Det är måndag morgon och i min måndag närvaro vardag känner jag att helgen har varit intensiv.
🇬🇧 read this post in English Monday, presence and a weekend that stays with me
Måndag morgon och även om mitt huvud inte är tungt, så känner jag att helgen har varit intensiv.
Spännande. Full av händelser. Full av möten som fortfarande rör sig kvar inom mig.
Och kanske är det just där jag är nu – i efterklangen.
❤️ Måndag närvaro vardag – människan först
Jag märker att jag pratar mycket om politik just nu.
Dottern börjar nog tröttna lite när jag säger att hon borde bli medlem i Socialdemokraterna.
Och jag förstår det.
Men det är viktigt för mig.
Det har alltid varit viktigt.
Jag har alltid tillhört ett parti. Tidigare var det Vänsterpartiet.
Men efter att Nooshi Dadgostar var med och fällde regeringen tappade jag förtroendet.
Mitt hjärta är rött. Det sitter till vänster – i hela mitt liv.
Och just nu känns det viktigare än på länge.
Att vi sätter människan i centrum.
Den lilla människan.
Inte som någon som ska ta emot allmosor – utan som någon som räknas.
Men nu… får de orden vila här.
För det här inlägget handlar också om något annat.
🚐 En natt i husbilen – och något som blev stilla
Jag älskar att Alfred har varit här.
Att få den tiden tillsammans.
Natten mellan lördag och söndag sov vi i husbilen.
Han på morfars plats. Jag i min säng.
Han sa att han brukar titta på tv innan han somnar.
Så vi satte på en film.
Tre minuter senare sa han att han skulle lägga sig på sidan en stund.
Efter två minuter frågade jag om jag skulle stänga av tv:n.
Inget svar.
Jag frågade igen.
Tyst.
Lille Alfred hade redan somnat.
Jag stängde av.
La mig till rätta.
Och för första gången på länge sov jag riktigt bra i husbilen.
☕ Måndag närvaro vardag – morgon, kaffe och gränser
Jag vaknade som vanligt vid fem.
Skulle sätta på kaffe – men insåg att det inte fanns vatten i husbilen.
Så jag fick gå in i huset.
Frågade Alfred om han ville följa med.
Han låg kvar och sov.
Kvällen innan hade han sagt att han inte ville att jag skulle gå in.
Men det gick bra.
Tre minuter.
En kopp kaffe.
Och tillbaka igen.
Där satt jag i husbilen och njöt.
Och tänkte att jag kanske skulle ta med kaffemaskinen dit också.
Men där går min gräns.
Jag har redan bryggare och espressobryggare.
En maskin till – bara för kaffet?
Nej. Där stannar det.
🏡 Morgonmys och familj
Efter en stund vaknade Alfred.
Vi gick in.
Satt i soffan. Blippade lite på mobilen.
Åt frukost.
Vi var vakna länge innan någon annan kom upp.
Och det var så mysigt. Bara vi.
Min bror kom senare för att hjälpa till med cykeln.
De hängde upp den i snoddar, skruvade, testade, fixade.
Maken lagade kebab.
Ungdomarna gick till Ica.
Och huset fylldes av liv.
💛 Kusiner – på riktigt
Dottern kom för att hämta Alfred.
Hon stannade en stund. Pratade med sin morbror.
Och så kom det där lilla…
Barnen pratade om kusiner.
Inte som det “ska” vara.
Utan som det känns.
Här är man familj om man bor här.
Oavsett.
Och när de kallade varandra kusiner –
då blev mitt hjärta så varmt att det nästan gjorde ont.
För mig är det vackert.
🌱 Måndag närvaro vardag – det som väntar
Så nu är det måndag.
En ny vecka.
Jag ska fortsätta med trädgården.
Med växthuset.
Med det som växer – både ute och inom mig.
Och ja…
Det ska knackas dörr igen.
Jag vet – jag skulle inte prata mer politik här.
Men det är min dag. Min verklighet.
🙏 Tack för att du är här
Jag vill också säga tack.
Till dig som läser.
Som stannar upp.
Som kommer tillbaka.
Det betyder mer än du tror.
🌿 Reflektion- måndag närvaro vardag
En helg kan vara fylld av ljud, rörelse och människor –
men det är i de små stunderna det landar.
Ett barn som somnar.
En kopp kaffe i tystnad.
Ett ord som betyder mer än det borde.
Och kanske är det just där livet bor.
✨ Mellan raderna
Jag märker att det är mycket i mig just nu.
Mycket som vill ut. Mycket som vill framåt.
Jag vill göra klart, se resultat, komma vidare –
men samtidigt finns det något i mig som vill stanna kvar en stund till.
I det som är.
I det enkla.
Ett barn som somnar bredvid mig.
En kopp kaffe i tystnad.
Ett hem som fylls av människor som kanske inte är släkt på papper – men som är det i hjärtat.
Och mitt i allt det där finns också mitt engagemang.
Det som brinner. Det som känns viktigt.
Det som jag inte riktigt kan vara tyst om, även om jag försöker ibland.
Jag vet att jag inte ska trycka på.
Men jag vet också att jag bryr mig.
Och kanske är det just det som är jag.
Att känna mycket.
Att vilja mycket.
Att ibland gå lite för fort – men ändå alltid landa i det som betyder något på riktigt.
Fråga till dig som läser
Vad är det som stannar kvar i dig efter en intensiv helg?
Är det det stora som hände – eller de där små stunderna som nästan gick obemärkt förbi?
Stöd mitt skrivande
Om du vill stötta mitt skrivande och hjälpa mig fortsätta dela vardag, reflektioner och livet som det är – får du gärna bidra här:
👉 PayPal Me
Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
👉 Prenumerera här
Läs mer – relaterade inlägg
Vill du läsa mer i samma tema hittar du fler inlägg här:
👉 Vardag närvaro tillit – när en vanlig dag blir något mer
👉 När struktur skapar trygghet i en ADHD-vardag
👉 Reflektion från gårdagen – när ord får landa och hoppet växer
👉 Växthus hyllor och odling – jag skapar utrymme i växthuset
👉 Torsdagens statistik – när Sverige och USA möts i mina ord
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta i framtiden.
Men just nu – det är här livet händer.
#måndag #närvaro #vardag #familj #reflektion #adhdliv #husbilsliv #trädgårdsliv
Lämna ett svar