Fredag vardag reflektion liv – ibland är det i det vanliga som något större börjar ta form.
👉 🇬🇧 Read this post in English Friday everyday life reflection – when the ordinary becomes something more
Ibland är det allt mellan himmel och jord i livet.
Eller… är det kanske alltid det?
Även när vi tror att vi bara lever det där vanliga, gamla livet,
så är det ju ändå ett liv. Ett liv av rörelse är när morgonen flyter på och när den börjar tidigt. Det finns de där morgnarna…
när dagen liksom redan har landat rätt innan den ens hunnit börja.
Klockan är bara 09.12
och jag har redan hunnit simma 800 meter.
Efter det åkte jag till däckfirman och bytte till sommardäck,
vidare till ombesiktningen – och fick det gjort.
Tankade bilen på vägen hem.
Och nu är jag hemma.
Köket är fixat. Tvätten går i maskinerna.
Fixat med bloggen eller gör redan nu.
Solen lyser utanför.
Och i kroppen finns något annat än stress.
Lugn.
Och den där härliga känslan av att jag faktiskt har tagit bort sådant som annars kan skapa ångest.
Sådana dagar…
de är en så fin början.
🌿 Fredag vardag reflektion liv – när livet händer i det lilla
Det finns en slags stillsam magi i det där som först ser grått ut.
👉 Jag skrev om just den känslan här:
Vardag, ADHD och närvaro – malix.se
Ett liv som – om man stannar upp och tittar lite närmare –
bär på något mer.
Det finns en slags stillsam magi i det där som först ser grått ut.
Inte för att något stort händer.
Utan för att livet faktiskt pågår, mitt i det lilla.
Friheten i det lilla livet
Och kanske är det just där – i det lilla – som livet känns mest.
👉 Som i den där första natten i husbilen:
Första natten i husbilen – frihet, trötthet och att låta det vara som det är
🌍 När världen kliver in i vardagen
Efter att ha tittat på statistiken idag ser jag att USA nu börjar gå om vårt vackra land.
Det gör mig både glad och ödmjuk.
Den känslan finns kvar.
Den har landat lite djupare.
👉 Jag skrev om det redan i mitt förra inlägg:
Torsdagens statistik – när siffror landar i mig
🧭 Tankar om ansvar, vandel och samtal
Vi pratar ofta om vandel.
Om rätt och fel.
👉 Jag har skrivit mer om det här tidigare:
ADHD och konsekvenser – när ansvar inte får bli skam
Samtidigt är livet aldrig bara en sak.
Det rör sig mellan det lilla och det stora.
För ett tag sedan såg jag och många med mig nyheten om att en person i offentlig position hamnat i en situation kopplad till droger.
Och det väckte något i mig.
Inte ilska – utan frågor.
Frågor om ansvar.
Om förtroende.
Om vad vi förväntar oss av varandra – särskilt i roller där man bär ett samhällsansvar.
Jag märkte att jag reagerade utifrån tanken:
vad händer med tilliten när det skaver mellan det man ska stå för och det man gör?
Vi pratar ofta om vandel.
Om rätt och fel.
Om vilka som gör rätt för sig.
Men ibland undrar jag:
👉 Hur pratar vi om ansvar – utan att det bara blir riktat åt ett håll?
👉 Vad gör vi när verkligheten inte är så enkel?
Jag gjorde ett klipp på TikTok.
Inte för att ha rätt – utan för att tänka högt.
Och som det ofta blir, så kom svar.
En kommentar handlade om statistik.
Om vem som har rätt.
Och där någonstans kände jag att vi inte riktigt möttes.
För ibland handlar det inte om att vinna.
Utan om att vilja förstå.
Och när den viljan inte finns –
då väljer jag att kliva ur.
Det viktiga för mig blir något annat:
Att vi röstar.
Att vi engagerar oss.
Att vi står för det vi tror på –
utan att tappa bort varandra.
✍️ När något börjar om – vinghästen
Igår fick jag ett mejl från ett bokförlag som ville att jag skulle skicka in mitt manus.
Jag blev glad.
Men jag visste också att det inte var klart.
Och ändå skickade jag.
Efteråt såg jag det tydligare.
Det jag hade var en grund.
Ett skelett.
Och en grund är viktig –
men den är inte ett hem.
Så idag har jag skrivit.
Och det växer.
För ibland är man inte klar.
Man har bara börjat.
Så nu har jag kavlat upp ärmarna igen.
För den där vinghästen…
den har fler berättelser kvar.
Och nu ska rummen fyllas.
🌱 Reflektion
Det vi tror är färdigt
kan vara början.
Och det vi först ser som fel
kan visa oss vägen vidare.
💭 AHA – mellan raderna
Jag är mitt i en förändring.
Inte genom att jaga något –
utan genom att leva det jag redan är i.
Det är därför det börjar röra sig.
❤️ Fråga till dig som läser
Har du varit med om att något du trodde var klart
visade sig bara vara början?
☕ Stöd mitt skrivande
Vill du stötta mitt skrivande får du gärna göra det här:
👉 PayPal Me
🔁 Prenumerera
Få nya inlägg direkt:
👉 Prenumerera
✨ Slutord
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar