Torsdag och siffror som egentligen handlar om något annat

Jag satt och tittade på torsdagens statistik idag igen.
Inte sådär för att jaga siffror egentligen. Mer som man tittar ut genom ett fönster och försöker förstå vart livet är på väg.

🇬🇧 Read this post in English Thursday and Numbers That Are Really About Something Else

Det märkliga är att bloggen nästan fått ett eget liv nu.

Små texter skrivna vid i soffan i vardagsrummet i nattlinne och trött hjärna hittar plötsligt människor i andra länder. Någonstans där ute sitter någon och läser om Lunnedet, ADHD, ångest eller husbilsliv.

Det känns fortfarande lite konstigt faktiskt.

Torsdagens statistik visar vad människor söker just nu

Den här veckan är det inte de perfekta texterna som gått bäst.

Det är:

• ångest
• trötthet
• natur
• små steg
• återhämtning
• vardag

Och kanske säger det något om tiden vi lever i.

Kanske är människor trötta på perfekta fasader.

För det är nästan alltid de där texterna där jag bara skriver rakt ur livet som får mest gensvar.

Lunnedet fortsätter leva sitt eget liv

Jag tror nästan Lunnedet blivit mer än bara en camping på bloggen nu.

Det har blivit en känsla.

Skog.
Lugn.
Kaffe.
Andas lite långsammare.
Inte prestera hela tiden.

Och kanske är det just därför människor klickar sig in där.

Torsdagens statistik visar vad människor söker just nu

Engelskan börjar röra sig mer

Det händer något med de engelska texterna nu också.

Det är fortfarande bara siffror. Men de engelska inläggen läses dom med.
Dom finns där och någonstans i världen, finns det människor som läser dom.

Och jag tycker faktiskt om tanken på att någon kanske sitter långt bort någonstans och läser om:

• svensk vardag
• ADHD
• återhämtning
• husbilsliv
• oro
• mod

För livet är ju egentligen ganska likt överallt när man skalar bort ytan.

Det märks att människor läser i mobilen

Över hälften läser från mobilen nu. Kanske behöver jag snåla in på orden göra texterna kortare. Samtidigt som jag ser men då är det ju inte jag som skriver och då får jag inte fram det jag ska få fram.

Men det syns tydligt. Hälften mobil och hälften dator.

Är det därför jag själv börjat skriva annorlunda också. Kanske inte annorlunda i antalet ord, men luften emellan orden och styckena.

Lite mer luft.
Lite mer pauser.
Lite mindre “perfekt text”.
Lite mer människa.

Något händer sakta med bloggen

Google verkar också börja förstå vad bloggen handlar om nu.

Inte helt.
Men lite mer för varje vecka.

ADHD.
Vardag.
Stress.
Barn i behov.
Livet mitt i allt.

Och vet ni?
Det känns faktiskt fint att det är just de orden som börjar hitta fram.

Mellan raderna

Förr trodde jag nog att man behövde vara stor, expert eller märkvärdig för att människor skulle lyssna.

Nu tror jag mer på det lilla.

På människor som vågar skriva:
“Idag orkade jag nästan inte alls.”
“Idag blev det ändå ganska okej.”
“Idag tog jag mig igenom dagen.”

För ibland räcker det.

Och kanske är det just därför Malix fortsätter växa långsamt.
Inte som ett rop.
Mer som ett samtal vid ett köksbord.

Och kanske är det egentligen där jag vill att bloggen ska vara.

Reflektion – vi människor mitt i livet

Kanske är det just därför många av oss söker oss till sådana här texter nu.

Inte för att få perfekta svar.
Inte för att möta människor som verkar ha allt under kontroll.

Utan kanske mer för att få vila en liten stund i något som känns äkta.

Vi lever i en tid där mycket ska gå fort.
Tankarna går fort.
Flödena går fort.
Kraven går fort.

Och mitt i allt det där sitter vi människor i soffor, vid köksbord, i husbilar, på raster eller under täcken sent på kvällen och försöker bara få livet att fungera lite lagom bra.

Kanske räcker det egentligen längre än vi tror.

Kanske behöver vi inte alltid prestera oss fram till värde.
Kanske räcker det ibland att någon annan känner igen sig i det vi vågar säga högt.

Hur känner du när du läser sådana här texter?
Tycker du om långa reflekterande inlägg eller vill du hellre ha kortare texter?
Och vad är det egentligen som får dig att stanna kvar hos en blogg eller människa idag?

Reflektion – vi människor mitt i livet

Kanske är det just därför många av oss söker oss till sådana här texter nu.

Inte för att få perfekta svar.
Inte för att möta människor som verkar ha allt under kontroll.

Utan kanske mer för att få vila en liten stund i något som känns äkta.

Vi lever i en tid där mycket ska gå fort.
Tankarna går fort.
Flödena går fort.
Kraven går fort.

Och mitt i allt det där sitter vi människor i soffor, vid köksbord, i husbilar, på raster eller under täcken sent på kvällen och försöker bara få livet att fungera lite lagom bra.

Kanske räcker det egentligen längre än vi tror.

Kanske behöver vi inte alltid prestera oss fram till värde.
Kanske räcker det ibland att någon annan känner igen sig i det vi vågar säga högt.

Hur känner du när du läser sådana här texter?
Tycker du om långa reflekterande inlägg eller vill du hellre ha kortare texter?
Och vad är det egentligen som får dig att stanna kvar hos en blogg eller människa idag?

🌿

Läs mer på Malix.se

Kanske vill du läsa vidare:

• När ångesten nästan åt upp morgonen – men jag åkte ändå
• När kroppen säger vila – om små steg och vänligare tankar
• Lunnedet i Karlskoga – en liten campingpärla mitt i skogen
• Måndag morgon och modet att göra ändå
• Godmorgon från köksbordet och onsdagens bibliotek

Du hittar alla inlägg här:

https://malix.se/blogg-jag-foredrar-att-kalla-mig-impulsiv

📩 Prenumerera gärna på bloggen:
Prenumerera

☕ Vill du stötta mitt skrivande:
PayPal Me

Lev idag just nu. Igår finns inte längre här och det kan vi inte göra något åt. Men idag kan vi leva känna ställa till rätta för det är här i nuet livet är.