Det är torsdag igen.
En sån där stund när jag stannar upp lite – för torsdagens statistik blogg.
👉 🇬🇧 Read this post in English Thursday Statistics Blog – when the world reads and thoughts grow
En stund med siffror och känsla i torsdagens statistik blogg
Det är torsdag igen.
En sån där stund när jag stannar upp lite.
Tittar på siffrorna.
Känner efter vad de egentligen säger.
För det är inte bara statistik.
Det är människor.
Någonstans där ute, som stannat upp en stund i mina ord.
📊 Veckans bloggstatistik – Malix.se
Period: 26 mars – 1 april 2026
🌍 Mest visat:
- Vardag, ADHD och närvaro – malix.se
- Blogg – vardag, närvaro & neurodiversitet
- Stekpanna gjutjärn – måndag morgon, vardag och reflektion
- ADHD i vardagen – när små saker blir stora känslor
- Fredag – när det vanliga visar sig vara något mer
🌐 Länder:
- USA är dubbelt så många läsare än Sverige
- Hongkong, Singapore, Irland, Belgien m.fl.
📱 Trafik från:
- WordPress Reader
💻 Enheter:
- 71% dator
- 27% mobil
🌱 Torsdagens statistik blogg – det jag ser i siffrorna
Det som fungerar är inte det stora.
Utan det lilla.
Men även om det är det lilla,
så behöver vi – var och en av oss –
berätta om våra tankar, känslor och funderingar i livet.
Just nu känns det viktigt.
Att vi – jag och du – delar våra tankar.
Och här hemma hos mig…
blir det trångt.
Litet.
Det känns som att världen, livet, jorden –
och till och med här i lilla Sverige –
blir trång i tanken.
Och kanske är det just därför torsdagens statistik blogg betyder mer än bara siffror för mig.
För här hemma i vårt land
finns det tydligen mallar man ska passa in i.
Just nu handlar det om religion.
Men jag…
som aldrig riktigt passat in någonstans innan,
med min ADHD…
Jag vet hur det känns när något skaver.
Hur det kan bli lite galet i kroppen.
Eller är det punkaren i mig?
Den där känslan av att vilja sparka bakut,
hoppa upp och ner,
spela Ebba Grön,
färga håret grönt,
sätta säkerhetsnålar i kinden
och bara skrika rakt ut.
Nu var punken kanske olika beroende på när man levde i den.
Men min punk…
Den var ung.
Och vi trodde att vi kunde påverka.
🌍 När världen läser – och tankarna rör sig
Det slår mig ibland.
Att fler av er som läser mina ord just nu sitter utanför Sverige än här hemma.
Och samtidigt hör jag debatter som gör mig trött.
Som gör mig frustrerad.
Där människor pratar om vilka som passar in – och vilka som inte gör det.
Och jag tänker…
Hur kan ett land bli så trångt i tanken
när världen samtidigt känns så stor?
Kanske är det därför det betyder något för mig att skriva.
Inte för att övertyga.
Utan för att påminna:
Att vi alla måste få plats.
☕ Vardagen fortsätter
Mitt i allt det här…
så finns ändå morgonkaffet där.
Samtalen.
Det lilla livet som fortsätter.
Debatter hörs.
Människor lever sina liv.
Men när vi alla ska passa in i mallar,
och människor kränks för sina olika trosuppfattningar –
då gör det ont i mig.
Vad är det som blir fel då?
Ska någon annan bestämma
vilka böcker vi får läsa?
Vilka kläder vi ska bära?
Ska den som har det svårt
inte få vila,
utan hela tiden kämpa för livets nödtorft?
Och kanske är det just där svaret finns.
Inte i de stora orden.
Utan i hur vi är mot varandra – i det lilla.
💛Torsdagens statistik blogg – reflektion
Det är något med den här veckan.
Som säger mig att det inte handlar om att bli större.
Utan om att fortsätta vara sann.
Att skriva det som känns.
Att stå kvar i det som är jag.
Och låta det räcka.
Den här torsdagens statistik blogg säger mig något viktigt.
✨ Mellan raderna
Jag skriver inte för att passa in.
Jag skriver för att skapa utrymme.
För tankar.
För känslor.
För det som inte alltid får plats i de där mallarna.
Vi lever i ett land där vi har rättigheter som är viktiga på riktigt.
Yttrandefrihet.
Religionsfrihet.
Det står i Regeringsformen.
Och för mig betyder det något.
Att jag får tänka.
Att jag får känna.
Att jag får skriva.
Utan att behöva bli någon annan än den jag är.
Kanske är det just därför jag fortsätter.
Och kanske är det därför du stannar.
Inte för att jag har svaren.
Utan för att jag vågar ställa frågorna.
❓ Fråga till dig som läser
Känner du igen den där känslan av att det ibland blir trångt i tanken –
eller att du inte riktigt passar in i de mallar som finns?
Och vad gör du då?
Stänger du in det –
eller vågar du släppa ut det?
💌 Stöd mitt skrivande
Vill du stötta det jag gör här på bloggen –
så blir jag väldigt glad 💛
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du fortsätta följa mina texter, reflektioner och vardag:
✨
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta i fjärran.
Men just nu…
det är här livet händer.
Lämna ett svar