Då är vi här igen som nästan alltid Torsdagens statistik blogg Malix. Det är ju nu jag går tillbaka till det som visat sig under veckan.
🇬🇧 Read this post in English:
👉Thursday stats – when Sweden and the US meet through my words
Det här är Torsdagens statistik blogg Malix
– en vecka där något började hända på riktigt.
Den här veckan stannar jag upp.
Inte bara för siffrorna.
Utan för vad de faktiskt visar.
För ibland säger statistiken mer än orden vi skriver.
Den visar vad som landar. Vad som stannar kvar.
Och just nu… händer något.
📊 Torsdagens statistik blogg Malix 9–15 april 2026 – en tydlig rörelse framåt
Den senaste veckan har jag följt statistiken lite extra noga.
Och det jag ser är inte bara siffror – det är riktning.
🇸🇪 Sverige: 61 visningar
🇺🇸 USA: 70 visningar
🌍 Övriga länder: Hongkong, Singapore, Nederländerna, Sydafrika, Irland, Tyskland
👉 USA ligger just nu lite högre än Sverige.
Förra veckan låg USA högre än Sverige också, så de är där – the Yankees – och läser här på bloggen.
Jag uppskattar det. Och jag känner en stor ödmjukhet inför det här.
Vem är jag som tror mig?
Vad är det jag skriver som fångar någon annans tankar?
Vad i mina ord gör att andra stannar upp?
Det börjar kännas som att det är på riktigt nu.
Och inom mig bubblar det av känslor.
Samtidigt kommer de där lite skumma tankarna smygande…
Tänk om jag förstör det här.
Tänk om jag gör något som gör att siffrorna dör.
Men någonstans där mitt i allt landar jag ändå i något annat:
Jag är som jag är.
Jag kan inte skriva på något annat sätt.
Jag kan inte vara någon annan än den jag är.
Och kanske är det just därför det fungerar.
Det är första gången det känns så tydligt.
🌍 När Torsdagens statistik blir större än platsen den skrivs på
Jag sitter här, hemma.
Ibland i soffan med TV:n som bakgrund.
Ibland i källaren där min stationära dator bor.
I husbilen i passagerarsätet, eller utanför under vår markis.
När det är varmt sitter jag ute på altanen och trycker ner tangenterna.
Jag skriver om vardagliga saker – sådant som egentligen bara är tankar från mitt liv.
Jag skriver om:
- vardag
- ADHD
- närvaro
- livet som det är
Och samtidigt läses det:
- i Sverige
- i USA
- i andra delar av världen
Det är något fint i det.
Att det nära… också kan bli stort.
📖 Veckans mest lästa inlägg påTorsdagens statistik blogg Malix
Det här är det som har nått fram mest:
- Vardag, ADHD och närvaro – 34 visningar
- Frihet i LVL² – mellan cykelturer och tankar – 12
- USA läser – jag skriver och tänker högt – 22
- När struktur skapar trygghet i en ADHD-vardag – 29
Det sista inlägget skrev jag i tisdags.
Och redan inom ett dygn hade det hittat sina läsare.
👉 Det finns ett tydligt mönster.
När jag ser hela listan över lästa inlägg blir det ännu tydligare var kärnan i bloggen finns.
Det är inte bara ett eller två inlägg som bär – det är en hel väv av texter som tillsammans berättar något.
De mest lästa handlar om vardag, ADHD, struktur och livet som det faktiskt levs.
Men precis under dem finns allt det andra:
Växthuset
👉
växthuset – där jag också skriver och delar mina odlingar du hittar fler av de inläggen här
Husbilen
husbilen – LVL², som också fått bli en egen del av bloggen där jag samlar tankar, resor och livet i det lilla rullande hemmet
https://malix.se/husbilsliv-med-lvl2/
Maten
maten – som också fått ta plats här på bloggen, med allt från enkla vardagsrätter till sådant som bara blir till i stunden vill du kika finns det samlat här
Musiken
musiken – som också får ta plats här på bloggen, inte bara som låtar utan som känslor, minnen och det som väcks i oss vill du läsa mer finns de inläggen samlade här
minnena
tankarna som kommer och går
Och längre ner ligger äldre texter som fortfarande får sina enstaka läsningar – som små andetag från det som varit.
Det säger mig att bloggen inte är byggd på enstaka toppar.
Utan på helheten.
På att allt får finnas.
Det djupa och det enkla.
Det genomtänkta och det spontana.
Kärnan är inte ett ämne.
Det är ett sätt att vara.
Att skriva livet medan det pågår.
Och kanske är det just därför människor hittar hit – och stannar kvar.
Det är inte perfekta texter som läses mest.
Det är de som känns.
💙 Vad fungerar – på riktigt?
Det jag ser nu är:
✔️ När jag skriver om ADHD i vardagen
✔️ När jag delar mina tankar rakt ut
✔️ När jag vågar vara i det som är – inte det som borde vara
Då stannar människor.
Då läser de vidare.
📱 Hur ni hittar hit
Den här veckan:
- Facebook: många besök
- Google: några få, men det börjar röra på sig
- WordPress Reader: här finns också människor som hittar in
👉 Facebook bär mycket just nu.
Men Google har börjat röra sig.
Och det är där något långsiktigt byggs.
💻 Hur ni läser
💻 Dator: 59%
📱 Mobil: 39%
📱 Läsplatta: 2%
Det säger något till mig.
Att ni inte bara scrollar.
Ni sitter ner. Läser. Tar in.
Kanske sitter vi där, du och jag, med varsin kopp kaffe eller te.
Jag som skriver. Du som läser.
Lika värdefulla båda två.
För det är vi ju – även när vi inte läser eller skriver.
🔗 När ord leder vidare på Torsdagens statistik blogg Malix
Den här veckan har det också klickats vidare.
👉 Några har klickat på länkar till externa sidor.
Det betyder att orden inte bara läses.
De leder vidare.
💬 Fråga till dig som läser
Vad är det du stannar i när du är här?
Är det:
- orden
- känslan
- igenkänningen
Eller något annat?
🌱 Reflektion
Det är något som händer när man slutar jaga.
Och jag har kanske aldrig jagat – det är inte min grej.
Men istället för att bara se siffrorna som siffror
har de blivit till något annat nu.
Till tankar.
Till bilder av hur bloggen lever i olika delar av världen.
Jag skriver utifrån mig själv.
Kanske borde jag dölja saker.
Kanske borde jag inte skriva allt.
Men då är jag inte sann mot mig själv.
Och då tror jag att orden tar slut.
Jag tror att min ärlighet – och det jag upplever som min sanning –
är det som gör att orden hittar till dig som läser.
Då börjar orden hitta rätt.
Inte alltid snabbt.
Men långsamt.
Äkta.
🧭 Mellan raderna – Torsdagens statistik blogg Malix
Det jag egentligen ser…
…är att jag håller på att bygga något som inte handlar om siffror.
Utan om närvaro.
Om att skriva så som livet faktiskt känns.
Och kanske är det därför det börjar nå fram.
💡 AHA – mellan raderna
Jag behöver inte vara större.
Jag behöver vara mig – precis så som jag är, vara mig så som jag är.
☕ Stötta mitt skrivande
Vill du stötta det jag gör:
👉 PayPal Me
🔔 Prenumerera
Få nya inlägg direkt i din inkorg:
👉 Prenumerera här
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta.
Men just nu…
det är här orden landar.
Lämna ett svar