Jag föredrar att kalla mig impulsiv-arkiv - Sida 3 av 10

Fick inspirationen till att skriva detta just nu från ett forum på FB. Ambassadörer från (H)järnkoll är inspirationen.

Bemötande, ask upplevelser Psykiatrin vården. Jag har inte så mycket erfarenhet av den eller har jag det? Är det mina egna fördomar som gör att jag inbillar mig att jag inte har. Jag vet inte det är det som jag ska försöka reda ut i detta inlägg. Jag har aldrig varit frihetsberövad, generic är det en anledning till att jag i så fall inte ska uttala mig? Då ber jag i så fall om ursäkt men, generic uttala mig känner jag att jag vill göra än då.

För många år sedan, fem är det många? Kanske är det till och med sex år sedan. Mitt minne är bra, men kort så att säga.

Innan jag fick en diagnos fick jag träffa en fantastisk läkare som verkligen tog sig tid att lyssna till min historia. Efter timmen lång fick jag till mig att verkligen så skulle han se till att jag fick en utredning i frågeställningen “min ev diagnos” och som han då i slutet av timmen sa. Det är klart jag skulle kunna sätta diagnosen på dig nu. Men du är en av dem som verkligen skulle för din egen skull få nytta av att göra en utredning, Du har så mycket att förlåta.

Alla depressioner alla dessa perioder av Lyckliga piller som inte funkade på mig mera än till kg. Varje gång gick jag upp 5 kanske 10. Och jag må vara fåfäng men just dom kg gjorde mig inte mera lycklig snarare tvärt om.

Efter det långa samtalet med den där allra första läkaren så var det en väntan på minst två år. Just det kan jag idag säga är en lång väntat tror det även är mera ärligt att säga att väntan var i över tre år. Ringde till avdelningen som skulle göra min utredning flertalet gånger. Varje gång fick jag till mig att de förstår och det är fel att jag ska behöva vänta så länge, samtidigt som de i samma mening så att så jobbigt kan det ju inte va jag jobbade ju.

Som om det med jobb gjorde det så mycket lättare. Ett ordspråk som jag känner är bra här, är det om: att du inte kan döma någon som inte gått i dina mockasiner.

Väl i tiden då utredningen skulle till ,så var även det en jobbig period mest för att jag var rädd. Tankarna som malde i banor var liknade: men gud vad håller jag på med, du behöver ju bara skärpa dig lite till, men herre min skapare ta dig för fan i kragen va har du att klaga på. Du är bara så himla känslig. Du som till och med läst på högskola vad gör du här du är bara så Himla känslig och så himla fel.

Alla besök på avdelningen där utredningen gjordes. Var besök där det till en början var fördoms och attitydsskådespel av mig. Där jag nästan gömde mig, för att ingen skulle se och träffa mig i just dessa arenor som avdelningen var. Låsta dörrar sa mig att: oj, vilka farliga saker som finns här. I mig bodde så många fördomar, som jag nu så här i framtiden från då, ärligt kan säga att de flyttat ut från mig.

Många möten, många möten i mig där jag stod mitt emot mig själv och i fråga satte min egna livskompetens.

Tills en dag när hela teamet var samlat. Jag hade tagit med mig min make, för att han är det minnet som i bland ramlar bort från mig. Jag minns att ett fönster emot vägen var öppet. Det var fint väder ute, de första vårvindarna hade börjat värma oss alla. Det öppna fönstret gjorde att min koncentration, det fokus som jag behövde, flyttade ut och var någon helt annanstans. Efter en stund tog jag mod till mig och sa att jag skulle vilja att de stängde fönstret. Då hade de inte presenterat de små bokstäverna ännu.

Psykologen pratade om styrkor som fanns och att han var förundrad över hur det impulsiva i mig hade lyckats pricka in vart enda ett x som man egentligen inte skulle pricka in. OM MAN INTE VAR IMPULSIV.

(“ Jag föredrar att kalla mig Impulsiv” Boken som jag sedan skrev.) Psykologen var även förundrad över alla orden som bodde inom mig, men även hur mitt arbetsminne liksom bara tog paus efter två steg. Adhd jo då det kunde jag få papper på. Det fick jag.

Där till fick jag ett litet gult papper på att medicinen Concerta, som skulle kunna vara något för mig. Hos mig ville de prova Concerta och det var ett bra prov, för i dag vill jag inte vara utan. Jag blir liksom mera kompis med mig själv, dessutom blir liksom världen så mycket snällare när jag har Concerta i kroppen.

Jag kan inte säga att jag någon gång blivit illa behandlad av psykiatrin. kanske så har jag under några gånger blivit bemött med att läkare har fördomar, eller satt mig i fack som jag inte borde vara. Men av 20 gånger så kanske jag blivit bemött mindre bra 1 gång. Den enda gången är då att läkaren varit inhyr, och inte haft tid att läsa min Journal. För jag tror att under de fyra år som jag varit i kontakt med Öppenvården inom Psykiatrin så har jag endast två eller tre gånger träffat på Läkare som berättat för mig att jag är missbrukare. Att jag bara för att jag har adhd är missbrukar eller kan utveckla ett missbruk. Det säger mig mera om dem än om mig. För missbruk nej kanske dricker jag ett glas vin var tredje månad. Migrän som jag lider av tar jag tablett för när det alltid är försent. Så just här kan jag se att jag kanske inte blivit sedd i mig. För jag har till och med blivit rekommenderad att Bli en större livsnjutare och ta mig ett glas rött lite oftare av andra kunniga personer.

Vad jag saknat inom psykiatrin är det glapp som blev mellan den utredande avdelningen och den avdelning som jag går till idag. Det fanns liksom inget färdigt koncept, den där dagen då jag fick den gula lilla lappen och vetskapen om adhd. Det skulle jag vilja haft, det vet jag att det blev en saknad, i mig. När jag sedan kom hem började jag leta på nätet, även andra instanser. Efter just vad gör vi nu? Hur går jag vidare? Vem ska jag vända mig med alla känslor som bubblar upp. Vem ska hjälpa mig härbärgera alla känslor? Alla automatiska tankar som blev. Just efter perioden skulle jag vilja haft annorlunda. Men jag vet även idag att jag var ju en av dom i början. Man trodde ju inte ens att vi fanns, den damp som vi skulle haft, var ju något som professionen på något sätt trodde vi vuxit ifrån.

Så har ju inte varit fallet, utan snarare så har ju människor efter att de läst om i tidningar artiklar mm. förstått att så illa som de just har. Kanske de inte behöver ha så. Det har gjort att de får hjälp.

Det jag har att klaga på tror jag till och med inte alls är som det var då när jag fick min diagnos. Jag tror det blivit en förändring, men jag vet att jag då det begav sig saknade just Vad gör vi nu? Hur går jag vidare? Vart vänder jag mig nu? Vad gör jag nu?

Idag och i flera år så har det glappet fyllts med Kurator tider, Jag lär honom lika mycket som jag lär av honom. Mest av allt lär jag mig nog att mina idag tillkortakommanden och saker som jag pratar med honom om är helt sunda.

Jag har sunda reaktioner på ett sjukt samhälle där vi alla inbillar oss att vi är lika vi ska alla bidra på lika villkor. Vi ska alla som inte passar in skylla oss själva och ta oss i kragen.

Det är det som är sjukt, sjukheten är i samhället. Sjukt sjukhet går att bota det är det jag tror att Just (H)järnkoll är en medicin på. (H)järnkoll är det som jag tror botar sjukheten. Jag däremot har en funktionsnedsättning, jag blir inte botad och frisk för jag är inte ens sjuk. Jag behöver i stället strategier som gör min vardag lite enklare. Samt lite Concerta då som gör min omvärld lite snällare lite mera som jag står ut med ……..

Lev idag just nu så ska jag packa ihop för ett arbetspass……….

Ja så är det. Jag har adhd men arbetar vilket ofta har legat mig i fatet.

Folkets Hus Järntorget I Göteborg 2-3 November

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 oktober 2011

i Malix, Skola

Har bokat rum på Scandic Backadal

Scandic Backadal, <a href= story Hisings Backa” src=”https://cls.cdn-hotels.com/hotels/1000000/530000/525700/525613/525613_65_t.jpg” width=”366″ height=”366″/>

Scandic Backadal

Hisings Backa
422 53
Sverige

Checka in:: onsdag den 2 november 2011
Checka ut:: torsdag den 3 november 2011
Antal rum:: 1; Jag och dottern kommer att vara där i dagarna två.

Det bor just nu massvis av Tacksamhet i att hon följer med. Tonåring med mamma på två dagar med massvis med kunskapssamlande.

Det blir för mig fantastiskt.

Lev idag just nu….

Självklart kommer min bok oxå att få plats!

Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Moder natur städar och förbereder …….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 september 2011

i I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix

från himlen trillar spik ner sjunger thåström, search Gessle pratar om att vandra i ett sommar regn. Tillsammans med vovven gick jag på promenaden. Idag ute i ett vackert höst regn som spolar bort alla tvivel, clinic för nu har hösten kommit för att stanna. Det är vackert känns som moder natur städar upp, för att göra klart in för den vackra hösten.

Tillsammans med alla steg idag blev det dikter i tanken. Tyvärr så var mobilen hemma så det blev ingenstans att lämna spår av tanken.

Nu mina vänner nu är hösten här. Nu mina vänner nu har jag för en gång skull förberett mig för hösten, inte över allt men i husvagnen. Förtältet är nerpackat och husvagnen är i iordningställd för att ha några dagar att i alla fall kunna skriva. Alla spår av olika aktiviteter är nerplockade, virkningen hem plockad och ritblock lika så.

Nu är det bara jag och datorn som ska dit, boken ska nu beredas klart men inser att det behöver sorteras. Här gäller det bara att jag ska bestämma mig för ett typsnitt, en form och veta vad det ska bli för sortering. Som strategi, har jag tänkt att jag redan från början ska strukturera och bestämma ordningen.

Bok två är alltså något som kommer att bli. Det är så fantastiskt för jag har i och med den första boken “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” lärt mig att slutföra. Från och med att den kom ut så vet jag liksom knepen med slut görandet. Det magiska är att det gäller bara att bestämma sig, vilket i sig är en svår grej för mig. Ge mig inte två val utan presentera ett enda alternativ, så mår jag och min kropp bra.

Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv går ännu att köpa på Denna länk.

Lev idag, just nu så ska jag traska ut i regnet igen, för att ta mig till jobbet för att delta i möte.

Återtåget. En tillbaka blick, en klokhetsblick och ett återtåg.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 juni 2011

i I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix

Jo så är det. Men det tar på krafterna. Inom mig bubblar känslor som en källa. Om ni tänker er en varm lerkälla, order eller som en långsamt kokande havregrynsgröt där varje bubblar liksom samlar kraft för att bubbla upp. Just så känns det inom mig just nu.

Inte vågar jag lita på, inte heller vågar jag känna efter riktigt så mycket som jag skulle gjort. Historian säger mig att jag ska inte vara så himla känslig. Känner ni igen? Kanske gör ni det eller så gör ni inte det.

Men just nu har jag själv känt att jag ska sluta vara så himla känslig. I alla fall just nu bara gå rakt fram, utan att titta sidledes. Inte heller vika av eller stanna upp för reflektion. Det har varit en jobbig tid. Inte nog att jag varit sjuk, jag har slagits med rädslor om faserna 3, slagit med okunskaper som jag fått gå steget upp med. Slagit med mig själv om att inte tappa den sista gnistan eller tråden. Jo, riktigt så illa har det känts och varit. Ett halvt år med felmediciner som inte funkat, utan gjort mera skada än verkan. Is i magen skulle jag ha, men den isen tinade upp alldeles för fort. Det största felet jag gjorde var nog att jag förlitade mig på andra istället för att lyssna på kvinnan som bor inom mig. Nu tar jag inte bort någons yrkes kunskap i meningen. Mera än min egen för jag har liksom glömt av att förlita mig på mig själv. Helt och hållet förlitat mig på yrkes människor som har det som yrke att ta hand om människor som inte mår så gott.

Inte nog med att jag varit sjuk. Så var det så under ett par månader, att min arbetsplats var stängd för mig. Man sa att jag var för sjuk och gömde sig bakom en falsk mur där det skulle påskina att man tänkte på mitt bästa. Så att jag inte blev för sjuk.

Men tack vare min egna klokhet, en facklig representant, samt mail och samtal med Personalansvarig och min egna kraft, så ska jag nu få återgå till mitt arbete. Min första dag i pröva var i går då var jag på ett möte och där efter ett kortare samtal med min verksamhetschef. Idag skall jag få prova på, att vara i verksamheten.

Misstänksamhet bor hos mig och ångest över att inte veta vilka vatten som jag simmar i, gör sig påminda men just nu väljer jag att förlita mig på min simkunnighet. Jag är en bra simmare och kan vila mig i varje simtag. ”Liknelse med arbete” Flyter på det som kan flytas på dvs min egna förmåga. Dessutom har jag en mailar vän som jag delar tankar med. Som ger min respons och klokheter i att vara och ha varit i samma situationer. Hon ger mig kunskaper och aha-tankar som ger mig förståelse om varför vad det är som gör att det blir tokigt i mig. Hon ger mig svar och ger mig bekräftelser och svar på frågor som jag slåss med.

Ett svar som jag ofta vilar mig i är svaret som hon gav mig i att vi har en känslighet när vi möter andra vi liksom nosar upp tvivelaktigheter, och går i gång på oärligheter och känner av när det bor baktankar och ljug i saker.

Vad vill jag säga med det?

Jo jag vill ge mig själv lite upprättelse och kanske till och med ett förlåt till mig själv. För att jag vägrat, eller låtit mig blunda för saker som varit uppenbara.

Nu i återblicken och återtåget ska jag ta lärdomen till min egen källa. Låta den bli min kunskap och återigen se det som ska ses. Det gäller att jag står på mig så ingen annan gör det.

Har jag vunnit?

Vad fanns det iså fall att vinna?

Nej, det var ingen tävling för mig, det handlar inte ens om vem som har rätt och fel för mig.

Är det någon som vill ha rätt eller fel så får det stå för dom. Det säger mera om dem, än om mig. Vems fel eller inte, är inte viktigt. Utan det som nu är viktigt är att det som är historia, är historia inget som vi kan förändra. Framtiden påverkar vi i det vi gör just nu!

Just nu ska jag ta på mig lite mera kläder än min morgonrock. Ladda för eftermiddagen och kvällen då som jag ska känna mig för i min nygamla yrkesroll.

Historiska upplevelser ger oss kunskaper om hur vi kan påverka framtiden.

Bisysslor

Av Carina Ikonen Nilsson

den 8 juni 2011

i Malix

Så spännade att läsa, generic vips så fick jag ett nytt intresse, troche men jag lovar jag ska vänta lite. Det ska vara ett genomtänkt beslut, hospital länge. Inte så som det brukar då jag inbillar mig att jag tänkt igenom saken. Det har jag oftast inte gjort, utan jag har bara bytt ut orden i tankarna vilket gör att jag inbillar mig att nu är beslutet genomtänkt. Det enda som hänt är att jag bytt ut vissa ord, eller tänkt lite annorlunda fast ändå samma. Nu blev det krångligt och just nu är jag för trött för att utveckla resonemanget. Självklart är det impulsiviteten som spelar spratt. När jag inbillar mig att jo då, nu, har jag tänkt på saken från hundra olika sätt. Tänkt på allt, som har med det jag eftertänker som har med saken att göra, men det har jag inte alls! För jag har fortfarande bara tänkt på roligheten och allt positiva. Inte en tanke på att det kan vara kallt på vintern, eller att bina även behöver sköttsel när jag har andra projekt. Fast det är klart bin sover ju på vintern eller. Ojdå stora steg har just nu tagit i rätt riktning Kanske. Hmm, vem vet, nästa vecka kanske, nää, ingen risk! Är rädd för sticken, jo det e klart, Honung e alltid gott. Och de där bivaxljusen e ganska så trevliga dem med!

Undrar ja, var man köper bin, mm, lallalalala. Nu ska jag googla lite mera på bin. Hm, men näää, inte ska jag köpa sånt. Jag måste ju läsa om det först. Men hm, det har jag ju redan gjort ju, hm bin va det! ja kolla in bloggen som rotade till det inom mig. 🙂

Lev i dag just nu så saknas det lite bin tror jag fast det vet jag inte säkert än…….

Ungdom-ålderdom samt (H)JÄRNKOLL

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 juni 2011

i Malix

Kaffe, ailment jo. Utan kaffe, doctor försmäktar jag på denna morgon. Vart, shop eller är det någon som sett vart solen tog vägen idag? Ne-hä, tänkte det! Vi fick ju en glimt av den i går, nu har den tydligt bestämt att inte visa sig. Får det gå till på detta sättet? Nej, tycker inte det.

Det borde vara så att om solen visar sig, så måste den visa sig minst i 7 dagar.

Vi hade tänkt ta husvagnen till en ny camping i dag. Den förra campingen var inte för oss!

Nu hade jag tänkt lägga in en bild på husvagnen men har nyss rensat min dator och då försvann vissa saker som jag borde sparat. Det bara blev så jag tänkte inte på det!!!

Platsen och havet va det. Men Människorna på den förra campingen gillade inte Tonåringar. Vi har tonåringar, som måste få plats! Vår kille gillar att spela spel på sånt där DS, vilket han gjorde, där till fiskade vi mycket. Ändå trots allt, så fick han skulden för att smutsa ner på toaletten, genom att slänga pappers handdukar på golvet. Sen va det lite annat med som han fick skulden för.

Vi bestämde oss för att flytta husvagnen, nu hade vi hittat en ny plats. Men solen skulle ju visa sig, tycker jag när man ska ut och rigga husvagnen.

Campingen vi nu hittat ligger i Dalsland, fiska och bad sjö. Jo det e ju det, Havet får byta plats för en sjö. Hm jo sånt e det.

För jag misstänker att Campingen vi va på och dess ägare, hade hittat mera saker att klaga på. Vi passade inte in i den idyll, medelåldern var kanske 65, då blir det lite tokigt med 14 15 åringar.

Kanske påminns åldringarna om sin egen ungdom, minns vad som varit. Vissa kanske saknade den vitalitet och nyfikenhet, som ungdomar vittnar om. Kanske har deras drömmar, inte gått i lås. Vår son kanske påminde dom, om att de hade tänkt annat i sina liv. De hade haft hög flygande planer i deras egna liv, men istället satt de lugnt tillbaka i en plast stol med en kopp kaffe i handen.

Vår sons vistelse visade kanske på, drömmar som inte gått i lås, visade dom deras egna ungdomsår som inte alls var som nu avund, kanske bor i deras tankar. Rädsla för va de själva va i den åldern. Rädsla för sådant som är nytt och okänt.

Hoppla sitter här och skriver om Camping och tonår, samt fördomar ser hur det liksom blev (H)järnkolls inlägg av det.

(H)järnkoll, attityder, fördomar jo för det var just det som hände på just den campingen.

Fast nu handlade det mera om åldersgapet mellan gammal och ung! Jag tänker ändå slå ett slag för just

Gör som jag, bli en Hjärnkoll supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa – ett viktigt bidrag för att nå ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på http://www.hjarnkoll.se

Bli en gillare av Hjärnkoll på Facebook, toppen om du kan sprida till andra. Det hjälper oss att nå målet att 10 000 personer vid kampanjens slut nyår 2011/2012 ska stå bakom kampanjen och vår viktiga fråga

Psykopol Kungsportsplatsen GBG

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 maj 2011

(h)järnkoll skaffa Hjärnkoll. Den tredje maj finns möjligheter att se Hjärnkolls ambassadörer runt om i våra städer.

I Göteborg finns möjlighet att spela Psykopol.

Göteborg, buy cialis Kungsportsplatsen , 3 maj, kl 11.00-16.00

Kom och delta i spelet Psykopol – en manifestation för att våga prata om psykisk ohälsa., Spelet är ett monopol som man spelar där det händer saker som normalt kan ”drabba” en patient/brukare inom psykiatrin. Spelplanen är 3.3 meter på en plastmatta. De som spelar fungerar som spelfigurer. Politiker eller tjänstemän som arbetar med psykiatrifrågor kommer att spela spelet.

Stina Svensson, ordförande för Feministiskt initiativ deltar mfl.
Kontaktperson: Sonny Wåhlstedt, Hjärnkolls kampanjlänsansvarig för V Götaland. Nu manifesteras det inte bara i Göteborg utan runt om i vårat land ger sig Ambassadörer ut för att stick hål på fördomar. Det är ju så när trollen visar sig i solen så spricker dom. Var en av dom som stick hål på fördomar, så blir kunskapen större.

Sverige i (H)järnkollsanda. Här manifesteras det på olika platser i Landet.

Som ni redan vet så uppmärksammade jag redan förra veckan Vad som skulle ske i Haninge Min kompis Jenny är ju en av dom som ska sticka hål på lite fördomar det är hon bra på. Vi två har även en individuell tävling om vem som har mest Eftertänksamhet. Just nu ligger nog jag på minus, fast det lär ändras under tid. Mitt minus handlar om en dammsugare……….

Petter ADHD jo

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 april 2011

Petter och adhd, medicine sen, see jo en heldag men igår blev det inte av för jaskaba……. Petters nya låt helgrym och nu när jag hann med riktigt att läsa, så ser jag att det aftonbladet skrev om angående Petter och diagnos mm, är sådan som jag bara kan skriva under på. Struktur jo viss skulle jag behöva. Jaskaba……. behöver först ta bort massa jaskaba så kanske jag också kan få strukturer som de även tar upp.
Men nu var det inte där likheten låg men då jag fick diagnosen. För några år sedan kände jag också hur olika pusselbitar kom på plats, och låten som nu finns att lyssna till Här, är inte bara grym utan fetgrym……. Nu får Petter ursäkta mig, men dunket är kanske inte min grej, hmm på min tid va det punk. Fast Adolfson och Falk jo kunde känna igen mycket i låten, där var jag en av dom som just gillade det. Adolfson och Falk asså.
Texten som bor i dunket och i slingorna i låten är så grymt. Tänk trotts att jag nu veta och ibland träffar på just människor med samma tillgångar som jag själv har, så blir det Aha och igenkänning. Låten Petter nu visar på ADHD e ADHDi nötskalet, även eller trotts alla mina avsaknader av ibland struktur……… Då jag ofta är i jaskaba….. Nu skajaba………..
Det program som visades i höstas som hette Så mycket bättre då jag igenom att se och höra han berätta om sina tankar och så så flyttade det in misstankar om att jo nog e det så att han kanske har lite bokstäver hit eller dit blev ju liksom då bekräftat i texten från aftonbladet, och ännu mera i just texten i hans.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12878405.ab

ADHD och lidande?!?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 april 2011

De är alla framgångsrika
– och lider av adhd, discount skriver aftonbladet

. I artikeln här.

Självklart vet jag att det bor o- tillgångarna som bor i Bokstäverna det tror jag vi alla vet. Till och med så inbillar jag mig att det är o- tillgångarna som de flesta vet om. O- tillgångarna i bokstäverna ADHD finns ju självklart. Men om det nu skulle vara så att jag bodde i normaltillståndet; (Det mest förekommande) så skulle jag ge mig den på att jag trotts normaliteten hade haft lite o-tillgångar. Borde det inte vara på tiden att vi ser till tillgångarna i människor nu? Vad är det som gör att vi Fokuserar på o- tillgångar? Inte är det så att jag någonsin sitter och funderar på om ”herr eller fru normal ” alltid måste vara så kloka och koncentrerade. Inte skulle jag vräka ur mig till någon som alltid håller sig till ämnet att han eller hon alltid ska vara så noga med att hålla sig till ämnet. Eller att du alltid ska tänka i samma banor, advice att du alltid sitter still, Varför ska du alltid inte avbryta? När jag befinner mig i sammanhang där vi är flera med samma funktionstillgångar som jag så är det faktiskt så att det är funktionstillgångar. För då bor det på något sätt förståelse och acceptans i rummet.

Höll jag mig till ämnet jag skulle tror nu? Näää, inte ens i närheten ser jag, för jag hade tänkt mig att skriva om överskriften aftonbladet hade:

De är alla framgångsrika
– och lider av adhd.

När jag är i ADHD grupper lider inte jag något värst mycket av ADHD, för jag känner mera att det gör mig mera okey. Jag höjer inte ens på ögonbrynet om någon avbryter. Eller hittade till ett annat samtalsämne. Min oförmåga att lära mig känna tid är en svårighet men det kan jag kompensera genom hjälpmedel, Mitt hjälpmedel heter Tommy, är min make. Fast jag kan ju säga att jag är nog ett hjälpmedel till honom också. För jag får igång honom, får honom att göra saker som han annars kanske inte skulle gjort.

Alla framgångsrika men lider. Lidande är en del av livet tror jag. Inte en enda människa går igenom livet sorglös, skulle det nu finnas någon som säger sig göra det. Så misstänker jag att människan lever i en lögn, inte lever och inte vågar känna. För känna är en del av livet, och för att jag ska veta att det är glädje jag känner, måste jag också veta vad sorg är. Den tunna linjen som flyter emellan gott- ont. Lycka, olycka och allt va det är, är livet. Nej, Jag lider inte så mycket av mina bokstäver, men i vissa sammanhang krockar liksom jag med min omgivning. Med tabletten, Concerta i mig, blir krockarna inte så kraftiga, för jag har liksom lättare då för att inte köra i autobanfart, utan håller mig till den högsta eller lägsta tillåtna hastigheten.

Bemötande, acceptans, och förståelse gör att jag får mindre lidande, mindre ont för det är i Samhället och i oförstånd, oacceptans för olikheter, som ADHD gör ont.

Hade velat se Aftonbladet istället skriva;

De är alla framgångsrika – och har tillgångsgener av bokstäver som man idag kallar ADHD…..

Tänk OM Jag Skulle VÅGA

Av Carina Ikonen Nilsson

den 31 mars 2011

i Malix

Känner mig ifrån-tagen en identitet, drug fotfästet, prescription alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.