkt skriva om skola, för igår satt vi här och pluggade Multiplikationstabeller på kvälls kvisten.  Vilket har varit den läxan som faktiskt fungerar att göra här hemma. Inte något gnäll utan vi till och med hade roligt. Vi gjorde samma läxa dagen innan med. Även då fungerade det utan sura miner eller gnäll. Det fungerade och jag lärde ut lite tips som jag haft som hjälpmedel för att klura ut denna tabell. Jag kan den fortfarande inte som man ska kunna den. Vem vet kanske har någon av tabellerna även ramlat in i mig.  Efter att vi pluggat skrev jag till fröken och berättade över händelsen att det vart så bra läxa som vi här hemma lyckades med. Varför? Jo för jag tror det är så vi måste göra för att det ska lyckas med att slippa känna motståndet så stort.

För läxor är ett problem ibland. Här hemma har vi haft det problemet i massvis med år redan då stora sonen som nu är 24 vart det just läxor som ställde till det. Redan på min tid när jag gick i skolan var just läxan problem. Tog flera timmar och vart ett tungt ok att bära redan då.  Men här igår så vart det kul, varför? Jo för att man kan. Barn gör när dom kan, så är det bara när dom känner att dom har förmågan så är det bara att gö….

Jag har fortfarande känslan kvar efter gårdagen av att yes! Vi lyckades vi lyckades så till den milda grad att det vart kul hela tiden. Nu finns det säkerligen ni som säger att men man ska inte ha kul hela tiden.  NÄHE??? Min fråga till er i så fall blir Varför inte??? Vi måste spinna på vägen där vi lyckas det är så vägen till framgång blir en vinst. Igår gick vi på vägen till framgång. Vi lyckades fullt ut.  Någon går idag till skolan och känner att jag lyckades så bra jag fixade det helt klart.

Det är just så det ska kännas när man får människor att växa att dom fixade till det, de dög och de klarade av det.

Nepp nu till vanligheten och livet igen.  Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först imorgon.  Ta hand om dig och din fredag.

Själv ska jag gå till jobbet och ta hand om min fredag.

Vissa blir förbannade och arga. De sitter och laddar upp för att säga till mig att ursch och fy så du skriver.  Jag tänker att de är lite det som var mig för några år sedan ganska så många år sedan nu. För just de som blir arga och förbannade är de som läser första raderna och känner sig träffade. De är de människorna som läser sista sidan eller baksidan på en bok och sedan säger att jo men den boken har jag läst.  Det är då man inte lär sig saker. Det är just de människorna som liksom blir arga, som liksom tror sig veta allt och reagerar med ilska för att de är rädda.  Jag tänker inte lägga någon kraft på dom för det är det inte värt. De har inte kommit så långt i sin egen utveckling och har lager av masker för att skydda sitt rädda jag.  De är rädda för att deras vackra rädda jag ska synas.

Jag tänker att den optimala människan så som vi är skapta den där ursprungsmänniskan i oss egentligen är ganska så vacker. Helvacker egentligen och har inte alls för avsikt att starta krig, vara dum eller har ens vilja av att vara den bestämmande arroganta envåldshärskaren. Det är livet som gör dom till det. Den där ursprungsmänniskan hon/ han är i grunden god, genomsyrade av viljan att vara Samarbetsvillig och tillmötes gående. Hon vill se det som är vackert och blundar när något är fult och dumt. Ursprungsmänniskan har öppnat sina ögon och ser det vackra i henne själv. För när vi vågar se det som är vackert i oss själva så vågar vi även se det vackra i andra.  Då blir vi mindre rädda, mindre benägna att starta krigssituationer och vill att livet ska vara humant för alla. Då letar vi inte efter fel, utan letar efter rätt saker.  Ser de goda avsikterna i mötet och lyfter upp den se möter. Just de människorna blir glada och mår bra av att någon lyckas.  Blir lyckliga av att se andra människors lycka. Jag tänker varför ska det vara så svårt att se bakom de som människor visar? Varför är vi så rädda för att lyssna på och se det som är vackert? Varför är vi så rädda för att lyssna på det som sägs och istället sitter och letar efter repliken som ska sticka göra ont för att möta den andra?  Varför ska vi gå med fulladdade vapen för att skjuta istället för att göra vårt yttersta för att hjälpa?

För en ganska så många år sedan skrev jag ett inlägg om min äldre son och det bemötande och de känslor som blev i stunden. Jag skrev om min sons vädjan om att få hjälp, jag skrev om min egna rädsla över hur situationen var som höll på att bli.  Jag skickade brevet till den det berörde och sa vi måste göra om och göra rätt.  Denna människan som fick brevet var en människa som hade makt över andra, hon var fru, mamma och hon var mänsklig. Hon hade ett hjärta och skrev på minuten tillbaka till mig.  Hon skrev att det var absolut inte deras avsikt att mötet skulle bli så här, det var absolut inte hennes avsikt att vi skulle gå hem med så mycket negativa känslor och känna så här, då hade dom misslyckats.  Då vart dom tvungna att göra om och göra rätt skrev hon. Det är därifrån jag tagit till mig just det uttrycket. Gör om och gör rätt.

Mötet vi blev kallade på sedan var ett sådant där guldskimrande möte där allt gick att lösa. Där vi alla alltså ingen av oss satt och behövde ens tänka på att ha ammunition redo.  Utan där i det mötet letade vi alla efter lösningar, var inte ens i tanken redo för att säga men du gjorde och du sa.  Vi hade alla för avsikt i stunden att gör vårt allra bästa av det vi hade just där. Vi hade alla ett lyssnade öra till det som sas. Vi var redo för att göra det som var bra även om det gjorde att vi behövde anstränga oss. Bara därför att just det behövdes och skulle bli bra. Idag ser jag denna kvinna som en hjälte, idag ser jag denna kvinna som något som borde vara mera av även om hon i mera av kanske inte är en kvinna.

För det finns även män som är just sådana där lösningsfokuserade individer som har tagit av sina masker och avväpnat sig.  Jag tror vi alla mår bättre och behöver vara just mera avväpnade och masklösa. Jag tror vi alla behöver lära oss att se bakom alla lager av masker och vi måste  för att orka med oss själva, att just skala av alla lager av masker.  Nu säger jag inte att jag är utan mask, nops så enkelt är inte mitt liv men några har jag nog skalat av i alla fall. Några av mina masker är idag torkad lera smuligt och inte ens finns mera.

Nej hurra för denna dagen nu har den börjat och här gör vi som vanligt efter det är bara att gö….

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen den är här först i morgon.  Just nu skriver vi historia för det är vad just nu är imorgon då är just nu historiskt. För mig blir den tanken svindlande och värdefull. Så det gäller att skapa idag just nu.  Ta hand om dig du är värdefull med eller utan masker.

Och du säg inte att du har läst boken om du läst baksidetexten. För du, du lär dig inte och har inte läst boken du har bara läst baksidetexten. Den kanske gör dig klokare, men tänk så klok du blir av hela boken. Om du nu känner att du blev klok av bara baksidetexten.

Idag hade jag velat skriva ett lite argare brev om hur det funkar med skola barn familj.  Hade velat skriva om den flexibilitet som borde finnas i samarbetet med skola/hem.  Nu är det så att just den skola som vi har samarbete med är den skolan som är den sämsta skolan i Sverige till och med på pappret, så jag ska antagligen inte förvänta mig för mycket.  Tydligen så ska jag inte förvänta mig något alls.  Men lite tänker jag att om jag nu var sämst på något,  så skulle jag verkligen om jag var chef över verksamheten, verkligen göra mitt allra bästa för att i alla fall komma några snäpp upp på listan så att jag inte var helt sämst.  Kanske görs det, det vet jag inget om. Kanske har de gått några trappsteg upp. Sedan förra året men det vet jag inget om.

Nåja, nu är jag inte chef över skolan här i kommunen, så jag behöver inte fundera på just de frågorna. Men jag funderar och funderar på det där med skolan och hur de bemöter oss föräldrar och barn, där det bor beteenden och gener av ADHD.  Krav har aldrig någon dött av men det måste vara rimliga krav tänker jag. Kravet om samarbete, är ett krav som är självklart. Vad är då samarbete? Är det att jag som förälder ska stå redo att gå på möte 24 -7 Nej! säger jag.  Jag har ett jobb att sköta. Jag har min familj att ta hand om och jag måste inom rimligheter även ta hand om mig själv.

När man har barn med olika diagnoser blir det inte helt ovanligt att själva diagnosen är och blir ett bevis för min duglighet som förälder. Jag har varit med förut och jag har blivit bedömd av skolan förut om min duglighet som förälder. Vi är ju så riktigt odugliga på att uppfostra våra barn om man frågar skolan. Men enligt mig är det inte bristen på uppfostran som är problemet. För vi uppfostrar och uppfostrar vi försöker på alla sätt och vi att hålla våra barn hela så att de i alla fall får någon uns av självkänsla.

Vi försöker reda och hela ganska många dagar på året, så att ungen håller hela terminen. Vi pushar, hittar till belöningar, hjälper till med läxor som egentligen är rätt meningslösa. För just för barn med diagnoser är det mest frustrationer. Vi stöttar  och säger jo, men du orkar lite till, fast vi egentligen vet att lite till orken  vart slut redan för några veckor sedan. Vi frågar om läxan, vi gör läxan, vi ser till att plocka bort alla övriga krav bara för att ungen ska orka hålla sig i sitt skinn. Vi brukar ge strategier, som kanske inte är de mest effektiva men de håller för stunden.  Vi pratar avleder och bygger ihop igen.  Vi lyssnar, lyssnar och står på.  Ibland ramlar vi med den unge men reser oss igen och igen. Vi ger upp och kommer igen.  Vi berättar för den unge att skolan är viktig och samtidigt frågar vi oss om viktigheten för att vi ser på hur  våra barn går sönder. Vuxna i skolan gör säkerligen massvis med bra saker. Men de dåliga sakerna som de gör är saker som vi i hemmen får ta hand om.

Vi pratar med våra barn om att nej, hon är inte dum i huvudet hon hade aldrig fått den tjänsten hon har i skolan om hon hade varit helt dum i huvudet och varit tyrann. Nej hon gör inte detta bara för att hon hatar dig. Hon vill att du ska lyckas.  Vi berättar att det kanske var lite dumt att kalla läraren för alla de där dumma sakerna, hon kan bli lika ledsen som du är just nu.

Ibland får vi åka och hämta barn i skolan för att konflikten som blivit har blivit krig.  Krig är aldrig bra inte för den vuxna och absolut inte för den lilla killen eller tjejen. Där krig finns, finns inga vinnare bara förlorare.  Inte vill vi att barn ska känna sig som förlorare men det gör dom när konflikterna utlöser sig till krig. Barn gör inte som vi säger dom gör som vi gör. Men de har en del till som vi vuxna har förlorat förmåga till. De lägger alla konflikter på sig själva och hittar nya uttryck till att göra sig själva en otjänst till. De äter upp konflikten. De utvecklar en förmåga att bli ännu sämre än den vuxne gör den till. Den förminskar sig själv och kommer på sätt att bli sämre än sämst.  Kan jag inte vara bra på något så kan jag vara bra på att vara sämst.

Ser du sämstheterna i barnen så visar den dig sämstheter. Utvecklar dessa tills de blir enormt grymt bra på att just vara sämst, känna sig sämst.  Vill vi ha barn som är bäst på att vara sämst? Jag vill det inte! Jag vill ha barn som är hela barn, jag vill ha barn som litar på sina egna förmågor, som tror att dom kan, som vet att vuxna är människor jag kan lita på. Vuxna är människor som orkar stå ut även när jag är mindre bra, dom tycker om mig ändå.

Jag vill inte att barn ska känna sig som förlorare men det gör dom om man pratar om barnet i klassrummet, till hela klassen. Barn känner sig som förlorare när saker blir fel, de tar på sig skulden oavsett om du ger den till dom. Dom känner sig som förlorare om man skäller på dom så att andra hör. Ta bort så att andra hör, dom blir förlorare om man skäller på dom. Prata istället med dom, lyssna mera än du pratar. Det kan hända att om du lyssnar så lär du dig något.

Nu väntar jag inte längre på höstlovet jag riktigt längtar till det så att det nästan gör ont. Jag är trött på att vänta in telefonsamtal, jag är riktigt trött på att plåstra om när drömmen om en bra dag i skolan igen har grusats. Jag är trött på att se hur ljuset i ögonen slocknar. Jag är till och med rädd för lågan som liksom släcks emellan åt, för jag är så rädd att bränslet har tagit slut.

Jag önskar att det fanns en skola där alla fick plats där man lyfte fram det som var bra. Jag önskar att alla som jobbade med barn kunde sätta sig i teamen de jobbar och pratade om det som var bra med ungarna där de lyfte fram braigheterna blundade för dåligheterna och jobbade med tillgångarna i varje unge.

Jag önskar mig telefonsamtal där de ringer och  nästan spricker av glädje för att dagen varit så bra. Att de ringer hem och säger idag måste du berömma ditt barn för han visade så fin respekt över  han var så bra på att…. han hade gjort så bra han var så glad han är så bra på att ta hand om han är så omtänksam eller har så bra förmåga att ta hand om sig själv sätta sina gränser han pratar så gott om han tycker så mycket om ….. för även om det vart massvis med dåligheter så finns det alltid något bra att lyfta fram.

Jag hade även önskat att när det är konflikt att man mera såg till vad kunde jag som vuxen göra för att detta inte ska hända igen. Ställer man sig den frågan så lägger man inte skulden på barnet. Det är faktiskt så att det är vi vuxna som ska göra om och göra rätt barnen bara är och saknar förmåga de har inte ens ansvar i det. Blir det konflikt så är det en konflikt för att vi inte har gjort det vi ska. Då glömde vi att det är barn…..Ibland är det tiden som är bra ibland är det att vänta lyssna och göra om och göra rätt…..

Nej nu har jag fått ur mig det jag har haft inom mig, Pust fy nu är det borta för denna gången idag ska vi åka till GBG, sova på hotell. Jag och lillgrabben ska gymma, bada i poolen och bara vara. Maken och storgrabben som vart lillgrabben innan, ska gå på travet tydligen den sista största tävlingen idag.  Maken vill fotografera som vanligt. En kanske lite dyr belöning men belöning och vila är ett måste när det ibland blir tokigt i skolmiljön. Idag ska vi ha roligt och  bara vara.  Ta hand om dig och ditt.

Lev idag igår är historia och finns inte kvar morgondagen den är här först imorgon.  Just nu just idag är det dags för att leva och blir det fel så gör om och gör rätt.

Men det är svar som du måste höra och när du hört det så är det bara att Gö…..

Godmorgon, idag vaknade jag upp på ett hotellrum i Göteborg, Hjärtats stad. Nu vart det inte så att jag inte visste att jag skulle vakna upp i en säng på ett hotell. Hotellet vi sover i är Opalen.  Här fick vi lite extra allt av hotellchefen. Eller extra allt vi fick i alla fall Göteborgs mest fantastiska utsikt över stan. Våning 11 bor vi på. När vi kom in på rummet igår stod det ett fat med fint upplagda frukter och choklad, två flaskor Loka. Nu när jag sitter här och skriver ser jag Heden, Skansen lejonet och en massa annat. Sitter här och skriver och väntar på att maken ska vakna. Idag tänker jag att han ska få vakna helt själv. Inte att jag väcker honom utan när han slår upp sina blå då ska jag fråga om vi ska äta vår frukost.

Igår var vi på utbildning.  Igår fick vi lära oss om barn som växer upp i familjer där de kanske får uppleva våld i nära relationer mm. Föreläsaren var psykolog, och hade forskat om hur barn och hur man hjälper dom när de upplevt just sådana saker. Föreläsaren var engagerade och inspirerande gav mig massor av tankar. Som jag har nytta av både hemma och på jobbet. Hon gav mig hopp om att det är aldrig försent. Hon gav mig även aha sånt har jag gjort redan innan jag visste hur jag skulle bemöta.

Men hon gav mig även aj då, det borde jag anmält och sett till att det skulle bli bättre. För en gång var det en liten flicka som ofta var hemma hos oss. Jag visste att hon mådde dåligt och hade en mindre snäll låtsas pappa. Jag ringde soc pratade med dom och fick till mig att jag inte skulle lägga mig i, de hade redan kontakter och jag mera borde sköta mitt.  Idag inser jag att den soctanten var en av de mindre bra tanterna och att jag borde ringt en gång till och bett att få prata med någon annan.

Jag träffade tjejen som vart hemma hos oss för några månader sedan inne i en affär. När jag pratade med henne så, berättade hon att hon inte minns något om sin barndom. Att hon nog förträngt allt.  Minnas sin barndom, hon var nog 20 år nu när jag träffade henne, barndomen har ju nästan bara precis slutat. En flicka på 20 år som förträngt sin barndom. Så där får vi inte göra med våra barn. Så där ska inte barn behöva ha det. Jag önskar att den kunskapen jag fick igår. Den hade jag velat ha då när det begav sig då hade jag gjort mera. Pratat mera med flickan. Verkligen sett till att det blev någon ändring för henne. Sitter här i sängen och känner att jag svek henne. Jag gav henne bara konstgjord andning då hon var hemma hos oss.  Jag svek henne när jag frågade henne hur hon hade det, Jag svek henne när jag sa jag ska ringa till någon som kan hjälpa dig, Jag svek henne när hon ringde till mig och sa Carina han är inte kloka snälla gör något. Då svek jag henne för då sa jag till henne att jag hade gjort allt jag kunde för jag hade ringt och pratat med soc tanten och lyssnat till henne som sagt att de redan hade koll. Hade dom haft koll skulle flickan inte förträngt sin barndom. Då hade hon kommit ihåg sånt som vi pratade om då där i affären för några månader sedan. Då hade även jag sluppit sitta här och känna mig som en svikare.

Nå ja. nog om detta  Våld i hemmet att se sin mamma bli slagen att kanske bli slagen själv. Misstänks sådant så var en sådan där vuxen som ställer frågor, till barnet. Fråga inte en gång utan fråga massor av gånger ge dig inte.  Pratar du med en soctanta som ger dig samma svar som jag fick ring en annan de finns de människor som verkligen gör ett bra jobb. Pratar du med barnen så prata fråga och var där.  Fråga varje dag om hur det är och hur hon han har det. En dag när den unge inser att du bryr dig då kommer hon att berätta. Kanske inte sånt som du vill höra men,  hon kommer berätta sånt du måste lyssna till. Då måste du agera och göra sånt som den unge behöver och måste ha.

Nåja nog för idag. Tand om dig och din dag. Lev just nu, Igår är och tillhör historian, morgondagen den kommer först imorgon. Just nu här och nu så önskar jag att maken ville vakna så det blir frukost nere i restaurangen för här ska ätas hotellfrukost.

Jag kan lova dig att den innehåller mera än marmelad, ägg och kalkon-pålägg. Vilket vissa tycker är hotellfrukost.  Efter frukost ska vi göra stan 🙂

Uteblir presterandet så är du antagligen inte en bra chef. 

Kom ihåg att rösta på dotterns hundkort det gör du här.

Igår sa jag till maken att nu får vi allt sätta på lite värme. Jo då maken gick ner till herr pelletspanna och gjorde just det. Så idag när jag vaknade vart det varmt här.  Då jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret så visade naturen mig att det är jacka på som gäller.  Höst, healing kyla och underbara kvällar då man kan tända lite små lampor för att kura in sig.  Jo du, cheap det är sånt jag gillar.  Nu måste snart de där sista svamparna tas ute i skogen. De där godaste svamparna.

Jag brukar säga att tar man hand om sin personal så sköter personalen företagets kunder. Nu är det inte så att jag har någon personal i mitt företag. Mitt är så litet att det knappt får plats med mig. Men jag är personal på mitt riktiga jobb.

Där har jag hört saker som gör mig förundrad över hur människor tänker. För fraser som man får inte skämma bort personal, ailment då tar dom sig friheter. Eller det är ju bara personalens …… Då funderar jag på hur man tänker. För personal, personalen är lite viktig om man ska vara chef. Har man ingen personal, så vad är man då chef över? Man kan välja i sitt chefskap, om man vill vara en bra eller dålig chef. En bra chef kanske inte gör allt jag säger, för allt jag säger är inte bra. Men en bra chef lyssnar på det jag säger. Lyssnar och göra är inte samma sak.

En bra chef pushar på, leder, och underlättar mitt jobb. Gör det där allt runt omkring, så jag kan göra det jag ska göra.  En bra chef, gör personalen delaktig och tar beslut står för beslut, bjuder in till delaktighet och litar på sin personal.  En bra chef är någon som vågar stå för det han säger.  En bra chef ljuger inte, är inte rädd för att tappa ansiktet och faktiskt visa att oj då det där tänkte inte jag på, där hade jag fel. En bra chef har förmåga att se sina anställdas tillgångar och styrkor. En bra chef har inga syndabockar, utan vågar lösa problemen som är. En bra chef vet om att syndabockar inte finns utan att det är ett symtom på dåligt ledarskap.  En bra chef vågar lyfta personalen, vågar prata med sin personal och ställa krav, uppmuntra mm.  En bra chef är bara människa. En bra chef förstår att personalen också är bara människor.

Alla dessa ord säger inte att jag har en mindre bra chef det gör det inte.  Jag säger inte heller att jag har en bra chef. För det vet inte jag än så länge.  Men jag vet att just den chefen jag har är mänsklig.  Det kände jag första gången jag träffade henne. Hon liksom flyttade in i hjärtat med en gång.

Chefen jag hade innan henne var en grym chef. Grym på ett bra sätt. Han fick verkligen personalen att känna teamkänsla. Han fick personalen att gå till jobbet och göra sitt yttersta för att jobbet ska funka och bli bra. En sådan bra chef som jag hade för några månader sedan, en sådan chef får man nog bara en gång i livet. Nog skrivet om det här nu.

Richard Branson säger det så klockrent.  Det jag vill få fram.

Kunden kommer inte först, Personalen kommer först. 

Om du tar hand om din personal, så kommer de ta väl hand om dina kunder. 

Asså tänk om alla arbetsgivare tänkte så. Då hade alla haft möjlighet att gå till jobbet med ett leende och känna att ja, men jag har ju världens bästa jobb.

Eftersom jag faktiskt tänker just så om mitt jobb, så kanske jag har just den där klokhets chefen. För just det där att jag har världens bästa jobb, är det många som hört mig säga.  Oj vad jag längtar att gå till jobbet igen. Det va så längesedan jag vart där. Nu vill jag bli friskt så det känns i hela kroppen.  Inga fler mediciner och nu kör vi, tänker jag. Frisk -frisk på riktigt! Så jag får träffa alla underbara människor på just mitt jobb.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar, morgondagen den är här först imorgon just nu är precis just nu, till och med nu och även nu.

Ta hand om dig, det gäller att stå på sig för annars gör någon annan det. Står på dig asså.

Ibland behövs det något lite extra till det där barnen som är lite extra allt. Ibland räcker det med en egen skål med chips.  En gång för länge sedan var vi barnvakt för en liten flicka som fick lite extra.  Hon skulle sova över här hemma hos oss.  När hon kom hit så följde hon med oss till affären för att handla lite mys. Under hela affärsbesöket berättade hon va mys va. Det va kex, search sips, Vilket var chips. Lite frukt och yoghurt ville hon ha. När vi handlat de hon ville ha, så fick vi till och med köpa sill om vi tyckte det va kvällsmys. Bara hon slapp att äta det.  Nåja sill köpte vi inte. Men när vi stod i kassan så berättade hon för alla som ville och inte ville höra att här stod hon i kön och hade fått egna sips, egen yoghurt till och med egna kex.  Hennes lycka vart total.

När hon fyllde sju år så tog jag med henne ut för att handla kläder. Även ett besök på Max restaurang tillsammans med dotter. Även då vart lyckan total för henne. När hon fick lite extra allt i kläder.  Vissa stunder i affären så stannade hon upp och frågade måste jag välja eller får jag den med?  Mitt svar blev du får den med.  Hela kalaset kostade en slant men inte så farligt.  Det vart så roligt att se hennes ögon som riktigt strålade den dagen.

Jag tror just sånt är viktigt när det gäller barn. Inte just att det behöver kosta massa pengar men det där lite extra allt. Så att de får känna sig speciella. De barn ni vet som ibland upplever sig  misslyckas lite extra allt med allt, de barn behöver ännu mera extra allt. Visst gränser, regler och allt det där lite tråkiga men, det där lite extra allt lull lull är för dessa barn livsnödvändigt.  När det är tuffa tider för dessa barn behöver de omhuldas, pysslas om och göras extra allt lite mera speciellt.  Så att de får upplevelsen av att de är så värdefulla som det faktiskt är.  Det lilla extra allt behöver inte kosta pengar, det räcker oftast med tid och massor av uppmärksamhet.  Var med, göra tillsammans och vara i centrum.

Det gör att dessa barn blir hela, det gör att dessa barn orkar ett varv till. Att de inte lägger på sig all den skuld som världen brukar visa dom på.  Den skuld som vi vuxna och andra barn brukar vara så frikostiga med.  Egentligen är det ju inte dessa barn skuld. För barn gör när dom kan.  När de blir fel så handlar det om att dom inte kan. Inte förstår, inte orkar, inte vågar.   Den skuld vi ger är egentligen en skuld som är vår.  För vi har inte förberett tillräckligt, vi har inte förstått och vi har inte legat steget före. Vilket just är det som vissa barn måste ha tillgång till att vi faktiskt ligger steget före.

Att ligga steget för kan vara att presentera ett förslag som man vill att barnet ska göra. Förklara vad det är man vill ska ske och visa på vad som sker efter det är slutfört.  Man ska vara tydlig med att förklara att just det som ska göras är inte förhandlingsbart men när det är gjort så blir belöningen, det där som barnet drömmer om och vill. Ibland är belöningen små saker, men vid extra allt längre större saker som ska slutföras så är det mera kostsamma saker som måste till.  Här hemma har vi just presenterat en lite svårare uppgift som ska till.  Men belöningen det blir en systemkamera, inte helt ny och inte senaste. Men en riktig kamera där man får lära sig tekniken och växa i sina kunskaper.

Nu är jag inte alltid så klok som jag skriver om just här. Inte ens i det här sista  klokheten, va jag det utan det blev lite tokigt till än början. Men när det tokiga hade lagt sig en stund. Så satte vi oss ner jag berättade vad vi ville skulle ske, presenterade den belöning maken hade kommit på.  Först blev det surt, men när det väl fått sovas på förslaget så vart det som om det vart något som var överenskommet.

Ibland gäller det att tänka till lite extra, för att få det till att fungera. När man gör det så funkar det lite extra bra.

Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först i morgon.

Glöm inte av att rösta på dotterns hund.  Det gör du här.

Ha en fin söndag.

Ja men så får det bli ett inlägg till då da…. Ja  jo skriver gör jag och skriver är det jag gillar allra mest.  Jag tänkte bara ett sånt där lite inlägg och tänker att pusha för min dotters hund.  Hon har  tydligen lagt ut en bild på RoyalsCanins hemsida på sin lilla stora hund. Han är inte så lite stor men är liten till åldern.  Här gosar han med sin husse som inte alls är liten vare sig till ålder eller längd.  Dotter är amatörfotograf likt min kära make.

Ibland brukar de gå på fotorundor. Jag får snällt hänga med som någon form av bihang.  Jag har ju liksom inte förstått själva tjusningen med foto. Eller så har jag det men är en helt värdelös fotograf.  Jag gillar ju mera att skriva, decease rita och greja med andra saker.

Nu är det så att dottern vill ha flera gillande på fotot som jag skriver länken till här. Dottern skulle bli själaglad för flera gillande så klicka på länken och kolla in den ursöta hunden och upplev dotterns fotokunskaper.

Vad man vinner vet jag inte, tror mera hon kör en intern tävling mellan någon kompis som också har en bild upplagd där.  Jo vissa av oss  tävlar i allt. Jag brukar tävla med min kollega när vi gör mackor på jobbet ibland.  Fast han tävlar inte, men jag brukar se  till att ibland lyckas vara lite snabbare än han.  Jag och maken vi kör tävling när vi byter sängkläder,  oftast vinner han, fast om hans sida av sängen är bäddad…. har vi oftast delade meningar om.

Hon kan den där Mallon som vi kallar henne.  Tack på förhand och lev just nu igår finns inte här och morgondagen ja men den kommer först imorgon.

Jo då godmorgon, troche det fick allt bli ett inlägg idag med. Detta tack vare makens ord igår. Han lyssnar alltid på radion när han jobbar. Han kör bil i jobbet då han åker till folk som vill ha hjälp med att ha el. Nu är han inte en finlirs elektriker utan en sådan där större som hjälper till med strömmen på från utsidan i ledningarna mellan elbolaget och konsumenten.  Nu va det inte el jag hade tänkt att skriva om idag. Utan idag tänkte jag skriva om socialisering, remedy Autism, for sale Adhd och hundar.

Hur hänger det ihop? Nja vet inte om det hänger ihop alls faktiskt men en studie som gjort visar på tydlighet i att det finns gener inblandade. Vi har ju haft både hund och katt, Hunden var en riktigt damphund. Eller kanske mest som hundar är. Ni vet så där som hundar är:  åååå kommer du igen, åååå ska jag få gå ut å va kul, kasta pinnen då kasta det här är så roligt kasta igen och igen.

Vår katt han är mest aspig,  jaha så du vill klappa mig okej då det får du väl men bara när jag vill. Jaha så du är hemma igen va bra då kan du ge mig mat.  Hunden är ju din kompis katten han ser dig som sin bekänt. En hund har sin ledare och katten har sina underställda.

Nåja nu var det inte riktigt så jag skulle prata om utan det är gjord en studie om hundar, i studien visade det sig att vissa av hundarna såg till att få hjälp av människor, medans andra hundar istället försökte själva utan att se till att få hjälp.  Det handlade om mat och att vissa hundar hade ett beteende som var mera likt vargens beteende där de försökte själva.  när man sedan undersökte saken närmare så kunde man se vissa Genetiska skillnader och skillnaderna var även i liknelser med våra mänskliga genetiska skillnader. De skillnader som är kopplade till Autism, Bipolär, ADHD.  Studien i mitten av klippet.

Det vart rätt intressant och med tanke på att vissa av oss i den här världen inte vill veta av att det finns ADHD mm så blir det ändå mera intressant tycker jag.

Det blir frågor i mig. Vad är det som gör att vissa hundar ser till att få hjälp och andra inte ens kommer på tanken?  Hur kommer det sig att vissa av oss gör om samma sak gång på gång utan att ens komma på tanken att vi kan be maken, sambon, grannen eller de hjäpinstanser som finns.  Hur kommer det sig att vi gör och gör, om och om utan att ens stanna upp för att komma på: att vänta nu det här kanske någon annan redan kan?  Just nu känns det mera som att jag skriver om mig själv. Jag som gör och gör, Fel blir det och rätt lär det aldrig bli, men blir det blir det.  Jo studien visar  på lite bokstäver hit och dit. Evolutionen vissa av oss måste liksom prova på och göra själva, hitta nya sätt för att ni vanliga ska kunna göra det lite enklare, kanske någon millisekund snabbare eller kanske bara på ett helt nytt sätt, som inte är lika tråkigt som det gamla 🙂

Nåja, nu till helt andra saker, min blog är gammal. Flera år till och med redan 2008 började jag skriva blog. Då hette bloggen japp jag klarade det.  Ganska många inlägg blev skrivna just där men efter ett tag hittade jag wordpress. Då fick jag inte med inläggen från den första bloggen men nu när jag sökte hittade jag den här.

Jag sitter här och funderar på om det verkligen finns någon som läser min blog eller om jag sitter här och bara skriver för mig själv.  Jag har funderingar på att kanske är blogtidens tid över. Samtidigt som jag vet om att men det är ju sånt här jag gillar. Ser mig själv i tankarna att jag även om 20 år om jag lever kommer sitta här och skriva.  Men där slutar tankarna, vad skulle jag skriva om då?  Vad skriver jag om  egentligen? Skriver jag om sådan någon vill läsa om?  Vad vill andra människor läsa om? Vill jag skriva om det, som andra människor vill läsa om?  Oj det blev många frågor av bara tankar.  Men snälla ni som läser,  hjälp mig,  vad skriver jag om? Är det sånt ni vill läsa om? Är det ni läser här något som gör något med er? Skapar det frågor? Skapar det något överhuvudtaget?  Vad skulle du vilja att jag skriver om?

Nej nu får det vara nog för idag. Nu lever vi just nu ska vi leva, nya dag nya möjliga möjligheter om än bara att andas. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och imorgon det hör till morgondagen. Ta väl hand om dig, för om du inte visste det redan så behövs just du i den här världen det gör vi alla.