Trist!

Jag  är trött, medicine   snurrar i huvudet  och  så trött.  Jag  har varit  på utbildning i dag LEAN.   Det  är  utvecklande och  spännande  och  så tydligt.  Nu kan jag  kanske  inte  säga att jag  har  lärt mig en massa just idag, men  det ska  liksom sjunka in.   Jag  är   ju en människa  som ska   känna på det jag lär mig  uppleva det med  mina   sinnen, det är då jag  lär mig.   Lyssna, jobba , prova på  och känna  jaha  ja just det  nu fattar jag.  Men för mig tar det  tid.  En hel dag  från  8.00  till 17.00  det känns i kroppen vill jag  säga  och i huvudet.   De sista  två timmarna  hade jag  myror i  hela  kroppen  huvudet  kändes som att det  surrade till  och att jag skulle somna  men  Ha jag lyckades!  Som tur  var så   satt vi inte på stolar på  eftermiddagen, utan  höll på  med  själva analysen   vilket man  gör  utan stolar och har möjlighet att röra  på sig.  Det blev min räddning.     När kursen sen var slut  fick jag  rapporter vad som hänt på hemma fronten.  Just nu orkar jag inte  ta det.  Behöver tänka  och  sortera mina  tankar  vill inte  vara och uppleva  besvikelse men gör det.  Igen ännu en gång så är  allt som  bygds upp  raserat för att vi vuxna  inte kan vara  vuxna.  Jag förbannar  mig själv över att jag var så stressad i morse  så att en liten  rutin inte   hamnade på rätt plats en tablett  missades.  Jag  är  besviken på skolan  och på att min lilla pojke ännu en gång fick misslyckas  igen och igen….. Jag är rädd min son är ledsen rädd och har ännu en gång inte kunnat  förutse och  fått sin  vardag begriplig.  Han kan inte  och klarar inte  att hantera  sin omgivning  och förstår inte  alltid  det som händer. Han ser inte sin del och vet inte hur han skall  ta sig ur  situationer. Det är  hans funktionshinder det tillhör hans  problem. Vi  vuxna  ska  hjälpa han med just sådana saker det  är  våran uppgift.  Idag  var jag på kurs, min make  var  turligt nog hemma och  kunde rycka ut. Men det  ger mig rädsla  och ångest  igen men framför allt så är jag ledsen, tårar som jag inte  kan gråta just nu,  tårar som   just nu   får stanna på insidan, stängas in,  trängas  bort  och gömmas.    Tårarna är inte  för mig  själv   utan mera   för  hur  illa  situationen  måste ha gjort ont i min son ännu  en  gång.  Men  man  blir ju härdad med tiden tyvärr.

Lev Nu  inte igår  och  imorgon har inte  ännu  kommit   men  just nu kan  vi

känna, fånga och uppleva…..