Självkärlek och rätten att gråta hör kanske ihop mer än vi först tänker.
Självkärlek och rätten att gråta
Vad betyder självkärlek för dig?
Jag har funderat mycket på det ordet och använder det ofta i mitt arbete. För mig handlar självkärlek om att ta hand om sig själv och vara mån om sitt eget välbefinnande.
Det betyder inte att alltid göra det som känns lättast eller roligast. Ibland kan självkärlek vara att göra det där tråkiga arbetet för att få må bättre efteråt.
Det kan också vara att tillåta sig att gråta när tårarna tränger på.
Att låta några av de känslor som vi har försökt trycka undan få komma fram.
Att få gråta ut
Det var länge sedan jag själv grät den där stora gråten.
Du kanske känner igen den. Gråten som efter en stund sätter sig i huvudet som huvudvärk och nästan får hela kroppen att värka. Ledsenheten som till sist stillar sig när kroppen är trött och tårarna verkar ha tagit slut.
Efteråt kan en särskild dovhet infinna sig. En tomhet och en stark trötthet.
För mig kan en sådan gråt ibland kännas befriande. Nästan som om en del av ledsenheten lämnar kroppen tillsammans med tårarna.
Men människor fungerar olika. Alla upplever inte gråt på samma sätt, och ingen måste gråta för att bearbeta sina känslor. För vissa kommer tårarna lätt. För andra sitter de långt inne eller kommer inte alls.
Båda är okej.
Självkärlek och rätten att gråta innebär därför inte att alla måste reagera på samma sätt. Det handlar om att ge de egna känslorna utrymme utan skam.
När grät du senast?
När grät du senast?
Eller har du slutat gråta?
När jag möter en människa som är ledsen kan jag ibland fråga om jag får hjälpa till att sätta ord på det som händer. Jag kan sitta bredvid och försiktigt undra:
Kan tårarna handla om ensamhet?
Finns det en rädsla för att bli övergiven?
Har något gammalt blivit väckt just nu?
Kommer tankar om att inte vara tillräcklig?
Jag kan inte veta vad en annan människas tårar betyder. Det är alltid personen själv som äger sin berättelse och sina känslor. Men ibland kan varsamma frågor hjälpa oss att närma oss något som ännu inte har fått några ord.
Tårarna kanske handlar om rädslan för att kärleken ska välja någon annan. Om känslan av att vara obetydlig eller om tanken att alla andra är bättre.
Men de kan också handla om någonting helt annat.
Det viktiga är att vi lyssnar utan att döma och låter svaret få växa fram i sin egen takt.
Du är fortfarande en värdefull människa
När vi är ledsna kan våra tankar bli hårda.
Vi kan börja tro att vi är fel, svaga eller mindre värda än andra. Men en känsla är inte alltid ett bevis på att tanken är sann.
Du kan känna dig värdelös utan att vara värdelös.
Du kan känna dig ensam utan att vara oviktig.
Du kan känna dig övergiven utan att vara omöjlig att älska.
Bakom de hårda tankarna kan det finnas en yngre del av oss. Ett barn som en gång trodde att världen skulle bli trygg bara vi var som alla andra och gjorde allting rätt.
Den delen behöver inte fler hårda ord.
Den behöver förståelse, trygghet och medkänsla.
Gamla tårar kan göra ont
Ibland kan dagens tårar bära på sådant som hände för länge sedan.
Det kan vara sorg som aldrig fick plats, ord som aldrig blev sagda eller upplevelser som vi försökte lägga undan för att kunna fortsätta.
Jag tänker ibland på det som en källare där vi ställer undan sådant vi inte orkar ta hand om just då. Till sist blir källaren överfull. Dörren går inte längre att hålla stängd och någonting börjar leta sig ut.
Kanske är det därför vissa tårar gör så ont.
Inte för att det är farligt att gråta, utan för att känslorna har väntat länge på att bli sedda.
Samtidigt behöver vi vara varsamma. Vi ska inte tvinga fram gamla minnen eller känslor. Ibland behöver vi stöd av någon vi känner oss trygga med för att våga närma oss det som gör ont.
För mig handlar självkärlek och rätten att gråta om att varsamt lyssna på det som gör ont, utan att pressa fram känslor eller minnen.
Det innersta utan ord– självkärlek och rätten att gråta
Tänk att en människa kan sitta bredvid någon annan och dela något av sitt innersta utan att säga särskilt mycket.
Tårarna kan bära på en berättelse som ännu inte går att formulera.
Då behöver den som sitter bredvid inte alltid lösa, förklara eller ta bort sorgen. Ibland räcker det att stanna kvar.
Att visa:
Jag ser att du har ont.
Du behöver inte skynda dig.
Du får känna det du känner.
Jag sitter kvar här en stund.
Den fantastiska kroppen– självkärlek och rätten att gråta
Kroppen bär våra erfarenheter på många olika sätt.
Känslor kan märkas som en klump i halsen, tryck över bröstet, spända axlar, oro i magen eller tårar som plötsligt börjar rinna.
Jag tycker om bilden av att tårarna får röra sig genom kroppen och ta med sig en del av det som varit instängt. Inte som en medicinsk sanning, utan som en upplevelse av att någonting äntligen får komma ut.
Det kan göra ont medan det pågår. Lättnaden behöver inte heller komma direkt.
Men ibland kan vi senare se tillbaka på stunden och känna tacksamhet över att vi tillät oss att vara ledsna.
Arbetet fortsätter tillsammans– självkärlek och rätten att gråta
När tårarna har stillnat är inte allt automatiskt färdigt.
Då kan nästa del börja: att försöka förstå vad som hände och vad vi behöver framöver.
Den som har sorgen behöver själv göra det viktigaste arbetet. En annan människa kan inte göra det åt oss. Men någon kan gå bredvid, hjälpa till att bära en stund och göra tyngden lite mer jämnt fördelad.
Jag kan inte bestämma hur någon annan ska känna eller få en människa att förstå sitt värde.
Men jag kan vara med och skapa en plats där det blir möjligt att försiktigt börja upptäcka det.
Självkärlek och rätten att gråta – den inre vännen
Självkärlek kan handla om att utveckla en vänligare relation till sig själv.
Den bästa vännen är kanske inte någon som alltid säger att allting är bra. En verklig vän kan också säga:
Det här gör ont, men du behöver inte göra dig själv illa med hårda ord.
Du är trött. Vi behöver hitta ett mindre steg.
Du får sätta en gräns.
Du behöver inte vara perfekt för att ha ett värde.
Den vänliga rösten kanske känns främmande i början. För den som länge har levt med självkritik kan hårda ord kännas mer bekanta än omtanke.
Men den inre vännen går att lära känna, en liten stund i taget.
Att sätta gränser är också självkärlek
Självkärlek handlar inte bara om vila, tröst och vänliga ord.
Den kan också handla om att sätta gränser.
Ingen har rätt att ständigt trycka ner dig eller behandla dig som om dina känslor inte spelar någon roll. Du har rätt att känna efter vad som är okej för dig och säga:
Så vill jag inte bli behandlad.
Det här fungerar inte för mig.
Nu behöver jag gå undan.
Att sätta gränser betyder inte att vi saknar omtanke om andra. Det betyder att vi även räknar in oss själva bland de människor som förtjänar respekt.
Unga människor och rätten att visa känslor
När jag har mött unga människor har jag ibland frågat:
När grät du senast?
Ibland har jag fått en undrande blick, ett skratt eller en fråga tillbaka:
Vad har det med saken att göra? Varför skulle jag gråta?
Mitt svar är inte att någon måste gråta.
Mitt svar är att man får gråta.
Man får ta av sig den skyddande rocken en stund. Man får känna sig liten, rädd och sårbar utan att det betyder att man är svag.
För några år sedan hörde jag en kollega säga till en ledsen person:
Men gråt inte. Snälla, gråt inte.
Jag tänkte precis tvärtom:
Det är klart att du får gråta.
Vi behöver inte alltid stoppa tårarna bara för att de gör oss eller människorna omkring oss obekväma. Ibland behöver känslorna få finnas utan att någon försöker skynda bort dem.
Tårar kan vara ett sätt att uttrycka något som orden ännu inte klarar av att säga.
Självkärlek är ett stort område
Det här blev ett långt inlägg om något som från början skulle handla om självkärlek.
Men självkärlek är ett stort område. Idag fick det handla om tårar, känslor och rätten att vara sårbar.
En annan dag får det kanske handla om vila, gränser, självkritik eller modet att be om hjälp.
Självkärlek är inte att alltid må bra.
Ibland är självkärlek att stanna kvar hos sig själv även när man mår dåligt.
Att inte överge sig själv när livet gör ont.
Mellan raderna – självkärlek och rätten att gråta
Kanske är styrka inte att hålla tillbaka alla tårar.
Kanske är styrka ibland att våga känna efter, låta någon sitta bredvid och erkänna:
Just nu gör det ont.
Vi behöver inte alltid förstå varje tår.
Vi behöver inte skynda fram en lösning.
Ibland får vi bara låta den finnas, möta oss själva med medkänsla och ta nästa steg när vi är redo.
🌿 Vill du fortsätta utforska relationen till dig själv?
I Hitta tillbaka till dig själv får du arbeta vidare med självmedkänsla, känslor, behov och den inre vännen – i din egen takt.
👉 Läs mer om Hitta tillbaka till dig själv
En fråga till dig
Vad betyder självkärlek för dig?
Kan du vara en vän till dig själv även när du är ledsen?
🌿 Vill du följa Malix.se?
Prenumerera gärna på bloggen. Då får du nya personliga texter, vardagsreflektioner och verktyg om compassion, känslor, ADHD och återhämtning direkt till din e-post.
Vill du bjuda mig på en fika?
Jag har nu bytt betalsystem från PayPal till Stripe, för att det ska vara enklare och tryggare att betala här på Malix.se.
Om du uppskattar mina texter och vill bidra till att bloggen kan fortsätta växa får du gärna bjuda mig på en fika. ☕
Betalningen sker tryggt via Stripe med kort och, där det erbjuds, Klarna.
Ha en fin dag.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag. Igår finns inte kvar och morgondagen är ännu inte här. Det är här, just nu, som livet händer.
Att ta hand om sig själv och tacksamhet
Bra Läs mer om mindfulness och meditation och hur det kan hjälpa dig att hantera känslor.
Utforska mer om självkärlek och hur du kan praktisera det.
Texten publicerades ursprungligen den 26 juli 2024 och bearbetades i juli 2026.
#Självkärlek #MentalHälsa #PersonligUtveckling #EmotionellHälsa #GråtUt #Självacceptans #InreStyrka #Känslohantering #MåBra #SättaGränser
Lämna ett svar