En morgon vid sjön kan säga mer om arbetslivet än man tror.
Ibland behöver kroppen ner i det kalla vattnet för att jag ska minnas varför jag gör det jag gör — och varför jag aldrig klagar inför ungdomarna som bor på avdelningen.
Det här är en berättelse om ett kallbad, en trötthet och en tanke som alltid hittar hem.
En fin dag började i det kalla vattnet
En fin dag började idag med ett kallbad.
Himlen var rosa när jag åkte iväg till sjön, och det såg nästan ut som vår, trots att det är mitt i vintern. 4,1 grader i vattnet – och vi var fyra badsystrar som badade.
Kanske var det trädet vid sjön som gjorde att det kändes vårigt. Det stod där, helt utan löv, som om det bara väntade på de där skira, gröna bladen som snart ska lysa upp hela badplatsen.
Det var så härligt att stiga ner.
Kylan grep tag redan när fötterna nuddade vattenytan.
Stegen ut krävde andning — lugn andning.
Och när hela kroppen väl var i vattnet spred sig lugnet direkt.
Bättre kan inte en dag börja.
Jag som var så trött när jag vaknade kände plötsligt att jag kommer att klara kvällens kvälls- och jourpass också.
Idag fick det bli ombyte ute i det fria. Med himlens färger och vindens kraft som blåste min kropp torr.
Sista passet – och känslorna som följer med hem
Det är sista passet.
Känslorna simmar in i kroppen.
Och imorgon när jag går hem kommer helgkänslan att få ta över.
Väl hemma plockade jag in tvätt, gjorde rent kattlådan och tog en varm dusch.
Gjorde frukost och tände ljus, bara för att skapa lite mys här hemma.
Julsakerna ska fram i helgen.
En ledig helg.
Och den är verkligen välbehövlig.
Timmarna jag jobbat har tagit hårt på kroppen.
Jag är slutkörd i både känslor och tankar.
Men efter det här passet får jag två lediga dagar — och det ska bli så skönt.
Den viktiga påminnelsen: varför jag aldrig klagar inför ungdomarna
Det slår mig — som det alltid gör när ledigheten närmar sig — att jag trots allt inte alls har det så tufft som jag ibland tror.
För jag kan:
- gå hem
- vila upp mig
- tända ljus
- ta ett bad
- byta miljö
- återhämta mig
- fylla på energi
Men ungdomarna som bor på avdelningen?
Dom kan inte åka iväg i tre dagar och vila upp sig.
Dom kan inte välja vilka som bor vägg i vägg.
Dom kan inte välja vilka som jobbar.
Dom kan inte stänga dörren till jobbet och gå hem.
Dom går in på sina rum.
Somnar där.
Vaknar där.
Lever där.
Varje dag.
Därför ska jag aldrig klaga över att det ska bli skönt med några lediga dagar när ungdomarna är bredvid.
Det skulle vara som att slå dom i ansiktet.
Det tänker jag på idag.
Avslutning
Nu ska jag göra annat.
Skrivandet får vila.
Jag önskar dig en fin dag.
Ta hand om dig.
Lev idag just nu. Igår finns inte kvar.
Framtiden ligger där borta i morgondagen.
Lämna ett svar