Taggad för jobb?

19, något grader i vattnet 600 meter simmade. En härligt fin morgon trotts att det var regn i luften. 7 badsystrar med mig inräknat, blev vi. Vi simmade alla i vår egen takt och morgonen förflöt mjukt där i vattnet. En nästan helig morgon där kropp och själ blir ett. Där mjuka tankar flyttar in, i allt det som är så svart nu. Jag såg färgen på träden, jag hörde fåglarna även om de inte kvittrar så mycket längre. Sjön låg stilla och bara väntade på oss.
Nu sitter jag i källaren, fortfarande med badkappan på. Ska snart in i duschen för att tvätta håret. Frukosten får vänta tills inlägg och morgonbestyren är klara.

Idag är det första dagen efter Semester för mig. Är jag taggad? Ärligt talat så kunde det vara bättre. Skulle vilja ha dom här dagar fram till begravningen i en lugn takt. Sover så dåligt på nätterna och jag känner en obeskrivlig trötthet. När min bror körde ner till Göteborg i går. Berättade han att han var så trött. Kanske är det så när tiden, är som den är. Allt förflyter på som i en dimma som något segt som inte vill av. Känns som om fötterna går framåt med sitter fast i geggan eller i torkad lera. Jag inser att för min egen skull, är det bra att livet blir det normala igen. Blir som vanligt, så jag inte ramlar ner i sörjan av tråkiga tankar.

Men som sagt, nä jag är inte taggad för jobb, inte det minsta. Kanske kommer känslan att flytta in med milen till jobbet. Kanske inte, Det är bara det att jag har svårt att se jobbet bara som ett jobb. Jag måste hitta känslan. De boende ska inte se vad som bor inom mig. Mina kolleger ska inte se hur det är i mig. Men ett på klistrat leende är inte jag. Det får bli som det blir.

Nå ja, imorgon är en dag här hemma igen, tänker mig ett bad då med. Tänker spendera dagen i hängmattan om vädret vill. Vill inte vädret så kanske jag tar in den där mattan och har matt-häng här inne. Sänder med ett kort från i fredags när jag och maken plus min äldsta son var på Iron Maiden. Har fortfarande känslan i kroppen av tacksamhet till mig själv att jag gick dit. Det var inte helt säkert inte ens när jag satt i bilen att jag ville. Men jag gjorde det och jag fick ta del av feststämningen på festplatsen. Se alla glada människor som liksom jag var där för att se de stora ikonerna.

Lev idag just nu, Igår är inte här längre och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen