🇸🇪 Svenska versionen
En sen – men ändå tidig – morgon.
Sovmorgon för mig. Den första koppen kaffe är ännu inte urdrucken. På vardagar brukar det vid den här tiden vara den andra koppen som redan är tom.
Idag ska jag och dem jag jobbar med till Scandinavium i Göteborg. Frölunda siktar på en andraplats och lär, enligt min make, piska på Djurgården idag.
Min son blev lite rädd igår när jag sa att jag skulle dit. Han berättade tydligt för mig att jag då bör heja på Frölunda och inte skrika Djurgår’n.
Det är lugnt. Klart att jag ska heja på Frölunda – mitt hjärta är ju där. Även om jag ibland retas med familjen och gillar “fel” lag.
Alla i den här familjen gillar Frölunda, och då blir det ju lite synd om de andra lagen. Så jag brukar heja på dem istället. Dessutom är ju Thåström Djurgårdare – man kan ju inte svika sin idol.
Min systerdotter, som också gillar Thåström, kan jag tänka mig nickar om hon läser detta. I julas, när hon fick julklapp av mig, blev hon extra glad – en fin bild av Joakim Thåström i guldram. Det var det bästa hon fått, sa hon.
Min familj gillar Blåvitt. Inte jag. Jag gillar GAIS (och ja, det stavas så 😉). De stackarna måste ju också ha supportrar.
Nu vet jag inte ens om ÖIS eller GAIS spelar fotboll eller hockey – kanske båda? Så stor fantast är jag inte.
Men må gott där ute.
Nu bör jag träna upp min stämma…
Djurgår’n, Djurgår’n…
Frölunda, Frölunda…
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
➡️ Read this in English ↓
🇬🇧 English version
A late – yet still early – morning.
A sleep-in for me. My first cup of coffee is not even finished yet. On weekdays, by this time, the second cup is usually already gone.
Today, the people I work with and I are going to Scandinavium in Gothenburg. Frölunda is aiming for second place and, according to my husband, will “give Djurgården a proper beating” today.
My son looked slightly worried yesterday when I told him I was going. He clearly informed me that I should cheer for Frölunda and not shout Djurgår’n.
Don’t worry. Of course I will cheer for Frölunda – my heart is there. Even though I sometimes tease my family by supporting the “wrong” team.
Everyone in this family supports Frölunda, and that makes me feel a little sorry for the other teams. So sometimes I cheer for them instead. Besides, Thåström is a Djurgården supporter – you can’t betray your idol.
My niece, who also loves Thåström, would probably nod if she reads this. Last Christmas, when she got her present from me, she was especially happy – a beautiful picture of Joakim Thåström in a golden frame. She said it was the best gift she had received.
My family supports IFK Göteborg (Blåvitt). Not me. I support GAIS (yes, that is how you spell it 😉). Someone has to support the underdogs.
To be honest, I’m not even sure whether ÖIS or GAIS play football or hockey – maybe both? I’m not that big of a fanatic.
But take care out there.
Now I should warm up my voice…
Djurgår’n, Djurgår’n…
Frölunda, Frölunda…
Lämna ett svar