Krabban gick på Söndags-promenad i Lerkil.

Då är det hela vägen hem då da… Nu sitter jag i passagerarsätet och skriver. Maken han koncentrerar sig på att köra Lvl^. Nu blir det vila för vår husbil. Två veckors vila är vad han behöver. För oss är det no, no till vila. Nu blir det jobb igen. Framför mig ligger en jobbhelg. Denna jobbhelgen blir ingen avstickare med vår lvl^, i helgen är det hela dagar med jobb. Där till har jag sökt semester på söndagen då det är Dop för vårt minsta barnbarn. Han den lilla ska heta Hugo.

Innan vi påbörjade resan hem, stannade vi till i Lerkil. Där åt vi lunch Pasta Carbonara. Efter maten ville jag titta till badplatsen, en skylt visade på 17 grader. Då är det enkelt att ta ett dopp. Men jag ville först kolla, att det inte fanns några brännmaneter. Det gjorde det inte. Hittade en krabba som var ute på söndagsvandring där nere på botten. Hade jag vart barn, hade jag sett till att fiska upp den. Det gjorde jag inte nu. Den va stor den där krabban tänk att få ha den i sin hink en sådan där härlig krabbfiskar dag.

den lilla krabba som hade en lite söndagspromenad

Vattnet var så fint och klart, det fanns liksom inga ursäkter för att inte bada. Det var liksom bara att hoppa i. När jag gick ner för trappan till det lite djupare, hörde jag farmors röst inom mig. Hon sa med sin lite mera bestämda röst, att jag inte skulle sjåpa mig. Det var bara att hoppa i. Nåja, jag sjåpade mig någon minut, sedan var det bara att hopp i. Så härligt och uppfriskande. När jag badat en stund gick jag upp men ångrade mig och gick i igen. Det badet fick bli för farmor, ett dopp för min lilla farmor som jag när hon levde alltid ville bada i Lerkil. Eller hm nej, farmor kunde nog bada precis var som helst bara det var saltvatten.

Om farmor hade levt nu så hade vi suttit just här och druckit kaffe och ätit farmors goda äggmackor. Just på den här klippbänken har jag ätit farmors äggmackor i många år, en och annan av hennes goda kanelbullar har jag nog ätit där med. Det var nästan som om farmor precis skulle komma ner från stigen och ropa att hon hade mackor med sig. Men hon bor vid den andar stranden och har gjort det några år nu. Men i år har hon i alla fall genom mig fått bada i Lerkil. Jag med för den delen.

Just här skulle jag sett farmor om hon levt. Här hade hon gått ner med den lilla eller ganska så stora fikakorgen.

Asså i gatan vad jag ibland saknar min fina gamla farmor.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen bor där borta i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

De godaste kräftorna…..

Finns i Varberg. Treslövsläge tror jag det heter.

Maken sover ännu bara jag som sitter här och dricker kaffe. Att dricka kaffet i husbilen är helt underbart, nu när jag hittat sättet jag ska dricka kaffe. Jag får ju min Latte precis som den smakar hemma. fast det tar lite längre tid.

Igår var vi på stranden vid Kärradal. Jag badade så klart, vi hade några timmar där jag kunde njuta av solen. Där på parkeringen åt vi vår lunch. Det blev en enkel lunch. Lite entrecote, sallad Tzatziki. Efter på eftermiddagen skulle vi hem till min makes bror och äta kräftor. Just de kräftorna vi åt i går, är nog dom godaste kräftorna jag någonsin ätit. Det vart kräftor som varken va överkokta eller sladdriga. Perfekta, inte alls för dyra, självklart mera än dom på Citygross. Men så värda sitt pris. Lite över två hundra tror jag priset var.

Makens bror har just köpt hus i Varberg bara några km från Kärradal. Tänka sig, jag som bott i Kungsbacka under min uppväxt förstod inte hur vackert och fint Varberg var. För mig var det bara ett sjukhus. Då var Kungsbacka metropolen och Varberg bara ett ställe man åkte till om det var specialistläkare. Dessutom luktade det lika illa här, som det ibland gjorde i Kungsbacka. Det berodde på från vilket håll vinden låg på. Väröbruk var det som gjorde den illa lukten.

Havet är närmare här, än i Kungsbacka. När jag var liten så kunde man höra om någon kom från Varberg. Idag vet jag inte riktigt hur det är. Då sa folk som kom från Varberg, Varberg där r-et satt långt inne i munnen. G i slutet uttalades inte som g mera som ett J. Det var en stor skillnader på dialekten mellan Kungsbacka och Varberg. Självklart var skillnaderna ännu större mellan Varberg och Halmstad.

Nåja, Halland, Varberg och det övriga städerna så är det Kungsbacka som bor i mitt hjärta som ung, det var där den första kärleken blev till. Det var där, de där åren när ABBA bilderna, bodde på mina väggar i mitt rum. När pappa ibland gapade till, om att jag skulle sänka volymen. Det var även där, det ibland bodde så mycket sorg. Det var där den lilla flickan i mig, fick uppleva att hon inte dög till så mycket. Den där lilla flickan som nästan alltid, gjorde fel. Var fel, sa fel saker och inte dög. Tänk om jag då vetat, att det inte var den lilla flickan som var felet, utan det var människorna runt den lilla flickan som inte förstod. Idag är inte den lilla flickan, så liten. Utan riktigt stor till och med lite gammal.

Idag vet den lilla flickan att hon duger som hon är. Hon har förlåtit sig själv, och blivit en vän till och med sin bästa vän. Hon den där flickan som är jag, har till och med förlåtit alla dom där, som kanske inte alltid var så snälla. Dom visste inte heller bättre än så, just då. Den hon har förlåtit mest är mig själv, för just då viste jag inte bättre kunde inte mera.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller, just nu.

Just nu ska den där andra sista koppen kaffe bli till.

Ha en fin fin dag.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson