Här skulle jag hitta några hyllor till växthus och …
Jag hade bestämt mig.
Jag skulle ALDRIG handla på Jula igen.
Ändå stod jag där.
Och hittade exakt det jag behövde – hyllor till växthuset.
👉 🇬🇧 Read this post in English Greenhouse shelves – I swore I’d never shop at Jula again (but I had to rethink)
Jag tycker inte om kvaliteten.
Jag har varit där förr, köpt saker som inte riktigt hållit måttet.
Och någonstans hade jag redan bestämt mig:
“Dit går jag inte igen.”
🪴 Jakten på hyllor växthus
Jag har letat efter hyllor till växthus.
Ni vet när man har en bild i huvudet…
hur det ska se ut, hur det ska kännas.
Och så letar man.
Jag har varit inne på Clas Ohlson.
Kollat hos Byggmax.
Gått runt på Bauhaus.
Och ändå…
Det blev inte rätt.
🤔 “Vi kan ju gå in och kolla…”
Så säger maken:
“Vi kan ju gå in på Jula ändå…”
Och jag tänker direkt:
Nej.
Men också…
okej då.
Lite motvilligt.
Nästan med armarna i kors, som ett litet barn.
🔄 När jag hittade något jag inte letade efter och det blev hyllor till växthus
Och där stod det.
Ett byggsats-system.
Så enkelt.
Så öppet.
Så… möjligt.
Inte färdigt.
Inte bestämt.
Utan något jag själv kan forma.
Bygga som jag vill ha det.
Och istället för att lägga 500 kronor på en hylla som jag egentligen inte ville ha…
så blev det två hyllor för 400 kronor.
Och plötsligt öppnade det upp något mer.
Tanken på att jag kan köpa fler.
Bygga vidare.
Göra det precis så som jag vill ha det.
Ni vet när man får en idé…
och den börjar spinna vidare…
och plötsligt växer till en hel värld.
Det var precis där jag hamnade.
I mina tankar hade det redan blivit ett nytt växthus.
Kanske var det där jag behövde stanna.
För att landa är också viktigt.
Innan en stol som flyttas blir till att möblera om hela huset.
För vi är ju fortfarande i husbilen.
Tanken var enkel:
Jag behövde en hylla. Inte ett nytt växthus.
En hylla blev två.
Och det var faktiskt det jag behövde.
Inte ett nytt växthus –
utan något som går att bygga vidare på.
En stor hylla.
Två mindre.
Kanske planteringsbord.
Och så vaknar jag upp i LVL^2…
och sitter här och skriver.
…
Så det får vänta lite.
Jag får först komma hem.
Se platsen igen.
Känna in.
Sätta ihop.
🌱 Från motstånd till möjlighet
För det där som jag hade bestämt innan – att inte handla på Jula…
Det fick jag släppa lite på.
Inte för att allt förändrades.
Inte för att jag plötsligt älskar allt där inne.
Men för att jag hittade något
som faktiskt passade mig. Hyllor till växthus
💭 Att våga omvärdera
Det är något med det där.
Hur vi människor fungerar.
Vi bestämmer oss.
Tycker något.
Sätter en etikett.
Och ibland har vi rätt.
Men ibland…
så missar vi något också.
Och ibland händer något mer.
Vi hittar något.
Ser större.
Spinner vidare.
Ser potentialen i allt.
Och plötsligt blir det så stort.
Så mycket.
Och så… landar vi igen.
Växthuset är litet.
Det räcker med en hylla.
Och ett litet bord där jag kan fixa med mina plantor.
Det är ett växthus.
Inte ett rum jag ska möblera.
🔗 Övergång – från hyllor i växthus till något större
Men det är lite som med mina tankar häromdagen – när jag skrev om musik, förbud och public service:
👉 https://malix.se/10/musik-ungdomar-samhalle/05/58/42/
Ibland bestämmer vi oss…
innan vi egentligen vet hela bilden.
Och ibland handlar det inte bara om en hylla.
Utan om hur vi ser på saker.
Vad vi väljer att värdera.
Och vad vi riskerar att göra mindre än det egentligen är.
För när vi börjar dra ner, snåla, begränsa…
När public service görs till något litet.
När musik blir något som ska styras eller förbjudas.
Då händer något.
Verktyg för samtal
blir till problem.
Mötesplatser
blir till något vi ifrågasätter.
Och det som egentligen skulle kunna öppna upp…
börjar istället stängas ner.
Precis som i det lilla.
När jag hade bestämt mig för att inte gå in på Jula –
då stängde jag något innan jag ens visste vad som fanns där.
Och ibland gör vi så, även i det stora.
Vi bestämmer oss.
Sätter etiketter.
Tror att vi vet.
Men riskerar att missa det som faktiskt skulle kunna bli… något bra.
🌿 Växthuset som spegling
För egentligen handlar det inte bara om hyllor och växthus.
Det handlar om att skapa en plats.
Något som får växa.
Och kanske är det samma sak med oss.
Att vi ibland behöver släppa lite på det vi bestämt oss för –
för att kunna bygga något som faktiskt passar bättre.
💬 Fråga till dig
Har du någon gång bestämt dig för att inte gilla något…
och sen fått ändra dig?
✨ AHA – mellan raderna
Det här handlar inte om Jula.
Det handlar om att vara människa.
Om att ha erfarenheter – men ändå våga vara öppen.
Om att hålla fast – men inte så hårt att inget nytt får plats.
💭 Reflektion
Ibland är det inte det perfekta vi behöver.
Utan det möjliga.
Det som går att forma.
Det som går att göra till sitt eget.
🌅 Avslut
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där framme.
Men just nu –
det är här vi bygger.
Lämna ett svar