Kategori: Malix Sida 200 av 267

World mental health day, (H)järnkoll, attityduppdragsambassadör.

Då har nu dagen inträtt den dagen då den psykiska hälsan ska stå i centrum. Oavsett psykisk hälsa eller o(H)älsa så är det världsdagen i dag. Ringarna på vattnet skall spridas. Jag är en av ringarna.

Jag i min ring är att jag har viljan att påverka för att avverka fördomar. Våra fördomar föds av våra rädslor. Fördomar och jag är just nu att jag borde påverka mig själv. För utan min egen kamp och att må bra och mina fördomar om mediciner så hade jag inte suttit här just nu. Min rädsla är en grund i rädslan för tabletter, diagnosis rädslan för att bli beroende av tabletter. I samma stund som min arbetsträning kom i gång, vaknade sömnproblemet igen. Tre timmar sömn på natten är många timmar om jag inte använder mig utav en insomningstablett. Idag har jag nog sovit en av de tre timmarna. Jag borde gilla läget och inte klaga. Men inser att det läget, är inget läge jag gillar. Inser att jag kanske än gång till skall jobba med mig själv och försöka intala mig att bara insomningen blir av så kommer jag må bättre. Men inom mig skriker och skränar min tro om att min sömnlöshet just nu berättar saker för mig. Inom mig hör jag min lilla flicka berätta för mig att jag skall stå på mig. Sover jag inte idag, så sover jag imorgon. Den enda lilla motståndstanken i det, är att jag har en familj jag har barn som behöver en mamma som är lite pigg. Jag i mig vill ha chansen, till att i alla fall göra det bästa av min dag. Då vill jag inte gå omkring i en dimma av förlorade timmar av sömn. Ännu är ju natten eller morgonen tidig och tea´t i min kopp kanske nu har gjort min kropp, mina tankar lite mera sömniga. Dessutom har alla orden här hjälpt mig att bli av med några av mina osovartankar……..

Lev idag just nu, just nu ska jag sova……….. igen……… //

Bohuslänningen och uppmärksammar World mental health day, genom (H)järnkoll, genom att intervjua mig i min roll av attityduppdragsambassadör.

Bohuslänningen och uppmärksammar World mental health day, cure genom (H)järnkoll, genom att intervjua mig i min roll av attityduppdragsambassadör.

 

Jag kan andas ut, känner att jag gjorde mitt bästa.  Bättre än så kunde jag inte just då, visst skulle ju kunnat kamma mig, fixat till och allt sådant, men då hade det inte varit jag på bilden. Eller då hade det inte varit jag, som jag är vid den tidpunkten, då journalisten fotograferade. Inte finns det i min tanke eller i mitt minne, att jag borde kamma mig, eller fixa till. Bilden i tidningen sa mig också att, jo jag är inte 20 år längre. Utan som det stod närmare 46, än 45år.

Har jag levt hälften av mitt liv nu? Då skulle jag behöva bli 92 år. Det är jag inte så säker på att jag vill. Glömmer ju av massor redan. Tänk på hur många ”milstimmar” jag vid 92 års ålder har åkt till affären utan plånbok, glömt nycklarna på insidan, missat tandläkarbesök. Nej sluta nu, sluta, sluta, sluta!

Lev just nu, och just nu är det lördagen den 9 oktober 2010. Just nu, kan jag andas ut för jag gjorde mitt bästa i går, då jag blev intervjuad av bohuslänningens journalist Jenny Borg. Jenny var en riktigt trevlig journalist, som ibland led av samma oförmåga som jag själv, orden glömdes av liksom och jag tror vi båda frågade hur eller hur ställdes frågan. Tror till och med att jag frågade henne om det var hon eller jag, som hade de små bokstäverna. Nu kan vi ju alla oavsett bokstäver eller inte, vara lite rörliga i tanken. Kanske är det så att jag i min rörighet, lockar fram rörigheter hos min omgivning.

Artikeln går att läsa i Bohuslänningen .

Idag är vädret vackert, solen gör löven guldiga och min tanke är mjuk. Idag ska jag och en vän ta ut våra små döttrar och bjuda dem på bio. En gång för länge, länge sedan lovade jag min dotter att dessa två tjejer skulle få se på bio. Första gången var det snöstorm som gjorde hindret. Andra gången tror jag det var samma orsak. Tredjegången blev nog bortglömd, och sen fanns det inte längre, men nu sju år efteråt så gör vi det i dag. Kompensationer blir till i efterhand och efter filmen. Idag är det asiatiska smaker som är kompensation. //

Viktiga länkar i artikelsammanhanget är:

http://www.hjarnkoll.se/

http://www.handisam.se/Tpl/StartPage____254.aspx

http://www.nsph.se/

http://www.compassen.se/

http://www.attention-riks.se/

http://adhdkvinnor.se/

 

 

Fängelse, Kris, Adhd, Concerta och Kawalec……..

Just nu just nu, stuff sitter jag och skriver med den riktiga versionen av mitt nya (H)jälpmedel. Det lilla skrivprogrammet som gör mig utan dyslexi. Claro Read som Svensk Tal Teknologi AB levererat till mig. Är jag tacksam? Jo, prescription tänk att det finns flera som brinner för att (H)jälpa människor att bli symtomfria. De som utvecklat programmet får en tanke av mig även de som säljer det här i Sverige.

Igår och idag pratas det på nyheterna om att fängelsekunder och Concerta, physician ” ADHD medicin” som de sa på rapport, används ofta. Kris debaterar emot jag ser varför, jag förstår vad de vänder sig emot. Men, ett stort men, det kan få människor att sluta missbruka. Vår Dampläkare som vi har haft under många år säger att, det är ett sätt för missbrukare att sluta missbruka. Minns just nu en föreläsning jag var på för ett par år sen. Krystian Kawalec då för många år sen var han ute och föreläste då vi var en grupp ute på brännö. Även han pratar om att ADHD eller som han sa; Damp, Concerta gör att människor slutar missbruka. Krystian han skrev boken Cell2c, hittade även en bok till han gjort den heter andra boken. Får man rätt (H)jälp med ADHD så blir otillgångarna tillgångar som riktigt blommar ut.

För mig och många andra så kan en del av (H)jälpen handla om just Concerta. Så varför skulle det vara annorlunda på fängelser? När jag berättar att jag har ADHD, får jag ofta förklara att nej, jag är inte missbrukare nej jag är inte kriminell. Men säger jag visst har jag självmedicinerat fast då handlar det mera om pedanterier och andra saker som tagit tid i mitt liv.

 

Ja förstår och kan tänka tanken som Kris vill visa på. Men jag kan också tänka annorlunda för är det nu så att Concerta kan göra livet lite enklare för människor oavsett vilken historia de haft. Kan Concerta där till (H)jälpa människor ut ur ett missbruk, så varför inte som min dotter alltid säger.

Concerta i den tabletten finns det ämnen som gör mig Klok, den (h)jälper mig till eftertänksamheter Ibland. Den (h)jälper människor att sluta Knarka, kanske kan den inte (H)jälpa Alla. Men de individer som får en bättre livskvalitet, slipper missbruk mm, har ju vunnit högsta vinsten. Det säger mig att det räcker. Det säger mig att det finns en vinst i Concertan.

Tacksamhetstankar här och nu. Tack för att Concertan (h)jälper många med mig att få en liten eftertänksamhetsegenskap även om den vid 19.00 flyttar ut igen. Så Får jag möjligheten att återigen, morgonen efter få tillgången tillbaka, då jag intar Mitt lilla ”Krummilurpiller”.

©malix

 

Självkänsla av taggtrådsöden……

För några dagar sedan. Skrev jag en fråga till en kvinna vid namn Ulrika Thunstedt. Hon gör fantastiska skulpturer. Min fråga då för några dagar sen var om jag fick använda mig av hennes verk i min blogg. Det fick jag. Hennes skulpturer är så fantastiskt beskrivande i mänskliga känslor. Har sedan jag hittat hennes sida, stomach ofta gått in för att titta på hennes verk. Taggtrådsmänniskan är helt underbar, den är som en taggig kaktus. Som man skulle vilja smeka för att ta bort taggigheten. Men lik kaktusen så skulle mina fingrar blöda om jag provade. Vilken tur att jag bara sett henne på en bild. Ja, jo jag inbillar mig att hon är en spegel av en taggighetsmänniska, Kanske är det så att taggarna vuxit ut för att skydda henne från ondskan, göra henne mera hel. Tyvärr tror jag att hennes skydd gör henne mera illa, än ondskan som hon innan stött på. I mig föds ord i rader som förklarar taggtrådsmänniskans livsval, utifrån öden av sorg besvikelser och naivitet. Lite av hennes öde är speglingar från mina olika livsöden. Vissa historiska stunder skulle jag nog behövt utveckla lite taggtråd. Kanske är det så att jag har lite av taggarna i tråden, Kanske är det så att mina minnen från skolan, gjort att jag ställt högre krav på mina barns skola, än jag själv hade. Då är taggigheten bra, för mig var det positivt med taggtråden.

Taggtrådskvinnan som bilden visar är det i stället synd om. För hon ställer frågan, Varför är jag ensam? Kanske vet hon inte att hennes skydd gör andra människor rädda. Kanske vet hon inte att hon blir bemött med det hon ger ut. Kanske har kvinnan inte blivit bekräftad och älskad i livet. Kanske är det så att hon skyddar sig för att slippa känna. Kärleken till henne själv saknas och kanske är det just det som gör hennes taggar.

Nej, nu får det vara slut dravlat från mig, men viss är det en skulptur som skapar ord frågor, visst är det så att tankarna börjar vandra, en hel novell skulle jag kunna få till av bilden.


  ”Varför är jag alltid så ensam?” -rostig taggtråd

Titta in på Ulrikas bilder och skulpturer, de är fantastiska……….

 


Min Mindfulness träning idag.

Jag andas in andas ut, no rx stannar en tanke, observerar den, accepterar den som en tanke, vill lämna den, få den att hänga där på sträcket, bland alla andra klänypstankar. Det gör att jag lugnt, kan ta mig an en helt ny tanke. Kilometervis av tankesträckstankar torkar och ramlar ner själv, behöver inte ens stryka den. De dropptorkar på något sätt oavsett väder.

http://hem.passagen.se/vagava/Dagens_tanke/tankegubbe.jpg

snacka om tankeverkstadsblick av stål

klicka här så kommer du vidare till tänkandetsbilden

Dyslexi / Svensk TalTeknologi.

Tänk att det skulle kunna vara så att jag betalade pengar till ett företag, medicine för att bli av med ett handikapp. Idag känns det som det är just det jag gjort. Det företaget som jag hittade på Bokmässan, salve bland montern dyslexi har idag gjort en del av mitt fantastiska mående, order de har nästan tagit min livskraft en eller till och med flera Level upp. Nu är det ju så att alla kanske inte har den möjligheten. Alla kanske inte skulle prioritera så som jag gjort idag. Det handlar ju om pengar, men när begåvningen befinner sig på olika nivåer och den nivån min läskraft och skriv förmåga har är på läget – 1. Så Känner jag att jag liksom har tröttnat på att lida av dyslexi. Jag hade möjligheten att välja bort vissa funktionshinder i min dyslexi, självklart vill jag inte vara utan min svårighets-erfarenhet. Erfarenheten av att veta hur det känns och är att ha dyslexi. Men att välja att känna mera trygghet då jag skriver, känner jag nästan är som en lyx. Glädjen över att orden med mitt lilla program är så enkla gör att jag längtar till att skriva, skriva och återigen skriva.

Fantastiska härlighetsvågor fyller mig, jag provar hela tiden att skriva och läsa med mitt program. Jag är utan dyslexi, jag kan skriva rättstavade ord oftare nu än innan mitt program. Idag ringde jag till Företaget som ger mig möjligheten att slippa handikappet. Berättade med storhets ord att jag verkligen är förundrad över tillgångarna som de hjälper mig att få. Några tusenlappar gör att jag slipper gömma mig bakom ordlexikon, stavningskontroller och olika internet sidor för att få ordens bokstäver att bilda ord som andra kan läsa. Ett antal olika historier och berättelser som jag skrivit och sparat på skrivbordet och andra små sparhets-vråer i tekniken, har jag nu kunnat lyssna på i mitt lilla Hjälpmedelsprogram. Vissa ord behöver justeras, men tänka sig, att jag har lite olika böcker som kan bli verklighetstryckta om jag får lite ork att skriva igen. Orken behövs, men inspirationen har vaknat till, kanske blir det en verklighet att ge ut alla livsöden som jag skrivit om genom åren. Kanske vågar jag tillslut ge ut den där diktsamlingen, som jag skrivit under så många år.

Nog pratat om skrivar-drömmar. Programmet som jag har fått förmånen att prova på rekommenderar jag varmast. Jag skulle vilja skriva upp på lappar och klistra upp över allt för att andra skall kunna få möjligheten att uppleva samma härliga känslor, av att bli symtomfria av sin dyslexi. Företaget med underverksprogrammet är värda ett samtal. Absolut värda ett samtal om någon liten kille eller tjej skulle kunna bli mera säkra på att utveckla sin skrivaridentitet, att skriva är underbart och företaget som har underkurer så att mitt handikapp försvinner är Svensk TalTeknologi AB. Ring dom! De vet vad de gör, de vet vad en dyslektiker behöver. För de behöver just programmet som kommer här om ni klickar på länken. Där till inhandlade jag även den fantastiska pennan, som alla företag som har teammöten och dokumentation skulle behöva. Tänk om jag haft den innan, då hade jag i och för sig inte haft erfarenheten av rädslan av att missa men kanske hade jag inte varit så trött idag. Pulse SmartPen

WordRead Plus v5 Talsyntes

J

Standardiseringskalendern

Borde finnas som (H)jälpmedel för mig. Men då borde även en rimlighetsstandardisering flytta in……

Ingen kan göra allt, treat men någon kan göra något …

Det borde vara mina ledord, flera gånger dagligen. Känner mig splittrad, blir delad i mina tankar. Såg ett intressant evangemang om standardisering, vilket jag tyckte så spännande ut.
Tillgänglighet kräver standardisering
– seminarium på Världsstandardiseringsdagen 14 oktober 2010
Den 14:de okt skulle standardiserins-dagen gå av stapeln, den 14:de oktober är jag i Borås där ska jag prata, om Psykisk O(H)älsa och (H)järnkoll.
Det blev spännande när jag helt utan att ha verklig koll, började fundera på om det var så att jag kanske skulle kunna hinna med båda. Mums så många fel det blev av just den tanken, den personliga utvecklingen av mig föll genast till: Oj-då! Nu bokade jag frivilligt in och konstlade till det utan att ens blinka. Utan att blinka ramlade insikten in i mig, att jag själv har ansvar över hur jag ska må, då kanske jag borde inse att ledorden ovan, är de orden jag ska ha framför mig. Jag borde inse att min kalender, är en kalender precis som alla andras. Min kalender har inte ADHD, utan det är jag som har det. Därför är det bra med google kalendern som visar timmar dygnet runt, kan även då jag googlar kolla hur lång sträckan är mellan Stockholm och Borås. Vilket borde fått mig att inse att nja lite dumt e det, borde inte ens kolla in det. Det funkar liksom inte att gå på utbildning i Stockholm på förmiddagen och vara en av föreläsarna i Borås. Sedan vara där i mingel-sammanhang och visa sin bästa sida. Inser att jag skulle fått åka till Stockholm dagen innan, sedan direkt efter kaffet på standardiserings-seminariumet snabbt ta mig ner till Borås. Och jag som inte ens dricker kaffe mera än på morgonen. Nej nu var det inte riktigt sant, för Jag kokar kaffet på morgonen, häller det i en kopp som jag sedan hittar halvt urdrucken vid datorn. Där jag inbillar mig att jag dricker mitt kaffe.


Nu ska jag faktiskt dricka kaffe……..//

©

ADHD och tidsuppfattning

Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens.  Min make är elektriker, patient för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare.  Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar.  Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem.  Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,

men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna behöver service.

Jippi!!!

Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb.  Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el.  Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor.  De är lite mera rakt på, utan krusiduller.  Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget.  Utan det är mera raka rör.

Men min makes arbete ger mig lite oro.  För under denna tid då han har varit hemma, har jag:

hunnit,

kommit på

och vetat om när

och vad även vart jag ska åka.

Hela Tids TIDEN  har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av.   Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen.  Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar.  Herre min skapare hur ska det gå?

Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen.  Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen.  Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.

VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.

En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.

Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i  mobilen för att ringa och dementera.

PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.

Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..

Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..

Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv.  När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:

nu ska du…

Nu är det dags att …

Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.

Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden.  Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..

Lev idag, just nu

Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.

Bokmässan 2010 Göteborg

En lång lärorik dag. Vaknade tidigt fast lite sent, seek idag hade vi tänkt oss till bokmässan. Redan vid nio satt vi i bilen.  Hittade till det bås eller monter där liten upplaga höll till. Tog de fyra demonstratörerna i hand, there och tackade för det fantastiska i att min bok blev till. Nu var det ju inte bara deras förtjänst, utan en stor del av mig och de som hjälpte mig att stava alla orden. Tog lite kort men då jag var lite  surrig så hann liksom inte min make med att kolla hur korten blev. De stackarna från liten upplaga måste funderat på vad som hänt för det gick lite snabbt och intensivt.  Sådant är det ju med mig. Jag är ju lite intensiv.

Där efter gick vi och letade efter Scenen som Mia Törnbom skulle inta vid 12. På vägen råkade jag gå förbi båset som handlade om dyslexi. Genast glömde jag bort Mia, bokmässan och varför jag åkte dit.

Svensk TalTeknologi AB Fångade min uppmärksamhet. Två herrar visade mig vad jag och andra dyslektiker behöver alltid. Det borde vara en självklarhet för alla hjälpinstanser och även eller FRÄMST en självklarhet för skolor. Inte ens priset Kan vara ett problem så det kan inte vara en kostnad fråga för skolorna. Nu är det inte så att det någon gång skall vara en Kostnads fråga om Hjälpmedel till människor som har speciella svårigheter, eller o-tillgångar bland sina tillgångar!

Just det som Svensk TalTeknologi AB visad mig vid deras monter var något som jag insåg att jag saknat i hela mitt liv. Det jag saknat är ett program som läser upp det jag skriver när jag skriver det. Jag behöver inte gå ut på nätet för att lyssna om det är felstavat eller grammatiskt fel.

Inser att jag då jag skriver en ny bok, kommer att använda mig utav deras program.

Självklart kommer jag även att behöva den fantastiska pennan som de även demonstrerade för mig.  Tänk er en penna som spelar in och styckes indelar efter orden jag skriver. Tänk om jag haft den då jag dokumenterade på jobbet. Då hade inte jag haft ett Handikapp i formen av dyslexi. Inte hade jag behövt gå hem med ont i magen, för att jag insåg att jag missat en massa viktigheter.  Nu tar orden slut för idag skriver mera i morgon……

Lev idag, just nu, så är jag tacksam över att jag och mina barn, inte kommer att vara dyslektiker här hemma. Då jag tänker mig att införskaffa det som vi nödvändigtvis behöver.

Svensk TalTeknologi AB gör att vi kommer att slippa känna av vår dyslexi.

Massvis med intressant information och inbjudningar.

Klicka här Lyssnade på Honom idag men kallt var det.

Skriver mera om honom imorgon

ännu en föreläsning men i GBG:

Klicka för att komma åt F%C3%B6rel%C3%A4sning-med-Sari-Solden-och-Dean-Solden-fr%C3%A5n-USA.pdf

http://adhdawarenessweek.se/wp-content/uploads/2010/09/Stortr%C3%A4ff-gbg-version2.pdf

Sida 200 av 267

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén