självkänsla och lärande med ADHD

Läs det här på engelska: English version

Får man säga så?
Ja, det får jag.

Igår var en sådan dag då jag faktiskt funderade på om jag skulle lägga av.
På om jag skulle slänga min bok.
På om det här ens var något för mig.

Istället för att göra det, stannade jag upp en stund och tänkte på mig själv.

Varför började jag egentligen?

En tanke som kom var enkel, men viktig:

Jag har ju frivilligt sökt in på kursen.
Jag har ju kommit in på den.

Det måste finnas någon mening med det.

Om jag klarar kursen eller inte är egentligen inte avgjort än.
Det beror på mig.
Och kanske ännu mer på vad mitt mål med kursen faktiskt är.

Är målet att:

slänga boken
känna mig ledsen
och konstatera att jag inte vågade

Eller valde jag kursen för att jag faktiskt vill lära mig något?

Och i så fall – vad vill jag lära mig?

Det jag redan har lärt mig

När jag ställde den frågan till mig själv blev svaret tydligt.

Jag har redan lärt mig massor:

genom att läsa
genom att reflektera
genom att stanna i det som varit svårt

Jag har fått stora insikter om mig själv.
Jag har börjat ställa saker till rätta, inom mig.
Jag har sett mönster som tidigare varit dolda.

Tankar som jag trodde var försvunna har blivit synliga igen.

Det omedvetna – och det som blivit synligt

Freud kallar det för det omedvetna.

Jag vet inte om jag kan placera mina upplevelser rakt in i hans teorier.
Men det jag vet är att mina insikter om mig själv är viktiga.

Och de här insikterna hade jag inte innan jag började kursen.

Min nya kunskap om mina egna mönster har blivit:

synlig
tydlig
möjlig att arbeta med

Och just där finns något avgörande.

När något blir synligt, finns också möjligheten att:

bryta mönster
bära med sig erfarenheten
göra något gott av det som varit

Tacksamhet, här och nu

Idag känner jag en stor tacksamhet över kursen.

Hur det går med kursen i slutändan är inte det viktigaste just nu.
Självklart vill jag klara den.

Men det som betyder mest är att jag:

utvecklas
lär mig
och just nu bryter ett gammalt tankemönster

Ett gammalt tankemönster

Det mönster jag ser hos mig själv är detta:

Jag har hela mitt liv sett på mig själv som
lite mindre intelligent.

Jag är dyslektiker – vilket har fått mig att tänka att jag inte kan läsa.
Jag har ADHD – vilket har fått mig att tänka att jag inte kan koncentrera mig.

Trots detta

Trots allt detta har jag:

tagit mig igenom fem kapitel i en bok på engelska
läst långsamt, men ihärdigt
sammanfattat kapitlen
fortsatt trots brist på flyt och koncentration

Samtidigt har jag:

arbetat
tagit hand om min familj
gett plats för egna reflektioner

Det här är sant. Alltihop.

När värmen kommer

När jag nu läser det här som jag skrivit, händer något i mig.

Jag blir varm.
Jag känner stolthet.
Och jag möter mig själv med något jag inte alltid varit så bra på:

Kärlek.

Jag har gått framåt

Jag har gått framåt.
Jag kan.
Jag duger.
Jag är bra.

Mitt liv är betydelsefullt – åtminstone för mig.

Vad mer kan jag begära?

Reflektion – mellan raderna

Det som kanske inte syns direkt när man läser den här texten är detta:

Kursen jag skriver om var 7,5 högskolepoäng i personlighetsteorier.
Och ja – jag klarade den med bravur. Högsta betyg.

Jag fick göra ett omprov.
Det var länge sedan nu.
Men det bor fortfarande kvar i kroppen.

Inte misslyckandet – utan teorierna.

De där begreppen, tankemodellerna och perspektiven har inte stannat i boken.
De har letat sig in i mitt sätt att förstå mig själv, mina mönster och mina reaktioner.

Det är kanske just det som är det viktigaste för mig idag.

Inte poängen.
Inte betyget.
Utan att det jag lärde mig fortfarande lever, fortfarande hjälper mig att se klarare – och vara snällare mot mig själv.

Och kanske är det just där lärandet egentligen händer.

Slutord

Ibland är mod inte att börja.
Ibland är mod att stanna kvar, även när tvivlet knackar på.

Och ibland räcker det att påminna sig om en sak:

Carina Ikonen Nilsson

Tillsammans sprider vi ringar.

💛 Vill du stödja mitt skrivande?

Om du uppskattar mina texter och vill bidra till att de kan fortsätta skrivas,
kan du stötta via PayPal:

👉 PayPal Me

Allt stöd tas emot med stor tacksamhet.

📬 Prenumerera

Vill du få nya texter direkt när de publiceras?

Prenumerera här:
👉 prenumerera

I Am Proud of Myself

Read this in Swedish: Svensk version

Am I allowed to say that?
Yes. I am.

Yesterday was one of those days when I actually wondered if I should give up.
If I should throw my book away.
If this was really for me.

Instead of doing that, I paused for a moment and turned my thoughts inward.

Why Did I Start in the First Place?

One thought was simple, yet important:

I chose to apply for this course.
And I was accepted.

There must be a reason for that.

Whether I complete the course or not is not decided yet.
That depends on me.
And perhaps even more on what my goal with the course truly is.

Is my goal to:

throw the book away
feel sad
and tell myself that I didn’t dare

Or did I choose this course because I genuinely wanted to learn something?

And if so — what do I want to learn?

What I Have Already Learned

When I asked myself that question, the answer became clear.

I have already learned so much:

through reading
through reflection
through staying with what felt difficult

I have gained deep insights about myself.
I have begun to put things in order, within me.
Patterns I hadn’t seen before have become visible.

Thoughts I believed were long gone have resurfaced.

The Unconscious — Made Visible

Freud called it the unconscious.

I don’t know if I can place my experiences neatly into his theories.
But what I do know is this:
my insights about myself matter.

And I did not have these insights before I started the course.

My new understanding of my own patterns has become:

visible
clear
possible to work with

And that is where something important happens.

When something becomes visible, it also becomes possible to:

break old patterns
carry experience forward
create something good from what once was

Gratitude, Here and Now

Today I feel a deep gratitude for this course.

How it ends is not the most important thing right now.
Of course I want to complete it.

But what matters most is that I am:

developing
learning
and right now breaking an old pattern of thought

An Old Pattern of Thought

The pattern I can see in myself is this:

I have spent much of my life seeing myself as
less intelligent.

I am dyslexic — which made me believe I could not read.
I have ADHD — which made me believe I could not concentrate.

And Yet

And yet, despite all this, I have:

worked my way through five chapters of a book written in English
read slowly, but persistently
summarized those chapters
continued despite limited flow and concentration

At the same time, I have:

worked
taken care of my family
made space for my own reflections

This is all true.

When Warmth Appears

When I read what I have written now, something happens inside me.

I feel warmth.
I feel pride.
And I meet myself with something I haven’t always been good at:

Kindness.

I Have Moved Forward

I have moved forward.
I can.
I am enough.
I am good.

My life is meaningful — at least to me.

What more could I ask for?

Reflection – Between the Lines

What may not be immediately visible when reading this text is this:

The course I am writing about was 7.5 university credits in personality theories.
And yes — I completed it with top grades.

I did have to retake one exam.
That was a long time ago.
But it still lives in my body.

Not the failure — but the theories.

Those concepts and perspectives did not stay in the book.
They shaped the way I understand myself, my patterns, and my reactions.

And perhaps that is what matters most to me today.

Not the credits.
Not the grade.
But that what I learned is still alive, still helping me see more clearly — and be kinder to myself.

Maybe that is where learning truly happens.

Closing Words

Sometimes courage is not about beginning.
Sometimes courage is about staying, even when doubt appears.

And sometimes it is enough to remember one thing:

Together, we spread ripples.

💛 Support My Writing

If you appreciate my writing and would like to support its continuation,
you are welcome to do so via PayPal:

Jag är stolt över mig själv